yttr 1987/88 nu1y y

Yttrande 1987/88:nu1y

Näringsutskottets yttrande
1987/88:1 y

om offentliga utskottsutfrågningar (prop. 1987/88:22
delvis)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor, i vad avser möjliggörande
av offentliga utskottsutfrågningar (avsnitt 6 samt förslag till ändring i 4 kap.

12 § riksdagsordningen) jämte motioner. Näringsutskottet vill anföra följande.

Utfrågningar har genom åren intagit en betydande plats på näringsutskottets
arbetsprogram. Under de tre närmast föregående riksmötena har antalet
utfrågningar per riksmöte varit 25 å 30.1 ungefär tre fjärdedelar av fallen har
utfrågningen åtminstone formellt sett kommit till stånd på utskottets
initiativ, ofta på en minoritets önskan. Praxis, som har tillämpats i de olika
parlamentariska lägen som rått, är att en inom utskottet framställd begäran
om utfrågning i ett ämne blir tillgodosedd om den framstår som rimlig och
praktiska hinder inte möter, dvs. i stort sett undantagslöst.

De flesta utfrågningarna har avsett något tämligen begränsat ämne. Detta
har i regel tagits upp med företrädare för en myndighet, intresseorganisation
(eller grupp av sådana) etc. i sänder. I flera fall har sålunda en serie
utfrågningar anordnats i ett ämne; så ägnades t.ex. häromåret sju utfrågningar
åt spörsmål rörande värdepappersmarknaden. Vid några tillfällen har
emellertid företrädare för skilda, delvis motstående, intressen fått komma till
tals samtidigt. Olika statssekreterare har under de tre nämnda riksmötena
varit kallade till utfrågning ett tiotal gånger, vanligen i samband med
behandlingen av propositioner.

Åtskilliga utfrågningar har rört ämnen som inte har varit politiskt
kontroversiella. Detta gäller bl.a. flera fall då statliga företag eller andra
institutioner inom utskottets beredningsområde har presenterats, vanligen
av sin verkställande direktör eller motsvarande.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den övervägande delen av näringsutskottets
utfrågningar har syftat till inhämtande av allmänna kunskaper
om olika förhållanden, ibland vederbörande intressenters erfarenheter
eller uppfattning på ett visst område. Endast undantagsvis har de haft en
mera undersökande karaktär som skulle ha kunnat motivera beteckningen
utskottsförhör.

Många av näringsutskottets utfrågningar har, som redan antytts, gällt
särskilda företag, oftast statsägda. Inte sällan har utskottet därvid fått

informationer som av uppgiftslämnaren har betecknats som förtroliga. Det \

NU

1987/88:1y

1 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 1 y

kan tas för givet att i sådana fall de utfrågades benägenhet att lämna
upplysningar skulle ha minskat om utfrågningen hade varit offentlig.

Mot bakgrund av vad här har redovisats kan näringsutskottet inte nu uttala
någon bestämd mening om i vilken utsträckning utskottet skulle vilja ersätta
utfrågningar i nuvarande former med offentliga utfrågningar. Näringsutskottet
tillstyrker emellertid att det öppnas möjlighet till sådana. Det synes riktigt
att riksdagen inte binder förfarandet genom mera detaljerade regler utan,
såsom föreslås i propositionen, lämnar varje utskott betydande frihet att i
varje särskilt fall välja en lämplig ordning.

De föreslagna reglerna och de praktiska förberedelser för offentliga
utfrågningar som har vidtagits föranleder i övrigt följande kommentarer.

