yttr 1986/87 juu3y y

Yttrande 1986/87:juu3y

Justitieutskottets yttrande
1986/87:3 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling
(prop. 1986/87:95 delvis)

Till försvarsutskottet
Inledning

Försvarsutskottet har beträffande proposition 1986/87:95 om totalförsvarets
fortsatta utveckling jämte motioner hemställt om yttrande från justitieutskottet
såvitt gäller bilagorna 2 och 6 till propositionen.

Justitieutskottet har inhämtat yttrande från rikspolisstyrelsen såvitt gäller
bilaga 6. Rikspolisstyrelsens yttrande fogas härvid som bilaga.

Justitieutskottet begränsar sitt yttrande till försvarsutskottet till att avse
spörsmål enbart inom justitieutskottets beredningsområde. De med anledning
av propositionen väckta, till bilaga 6 hänförliga motionerna föranleder
därför inget uttalande från justitieutskottets sida.

Utskottet

1. Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m. m.

Regeringen har i proposition 1986/87:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)
under punkt B 2 (s. 45) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet, till Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet
m. m. för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 163 199 000 kr. I
proposition 1986/87:95 bilaga 2 (s. 1) har regeringen (justitiedepartementet)
därefter föreslagit riksdagen att till den nämnda verksamheten för det
aktuella budgetåret anvisa ett förslagsanslag av 188 301 000 kr.

Justitieutskottet, som under sin beredning av frågorna om medelsanvisning
till polisväsendet för budgetåret 1987/88 vid studiebesök hos rikspolisstyrelsens
säkerhetsavdelning informerat sig om den polisiära säkerhetstjänstens
organisation och verksamhet, föreslår att försvarsutskottet tillstyrker
bifall till regeringens nu aktuella förslag. I övrigt hänvisar utskottet till sitt
betänkande JuU 1986/87:23 punkt 2 samt till betänkandena JuU 1985/86:33
och JuU 1983/84:22 och där gjorda hänvisningar.

2. Kustbevakningens organisation

Genom proposition 1986/87:95 bilaga 6 (s. 53-63) har regeringen (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna de av statsrådet Johansson
där förordade riktlinjerna för kustbevakningens organisation.

JuU

1986/87:3 y

1 Riksdagen 1986187.7 sami. Nr 3 y

I propositionen lämnar föredragande statsrådet en redogörelse för den
mångfald av arbetsuppgifter och de skiftande ansvarsförhållanden som gäller
för sjöövervakningen. Han nämner också att olika frågor om kustbevakningen
under lång tid övervägts av en rad utredningar utan att detta lett till något
slutligt ställningstagande i de övergripande organisationsfrågorna.

Föredragande statsrådet föreslår nu att kustbevakningen organisatoriskt
avskiljs från tullverket och bildar en egen civil myndighet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen.
Myndigheten, som bör lyda direkt under regeringen, bör självständigt
ansvara för den verksamhet som regeringen ålägger myndigheten; kustbevakningens
särskilda karaktär och identitet bör behållas. - Enligt föredragande
statsrådet bör det ankomma på en organisationskommitté att lämna
förslag rörande bl. a. den nya myndighetens organisation, ledning, lokalisering,
arbetsformer och relation till försvarsmakten. Kommittén bör arbeta
med målet att den nya myndigheten skall inrättas den 1 juli 1988.

Som en bakgrund till justitieutskottets ställningstagande i saken vill
utskottet erinra om att utskottet och dess föregångare, första lagutskottet,
vid flera tillfällen uppmärksammat behovet av åtgärder för att begränsa
dubbelarbete och oklarheter i kompetenshänseende som kan följa av att
kustbevakningen och sjöpolisen har delvis sammanfallande arbetsuppgifter
(se 1LU 1970:31, JuU 1973:26 punkt 11 och JuU 1974:31 och där gjorda
hänvisningar). Här skall också erinras om att utskottet vid flera tillfällen
konstaterat att kravet på en utbyggnad av sjöpolisverksamheten är väl
underbyggt, och utskottet har därför uttalat sin anslutning till tanken på en
sådan utbyggnad. I avbidan på resultatet av de skilda överväganden som från
tid till annan ägt rum beträffande kustbevakningen har saken dock hittills
inte förts framåt (se JuU 1985/86:19 s. 21 och JuU 1976/77:27 s. 3 och där
gjorda hänvisningar). Det skall framhållas att utskottet under hänvisning till
nyssnämnda överväganden uttalat att frågan om förstärkningar av sjöpolisverksamheten
får tas upp på nytt om översynen skulle dra ut på tiden.

