yttr 1986/87 ku3y y

Yttrande 1986/87:ku3y

Konstitutionsutskottets yttrande
1986/87:3 y

angående vissa sekretessfrågor (prop. 1986/87:2
jämte motioner)

Till socialutskottet

Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1986/87:2 med förslag till bl. a. vissa ändringar i sekretessreglerna
för effektivare insatser mot spridningen av LAV/HTLV-III jämte
motioner.

Konstitutionsutskottet, som begränsar sitt yttrande till frågor som har
omedelbart samband med sekretesslagstiftningen, överlämnar samtidigt
med eget yttrande till socialutskottet två under den allmänna motionstiden
till utskottet remitterade motioner - 1985/86:K409 och K415 - som också tar
sikte på de sekretessproblem som aktualiserats av nämnda virussjukdom.

Propositionen

Sorn ett led i försöken att förbättra möjligheterna till effektiva insatser mot
spridningen av LAV/HTLV-III-viruset läggs i propositionen fram förslag
bl. a. till ändringar i sekretessreglerna. I första hand föreslås lättnader i den
sekretess som gäller för smittskyddsläkarens verksamhet. Denne föreslås få
rätt att från andra myndigheter och från den enskilda hälso- och sjukvården
inhämta sådana uppgifter om enskilda personer som han behöver för att
kunna fullgöra sina åligganden enligt smittskyddslagstiftningen. Vidare
föreslås att smittskyddsläkaren också skall lämna uppgifter om enskilda till
socialtjänsten och polisen samt i förekommande fall till skyddskonsulenten
om detta behövs för övervakningen av att en patient följer av läkare givna
föreskrifter för att hindra smittspridning. Nu nämnda myndigheter skall i sin
tur ha skyldighet att underrätta smittskyddsläkaren, om patienten i fråga
förefaller underlåta att följa föreskrifterna. Lättnader i sekretessen föreslås
också beträffande verksamheten inom kriminalvården. Läkare och annan
hälso- och sjukvårdspersonal vid kriminalvårdsanstalter skall lämna uppgifter
till styresmannen om att en intagen är smittad av en smittsam sjukdom
som avses i smittskyddslagstiftningen, t. ex. infektion av LAV/HTLV-III.
Slutligen föreslås, såvitt konstitutionsutskottet berörs, en ändring av sekretessen
beträffande polisens verksamhet. Ett sekretesskydd föreslås således
för sådana uppgifter om enskilds personliga förhållanden som polisen får del
av när den bistår smittskyddsläkaren enligt smittskyddslagstiftningen. Härigenom
kommer bl. a. uppgiften att någon är smittad av LAV/HTLV-III att
skyddas i handräcknings- och biståndsärenden hos polisen.

KU

1986/87:3 y

1 Riksdagen 1986187. 4 sami. Nr3 y

Följdmotionerna till propositionen i de delar som berörs av
konstitutionsutskottets yttrande

I motion 1986/87:Sol01 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen ger 28 § smittskyddslagen (1968:231) den utformning som
föreslås i motionen.

I motionen ifrågasätts propositionens förslag att i 28 § smittskyddslagen
införa en skyldighet för smittskyddsläkaren att underrätta berörd socialnämnd,
polismyndighet och skyddskonsulent om att en viss patient fått en
anmaning att följa vissa av läkare utfärdade föreskrifter. Enligt motionen är
det tillräckligt att lagen öppnar en möjlighet till sådana underrättelser;
”skall” i paragrafens första mening bör därför utbytas mot ”får”. Som en
följd härav föreslås att den i tredje stycket intagna möjligheten till undantag
från huvudregeln slopas.

I motion 1986/87:Sol02 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas såvitt nu är i fråga
att riksdagen beslutar uttala

1) att sekretessen skall kunna brytas enbart för uppgifter av omedelbart
intresse för smittskyddet,

2) att utlämnande av uppgifter endast skall ske efter smittskyddsläkarens
begäran,

3) att någon uppgiftsinsamling rörande enskilda eller grupper utöver de fall
smittskyddsläkaren anmält inte får äga rum.

I motionen godtas regeringens lagändringsförslag, men det framhålls att
riksdagen bör genom uttalanden särskilt understryka vissa faktorer; sålunda
skall de uppgifter för vilka sekretessen kan brytas vara av omedelbart intresse
för smittskyddet, uppgifterna skall utlämnas endast på begäran av smittskyddsläkaren
och uppgifterna skall enbart avse de personer för vilka
smittskyddsläkaren begärt information. Det framhålls särskilt att polisen
under inga omständigheter får t. ex. bedriva spaning eller uppgiftsinsamling
på eget bevåg beträffande personer i s. k. riskgrupper.

