yttr 1987/88 au1y y

Yttrande 1987/88:au1y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1987/88:1 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen

1987/88:1 y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
jämte motioner. Arbetsmarknadsutskottet begränsar sitt yttrande till den del
av propositionen som avser främst arbetsmarknadspolitiska frågeställningar.

I propositionen föreslås vissa riktlinjer för Sveriges medverkan i det
västeuropeiska integrationsarbetet. Det övergripande målet anges bl.a. vara
att åstadkomma ett gemensamt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
som omfattar samtliga EFTA- och EG-länder.

I arbetet på ett utvidgat samarbete inom Europa spelar de arbetsmarknadspolitiska
frågorna en betydelsefull roll. Detta gäller inte minst människors
rätt och möjligheter att fritt röra sig över nationsgränserna för att söka
eller påbörja nytt arbete.

Det nordiska samarbetet har resulterat i en särskild överenskommelse om
gemensam nordisk arbetsmarknad. Den innebär bl.a. att det är en rättighet
för nordiska medborgare att fritt kunna ta arbete och bosätta sig i annat
nordiskt land, att arbetstillstånd inte skall krävas och att enskilt land inte får
försätta medborgare från övriga länder i ett sämre läge än de egna
medborgarna. Till denna överenskommelse har också särskilda regler
bifogats för hur arbetsförmedlingar skall samarbeta för att kunna bistå både
arbetssökande och arbetsgivare.

För samhörigheten i Norden har möjligheterna att fritt flytta och ta arbete
haft en avgörande betydelse.

Liknande överenskommelser finns för länderna inom EG där Romfördragets
bestämmelser om avskaffande av hindren för den fria rörligheten
innebär att medborgare i en medlemsstat dels skall äga tillträde till
arbetsmarknaden i övriga medlemsstater på samma villkor som gäller för
dess egna medborgare, dels skall behandlas lika med dessa i fråga om
sysselsättning, lön och övriga arbetsvillkor.

Arbetslösheten inom EG uppgår till ca 12 %, vilket innebär att ca 16
miljoner arbetssökande står utan arbete. Man beräknar att överskottet på
arbetskraft inom en 10-årsperiod kommer att överstiga 20 miljoner människor.
Samtidigt utgår man från ett ökat antal vakanser, till följd av avsaknad
på personal med erforderlig utbildning.

Sysselsättningsfrågorna ägnas betydande uppmärksamhet inom EG. Rå -

1 Riksdagen 1987188. 18sami. Nr 1 y

det har bl.a. fastslagit att uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att bidra
till att öka sysselsättningen och att reducera arbetslösheten. En bättre
integration av arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik har ansetts vara
särskilt viktig. För att ge parterna möjlighet att aktivt påverka utformningen
av sysselsättningspolitiken har en kommitté med rådgivande ställning knutits
direkt till Rådet.

I Romfördraget anges den sysselsättningsmässiga målsättningen vara att
varje medlemsstat skall föra en ekonomisk politik som säkerställer en hög
sysselsättning. Målet för den svenska sysselsättningspolitiken är, som också
framhålls i propositionen, mer långtgående. Här utgör målet arbete åt alla en
grundsten i den ekonomiska politiken. De arbetsmarknadspolitiska insatserna
har också hittills haft en större omfattning än i Västeuropa i övrigt.
Romfördraget innehåller emellertid inga föreskrifter som hindrar att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och särskilt riktade insatser görs. Ett stort antal
initiativ prövas, inte minst för att komma till rätta med ungdoms- resp.
långtidsarbetslösheten. Här kan nämnas att frågan om en förkortning av
arbetstiden som ett medel att öka sysselsättningen har diskuterats sedan lång
tid inom EG. Arbetstidsförkortning med detta syfte har prövats bl.a. i
Frankrike och Västtyskland.

Av betydelse för ambitionerna på det arbetsmarknadspolitiska området i
Sverige har tvivelsutan varit den nära samverkan mellan parterna som
präglat arbetsmarknadspolitiken. Detta kommer bl.a. till uttryck i parternas
medverkan i olika arbetsmarknadspolitiska sammanhang.

I propositionen erinras om att invandringen i Sverige från icke-nordiska
länder är reglerad, bl.a. på grund av risken för att en fri invandring skulle
försvåra möjligheterna att fullfölja målen för arbetsmarknadspolitiken och
den ekonomiska politiken över huvud taget. En oreglerad invandring skulle
dessutom försvåra möjligheterna att bereda sysselsättning åt de grupper på
den svenska arbetsmarknaden som har störst svårigheter att finna arbete.
Det gäller särskilt äldre kvinnor, handikappade samt flyktingar och tidigare
invandrade personer. Det anförs vidare att en fri invandring skulle kunna
omöjliggöra ambitionen att tillförsäkra den invandrade arbetskraften samma
anställningsförhållanden och levnadsstandard i övrigt som den inhemska
arbetskraften.

