yttr 1986/87 lu6y y

Yttrande 1986/87:lu6y

Lagutskottets yttrande
1986/87:6 y

om lag om fritidsbåtsregister, m. m.
(prop. 1986/87:121)

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över dels
proposition 1986/87:121 om lag om fritidsbåtsregister m. m. jämte de
motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen, dels
den under allmänna motionstiden väckta motionen 1986/87:Kr411 om
registrering av fritidsbåtar.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1986/

87:Krll5—117.

Kulturutskottet har till lagutskottet för kännedom överlämnat en från
Båtsportens samarbetsdelegation inkommen skrivelse.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande i ärendet samt att med
yttrandet till kulturutskottet överlämna motion 1986/87: L613.

Lagutskottet får anföra följande.

Enligt sjölagen (1891:35 s. 1) delas fartyg in i två kategorier. Till den första
gruppen, som betecknas skepp, hör fartyg vars skrov har en största längd av
minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter. I den andra kategorin
ingår alla andra fartyg, vilka kallas båtar. Svenska skepp skall enligt sjölagen
registreras i ett särskilt skeppsregister. Registreringen har civilrättsliga
verkningar och medför bl. a. att skeppen kan användas som kreditsäkerhet.

Även vissa båtar skall registreras enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Registrering skall ske av
bl. a. båtar som yrkesmässigt används för person- eller godstransporter, till
fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten.

Registreringsplikten avser alla båtar som har en längd av minst 6 meter.

Registrering i båtregistret har inte någon civilrättslig betydelse utan syftet
med den är främst att tillgodose ett offentligrättsligt behov av registrering av
de båtar som står under samhällets tillsyn. Skepps- och båtregistren förs av en
särskild myndighet, sjöfartsregistret, som utgör en särskild enhet vid
Stockholms tingsrätt.

I propositionen läggs fram förslag till en lag om registrering av fritidsbåtar.

Enligt förslaget skall varje svensk båt registreras i fritidsbåtsregistret om
båten drivs med segel eller motor och skrovet har en längd av minst 5 meter.

För båtar som drivs med motor vars propelleraxeleffekt överstiger 10
kilowatt (ca 14 hästkrafter) föreligger registreringsplikt också om skrovet är
kortare än 5 meter. Undantag från registreringsskyldigheten görs för båtar

som skall registreras i registret för båtar i yrkesmässig sjöfart samt båtar som 1

LU

1986/87:6 y

1 Riksdagen 1986187. 8sami. Nr 6 y

inte vanligen är förlagda i Sverige. Fritidsbåtsregistret skall föras av
sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av ADB. Ändamålet med
registret anges i lagförslaget vara att ge underlag för kontroll av ordning och
säkerhet till sjöss samt planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret får
också utnyttjas för planering som avser turism, friluftsliv och naturvård samt
för utredningar rörande skatter och tullar. Vidare får det användas av
kronofogdemyndigheterna i deras indrivningsverksamhet. I propositionen
föreslås också vissa ändringar i lagen om registrering av båtar i yrkesmässig
sjöfart m. m. Förslaget innebär bl. a. att registreringsplikten vidgas till att
avse också båtar med längd av minst 5 meter samt fiskebåtar som används i
insjöfiske.

I motion Kr411 (m), som väckts under allmänna motionstiden i år,
framhålls att det planerade båtregistret kommer att förorsaka kostnader och
byråkrati utan att ge några fördelar som uppväger nackdelarna. Vidare
påpekas att registret medför krångel för båtägarna och att båtorganisationerna
kraftigt motsätter sig införandet av ett register. Motionärerna anser att
registret är omotiverat och står i strid med strävandena mot förenkling och
ökad frihet. Enligt motionärerna bör regeringen inte framlägga någon
proposition i ämnet eller i vart fall hos båtorganisationerna efterhöra om
syftet med registreringen kan uppnås på annat sätt. Motionärerna yrkar att
det anförda ges regeringen till känna.

Motionärerna i motion Krll5 (fp) påpekar att huvudsyftet med den
föreslagna lagstiftningen torde vara att skattekontroll och indrivningsverksamhet
skall underlättas och att de därför inte kan biträda förslaget. Vidare
framhålls att kostnaderna för den ökade byråkratisering som förslaget
innebär inte kommer att uppväga de fördelar som en eventuell effektivisering
av skatteuppbörden kan medföra. I motionen yrkas därför avslag på
propositionen.

I motion Krllö (fp) yrkas också avslag på propositionen. Vidare begärs att
förslag till utveckling av båtlivet i Sverige skall föreläggas riksdagen.

I motionerna L613 och Krll7 tas upp frågan om ansvarsförsäkring för
fritidsbåtar. I motion L613 understryks betydelsen av att ansvarsförsäkring
blir obligatorisk för fritidsbåtar. Motionärerna hävdar att det hinder som
tidigare förelegat mot införande av en försäkringsplikt kommer att försvinna
om ett båtregister införs. De yrkar att det anförda ges regeringen till känna.

