yttr 1987/88 au2y y

Yttrande 1987/88:au2y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1987/88:2 y

om datapolitik i statsförvaltningen

1987/88:2 y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen jämte motioner
i de delar som rör arbetsmarknadsutskottets beredningsområden.

Arbetsmarknadsutskottet behandlar i sitt yttrande de frågor som hänger
samman med de anställda och ADB-tekniken, dvs. främst kompetensutvecklingen
(kap. 2).

I propositionen framhålls ADB-teknikens viktiga roll i förnyelsen av den
statliga sektorn. Den innebär bl.a. att handläggningstiderna hos myndigheterna
kan förkortas och att resurserna kan utnyttjas mer effektivt.

Utvecklingen när det gäller utnyttjande av ADB i statsförvaltningen har
gått mycket snabbt. Antalet datoriserade arbetsplatser har ökat från ca
22 000 år 1983 till 73 000 år 1987.

Det är självklart att en sådan utveckling ställer krav på personalen. Som
framhålls i propositionen är de anställdas engagemang i verksamheten och
förändringsarbetet en förutsättning för ett positivt resultat. De bör därför ges
en framträdande roll och ett betydande inflytande i utvecklingsarbetet.

I propositionen ägnas ett särskilt avsnitt åt de anställdas behov av
kompetensutveckling. Det framhålls bl.a. att en ökad kompetens i utvecklings-
och ADB-frågor är av avgörande betydelse för förnyelsearbetet.

Den allmänna kompetenshöjning som krävs i ett långsiktigt perspektiv är
enligt propositionen i första hand en uppgift för det allmänna utbildningsväsendet.
Även den statliga personalutbildningen måste emellertid beakta
långsiktiga och strukturella förändringar i kompetensbehoven. Staten har
som arbetsgivare ett ansvar för att stödja en utveckling av kompetens och
arbetsinnehåll för de grupper som berörs av den ökade datoriseringen i
statsförvaltningen.

I propositionen anförs att det härvid är särskilt viktigt att beakta de
grupper som utsätts för de största omställningsbehoven. Dit hör självklart de
korttidsutbildade. Successivt kommer emellertid också arbetsinnehållet för
andra grupper att behöva förändras för att man fullt ut skall kunna utnyttja
datorstödet. Detta gör att utbildningsbehoven inte är generella och enkla. I
flertalet fall krävs en noggrann analys av utbildningsbehoven hos varje
enskild myndighet.

Departementschefen framhåller att kompetensutvecklingen på ADBområdet
särskilt bör stimuleras för tre personalkategorier, nämligen verks -

1 Riksdagen 1987188.18sami. Nr2 y

chefer och ledningsgrupper, anställda som kommer att leda eller medverka i
utvecklingsarbete och använda ADB-system samt personal vars arbetssituation
radikalt förändras som en följd av datorisering, t.ex. biträdes- och
assistentpersonal.

Behovet av utbildning för de olika personalkategorierna tas upp i fyra
motioner. I motion 1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) framhålls att det
utöver de personalgrupper som anges i propositionen är viktigt att myndigheterna
beaktar utvecklingsmöjligheterna för handläggande personal. Erfarenheter
från privata företag och en del myndigheter visar att adekvat
datorstöd i form av ordbehandling, databaser, kalkylprogram och beslutsfattarstöd
genom s.k. artificiella intelligensprogram avsevärt kan höja handläggares
effektivitet samtidigt som kvaliteten kan förbättras.

Anne Wibble m.fl. (fp) anför i motion 1987/88:Fil6 att den ordning som
anges i propositionen för de grupper som bör prioriteras i utbildningshänseende
är typisk för regeringens synsätt. Klyftan mellan högre tjänstemän
(oftast män) och kortutbildade (oftast kvinnor) kommer att öka. Enligt
motionärerna är det i stället naturligt att använda den motsatta ordningen
och låta resonemangen utgå från åtgärder för flertalet av de anställda. Först
därefter bör man ta itu med chefernas kompetensutveckling.

I motion 1987/88: Fi 13 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (båda c)
framhålls att det är den som arbetar med ADB-tekniken som bäst vet hur
kompetens och arbetsinnehåll kan utvecklas med datorstödet. Den grundläggande
förutsättningen för att detta skall fungera är att alla på en arbetsplats
får utbildning i datafrågor.

Vpk pekar i partimotionen 1987/88:Fil4 på fragmentiseringen av det
mänskliga arbetet, vilken sägs vara en tungt vägande praktisk faktor i
uppkomst och befästande av klasskillnader och social diskriminering, liksom
könsrelaterade mönster, ensidiga arbetsmiljöer och orättvis lönespridning.
Datorisering kan i sämsta fall ta sig uttryck som befäster och fördjupar
sådana mönster.

