yttr 1986/87 sku2y y

Yttrande 1986/87:sku2y

Skatteutskottets yttrande
1986/87:2 y

om tjänstebostäder för präster och om förvaltningen

av kyrklig jord (prop. 1986/87:13) 1986/87-2 y

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har anhållit om yttrande från skatteutskottet över proposition
1986/87:13 om tjänstebostäder för präster och om förvaltningen av
kyrklig jord och över de motioner som väckts i ärendet. Vid remissen har
kulturutskottet fogat en kopia av en från Svenska kyrkans personalförbund
inkommen skrivelse.

Propositionen berör bl. a. reglerna om tjänstebostäder för präster och
tangerar därmed även frågan om beskattning av förmån av bostad. Även
vissa av de aktuella motionsyrkandena — yrkande 1 i motion KrlOl av Ingrid
Sundberg m. fl. (m) och motion Krl02 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) -liksom personalförbundets skrivelse har beröring med denna skattefråga.

Övriga delar av ärendet faller utanför skatteutskottets ämnesområde och
kommer därför inte att tas upp i yttrandet.

Pastoraten är för närvarande skyldiga att tillhandahålla tjänstebostad åt
ordinarie församlingspräster, om regeringen bestämmer det. Avsikten är att
denna skyldighet skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1987.1 fortsättningen får
pastoraten själva bestämma om innehavaren av en tjänst som kyrkoherde
eller komminister skall anvisas tjänstebostad. Om en ordinarie församlingspräst
vid lagens ikraftträdande bor i en anvisad tjänstebostad, får tjänstebostadsförhållandet
dock avvecklas först sedan prästen har avgått från sin tjänst
och avflyttat eller vid den tidigare tidpunkt som parterna kommer överens
om. Pastoratens möjligheter att själva bestämma i denna fråga begränsar sig
också i framtiden till tjänster som inte är tillsatta. Ett beslut av pastoratet att
tillhandahålla eller icke tillhandahålla tjänstebostad får sedan tjänsten väl är
tillsatt inte ändras annat än om den som innehar tjänsten samtycker till detta.

Om tjänstebostad anvisas är prästen i princip skyldig att bosätta sig i
denna. Domkapitlet kan emellertid i särskilda fall befria prästen härifrån.

Reglerna i dessa hänseenden skall enligt förslaget kvarstå.

Det kan förutses att pastoraten även efter en avveckling av tjänstebostadssystemet
i viss utsträckning kommer att hyra ut prästgårdar och andra
bostäder som pastoraten disponerar till präster. Som exempel nämns i
propositionen att en präst som innehar en tjänstebostad kan få rätt till
förlängning av hyresavtalet om tjänstebostadsförhållandet upphör. I många
andra fall torde det även fortsättningsvis komma att framstå som ett
önskemål att pastoraten kan hyra ut lediga prästgårdar och andra bostäder

till präster för att de skall kunna bosätta sig i församlingen. I sammanhanget 1

1 Riksdagen 1986187. 6 sami. Nr 2 y

uttalas i propositionen (s. 13) att reglerna om tjänstebostadshyra inte längre
gäller när bostaden upphör att vara tjänstebostad. Detta innebär enligt vad
som anförs i propositionen att prästen antingen får betala marknadsmässig
hyra för hela bostaden eller, om hyran sätts för lågt, att han utsätts för risken
av oförutsedda skatteeffekter.

De aktuella yrkandena i motionerna KrlOl och Krl02 innebär att riksdagen
bör uttala att hyreskostnaderna för präster som tvingas bo i tjänstebostäder
bör begränsas utan att negativa effekter i form av beskattning av förmån av
bostad skall behöva uppkomma.

Personalförbundet har tolkat det nyss återgivna uttalandet i propositionen
så att präster som anvisats tjänstebostad och präster som bebor prästgårdarna
frivilligt kan komma att behandlas olika vid beskattningen. Enligt
förbundets mening är det angeläget att beskattningsfrågan regleras i
skattelagstiftningen.

Gällande beskattningsregler innebär att förmån av bostad som tillhandahålls
av arbetsgivaren skall redovisas såsom inkomst av tjänst. Förmånens värde
beräknas i allmänhet till vad som mosvarar marknadsvärdet (ortens pris) för
liknande bostäder, efter avdrag för den erlagda hyran. Vid värderingen
tillämpas vissa schablonmässiga grunder. Till ledning tjänar bl.a. hyrorna i de
allmännyttiga företagen och andra uppgifter om det faktiska hyresläget på
orten. Det framräknade förmånsvärdet kan sedan jämkas med hänsyn till
vissa särskilda förhållanden som kan föreligga i det enskilda fallet. Om det är
sannolikt att förmånstagaren inte skulle ha skaffat sig motsvarande förmån
om han själv tvingats bestrida kostnaderna, bör enligt riksskatteverkets
anvisningar i ämnet (RSV Dt 1986:9) värderingen ske med utgångspunkt i
den inbesparing i de personliga levnadskostnaderna som förmånen kan anses
ha inneburit.

