yttr 1986/87 juu1y y

Yttrande 1986/87:juu1y

Justitieutskottets yttrande
1986/87: ly

om långa väntetider för rättspsykiatriska

undersökningar {Swd y

Till socialutskottet
Inledning

Justitieombudsmannen Tor Sverne överlämnade i juni 1986 till bl. a.
riksdagens justitie- och socialutskott ett av honom meddelat beslut rörande
långa väntetider för rättspsykiatriska undersökningar. Beslutet har senare
redovisats i justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1986/87 (s. 151 ff).

Justitieutskottet har tagit upp JO:s beslut till behandling vid flera
sammanträden under hösten 1986.

Med anledning av JO:s ämbetsberättelse har Daniel Tarschys (fp) och
Birgit Friggebo (fp) i en motion (mot. 1986/87:K103) hemställt att riksdagen
med anledning av JO:s utlåtande om väntetiderna för rättspsykiatriska
undersökningar ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
behovet av snabba åtgärder för att undanröja de redovisade bristerna.
Motionen, som hänvisats till konstitutionsutskottet, har överlämnats till
socialutskottet.

Justitieutskottet har vid sammanträde den 4 november 1986 begärt och
erhållit upplysningar om förhållandena inom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten
från företrädare för justitiedepartementet (bl. a. statssekreteraren
Harald Fälth), socialdepartementet (bl. a. statssekreteraren
Monica Andersson), socialstyrelsen (bl. a. generaldirektören Maj-Britt
Sandlund) och statens förhandlingsnämnd (överdirektören Svante Englund).
Utskottet har - efter underhandskontakter med socialutskottet - vid
sammanträde den 18 november 1986 beslutat att till socialutskottet avge
yttrande i saken såvitt den rör justitieutskottets beredningsområde.

Bakgrund

Psykiskt sjuka och psykiskt avvikande personer får inte dömas till fängelse
för gärningar som de har begått under inflytande av sin sjukdom eller sitt
tillstånd. Under vissa förutsättningar, bl. a. att vård är oundgängligen
påkallad, kan de i stället överlämnas till sluten psykiatrisk vård (31 kap. 3 §
och 33 kap. 2 § brottsbalken). Underlag för domstolens bedömning utgörs av
en rättspsykiatrisk undersökning, som utförs vid någon av de rättspsykiatriska
klinikerna eller stationerna; för dessa är staten huvudman med socialstyrelsen
som chefsmyndighet. För närvarande finns det fyra rättspsykiatriska
kliniker (Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg) med tillsammans knappt

1 Riksdagen 1986187. 7sami Nr ly

100 platser samt tre rättspsykiatriska stationer (Linköping. Örebro och
Umeå).

Den rättspsykiatriska undersökningen beslutas av domstolen. Förden som
är häktad gäller att undersökningen utförs på rättspsykiatrisk klinik. Under
senare år har utförts i medeltal mellan 520 och 550 undersökningar per år.

Närmare regler för den rättspsykiatriska undersökningen finns i lagen
(1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål och tillämpningskungörelsen
(1966:613) till lagen. 1 4 § lagen anges att undersökningen skall
utföras med största möjliga skyndsamhet. Skriftligt utlåtande över undersökningen
skall avges till rätten inom sex veckor från det beslutet om
undersökningen inkom till den klinik eller station till vilken undersökningen
hör. Socialstyrelsen får medge anstånd i särskilt fall. Enligt 5 § tillämpningskungörelsen
får socialstyrelsen medge anstånd i den mån det är nödvändigt
på grund av undersökningens särskilda beskaffenhet eller på grund av
arbetsbelastningen vid den klinik eller station till vilken undersökningen hör.
Anstånd på grund av arbetsbelastningen får dock medges endast om
undersökningen inte lämpligen kan flyttas till någon annan klinik eller station
eller utföras med anlitande av en utomstående läkare.

I augusti 1984 avlämnade socialberedningen betänkandet (SOU 1984:64)
Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. I betänkandet, som innehåller
förslag om bl. a. ändrade påföljdsregler för psykiskt störda lagöverträdare,
föreslås i anslutning härtill även en lag om rättspsykiatrisk vård och en ny lag
om rättspsykiatrisk undersökning. Betänkandet har remissbehandlats och
bereds nu i regeringskansliet (justitie- och socialdepartementen).