Ett antagande av EG:s regler för arbetskraftens fria rörlighet skulle enligt
propositionen medföra att Sverige inte längre har möjlighet att reglera
invandringen av medborgare från de länder som är medlemmar i EG.
Medborgare i EG skulle i princip få samma rätt att resa till Sverige och här
söka arbete som medborgare i de nordiska länderna nu har.

Enligt utskottets uppfattning visar det ovan framförda på de känsliga
överväganden som hänger samman med en svensk anslutning till den
europeiska arbetsmarknaden. En viktig aspekt för svenskt vidkommande är
att en eventuell överenskommelse inte innebär inskränkningar i den fria
nordiska arbetsmarknaden.

Som ovan nämnts räknar man inom EG med ett ökande överskott på
arbetskraft under 1990-talet. Samtidigt tyder prognoserna i Sverige på att
problemet här kan bli det omvända. Detta förhållande kan i och för sig tala
för en integration med den europeiska arbetsmarknaden. Samtidigt bör

AU 1987/88:1 y

2

erinras om vad tidigare sagts om ambitionerna i Sverige när det gäller den
invandrade arbetskraften. Denna kategori får sålunda inte behandlas
annorlunda än arbetskraften i övrigt.

Som framhålls i propositionen är emellertid trögheten i arbetskraftens
rörlighet också inom EG:s arbetsmarknad stor. Trögheten gäller i synnerhet
mellan länder, där t.ex. språksvårigheter och skillnader i utbildningen
tillstöter. En anslutning till EG:s nuvarande regler om arbetskraftens fria
rörlighet skulle därför under normala förhållanden sannolikt knappast
innebära någon risk för arbetskraftsinflyttningar i sådan omfattning att
svårigheter skulle uppstå på den svenska arbetsmarknaden. Som anförs i
propositionen kan, om allvarliga risker uppstår bl. a. för sysselsättningen i en
medlemsstat, den fria invandringen från andra EG-länder begränsas genom
att information lämnas via de offentliga arbetsförmedlingarna om arbetsmarknadssituationen
i det berörda landet.

En annan fråga som i detta sammanhang är av stort intresse för svenskt
vidkommande är jämställdhetsfrågorna. I Sverige har sedan lång tid bedrivits
ett målmedvetet arbete i syfte att uppnå jämställda förhållanden på
arbetsmarknaden. Även om mycket återstår innan vi i vårt land kan anse att
det råder reell jämställdhet på arbetsmarknaden, torde det i vart fall kunna
sägas att dessa frågor tillmäts större betydelse här än i länder med andra
traditioner, annan kultur osv. Tillämpningen av rådsdirektiven rörande
jämställdheten mellan kvinnor och män i fråga om lika lön, tillgång till
anställning, yrkesutbildning och arbetsvillkor m.m. bedöms inom EG vara
otillfredsställande. År 1986 antogs en resolution om intensifierade åtgärder
både på EG-nivå och nationell nivå, för att främja lika möjligheter för
kvinnor.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att en eventuell anslutning till den
europeiska arbetsmarknaden inte innebär att frågan om jämställdhet på den
svenska arbetsmarknaden tillmäts mindre betydelse än hittills.

En gemensam arbetsmarknad och ett ökande antal multinationella företag
kan innebära problem på det arbetsrättsliga området. De arbetsrättsliga
frågorna har hittills inte varit föremål för någon närmare diskussion i
relationerna med EG. EG antog emellertid år 1976 ett direktiv som skall
tillförsäkra arbetstagare samma rättigheter som de tidigare haft när ett
företag överlåts till en annan ägare eller går samman med ett annat företag
inom Gemenskapen. EG-kommissionen lade år 1980 också fram ett förslag
till direktiv med bestämmelser om informations- och samrådsplikt i koncerner
och multinationella företag. Europafacket har länge krävt regler som går
längre än kommissionens förslag. Det har inte gått att nå enighet i frågan
varför Rådet har uppmanats att fortsätta diskussionen. Frågan skall tas upp
på nytt i början av år 1989.