Hyressättningen för prästernas tjänstebostäder har - som framgår av
utskottets betänkanden SkU 1983/84:42 och 1984/85:36 - tidigare medfört
vissa problem vid beskattningen. Sedan ett stort antal präster beskattats för
förmån av prisbillig bostad har de åsätta taxeringarna utsatts för kritik bl.a.
därför att bedömningen av värderingsfrågorna skiftat från län till län. Därtill
kommer att beskattningsfrågorna i flera fall aktualiserats först sedan ett antal
år förflutit efter det att tjänsten tillsatts, något som då har kunnat föranleda
särskilda svårigheter för de berörda prästerna.

För att komma till rätta med problemen träffade statens arbetsgivarverk
och berörda arbetstagarorganisationer den 25 november 1983 en överenskommelse
av innebörd att hyran för tjänstebostaden skulle motsvara
bruksvärdeshyran för en likvärdig bostad men att hyran inte skulle beräknas
för mer än 100 kvm. De nya reglerna, som har tagits in i förordningen
(1961:333) om tjänstebostadshyra för präster, tillämpas fr. o. m. den 1 juli
1984 och skall enligt särskilda övergångsbestämmelser vara genomförda fullt
ut den 1 juli 1987.

I en skrivelse till skattecheferna i länen har riksskatteverket anfört att
någon skattepliktig bostadsförmån enligt verkets uppfattning inte längre
kommer att uppstå om överenskommelsen följs och att verket anser att man
inte heller för övergångsåren skall beräkna något bostadsförmånsvärde.

SkU 1986/87:2 y

2

Enligt skrivelsen anses berörda präster fr. o. m. 1985 års taxering inte längre
åtnjuta förmån av bostad.

Enligt vad utskottet erfarit tillämpas reglerna genomgående på det sätt
som riksskatteverket rekommenderat. Som utskottet anfört vid tidigare års
behandling av denna fråga har således problemen med denna förmånsbeskattning
tills vidare bortfallit fr. o. m. 1985 års taxering.

Av det anförda framgår att syftet med motionerna delvis kan anses
tillgodosett genom riksskatteverkets rekommendation, eftersom prästerna i
de fall där bostaden fortfarande tillhandahålls såsom tjänstebostad inte
kommer att beskattas för någon hyresförmån. När upplåtelsen i fortsättningen
sker i form av ett vanligt hyresavtal blir emellertid hyressättningen inte
längre bunden av de nuvarande reglerna om tjänstebostadshyra. Om hyran
då bestäms till ett lägre belopp än vad som skulle ha följt av nuvarande
principer, innebär detta givetvis att man riskerar att de besvärliga skatteproblem
som förelegat tidigare år återkommer. Avsikten med förslaget är
emellertid inte att åter möjliggöra en lägre hyressättning, och utskottet
förutsätter att hyressättningen i det nya systemet kommer att ansluta till
marknadsvärdet.

Som framgår av den tidigare redogörelsen innebär riksskatteverkets
rekommendation bl. a. att man i fråga om större bostäder skall bortse från
bostadsytor över en gräns på 100 kvm och att man i ett övergångsskede också
underlåter att beskatta vissa förmånsvärden som fortfarande kan kvarstå
även i en del andra fall. Denna ståndpunkt har motiverats av flera skäl.
Förslaget torde bl. a. få ses mot bakgrund av det tvång som förelegat för en
präst att bosätta sig i en tjänstebostad, även om den i det enskilda fallet
framstått som onödigt stor. Med hänsyn härtill kan det för närvarande inte
med säkerhet sägas att denna rekommendation gäller även i fråga om
bostäder som inte är att betrakta som tjänstebostäder. Utskottet förutsätter
dock att denna regel i normalfallet kommer att gälla även i fortsättningen för
prästgårdar som inte är tjänstebostäder. Utskottet utgår från att verket
snarast kommer att vidta lämpliga åtgärder för att i möjligaste mån kunna få
en likformig bedömning av de nya frågeställningar som kan uppkomma i det
nya systemet och att verket noga kommer att följa utvecklingen på detta
område.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker de
aktuella motionsyrkandena i nu berörda delar. Av det anförda framgår också
att utskottet inte finner anledning att förorda någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av personalförbundets skrivelse.

Stockholm den 13 januari 1987
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Bo Forslund (s),
Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m),
Bruno Poromaa (s), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström
(s), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp), Marianne Andersson (c) och
Margit Gennser (m).

SkU 1986/87:2 y

3

gotab Stockholm 1987 12040