I motion 1986/87:Sol03 av Ulla Tillander m.fl. (c) hemställs såvitt nu är i
fråga

3. att riksdagen beslutar att 18 § smittskyddslagen ges följande utformning:
Om regeringen har föreskrivit det beträffande en viss venerisk
sjukdom, är myndigheter inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården,
polisen, kriminalvården och försvaret skyldiga att på begäran av den läkare
som utsetts enligt 2 § andra stycket lämna de uppgifter om en enskild person
som läkaren behöver för att kunna fullgöra sina åligganden enligt denna lag.
Samma skyldighet har inom enskild hälso- och sjukvård personal som i sin
yrkesutövning står under tillsyn av socialstyrelsen.

Enligt motionen har propositionens förslag till lydelse av 18 § smittskyddslagen
fått en alltför vidsträckt innebörd genom att ”varje myndighet” ålagts
uppgiftsskyldighet. Det framhålls att det enligt propositionen (s. 32) egentligen
endast är myndigheter inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården,
polisen, kriminalvården och försvaret som kommer att omfattas av skyldigheten;
lagregeln bör i detta hänseende inte gå längre än vad som är
nödvändigt.

KU 1986/87:3 y

2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

KU 1986/87:3 y

I motion 1985I86.K409 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs om en
ändring av 7 kap. 19 § sekretesslagen så att den också kommer att omfatta
ärenden om handräckning enligt smittskyddslagstiftningen.

Motionen överensstämmer i sak med det förslag som härvidlag läggs fram i
propositionen.

I motion 1985/86:K415 av Rosa Östh m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att eventuella hinder i sekretesslagen för att smittskyddslagen skall
kunna tillämpas undanröjs.

Yrkandet hänvisar beträffande motiveringen till motion 1985/86:So479,
som remitterats till socialutskottet. I nu aktuellt hänseende ifrågasätts om
inte aids borde klassificeras som en allmänfarlig sjukdom. Viktigast är dock
enligt motionen att de hinder som finns för att smittskyddslagen skall kunna
tillämpas på ett ändamålsenligt sätt snabbt undanröjs.

Konstitutionsutskottets bedömning

Propositionens förslag innebär dels vissa lättnader i sekretessen vad gäller
myndigheter inom hälso- och sjukvården och inom kriminalvården, dels en
skärpning av den sekretess som gäller för polisens verksamhet. Samtliga
ändringar är föranledda av de speciella problem som uppkommit till följd av
den ökande spridningen av LAV/HTLV-III-viruset.

De föreslagna ändringarna av 18 och 28 §§ smittskyddslagen avser
sekretess mellan myndigheter inbördes. Denna sekretessform lagfästes
första gången i samband med den nuvarande sekretesslagens tillkomst. Syftet
är i första hand att förhindra att integritetskänsliga personuppgifter blir
kända i så vida kretsar som ett fritt uppgiftsutbyte mellan skilda offentliga
organ skulle kunna leda till. Genom 14 kap. 3 § sekretesslagen medges i de
flesta fall ett uppgiftsutbyte mellan myndigheter efter en intresseavvägning.
Stadgandet omfattar emellertid inte hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.
För att med gällande sekretessreglering åstadkomma en möjlighet till
uppgiftsutbyte inom något av dessa områden måste man antingen införa en
uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen eller ändra sekretesslagen,
t. ex. genom att direkt i 14 kap. 2 § stadga undantag från huvudregeln. I
propositionen har den förstnämnda metoden valts. Det kan enligt utskottets
mening inte riktas någon principiell invändning mot denna lösning.

Om man i stället som föreslås i motion 1986/87:Sol01 av Daniel Tarschys
m. fl. (fp) nöjer sig med att öppna en möjlighet för smittskyddsläkaren att
underrätta berörda myndigheter måste en ändring göras i sekretesslagen.
Det är i första hand socialutskottets uppgift att göra den sakliga bedömningen
av motionens förslag.

Motionerna 1986/87:Sol02 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1986/87:Sol03
av Ulla Tillander m. fl. (c) syftar båda till att ge de föreslagna lättnaderna i
sekretessen minsta möjliga integritetskränkande effekt.

Utskottet vill allmänt framhålla att sekretessen på integritetskänsliga
områden är viktig och att en inskränkning i detta skydd aldrig får gå längre än
som bedöms absolut nödvändigt. Mot denna bakgrund har utskottet från de

synpunkter utskottet skall företräda inga invändningar mot de förslag som
framförs i de båda motionerna. Det får emellertid ankomma på socialutskottet
att göra den närmare materiella prövningen av motionsförslagen.

Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna av lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt eller av 7 kap. 19 § sekretesslagen.
Motion 1985/86:K409 av Hans Petersson i Röstånga är tillgodosedd genom
sistnämnda ändringsförslag. Även motion 1985/86:K415 får i huvudsak anses
tillgodosedd genom propositionens förslag.

Stockholm den 6 november 1986

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s)*, Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c)*,
Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Elisabeth Fleetwood(m), Ingela
Mårtensson (fp) och Margitta Edgren (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

KU 1986/87:3 y

gotab Stockholm 1986 11690

4