År 1981 överlämnade socialstyrelsen till socialdepartementet ett planeringsunderlag
med förslag till rättspsykiatrisk regionvård, utarbetat av en
särskild arbetsgrupp inom styrelsen. En av huvudpunkterna i förslaget är att
ansvaret för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten bör samordnas
med vårdansvaret för motsvarande patientkategorier inom allmänpsykiatrin,
dvs. normalt under landstingskommunalt huvudmannaskap. Även
detta förslag har remissbehandlats och ingår som en del i beredningsunderlaget
för arbetet med socialberedningens nyssnämnda betänkande.

I proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation,
m.m. förordades att huvudmannaskapet för bl. a. den rättspsykiatriska
organisationen skulle överföras till sjukvårdshuvudmännen. Vid riksdagsbehandlingen
av propositionen uttalade vederbörande utskott (SoU 1979/
80:45) i denna del bl. a. följande (s. 22 f):

Med utgångspunkt i att socialstyrelsen bör ges möjlighet att i framtiden
koncentrera sin verksamhet på centrala uppgifter har utskottet inte något att
erinra mot att socialstyrelsen avlastas uppgiften att vara chefsmyndighet för
den rättspsykiatriska organisationen. Först när klarhet vunnits om den
rättspsykiatriska organisationen i framtiden skall ha i huvudsak nuvarande
uppgifter eller tillföras ökade vårduppgifter bör dock enligt utskottets
mening slutlig ställning tas i frågorna om och i vilken omfattning staten
fortsatt bör ha ett ansvar för den rättspsykiatriska organisationen samt vilken
myndighet ett statligt ansvar bör åvila. Det ankommer dock närmast på
regeringen att avgöra formen för beredning av dessa frågor.

JuU 1986/87:1 y

Vad utskottet sålunda uttalat gav riksdagen regeringen till känna sorn sin
mening (rskr. 1979/80:386).

Regeringen (socialdepartementet) uppdrog i februari 1985 åt statens
förhandlingsnämnd att - under förutsättning av godtagbara ekonomiska
villkor - träffa avtal med berörda landstingskommuner och Göteborgs
kommun om överförande av huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska
verksamheten.

JO-beslutet

Av JO Svernes beslut den 9 juni 1986 framgår bl. a. följande.

Frågan om långa väntetider för rättspykiatriska undersökningar har varit
aktuell sedan länge. Senast i januari 1985 meddelade JO ett beslut i vilket han
konstaterade bl. a. att den i lagen föreskrivna sexveckorsfristen inte efterlevdes
och påtalade att detta från rättssäkerhetssynpunkt var synnerligen
stötande särskilt som det gällde personer som är berövade sin frihet (se JO:s
ämbetsberättelse 1985/86 s. 280 ff).

Det nu meddelade beslutet var föranlett av sex klagomål, alla avseende
kliniken i Göteborg och inkomna under perioden augusti 1985—april 1986.
Av statistik i ärendet avseende april månad 1986 framgick att tiden från det
domstolens beslut om undersökning kom in till kliniken till dess utlåtandet
avläts i genomsnitt uppgick till 19 veckor i Göteborg och 9-17 veckor vid
övriga kliniker. Av tiden belöpte sig i Göteborg 13 veckor på väntetid i häkte
medan övriga kliniker hade en väntetid i häkte på mellan knappt tre och drygt
fem veckor.

JO anförde sammanfattningsvis följande.

Den eftersläpning som för närvarande förekommer beträffande de rättspsykiatriska
undersökningarna visar vikten av att den nya organisationen för det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet ges en sådan utformning och sådana
resurser att undersökningstiderna kan hållas inom rimliga gränser. Vid en
bedömning av vilken undersökningstid som kan godtas måste man beakta att
det inte är själva undersökningstiden på en rättspsykiatrisk undersökningsenhet
som är det största problemet. Det är ofrånkomligt att utredningen i
vissa mer komplicerade fall kan dra ut på tiden. Under förutsättning att
utredningen fortlöpande pågår och den intagne erhåller erforderlig psykiatrisk
behandling samt bereds sysselsättning, är inte en utredningstid på något
mer än sex veckor ett påtagligt problem, även om huvudregeln bör vara att
undersökningen skall slutföras inom högst de sex veckor som formellt sett nu
gäller. Det är i stället väntetiden på häktena som är det allvarliga och stora
problemet.

