yttr 1986/87 ku10y y

Yttrande 1986/87:ku10y

Konstitutionsutskottets yttrande
1986/87:10 y

över riksdagens revisorers förslag 1985/86:23
angående rutiner vid ansökan om svenskt
medborgarskap

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har begärt konstitutionsutskottets yttrande över
riksdagens revisorers förslag 1985/86:23 angående vissa rutiner vid ansökan
om svenskt medborgarskap. Frågan gäller på vilken nivå beslutsfattandet i
socialnämnden skall ske vid utlämnande av uppgifter till polisen.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Enligt 14 a § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap föreligger
skyldighet för socialnämnd att på begäran av statens invandrarverk eller en
polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden
om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap. I den
utredning som föregått revisorernas rapport konstateras att beslutanderätten
i dessa ärenden genomgående delegerats till en tjänsteman i kommunen.
Detta står enligt rapporten i strid med de anvisningar om tillämpningen av
lagrummet som lämnats i i informationsblad från justitiedepartementet och
från Svenska kommunförbundet. I revisorernas förslag konstateras att det
synes ändamålsenligt att uppgifterna lämnas ut efter beslut av någon
tjänsteman eftersom handläggningen därigenom förenklas och påskyndas.
Enligt förslaget torde heller inte den sökande ha något men av att de begärda
uppgifterna lämnas ut på sätt som nu sker. Det konstateras också att
remissinstanserna tillstyrkt en anpassning av reglerna till praxis.

När det gäller utlämnande av handlingar till enskild finns det särskilda
regler i tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen. Reglerna innebär i
princip att prövning görs av den myndighet som förvarar handlingen. Inom
myndigheten ankommer prövningen i första hand på den befattningshavare
som svarar för vården av handlingen. Däremot saknas regler om vem
prövningen tillkommer när det som i förevarande fall är fråga om utlämnande
från en myndighet till en annan myndighet. I propositionen med förslag till
ny sekretesslag (prop. 1979/80:2) förklarade föredragande statsrådet sig inte
anse att en sådan reglering var nödvändig. Vid riksdagsbehandlingen
lämnades detta uttalande utan erinran (KU 1979/80:37).

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1981/82:186 var problemet om
vem inom en myndighet som skall pröva utlämnandefrågan uppe till
behandling med anledning av ett förslag från lagrådet. Det rörde sig här om
uppgifter till polisen om misstanke om brott. Lagrådet förordade att sådana
frågor skulle prövas av myndigheten som sådan och inte av någon enskild
befattningshavare. Konstitutionsutskottet uttalade med anledning härav att

KU

1986/87:10 y

Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 10 y

det låg i sakens natur att prövningen av frågor om utlämnande till polisen av
hemliga uppgifter som regel gjordes på ”hög nivå”. Utskottet erinrade vidare
om möjligheten enligt 15 kap. 6 § sekretesslagen för en enskild befattningshavare
att hänskjuta utlämnandefrågan till myndigheten. Utskottet framhöll
emellertid att beslut ofta måste fattas snabbt och under pressade förhållanden.
Utskottet ansåg sig därför inte kunna följa lagrådets förslag (KU
1982/83:12). Riksdagen ställde sig bakom detta ställningstagande.

I fråga om beslutsfattandet i kommunala nämnder är kommunallagens
delegationsregler tillämpliga (3 kap. 12 § kommunallagen). Sådan delegation
sker i två led. Först måste det finnas ett bemyndigande från fullmäktige i
reglemente eller genom särskilt beslut och därefter måste ett beslut fattas av
vederbörande nämnd att uppdra åt viss adressat att fatta beslut i vissa angivna
ärenden inom denna ram på nämndens vägnar (Kaiser, Riberdahl: Kommunallagarna
II 1983 års upplaga, s. 483).

I socialtjänstlagen anges närmare inom vilka områden delegation inte kan
förekomma. Med ledning av dessa bestämmelser kan konstateras att något
formellt hinder att delegera beslutanderätt enligt 14 a § medborgarskapslagen
inte föreligger. Frågan om beslutsnivå får således bedömas efter
lämplighetsöverväganden. I detta hänseende vill utskottet framhålla följande: Uppgiftsskyldigheten

enligt 14 a § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
skall ses mot bakgrund av den prövning av sökandens vandel som det
för naturalisation uppställda kravet på hederlig vandel förutsätter. Det ligger
enligt utskottets mening i sakens natur att det någon gång kan bli fråga om en
grannlaga bedömning från socialnämndens sida av omfattningen av uppgiftsskyldigheten.
I sådana fall får det enligt utskottets mening förutsättas att
prövningen görs av nämnden och inte av en enskild tjänsteman. Oftast synes
emellertid problemet kunna lösas genom att sökandens samtycke inhämtas
till att uppgifterna lämnas ut.

Utskottet vill tillägga, att riksdagens revisorer i sin rapport föreslagit att
inhämtandet av upplysningar från socialnämnden i medborgarskapsärenden
skall begränsas till de särskilda fall där ett fördjupat informationsbehov
föreligger. Invandrarverket har i sitt remissvar över revisorernas rapport
anslutit sig till detta förslag. Det finns således anledning anta att det nu
aktuella problemet får en begränsad betydelse i framtiden.

Stockholm den 19 februari 1987

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s),
Birgit Friggebo (fp). Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s). Hans Nyhage (m),
Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i
Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk)
och Ulla Pettersson (s).

KU 1986/87:10 y

2

gotab Stockholm 1987 12497