Samma motionärer framhåller i motion Krll7 att det föreslagna båtregistret
endast kommer att omfatta ca 400000 av landets 1,1 miljoner fritidsbåtar.
Registret ger enligt motionärernas mening inte tillräckligt underlag för en
obligatorisk ansvarsförsäkring och de påpekar att flertalet olyckor till sjöss
förekommer med sådana båtar som inte kommer att omfattas av registreringen.
Motionärerna yrkar att vad som anförts om vikten av obligatorisk
ansvarsförsäkring skall ges regeringen till känna.

Som framhålls både i propositionen och i motionerna Krl 17 och L613 finns
det ett nära samband mellan frågan om registrering av fritidsbåtar och
spörsmålet om obligatorisk ansvarsförsäkring. Enligt vad lagutskottet uttalat
då försäkringsfrågan tidigare aktualiserats i riksdagen (se senast LU 1985/
86:26) kan ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring inte genomföras
utan någon form av registrering av fritidsbåtar. Försäkringsfrågan har därför

LU 1986/87:6 y

2

fått vila i avvaktan på att arbetet med ett båtregister slutförts.

Med anledning av att försäkringsfrågan nu åter tagits upp i motioner vill
lagutskottet än en gång stryka under att det är i hög grad angeläget att den
som skadas vid en sjöolycka kan få en fullgod ersättning. Med hänsyn till att
skadeståndsskyldigheten vid olyckor till sjöss kan avse betydande belopp,
som den vållande kanske inte kan betala, är det viktigt att ägarna av
fritidsbåtar tecknar en försäkring som täcker skadeståndsansvaret. Båtägarna
torde också i betydande utsträckning ha någon form av ansvarsförsäkring.

I det försäkringsskydd som försäkringsbolagen erbjuder båtägarna ingår
sålunda ofta sådan försäkring som ett moment. Det torde däremot vara
mindre vanligt att försäkring finns för just de båtar med vilka olycksriskerna
är störst, dvs. mindre båtar med kraftiga motorer. Utskottet vidhåller därför
sin tidigare uttalade uppfattning att tillfredsställande ersättningsmöjligheter
för de skadelidande kan garanteras med någorlunda säkerhet endast om
ansvarsförsäkring blir obligatorisk.

Genom den i propositionen föreslagna registreringen av fritidsbåtar
skapas enligt utskottets mening förutsättningar för införandet av en obligatorisk
ansvarsförsäkring. Registreringsplikten kommer visserligen inte att
omfatta alla fritidsbåtar. När det gäller de typer av fritidsbåtar som inte skall
registreras, dvs. i huvudsak roddbåtar, segelbåtar med en längd av mindre än
5 meter samt båtar som drivs med svaga motorer, torde emellertid inte
behovet av ansvarsförsäkring vara särskilt framträdande. Enligt utskottets
mening är det angeläget att förslaget i propositionen genomförs och att
därmed försäkringsfrågan kan bringas närmare en lösning.

Såvitt rör lagutskottets beredningsområde ser utskottet det vidare som en
fördel med registrering av fritidsbåtar att den möjliggör att kronofogdemyndigheternas
indrivningsverksamhet kan bedrivas effektivare. Utmätningsförfarandet
enligt utsökningsbalken bygger på att kronofogdemyndigheternas
arbete med att söka efter utmätningsbar egendom som tillhör gäldenären
i stor utsträckning skall ske genom efterforskning i olika register. Fritidsbåtar
representerar ofta ett stort värde och gäldenärens eventuella båtinnehav är
därför av intresse för kronofogdemyndigheterna. Hittills har myndigheterna
vid utredning om gäldenärens båtinnehav varit hänvisade till att söka i privat
förda kataloger o. d. Genom tillskapandet av ett centralt båtregister som förs
med ADB-stöd underlättas utmätningsförfarandet avsevärt.

Från de synpunkter som lagutskottet har att beakta förordar utskottet
således att förslaget om ett fritidsbåtsregister genomförs. Motionerna Kr411,
Krll5 och Kr 116 i denna del bör därför enligt lagutskottets mening avslås.

När det gäller önskemålen i motionerna Krll7 och L613 om ett särskilt
uttalande från riksdagens sida beträffande införande av obligatorisk ansvarsförsäkring
vill utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen. Enligt
föredragande statsrådet kommer försäkringsfrågan fortsatt att övervägas
inom regeringskansliet och kan det även finnas anledning att ta upp frågan
inom ramen för det nordiska lagstiftningsarbetet. Utskottet som förutsätter
att så också sker anser att motionerna Krll7 och L613 därför inte påkallar
någon riksdagens vidare åtgärd.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det hade varit fördelaktigt om
registreringen av fritidsbåtar kunnat samordnas med registreringen av båtar i

LU 1986/87:6 y

3

yrkesmässig sjöfart. Utskottet godtar emellertid de i propositionen anförda
skälen för att ett särskilt fritidsbåtsregister bör inrättas.