Även om förslag till en ny organisation är under utarbetande är det
ofrånkomligt att det kommer att ta lång tid innan den kan börja fungera. De
förhandlingar som hittills förts mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i
olika frågor rörande den rättspsykiatriska verksamheten visar att frågan om
ett övertagande av den rättspsykiatriska verksamheten innehåller en rad
svårlösta problem. Som situationen ser ut i dag är emellertid omedelbara
åtgärder påkallade för att nedbringa de totala undersökningstiderna. Som
socialstyrelsen framhållit kan dessutom kösituationen ytterligare försämras
under sommaren 1986, om inte kliniken i Umeå öppnas.

Med hänsyn till de allvarliga missförhållanden som en längre tid rått

JuU 1986/87: ly

3

beträffande de rättspsykiatriska undersökningarna och det behov av åtgärder
som föreligger överlämnar jag en kopia av detta beslut till justitiedepartementet
och socialdepartementet och riksdagens justitieutskott och socialutskott.

Utskottets hearing

I samband med utskottets hearing med företrädare för berörda myndigheter
har framkommit bl. a. följande.

Socialstyrelsen

Efter JO-beslutet har socialstyrelsen vidtagit och kommer att vidta ett flertal
åtgärder i syfte att nedbringa väntetiderna. Sommaren 1986 hölls två
avdelningar semesterstängda i stället för tre som under tidigare år. Härigenom
undveks den nedgång av antalet avslutade undersökningar som
inträffade sommaren 1985. Väntetiderna vid Göteborgskliniken har minskat
kraftigt - från ca 19 veckor i april till ca 11 veckor i september. Samtidigt har
emellertid väntetiderna vid de övriga tre klinikerna ökat med mellan två och
fyra veckor. Tre kliniker hade i september 1986 en väntetid i häkte på mer än
sex veckor. - Socialstyrelsens behandling av ansökningar om anstånd från
klinikerna har stramats upp. Undersökningstiderna har gåtts igenom med
ansvarig personal vid en klinikchefskonferens. Vissa särskilda insatser av
administrativ och personalsocial natur har gjorts på en av klinikerna.

Ett åtgärdsprogram för åren 1986—1987 har fastställts i samråd mellan
socialdepartementet och socialstyrelsen. Programmet innehåller dels generella
åtgärder, dels åtgärder inriktade på kliniken i Stockholm. De generella
åtgärderna är: 1. Ytterligare skärpta regler för anstånd. 2. Förbättring av
organisationen, strukturering av utlåtandena, fortbildning av personalen
samt delegation av budgetansvaret med inslag av produktionsstimulans, allt i
syfte att underlätta och påskynda undersökningsarbetet och därmed minska
väntetiderna. 3. Ökat personalsocialt stöd (konsultinsatser samt utbildning i
metoder att möta hot om våld). Vid Stockholmskliniken, som tidvis lider av
platsbrist, planeras en utökning av antalet undersökningsplatser från 28 till
32. Utökningen sker genom att antalet tillgängliga vårdplatser minskas i
motsvarande mån.

Socialdepartementet

Problemen inom den rättspsykiatriska organisationen är kända sedan länge.
En analys utförd av socialstyrelsen på departementets uppdrag har visat att
det inte finns något direkt samband mellan personaltillgången och effektiviteten
vid klinikerna. Orsakerna till svårigheterna är att söka i andra faktorer,
såsom arbetsmiljön och rekryteringsunderlaget. För att råda bot på dessa
brister bör den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten kopplas närmare
till den psykiatriska vårdorganisationen. I syfte att åstadkomma detta
förs sedan i början av år 1985 förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet
om ett överförande av huvudmannaskapet. Vidare pågår arbete med

JuU 1986/87:1 y

4

en proposition om en förändrad psykiatrisk tvångslagstiftning; resultatet av
detta arbete kan förväntas få positiva återverkningar även vad gäller
rättspsykiatrin.

Justitiedepartementet

Den nuvarande situationen är mycket otillfredsställande. Emellertid hålls
fortlöpande kontakt mellan social- och justitiedepartementen. Det kan
förväntas att de åtgärder som nu vidtas och planeras av socialstyrelsen
kommer att få goda effekter på kort sikt. På längre sikt bör regeringens
kommande förslag om en förändrad psykiatrilagstiftning kunna ge ett
positivt resultat.