Datoriseringen innebär emellertid - fortsätter motionärerna - också helt
andra möjligheter. I kombination med en bredare utbildning av i första hand
anställda med lägre tjänstegrader, kan motsatta mönster främjas. När
möjlighet finns för alla att utöva en mer mångsidig kapacitet har detta en rad
gynnsamma följder. Kompetens, som eljest förblir outnyttjad, tas till vara.
Olika grupper av anställda kan lättare rycka in för varandra och får en bättre
insikt i varandras arbetsuppgifter. Arbetsledningen förenklas i och med att
de anställda själva i långt högre grad kan leda och organisera sin verksamhet.
En mer demokratisk struktur och organisation kan byggas upp, och en
mindre ojämlik löne- och tjänstefördelning kan bli följden.

Utskottet vill inledningsvis instämma i vad som anförs i propositionen om
behovet av en målmedveten satsning på den statliga personalens kompetensutveckling
i samband med ADB-teknikens införande. Som också framhålls i
motion Fil3 (c) bör samtliga anställda på en arbetsplats där ADB-tekniken
introduceras erhålla utbildning om den nya teknikens huvudsakliga användning
m.m. Utskottet delar emellertid uppfattningen i propositionen att det
kan finnas särskild anledning att ge de grupper som utsätts för de största
omställningsbehoven en adekvat utbildning. Utskottet har inte uppfattat att

AU 1987/88:2 y

2

de grupper som enligt propositionen bör prioriteras är angivna med en
inbördes rangordning. Det saknas sålunda anledning att ställa den ena
gruppen mot den andra i här aktuellt avseende.

Utskottet delar uppfattningen i motion Filé (fp) beträffande utbildningsbehovet
för den personal vars arbetssituation radikalt förändras vid införandet
av den nya tekniken, dvs. främst biträdes- och assistentpersonalen. För
denna personalkategori medför utvecklingen att de ”traditionella” arbetsuppgifterna
försvinner i och med att handläggarna i allt större utsträckning
får tillgång till egna dataterminaler. Genom utbildning kan biträden och
assistenter ges möjligheter till nya karriärvägar. Denna fråga är också - som
framhålls i propositionen - väsentlig ur jämställdhetssynpunkt. Till den
senare frågan återkommer utskottet senare i framställningen. Som också
anförs i motion Fil4 (vpk) kan en sådan utveckling också innebära att en
kompetens som eljest förblir outnyttjad kan tas till vara.

Utskottet har i det föregående framhållit behovet av utbildning av samtliga
anställda i samband med införandet av ADB-tekniken vid myndigheterna.
Det sagda innebär att utskottet inte har någon invändning mot vad som
anförs i motion Fil5 (m) om behovet av utbildning även för handläggarna.

Utskottet tillstyrker sammanfattningsvis vad som anförs i propositionen
beträffande inriktningen på utbildningsverksamheten för den statliga personalen
i samband med ADB-teknikens införande. De i sammanhanget
behandlade motionerna bör med hänvisning till det anförda inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida i här aktuella delar.

Utskottet tar härefter upp frågan om jämställdhet och ADB-användning.
Som utskottet ovan anfört kommer arbetsuppgifterna för biträdes- och
assistentpersonalen att genomgå väsentliga förändringar vid införandet av
den nya tekniken. Särskilda utbildningsinsatser bör därför riktas mot denna
personalkategori. Som anförs i propositionen är de som arbetar i biträdesoch
assistentbefattningar främst kvinnor. Datorisering och ny teknik påverkar
således i hög grad de yrkesområden som domineras av kvinnor. Andelen
kvinnor är för övrigt stor bland de korttidsutbildade. Samtidigt kan
konstateras att kvinnor i mindre utsträckning än män får del av den statliga
personalutbildningen.

I propositionen föreslås mot den angivna bakgrunden att en vägledning
bör utarbetas för myndigheternas arbete med att inom ADB-området skapa
utvecklingsmöjligheter, nya yrkesroller och karriärvägar för dem som nu
arbetar i biträdes- och assistentbefattningar, dvs. främst kvinnor. Vägledningen
skall särskilt inriktas på att beskriva hur man kan skapa mer
kvalificerade befattningar på ADB-området för dessa personalkategorier.
Detta uppdrag bör ges till statens institut för personalutveckling (SIPU).