En konsekvens av den föreslagna ordningen är att den nuvarande
möjligheten för ägare av fritidsbåtar att frivilligt få sina båtar registrerade i
registret för båtar i yrkesmässig sjöfart måste upphöra och att de fritidsbåtar
som redan registrerats i detta register skall föras över till det nya registret. I
skrivelsen från Sjösportens samarbetsdelegation har påpekats att fritidsbåtsägarna
härigenom går miste om möjligheten att få nationalitetsbevis för
båtarna utfärdade av sjöfartsregistret. Denna möjlighet har enligt skrivelsen
varit orsaken till att många ägare av fritidsbåtar frivilligt ansökt om
registrering vid sjöfartsregistret och dessa båtägare riskerar nu att förlora
sina nationalitetsbevis.

Enligt 1 § sjölagen ankommer det på regeringen att utfärda föreskrifter om
nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer frågan om en fortsatt möjlighet för fritidsbåtsägarna att få nationalitetshandlingar
för sina båtar att övervägas inom regeringskansliet i samband
med förberedelsearbetet beträffande fritidsbåtsregistret. Utskottet förutsätter
att därvid också behovet av en övergångsreglering för de fritidsbåtar som
redan är införda i båtregistret kommer att prövas.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 5 maj 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Marianne
Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Kjell-Arne
Welin (fp), Marianne Carlström (s) och Mona Saint Cyr (m).

Avvikande mening

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp). Allan Ekström (m), Kjell-Arne
Welin (fp) och Mona Saint Cyr (m) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 2 med ”Sorn framhålls” och slutar på s. 4 med ”att prövas”
bort ha följande lydelse:

Lagutskottet konstaterar att det föreslagna fritidsbåtsregistret inte kommer
att få några civilrättsliga verkningar. Syftet med registreringen är i stället
som framhålls i motionerna Krll5 och Kr411 främst att tillgodose statens
fiskala intressen genom att underlätta skattekontrollen och effektivisera
indrivningsverksamheten. Det ankommer inte på lagutskottet att uttala sig i
skattefrågor. När det gäller indrivningsverksamheten vill utskottet framhålla
att kronofogdemyndigheterna i sitt arbete med att efterforska utmätningsbar
egendom som tillhör gäldenären numera är hänvisade till att i stor utsträck -

LU 1986/87:6 y

4

ning söka i olika register. Många fritidsbåtar representerar ett betydande
värde och är därför av intresse för indrivningsverksamheten. Enligt utskottets
mening har emellertid kronofogdemyndigheterna redan i dag tillgång till
de register m. m. som kan behövas för att myndigheterna skall få kännedom
om gäldenärens eventuella båtinnehav. Åtskilliga båtorganisationer ger
sålunda regelbundet ut förteckningar över sina medlemmar med uppgifter
om deras innehav av båt. De fritidsbåtar som inte finns i dessa förteckningar
torde i indrivningssammanhang vara utan intresse. Utskottet kan därför inte
finna att det av hänsyn till kronofogdemyndigheternas verksamhet finns
tillräcklig anledning att överväga ett fritidsbåtsregister.

Inte heller kan utskottet finna det motiverat att ett båtregister skall införas
för att möjliggöra obligatorisk ansvarsförsäkring. Enligt utskottets mening är
det självfallet angeläget att den som skadas vid en sjöolycka kan få fullgod
ersättning. Det är därför viktigt att båtägarna tecknar ansvarsförsäkring.
Båtägarna torde också i betydande utsträckning ha någon form av ansvarsförsäkring.
I det försäkringsskydd som försäkringsbolagen erbjuder för
fritidsbåtar ingår nämligen en sådan försäkring ofta som ett moment. Enligt
utskottets mening torde när det gäller de båtar för vilka försäkringsbehovet
är störst det inte finnas något behov av ett system med obligatorisk
ansvarsförsäkring.

Utskottet vill vidare framhålla att den i propositionen föreslagna ordningen
skulle - om den genomförs — innebära att fritidsbåtar kommer att
registreras i tre olika register. Större fartyg som betraktas såsom skepp och
alltså har en längd av minst 12 meter och en bredd av minst 4 meter skall även
i fortsättningen registreras i skeppsregistret. Båtar som yrkesmässigt hyrs ut
för fritidsändamål kommer att vara införda i registret för båtar i yrkesmässig
sjötrafik. Andra fritidsbåtar med undantag för roddbåtar, små segelbåtar
m. m. blir registrerade i fritidsbåtsregistret. En sådan ordning ter sig inte
rationell och kan inte godtas.

Sammanfattningsvis anser lagutskottet att den föreslagna registreringen av
fritidsbåtar utifrån de synpunkter lagutskottet har att beakta inte tillgodoser
något behov utan snarast innebär ökat krångel och omotiverad byråkratisering
för båtlivet. Som framhålls i skrivelsen från Sjösportens samarbetsdelegation
kan syftet med registrering av fritidsbåtar tillgodoses på annat och
lämpligare sätt än genom förslaget i propositionen. Lagutskottet förordar
därför att propositionen avslås och att kulturutskottet således tillstyrker
bifall till motionerna Krl 15, Krllöidenna del och Kr411. Motionerna Krll7
och L613 bör i enlighet med vad utskottet anfört inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.

LU 1986/87:6 y

5