Statens förhandlingsnämnd

Förhandlingsarbetet pågår men är delvis beroende på innehållet i det förslag
till ny lagreglering som bereds i regeringskansliet. Den absolut tidigaste
dagen för en övergång av huvudmannaskapet är den 1 januari 1988.

Utskottets bedömning

Innehållet i JO Svernes beslut angående långa väntetider för rättspsykiatriska
undersökningar har ingett utskottet stor oro. De kompletterande
upplysningar som utskottet har inhämtat har inte kunnat stilla den oron.
Visserligen har det - främst genom socialstyrelsens redovisning - kommit
fram att åtgärder nyligen har vidtagits eller inom den närmaste tiden kommer
att vidtas i syfte att förbättra den rådande situationen. På utskottets frågor
har dock socialstyrelsen dels upplyst att någon nedgång i antalet meddelade
anstånd ännu inte har förmärkts, dels inte kunnat ange någon tidpunkt när de
planerade åtgärderna kan förväntas resultera i att den lagstadgade maximitiden
för undersökningar - dvs. sex veckor - hålls. Av redovisningen har också
framgått att samtliga kliniker i september 1986 överskred den tillåtna
maximitiden; vid tre av fyra kliniker rådde dessutom väntetider i häkte som
överskred sex veckor redan innan undersökningen ens hade påbörjats. I
några enskilda fall har tiderna uppgått till 4-5 månader. Detta bedömer
utskottet i likhet med JO som mycket allvarliga missförhållanden.

Det rör sig här om personer som har bedömts kunna på grund av psykisk
sjukdom vara i behov av sluten psykiatrisk vård, men som ännu inte är dömda
för brott. En förutsättning för ett beslut om rättspsykiatrisk undersökning är
visserligen antingen att den misstänkte har erkänt gärningen eller att
domstolen - oftast efter huvudförhandling - har funnit övertygande bevisning
föreligga för att den misstänkte har begått gärningen (2 § lagen om
rättspsykiatrisk undersökning i brottmål). Men även om en sådan förutsättning
föreligger kan det aldrig ursäkta månadslånga frihetsberövanden - med
förvaring i häkte - som beror på brister i det allmännas egen organisation och
som dessutom innebär att ett psykiatriskt vårdbehov i många fall inte alls blir
tillgodosett. Sådana förhållanden är inte acceptabla i en rättsstat. Utskottet
kan inte underlåta att påpeka det anmärkningsvärda i att de påtalade

JuU 1986/87:1 y

5

förhållandena på sina håll synes uppfattas mera som en accepterad ordning
än som det absoluta undantag som lagstiftaren har tänkt sig. En sak av en
annorlunda dimension som inte kan frånkännas betydelse i sammanhanget är
de organisatoriska problem och den budgetbelastning som det nuvarande
tillståndet föranleder för kriminalvården. Detta är självfallet inte försvarligt.

Mot den angivna bakgrunden måste det därför enligt utskottets mening
understrykas med skärpa att allvarliga ansträngningar nu måste göras för att
komma till rätta med de rådande missförhållandena. Av betydelse för
bedömningen är att ett reformförslag, som kan komma att innebära en
genomgripande förändring av både lagregleringen och organisationen i fråga
om omhändertagande av psykiskt störda lagöverträdare, för närvarande
bereds och inom kort kan komma att föreläggas riksdagen. Utskottet utgår
från att sådana synpunkter som utskottet och JO har anlagt på saken därvid
kommer att beaktas. Utskottet förutsätter sålunda att noggranna analyser
görs i detta reformarbete och i förhandlingarna om ett eventuellt överförande
av huvudmannaskapet för undersökningsverksamheten, så att inte
motsvarande missförhållanden uppkommer i en ny organisation. De förhoppningar
som alltså kan knytas till resultatet av reformarbetet hindrar
emellertid inte utskottet från att på nytt påpeka att det redan nu krävs
kraftfulla åtgärder för att omedelbart avhjälpa de missförhållanden som
råder och som trots allvarlig kritik och förslag till förbättringar tillåtits råda
alltför länge. Utskottet bedömer de av socialstyrelsen beslutade åtgärderna
som otillräckliga. Justitieutskottet föreslår socialutskottet att hemställa att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu uttalat.

Stockholm den 2 december 1986

På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Arne
Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson (c), Bengt-Ola Ryttar
(s), Göran Magnusson (s) och Lars Sundin (fp).

JuU 1986/87:1 y

6