yttr 1986/87 föu1y y

Yttrande 1986/87:föu1y

Försvarsutskottets yttrande
1986/87:1 y

över bilaga 1 i proposition 1986/87:18 om vissa
åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan jämte
motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 14 oktober 1986 i fråga om proposition 1986/87:18
om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan jämte eventuella motioner
anhållit om yttrande av försvarsutskottet såvitt avser bilaga 1 i propositionen.
Bilagan gäller dels beredskapshöjande åtgärder, dels information till riksdagen
om en konvention som har utarbetats inom Internationella atomenergiorganet
och som regeringen avser att senare underställa riksdagen.

1. Beredskapshöjande åtgärder

I propositionen lämnas inledningsvis en redogörelse för kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl i Sovjetunionen natten mellan den 25 och 26 april 1986. Härefter
redovisas åtgärder som regeringen och myndigheterna i Sverige har vidtagit.

Beträffande beredskapshöjande åtgärder föreslås riksdagen bemyndiga
regeringen att besluta om föreskrifter rörande avgifter för sådana åtgärder i
enlighet med vad föredragande statsrådet - försvarsminister Roine Carlsson
- har förordat. Vidare föreslår regeringen att riksdagen anvisar 6 milj. kr. på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1986/87. Slutligen lämnas
riksdagen tillfälle att ta del av vad försvarsministern har anfört i övrigt om
åtgärderna för att höja beredskapen vid kärnkraftsolyckor.

Motioner

Med anledning av proposition 1986/87:18 har väckts tolv motioner, 1986/
87:N104-N115. Flertalet av motionerna innehåller yrkanden som hänför sig
till bilaga 1 i propositionen. Försvarsutskottet redovisar och kommenterar
sådana yrkanden i det följande. Avslutningsvis behandlas några motionsyrkanden
med viss anknytning till bilaga 1. Några av dem tillhör motioner som
under våren 1986 har väckts med anledning av proposition 1985/86:170.
Övriga motionsyrkanden i ärendet har ansetts tillhöra annat utskotts
beredning.

Försvarsutskottet

Försvarsministern påminner om att regeringen i proposition 1985/86:170 om
räddningstjänstlag, m. m. har föreslagit att föreskrifterna i atomskyddslagen

FöU

1986/87:1 y

1 Riksdagen 1986187.10 sami. Nrly

tas in i en ny räddningstjänstlag utan några större sakliga ändringar.
Försvarsutskottet svarar för beredningen av nämnda proposition. Ett
betänkande (FöU 1986/87:2) över propositionen jämte motioner beslutas i
omedelbar anslutning till detta yttrande. Utskottet föreslår i betänkandet att
räddningstjänstlagen träder i kraft den 1 januari 1987.

Allmänna synpunkter på beredskapshöjande åtgärder

En av de slutsatser som går att dra av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är enligt
försvarsministern att det inte går att geografiskt avgränsa det område som
kan drabbas av nedfall efter en sådan olycka. Detta gäller oavsett om
utsläppet har skett inom eller utom landet. Mot bakgrund härav är det enligt
hans mening angeläget att omedelbart vidta åtgärder för att höja beredskapen
inom landet. De åtgärder som avses är grundade på förslag i augusti 1986
från statens strålskyddsinstitut och remissyttranden över dessa.
Försvarsministern uttalar i detta sammanhang

- att bildandet av statens räddningsverk den 1 juli 1986 och proposition
1985/86:170 om ny räddningstjänstlag, m.m. kommer att leda till en
naturligare rollfördelning mellan olika myndigheter och därmed till en
bättre beredskap,

- att det är viktigt att de länsstyrelser som har särskilda resurser och särskild
kompetens på området i händelse av en kärnkraftsolycka ges i uppdrag att
biträda näraliggande länsstyrelser i den utsträckning som erfordras,

- att länsstyrelserna bör kunna knyta extern personal - bl. a. kvalificerade
brandingenjörer från de större kommunernas brandförsvar - till beredskapsorganisationen.

Försvarsutskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern
anfört om beredskapshöjande åtgärder i denna del. Med anledning av
Tjernobylolyckan har konstaterats brister i den svenska beredskapen för
radioaktiva utsläpp. Regeringen och berörda myndigheter har vidtagit en rad
åtgärder. Utredningar har påbörjats och i vissa fall redan slutförts. Ytterligare
åtgärder övervägs, förbereds eller pågår. Många av de motionsvis
föreslagna åtgärderna bearbetas alltså redan. Utskottet återkommer härtill i
det följande.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) och statens strålskyddsinstitut (SSI)
beslöt den 20 maj 1986 med anledning av olyckan i Tjernobyl att undersöka
hur beredskapen och verksamheten i övrigt har fungerat inom myndigheternas
ansvarsområden. Undersökningen skulle även avse förslag till förbättringar
i beredskapen eller verksamheten i övrigt. Till utredningsman utsågs
generaldirektören Göran Steen, statens haverikommission. Han lämnade i
mitten av oktober delrapporten Beredskap efter Tjernobyl. Den innehåller
bl. a. förslag till ny beredskapsorganisation och behandlar förvarningssystem,
larmsystem, organisationsfrågor, m.m.

Yrkande 1 i motion N105 (vpk) gäller framtida information om effekterna
av händelser som Tjernobylolyckan. Motionärerna anknyter till kritik som
har framförts bl. a. om motstridig information från myndigheter.

Efter Tjernobylolyckan uppstod en komplicerad situation med stort behov
av information till allmänheten, betydande svårigheter för berörda myn -

FöU 1986/87:1 y

2

digheter och mycket stort engagemang från massmediernas sida. Situationen
var inte tillräckligt förutsedd av någon. Människor upplevde att det
sammanlagda utbudet av uppgifter om konsekvenserna i Sverige inte
skingrade deras ovisshet och oro. Det är därför angeläget att analysera
informationsproblemen i samband med Tjernobylolyckan. Generaldirektören
Steen kommer att behandla sådana frågor i en särskild rapport. Som
framgår av det följande kommer att utarbetas en informationshandbok för
olycksberedskap vid kärnkraftsolyckor. Motionsyrkandet bör inte föranleda
något uttalande av riksdagen.

Regeringen uppdrog den 7 maj 1986 åt rådet för långsiktiga elanvändningsoch
elproduktionsfrågor (energirådet) att mot bakgrund av olyckan i
Tjernobyl på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens
säkerhet m. m. I uppdraget ingick bl. a. att lämna förslag som ökar
säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands. Samtidigt tillkallade
statsrådet Birgitta Dahl en expertgrupp för att utarbeta underlag till
energirådet.

Nämnda expertgrupp har i slutet av oktober lämnat rapporten Efter
Tjernobyl (Ds I 1986:11). Expertgruppen förordar att frågan om ytterligare
förstärkning och andra åtgärder beträffande beredskapen mot kärnkraftsolyckor
tas upp till noggrant övervägande på basis av tillgängligt material,
inkl. delrapporten Beredskap efter Tjernobyl.

Energirådet har i början av november 1986 till regeringen överlämnat
expertgruppens rapport m. m. Rådet föreslår att beredskapsfrågorna ytterligare
övervägs i en särskild utredning.

Det är mot denna bakgrund riksdagen nu har att ta ställning till
redovisningar och förslag beträffande åtgärder som kan höja beredskapen
mot kärnkraftsolyckor redan på kort sikt. Försvarsutskottet räknar med att
regeringen kommer att tillsätta en utredning om beredskapsfrågorna i
enlighet med energirådets förslag.

Planläggning för kärnkraftsberedskapen

Försvarsministern påpekar att enligt 28 § förslaget till räddningstjänstlag får
alla länsstyrelser ett ansvar för åtgärder till skydd av allmänheten vid utsläpp
av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning liksom vid överhängande
fara för sådant utsläpp.

Försvarsministern uttalar

- att statens räddningsverk bör få i uppdrag att ta fram riktlinjer för
länsstyrelsernas planläggning för sitt ansvar enligt räddningstjänstlagen,

- att han avser att senare föreslå regeringen uppdra åt räddningsverket att i
samråd med bl. a. SSI undersöka möjligheterna att komplettera beredskapen
mot kärnkraftsolyckor till att i begränsad omfattning gälla samtliga län
genom att utnyttja befintlig räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggning
för beredskapsåtgärder.

Försvarsutskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har
anfört om planläggning för kärnkraftsberedskapen.