I motion Filé (fp) framhålls i denna del att uppdraget till SIPU skall ges ett
bestämt datum då det skall vara genomfört. Syftet med vägledningen bör
vidare vidgas och också handla om att ta till vara kvinnors goda praktiska
erfarenheter av att arbeta med ADB och hur dessa kan tas till vara.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att en särskild vägledning
bör utarbetas i syfte att främja jämställdheten på de statliga arbetsplatserna i
samband med införandet av ADB-tekniken. Utskottet har anledning utgå
från att arbetet med att ta fram denna vägledning bedrivs skyndsamt. Något

AU 1987/88:2 y

3

bestämt datum för när arbetet skall vara slutfört kan emellertid inte anses
erforderligt. Det bör ankomma på SIPU att ta ställning till den föreslagna
vägledningens närmare innehåll utöver vad som framgår i propositionen.
Motion Filö (fp) bör med hänvisning härtill lämnas utan åtgärd i aktuell del.

När det gäller frågan om utbitdningsanordnare utgår propositionen från att
SIPU och statskontoret skall ta ett betydande ansvar för de erforderliga
utbildningsinsatserna. Detta utesluter inte enligt utskottets mening att även
andra utbildningsanordnare kan komma i fråga. Utskottet utgår från att
utbildningsverksamheten bedrivs på ett kvalificerat och kompetent sätt. Med
det anförda bör motionerna Fil5 (m) och Filö (fp) i här berörda delar inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill slutligen beträffande utbildningen av de statligt anställda i
här aktuellt avseende i likhet med propositionen framhålla att lärandet av
den nya tekniken så långt möjligt skall ingå som en naturlig del i arbetet och
att kompetensutvecklande insatser bedrivs i direkt anslutning till myndigheternas
verksamhet. Genomförandet bör - som framhålls i propositionen -bekostas av berörda myndigheter inom befintliga ekonomiska ramar.

Utskottet tillstyrker att medel från trettonde huvudtitelns anslag C 8.
Bidrag till vissa utvecklingsåtgärder får tas i anspråk för utveckling av
hjälpmedel för myndighetsorienterad kompetensutveckling riktad mot de
prioriterade personalgrupperna.

Utöver vad utskottet ovan uttalat avseende kompetensutvecklingen i
statsförvaltningen vill utskottet med anledning av vad som anförs i motion
1987/88:Fi 13 (c) framhålla datateknikens betydelse förden regionala utvecklingen.
Ett tillvaratagande av den nya teknikens möjligheter till en decentralisering
av uppgifter inom de statliga myndigheterna kan ge nya arbetstillfällen
i de sysselsättningsmässigt svaga regionerna. Vidare kan uppnås en
angelägen kompetenshöjning i dessa regioner. Hithörande frågor behandlas
av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1987/88:13.

Stockholm den 12 april 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m),
Lahja Exner (s). Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s),
Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Inge Carlsson (s), Kersti Johansson
(c), Sven Lundberg (s), Ingrid Hemmingsson (m), Erik Holmkvist (m) och
Karl-Erik Persson (vpk).

AU 1987/88:2 y

4

Avvikande mening

AU 1987/88:2 y

Utbildning för de olika personalkategorierna

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s.2
börjar med ”Utskottet vill” och på s. 3 slutar med ”aktuella delar” bort ha
följande lydelse:

Det är en självklarhet att staten tar sitt ansvar när det gäller utbildning av den
egna personalen i samband med införandet av ADB-tekniken. Utbildningen
bör- som framhålls i motion Fil4 (vpk) - läggas upp på ett sådant sätt att den
i första hand riktas mot de anställda med lägre tjänstegrader. Ges denna
grupp en bredare utbildning motverkas tendenserna till ökade klasskillnader
och social diskriminering, könsrelaterade mönster, ensidiga arbetsmiljöer
och orättvis lönespridning.

Det gäller att stimulera de anställda att utnyttja sin kapacitet fullt ut.
Därmed kan olika grupper av anställda lättare rycka in för varandra och få en
bättre insikt i varandras arbetsuppgifter. Arbetsledningen förenklas i och
med att de anställda själva i långt högre grad kan leda och organisera sin
verksamhet. Vidare ges förutsättningar att undvika ensidigt arbete.

Utskottet ställer sig sammanfattningsvis bakom kravet i motion Fil4 (vpk)
på att en mer demokratiskt strukturerad organisation byggs upp. I detta
ligger att löne- och tjänstefördelningen bör göras mer jämlik än i dag. Detta
synsätt bör ligga till grund för utbildningen i samband med ADB-teknikens
införande i den statliga verksamheten.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion Fil4 i aktuell del bör ges
regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.

5

gotab Stockholm 1988 15109