I sammanhanget bör erinras om att nordiska ministerrådet år 1986 gav en
särskild projektgrupp i uppdrag att undersöka vilka förutsättningar som finns
att genom avtal utveckla samarbetet mellan nordiska koncerner och de
fackliga organisationerna inom dessa koncerner. Gruppen är sammansatt av
företrädare för de nordiska regeringarna (utom Island) och arbetsmarknadens
parter.

Utskottet vill för sin del framhålla att de arbetsrättsliga frågorna måste

AU 1987/88:1 y

3

ägnas stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på
den europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större
företagen. Som framhålls i propositionen får ett närmare samarbete med EG
inte leda till att arbetstagarnas möjligheter att påverka arbetsvillkoren
minskas. De strikt företagsekonomiska aspekterna vid t.ex. större fusioner
måste förenas med bl.a. de anställdas intressen. Detta bör ske genom
samverkan med de fackliga organisationerna.

För att åstadkomma en balanserad regional utveckling i Sverige fyller
regionalpolitiken en viktig funktion. Sverige har en liten del av befolkningen
inom stödområdena i jämförelse med andra länder. Som norm inom EG
gäller för övrigt att högst 30 % av befolkningen inom ett land får tillhöra ett
stödområde. Som framhålls i motion 1987/88:U5 (c) är det angeläget att vårt
land även fortsättningsvis har möjlighet att göra insatser som syftar till att
stärka de regioner som har en svag tillväxt, t.ex. genom infrastrukturella
satsningar och företagsstöd.

Utskottet har i det föregående pekat på vissa frågor som bör beaktas och
analyseras i en diskussion om en svensk anslutning till den europeiska
arbetsmarknaden. Utskottet vill samtidigt framhålla de fördelar för Sverige
som en europeisk arbetsmarknad kan innebära. Som bl.a. framhålls i
motionerna 1987/88:U6 (fp) och 1987/88:U7 (m) är det viktigt för svenskt
näringsliv både att svenskar kan tjänstgöra utomlands och att utländsk
personal kan arbeta i Sverige. Goda möjligheter för svenska medborgare att
för en tid ta anställning i företag i EG-ländema bör vara till gagn inte bara för
individen utan för riket i stort. Detta gäller inte minst - som sägs i motion U6
(fp) - på tjänsteområdet.

Utskottet vill slutligen framhålla betydelsen av att man från svenskt håll
inom utskottets beredningsområden, dvs. arbetsmarknads-och regionalpolitiken,
intensifierar kontakterna med Europa. Det gäller både departement,
myndigheter, parterna på arbetsmarknaden m.fl. Utskottet noterar därvid
med tillfredsställelse att regeringen i propositionen anmäler sin avsikt att
bl.a. verka för smidiga och effektiva samverkansformer med och mellan
statliga verk och myndigheter i det internationella harmoniseringsarbetet.

Med det anförda finner arbetsmarknadsutskottet för sin del att motionerna
U5, U6 och U7 i de delar dessa tagit upp frågor som ligger inom utskottets
beredningsområde inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),
Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Bengt Wittbom
(m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo
(m), Kersti Johansson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sven Lundberg (s) och
Erik Holmkvist (m).

AU 1987/88:1 y

4

Avvikande meningar

1. Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”För att” och
slutar med ”och företagsstöd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla betydelsen av att man i Sverige kommer till rätta
med de regionala balansproblemen. En ekonomisk stormarknad innebär att
ökade koncentrationstendenser gör sig gällande. En integration med den
europeiska arbetsmarknaden skulle därmed kunna innebära att de betydande
regionala obalansproblemen i vårt land förstärktes ytterligare. Som
framhålls i motion U5 (c) måste Sverige inför en sådan situation väsentligt
skärpa de regionalpolitiska ambitionerna. Detta är helt nödvändigt även i
dagsläget.

Ett närmare samarbete får inte omöjliggöra insatser för regional balans.
Åtgärder som infrastrukturella satsningar, stöd till ogynnsamma avståndskostnader
osv. måste förstärkas och inte försvagas. Det är nödvändigt att
Sverige kan använda alla aktuella medel för att skapa regional balans också
efter ett närmande till den europeiska arbetsmarknaden. Riksdagen bör i
anledning av motion U5 (c) som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Med det” och
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Med det anförda finner utskottet att motionerna U6 och U7 i de delar dessa
tagit upp frågor som ligger inom utskottets beredningsområde inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

2.Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att yttrandet bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den grundläggande uppfattning beträffande proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen som kommer
till uttryck i vpk-motionen U3. Frågan om Sveriges förhållande till de
västeuropeiska gemenskaperna berör i grunden vår nationella självbestämmanderätt
och självständighet. Vår demokratiska självbestämmanderätt
sätts här i fråga på ett uppseendeväckande sätt.