Sjöpolisens verksamhet omfattar bl. a. övervakning av allmän ordning och
säkerhet till sjöss, utmed stränder, i hamnar samt på öar och holmar. Till
uppgifterna hör att bedriva spaning och utredning i fråga om brott som sker
inom dessa områden samt spaning efter personer och gods; i sistnämnda
hänseenden gäller det främst sökandet efter försvunna personer och efter
stulna fritidsbåtar. Som särskilda uppgifter bör nämnas de hjälpande
insatserna i form av bl. a. polisiär service till kust- och skärgårdsbefolkningen
och den verksamhet som närmast motsvarar kvarterspolisverksamheten på
land. Det tillkommer också sjöpolisen att övervaka efterlevnaden av
föreskrifter beträffande jakt och fiske samt natur- och miljöskydd. Till de
mera framträdande polisiära uppgifterna hör vidare sjötrafikövervakning,
utlänningskontroll samt gräns- och skyddsområdesövervakning. Slutligen
bör framhållas uppgifterna i sjöräddningen; sjöpolisen torde vara den
myndighet som utför de flesta räddningsinsatserna, om än inte vid de stora
katastroferna.

Som en utgångspunkt för sitt ställningstagande noterar justitieutskottet att
det av föredragande statsrådets framställning i den nu aktuella propositionen
framgår att den nya organisationen inte kommer att innebära några

JuU 1986/87:3 y

2

väsentligare verksamhetsmässiga förändringar för kustbevakningen. Utskottet
har vidare som en annan utgångspunkt att polisiära arbetsuppgifter
primärt skall ankomma på polisen. Utskottet finner det angeläget att såväl
ansvarsfördelnings- som samarbetsfrågor i förhållandet mellan kustbevakningen
och sjöpolisen aktualiseras i det fortsatta arbetet.

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört saknas anledning till erinran mot
vad föredragande statsrådet anfört om att kustbevakningen, såsom för
närvarande, bör kunna utnyttjas för insatser i fråga om t. ex. bekämpning av
narkotikasmuggling och annan grövre smuggling. Det är då givet att
kustbevakningspersonalen får behålla sina nuvarande befogenheter att
ingripa mot brott.

I sammanhanget vill utskottet notera den goda ordning för samband och
samordning som byggts upp i Malmö.

Utskottet noterar vidare att föredragande statsrådet när det gäller
uppbyggnaden av ett gemensamt sambandsnät för radiotrafiken uppmärksammat
vikten av att tillgodose trafikbehovet med bl. a. polisen, sjöfartsverket
och tullverket. Utskottet vill också peka på statsrådets uttalande om att
det i fråga om utbildning bör kunna göras vinster genom effektivare
utnyttjande av befintliga utbildningsresurser. Detta bör kunna innebära
också ett utnyttjande i vissa fall av polishögskolans resurser.

Vad utskottet ovan funnit leder utskottet till uppfattningen att det finns
starka skäl för att polisiär sakkunskap bör vara företrädd i den förut nämnda
organisationskommittén. Detta synes utskottet särskilt angeläget med hänsyn
till den tidigare beredningen av frågan om kustbevakningens organisation.
Över huvud taget bör enligt utskottets mening inskärpas att spörsmålen
om att säkerställa ett gott samarbete och klarlägga förekommande gränsdragningsproblem
måste ägnas uppmärksamhet i det fortsatta arbetet.

Utskottet vill avslutningsvis notera att förslagen i propositionen bör skapa
förutsättningar för en behövlig men länge eftersatt utbyggnad av sjöpolisverksamheten.

Sammanfattningsvis förordar justitieutskottet att försvarsutskottet föreslår
riksdagen att med anledning av propositionen som sin mening ge
regeringen till känna vad justitieutskottet anfört om kustbevakningens och
sjöpolisens uppgifter, om samarbete och gränsdragning dem emellan och om
representation för polisiär sakkunskap i den aviserade organisationskommittén.

Stockholm den 28 april 1987
På justitieutskottets vägnar
Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s),
Sven Munke (m), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson
(c), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva Johansson (s), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp) och Sven-Olof Nordlund (s).

JuU 1986/87:3 y

3

Rikspolisstyrelsen

YTTRANDE

1987-03-30

En ny organisation för tullverkets kustbevakning (prop. 1985/86:95, bilaga 6)

Som ett led i beredningen av frågan om avgivande av yttrande till
försvarsutskottet över de i proposition 1986/87:95, bilaga 6, förordade
riktlinjerna för kustbevakningens organisation har justitieutskottet anhållit
att rikspolisstyrelsen avger yttrande i saken till justitieutskottet. Med
anledning härav får rikspolisstyrelsen anföra följande.