Enligt den föreslagna lydelsen av 4 kap. 12 § riksdagsordningen skall
utskotts ”sammanträde för inhämtande av upplysningar” kunna helt eller
delvis vara offentligt. Formuleringen tycks innebära att det i fortsättningen
skulle finnas två slag av utskottssammanträden, nämligen dels de vanliga,
dels sammanträden som - enbart - avser inhämtande av upplysningar.
Särskilda kallelser, föredragningslistor och protokoll skulle väl då erfordras
för de senare, och ingenting annat än själva inhämtandet av upplysningar -och möjligen därtill knutna procedurfrågor - skulle väl få förekomma vid
dessa. En sådan ordning synes onödigt komplicerad. Särskilt gäller detta om
det - såsom näringsutskottet förordar i det följande - skulle bli möjligt att
anordna offentliga utfrågningar i utskottets egen sessionssal. Det skulle vara
mera praktiskt om utskottet kunde, såsom nu, direkt efter en utfrågning
övergå till intern överläggning i ämnet. Om flera offentliga utfrågningar -med erforderliga tidsmarginaler - anordnas samma dag, åtskilda av ärendebehandling,
skulle en ordning med två olika slag av sammanträden bli än mer
svårhanterlig. Den aktuella bestämmelsen bör kunna omformuleras så att
den i stället anger att ett utskottssammanträde får vara offentligt till den del
det ägnas åt inhämtande av upplysningar. Näringsutskottet hemställer att
konstitutionsutskottet föreslår riksdagen en formulering enligt vilken bestämmelsen
får en sådan innebörd.

Hittillsvarande utfrågningar hos näringsutskottet har - utom i något
undantagsfall (se NU 1979/80:60 s. 133 f.) - inte dokumenterats på annat sätt
än genom informella anteckningar av utskottets tjänstemän. På grundval
därav har ibland en redovisning av framkomna synpunkter lämnats i
utskottets betänkande i ämnet (se t.ex. NU 1987/88:4 s. 6). I ett fall har
sådana anteckningar fått betydelse vid senare undersökning av vad som
uttalats vid vissa utfrågningar (se KU 1981/82:35 s. 187). Om offentliga
utfrågningar anordnas synes det, med hänsyn till den diskussion som
sedermera kan uppstå i massmedierna och på andra håll, böra vara
obligatoriskt att de dokumenteras stenografiskt eller genom bandupptagning.
Huruvida en bandupptagning behöver skrivas ut eller kan bevaras
enbart i sin ursprungliga form torde få avgöras utifrån gängse arkiveringsprinciper.

Planeringen för framtida offentliga utskottsutfrågningar har tagit sikte på
att dessa skall hållas i förstakammarsalen eller andrakammarsalen, varvid
alternativa placeringar av de deltagande aktörerna har övervägts. Det finns
också vissa erfarenheter av utskottsutfrågningar - i närvaro av ledamöter och

NU 1987/88:1 y

tjänstemän från flera utskott - i en av dessa salar. Näringsutskottet finner det
emellertid för sin del önskvärt att även offentliga utfrågningar i utskottets
ordinarie sessionssal skall kunna komma i fråga. I denna kan utan svårighet
inrymmas ett tillräckligt antal åhörarplatser för den begränsade krets av
representanter för massmedier och berörda intressen som normalt torde
kunna emotses som åhörare. Utfrågningar i sessionssalen skulle kunna
komma till stånd lättare och utan konkurrens med övriga utskott om de
gemensamma lokalerna. De skulle också kunna bedrivas på ett mindre
formellt sätt än vad som torde bli fallet om förhandlingarna förläggs till
första- eller andrakammarsalen. De skulle sålunda ge en mer realistisk bild
av hur utskottsarbetet i övrigt bedrivs. Även andra mindre lokaler skulle
kunna användas. Eventuellt skulle man genom intern-TV kunna skapa
möjligheter att på annat håll följa en utfrågning som äger rum i utskottets
sessionssal.

Stockholm den 26 november 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Ivar Franzén (c),
Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m), Bo Finnkvist (s), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s),
Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp),
Elving Andersson (c) och Leo Persson (s).

Särskilt yttrande

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c)
anför:

Det föreliggande förslaget innebär att det krävs majoritetsbeslut för att en
utskottsutfrågning skall bli offentlig. Enligt vår mening borde en minoritet av
minst fem ledamöter ha rätt att påkalla offentlighet. Eftersom det inte finns
någon motion med önskemål härom har vi emellertid avstått från att nu
framställa något yrkande i saken.

NU 1987/88:1 y

3

gotab Stockholm 1987 14039