De integrationsfrågor som tas upp skall inte begränsas till att gälla Sverige
och EG, utan Sverige och världen. Denna större dimension berörs emellertid
inte.

När det gäller de arbetsmarknadspolitiska aspekterna på propositionen vill
utskottet framhålla EG-ländernas påtagliga inre svårigheter med svag
tillväxt, överproduktion och massarbetslöshet. I propositionen pekas också
på att man i de länderna har en lägre ambition på det sysselsättningspolitiska
området än vi har i Sverige. Marknadskrafternas starka inflytande i
EG-länderna har tvärtom inneburit att utslagning och massarbetslöshet
anses tillhöra ett normaltillstånd. Följdriktigt drivs också en medveten,
cynisk politik för att bryta ned fackföreningsrörelsen och trycka ned
arbetarrörelsen.

I propositionen talas om ambitionerna på jämställdhetsområdet i Sverige.
I de stora EG-länderna dominerar en kvinnosyn som är konventionell och
traditionalistisk.

AU 1987/88:1 y

5

Invandrarna på arbetsmarknaden används i EG-länderna alltmer för att
klara av konjunktursvängningarna. När konjunkturen går ned skickas den
invandrade arbetskraften hem.

Vi har i Sverige ambitionen att komma till rätta med de regionala
balansproblemen. Mycket återstår att göra och den förda politiken lämnar
mycket övrigt att önska. I Europa betraktas emellertid en regionalpolitisk
utvecklingspolitik alltmer som subventioner eller ”handelshinder”.

Det anförda bekräftar vad utskottet inledningsvis uttalat, nämligen att
Sveriges integrationssträvanden i stället skall ses globalt och inte begränsas
till att avse EG.

Den svenska industrin har ett uttalat önskemål om en fri arbetskraftsinvandring
från Europa. Därmed skulle man kunna uppnå likartade produktions-
och kostnadsfördelar med EG-länderna. En konsekvens skulle
nämligen bli ytterligare sänkta reallöner för arbetarna i Sverige och en
förvärrad regional obalans. Till saken hör att den svenska industrin i dag
använder sig av nya s.k. högproduktiva utsugningsmetoder, som ökar
utslagningen av människor. De efterfrågar i huvudsak personer i åldern
25-35 år med yrkesutbildning och lång arbetslivserfarenhet.

Slutligen vill utskottet framhålla de arbetsrättsliga aspekterna vid en
integration med EG. I propositionen talas i försiktiga ordalag om de fackliga
organisationernas inflytande vid internationaliseringen av de större företagen.
Vad det handlar om är i själva verket att företagen på detta sätt
medvetet kan undvika ett inflytande från de anställdas sida. Här krävs i
stället en facklig vetorätt om man skall kunna komma till rätta med
problemen. Till denna fråga återkommer arbetsmarknadsutskottet i samband
med behandlingen av den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Särskilt yttrande

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande utifrån främst arbetsmarknadspolitiska
utgångspunkter redovisat sina synpunkter när det gäller en svensk
anslutning till den europeiska arbetsmarknaden.

Vi vill för vår del också peka på det mer övergripande perspektivet när det
gäller sysselsättningen.

Som framgår av motion U7 (m), syftar den pågående västeuropeiska
integrationen till att i samarbete mellan folken skapa ett starkare Europa
med ökad tillväxt och sysselsättning och med högre livskvalitet och ökad
rörelsefrihet för de enskilda människorna - ett medborgarnas Europa.

Ett vidgat samarbete med EG-länderna när det gäller den tekniska
utvecklingen, forskningen, utbildningen, arbetsmarknaden etc. är en grundförutsättning
för att Sverige skall kunna uppnå och bevara den konkurrenskraft
som är nödvändig för att uprätthålla full sysselsättning.

En sammanläggning av den nordiska gemensamma arbetsmarknaden med
EG:s gemensamma arbetsmarknad bör därför eftersträvas.

Vi vill stryka under behovet av intensifierade kontakter med Europa.
Enligt vår mening är det av en avgörande betydelse med nära kontakter
mellan å ena sidan regering, parlamentariker, myndigheter och parterna på

AU 1987/88:1 y

6

arbetsmarknaden i Sverige och å andra sidan EG. Vi vill i detta sammanhang
hänvisa till de konkreta förslag i detta syfte som förs fram i motion U7 (m).
Bl.a. föreslås i motionen att regeringen aktivt skall medverka till att
EG-kommissionen snarast öppnar ett informationskontor i Sverige.

AU 1987/88:1

gotab Stockholm 1988 14779