Frågor rörande ett mera rationellt utnyttjande av resurserna för den civila
sjöövervakningen har länge ägnats uppmärksamhet i olika sammanhang.
Intresset har härvid riktats mot bl. a. frågan om huvudmannaskapet för
tullverkets kustbevakning. Frågorna har alltjämt aktualitet. Rikspolisstyrelsen
finner det därför värdefullt att ansträngningar nu görs för att få till stånd
en nyordning på området.

När det gäller riktlinjerna för en ny organisation för kustbevakningen vill
rikspolisstyrelsen till att börja med framhålla att det inte kan riktas några
särskilda invändningar mot uppfattningen att det för att nå de i propositionen
angivna effektivitetsvinsterna behövs en organisatorisk förändring av kustbevakningen.
Såsom sägs i propositionen finns det visserligen inte något
utredningsarbete som närmare har belyst förutsättningarna för en samordning
med försvaret. I anslutning härtill kan för övrigt tilläggas att den av
styrelsen i andra sammanhang aktualiserade frågan om kustbevakningens
närmande till polisen över huvud taget inte berörs i propositionen. Trots vad
nu sagts tar styrelsen inte avstånd från tanken på att kustbevakningen
närmare integreras med försvaret.

Vid ställningstagande till den organisationsmodell som innefattas i riktlinjerna
kan det inte bortses från att ett genomförande av förslaget kommer att
innebära att myndighetsorganisationen inom den civila sjöövervakningen
faktiskt utökas med ytterligare en myndighet. Som rikspolisstyrelsen uppfattar
saken synes nämligen den förespråkade organisatoriska lösningen bygga
på den i och för sig riktiga förutsättningen att några nämnvärda verksamhetsmässiga
förändringar inte avses ske för övriga myndigheter vad gäller deras
huvuduppgifter inom sjöövervakningen. Det kan således bl. a. förutsättas att
tullen även framdeles kommer att ha till uppgift att bedriva tullkontroll och
smugglingsbekämpning till sjöss. Det nu anförda bör emellertid inte hindra
att kustbevakningen bildar en egen civil myndighet i enlighet med vad som
föreslås i riktlinjerna i propositionen.

Även om riktlinjerna inte uttryckligen kan anses omfatta frågor om
förändringar i uppgifter och ansvarsområden för de myndigheter som är
verksamma inom den civila sjöövervakningen, kan dessa frågor dock inte
gärna undvikas i de ytterligare överväganden som måste göras innan den
nybildade kustbevakningsmyndigheten skall träda i funktion. Antydningar
härom görs för övrigt i propositionen. Med hänsyn till att polisen och
kustbevakningen idag har delvis sammanfallande uppgifter finns det därför

JuU 1986/87:3 y
Bilaga

4

skäl att här något beröra hithörande frågor vad gäller sjöpolisverksamheten.

De grundläggande uppgifter för polisen som har lagts fast i polislagen
(1984:387) gäller givetvis också sjöpolisen. Dess verksamhet omfattar
således bl. a. övervakning av allmän ordning och säkerhet till sjöss, utmed
stränder, i hamnar samt på öar och holmar. Till uppgifterna hör att bedriva
spaning och utredning i fråga om brott som sker inom dessa områden samt
spaning efter personer och gods; i sistnämnda hänseenden gäller det främst
sökandet efter försvunna personer och efter stulna fritidsbåtar. Som
särskilda uppgifter bör nämnas de hjälpande insatserna i form av bl. a.
polisiär service till kust- och skärgårdsbefolkningen och den verksamhet som
närmast motsvarar kvarterspolisverksamheten på land. Det tillkommer
också sjöpolisen att övervaka efterlevnaden av föreskrifter beträffande jakt
och fiske samt natur- och miljöskydd. Till de mera framträdande polisiära
uppgifterna hör vidare sjötrafikövervakning, utlänningskontroll samt gränsoch
skyddsområdesövervakning. Slutligen bör framhållas uppgifterna i
sjöräddningen; sjöpolisen torde vara den myndighet som utför de flesta
räddningsinsatserna, om än inte vid de stora katastroferna.

Det ständigt stigande antalet fritidsbåtar och den ökande fritidsbebyggelsen
i skärgårdsområdena och utefter kusterna medför att allt större krav ställs
på polisiära insatser från sjöpolisens sida.1) Bl. a. har de mera traditionella
ordningsproblemen i form av främst bråk och berusning blivit alltmera
förekommande i vissa trakter; samtidigt har antalet egendomsbrott när det
gäller fritidsbåtar och fritidsbebyggelse ökat. - Här bör nämnas att för
sjöpolisverksamheten finns endast 14 polisbåtar. Antalet båtar har under
lång tid varit oförändrat (ang. båtarnas stationering m. m. hänvisas till
beskrivningen i justitieutskottets betänkande 1974:31, som alltjämt har
aktualitet).

Kustbevakningens grundläggande uppgifter omfattar tullkontroll och
smugglingsbekämpning till sjöss. Verksamheten tar också sikte på uppgifter
som hör till polisens ansvarsområde. Det gäller här bl. a. sjötrafikövervakning,
sjöräddning, utlänningskontroll samt jakt-, fiske- och naturvårdstillsyn.
De resurser som kustbevakningen förfogar över innebär att den i princip
kan verka längs hela kustområdet, något som inte är fallet beträffande
sjöpolisen. Med hänsyn till att kustbevakningen handhar vissa uppgifter som
hör till polisens ansvarsområde har kustbevakningstjänstemännen i lag
tillagts vissa polisära befogenheter i samband med övervaknings- och
tillsynsuppgifter till sjöss (se lagen [1982:395] om tullverkets medverkan vid
polisiär övervakning).

Som framgår av det anförda och som också anges i propositionen är
uppgifterna för sjöpolisen och kustbevakningen delvis sammanfallande.
Detta förhållande har emellanåt föranlett oklarheter i ansvars- och kompe -

') Sjöpolisens verksamhet redovisas inte särskilt i statistiken. Beträffande ingripandemeddelanden
finns dock visst statistiskt material som visar att det under vart och ett
av åren 1985 och 1986 skett sammanlagt ca 6 000 redovisade ingripanden från de 14
polisbåtsenheterna. Som en jämförelse kan nämnas att denna siffra motsvarar
ungefär antalet ingripandemeddelanden vid en medelstor polismyndighet (t. ex.
Falun, Trelleborg eller Visby).

JuU 1986/87:3 y

5

tenshänseenden. Dessa oklarheter, i förening med att frågorna om kustbevakningens
organisation under lång tid varit aktuella men inte fått sin
lösning, har utgjort ett besvärande hinder för en eljest väl motiverad
utbyggnad av sjöpolisverksamheten. Rikspolisstyrelsen anser att det mot den
bakgrunden ligger ett särskilt värde i att frågan om kustbevakningens
organisation nu aktualiserats med sikte på en snar lösning. Detta bör, som
styrelsen ser saken, kunna bana vägen för en successiv utbyggnad av
sjöpolisen.

Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning måste det vara en självklar utgångspunkt
när man prövar frågan om förändringar av kustbevakningens verksamhet
att polisiära uppgifter primärt skall ankomma på polisen. Med sådana
uppgifter följer maktbefogenheter som ställer särskilda krav i fråga om
utbildning m. m. på dem som utövar befogenheterna. Endast polismän
svarar mot dessa krav. Värt att framhålla i detta sammanhang är också att
polisen utövar sina befogenheter under ett nära lekmannainflytande genom
de förtroendevalda i polisstyrelserna. Styrelsens principiella uppfattning är
alltså att det över huvud taget inte bör komma i fråga att utpräglade
polisuppgifter, såsom de angetts i polislagen, förs över till den nya
kustbevakningsmyndigheten. Ambitionen bör i stället vara att ansvaret för
uppgifter som nu sagts odelat läggs på polisen. Med en sådan ordning
tillgodoses det i propositionen angivna intresset av en minskad sektorisering
på området.

Med det synsätt på frågan om den grundläggande ansvarsfördelningen
mellan sjöpolisen och kustbevakningen som rikspolisstyrelsen här framfört
bör åtskilliga oklarheter om myndigheternas uppgifter kunna undanröjas.
Beträffande de återstående områden där helt eller delvis sammanfallande
arbetsuppgifter föreligger, såsom i fråga om sjötrafikövervakning, jakt- och
fisketillsyn m. m., är det givetvis angeläget att man för att nå bästa möjliga
resursutnyttjande preciserar ansvarsfördelningen så långt det är ändamålsenligt.
Även om myndigheternas resurser på området härvidlag måste spela en
viktig roll, anser styrelsen att ett riktmärke för ansvarsfördelningen måste
vara att uppgifter som för sin lösning kan kräva polisiära befogenheter i
princip bör anförtros sjöpolisen.

Vad rikspolisstyrelsen anfört om sjöpolisens uppgifter och om ansvarsfördelningen
mellan sjöpolisen och kustbevakningen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Detta yttrande har beslutats av rikspolischefen Holger Romander, överdirektören
Ulf Waldau, avdelningscheferna Ulf Karlsson och Sven-Åke
Hjälmroth, verksjuristen Olof Egerstedt, föredragande, och avdelningsdirektören
Stig Edström.

RIKSPOLISSTYRELSEN

Holger Romander

Olof Egerstedt

JuU 1986/87:3 y

6