Försvarsutskottet anser det vara viktigt att alla länsstyrelser har en
grundkompetens i fråga om beredskap vid kärnkraftsolyckor. Genom de

FöU 1986/87:1 y

3

1* Riksdagen 1986187.10sami. Nr ly

åtgärder som försvarsministern redovisar i denna del avses även länsstyrelserna
i län utan kärnkraftverk få en sådan grundkompetens. Härtill kommer
ett planerat samarbete mellan länsstyrelser med olika kompetens och de
ytterligare åtgärder som kan bli följden av genomfört eller föreslaget
utredningsarbete.

I motion N112 (fp) finns ett yrkande om förstärkning av civilförsvaret.
Motionärerna påminner om folkpartiets förslag i andra sammanhang att
2 000 värnpliktiga om året direktrekryteras och utbildas för civilförsvarsuppgifter.
En sådan förstärkning skulle enligt deras mening medföra särskilt
påtagliga fördelar vid fara för radioaktivt nedfall.

Frågan om direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret behandlas av
1984 års försvarskommitté och torde därmed bli aktuell i samband med
riksdagens långsiktiga försvarsbeslut i slutet av det nu pågående riksmötet.
Riksdagen bör enligt försvarsutskottets mening inte i detta sammanhang ta
ställning till en förändring av principerna för att utnyttja värnpliktiga.

Beredskapskompetens i norra Sverige

Kärnkraftslänen i Sverige ligger i landets mellersta och södra delar. Detta har
fört med sig att kompetensen i fråga om kärnkraftsolyckor koncentrerats till
dessa delar av landet. Enligt försvarsministern finns det därför ett starkt
behov av att på olika sätt höja kompetensen i norra Sverige. Han tillstyrker
ett förslag från SSI om särskilt stöd till länsstyrelsen i Västerbottens län för att
samordna kunnandet i länet och få samma kompetens som länsstyrelserna i
kärnkraftslänen samt till länsstyrelsen i Västernorrlands län för anskaffning
av mätinstrument.

Med anknytning till detta avsnitt finns flera motionsyrkanden. Åtgärder av
det slag som försvarsministern förordar för länsstyrelserna i Västerbottens
och Västernorrlands län bör enligt motionerna N105, yrkande 5 (vpk), NI 12,
yrkande 1 (fp) och N113, yrkande 5 (c) sättas in i alla län som inte redan har
särskild kompetens. Beträffande behov av utökad kompetens finns särskilda
yrkanden beträffande Gotlands län i motion N106 (c) och angående
Gävleborgs län i motion N114, yrkande 1 (c). I motion Nili, yrkande 1 (c)
hävdas att för Norrlandslänens beredskap bör vidtas åtgärder utöver dem
som försvarsministern förordar.

Genom räddningstjänstlagen och regeringens föreskrifter i anslutning till
denna samt de olika åtgärder som redovisas av försvarsministern avses alla
länsstyrelser redan på kort sikt få en grundkompetens i fråga om beredskap
vid kärnkraftsolyckor. Av länsstyrelserna i Norrlandslänen ges länsstyrelsen
i Västerbottens län samma kompetens som en länsstyrelse i ett kärnkraftslän.
Länsstyrelsen där avses utnyttja det kunnande som finns bl. a. vid universitetet
och försvarets forskningsanstalt. Härefter finns i alla delar av landet minst
en länsstyrelse med stor kompetens på området. Sådan länsstyrelse skall i
händelse av en kärnkraftsolycka - inom eller utom landet - kunna bistå
näraliggande länsstyrelser.

Enligt vad försvarsutskottet inhämtat har statens räddningsverk numera
påbörjat arbete med att i samråd med SKI, SSI och länsstyrelserna finna
vägar för att i alla län komplettera beredskapen mot kärnkraftsolyckor

FöU 1986/87:1 y

4

genom att utnyttja räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggningen för
beredskapsåtgärder. Arbetet bedrivs på sådant sätt att uppbyggnaden av den
grundläggande beredskapen skall kunna påbörjas efter årsskiftet 1986-1987.

Den nya räddningstjänstlagen ger möjlighet att utnyttja personal inom
civilförsvarsorganisationen vid olyckor i fred. Räddningsverket kommer att
vidta åtgärder för att underlätta att både personal och utrustning kan
disponeras i olika nödlägen (jfr FöU 1986/87:2).

Försvarsutskottet anser att riksdagen nu bör godta de åtgärder som
försvarsministern anger för att på kort sikt förbättra beredskapen vid
kärnkraftsolyckor. Principen om samarbete olika länsstyrelser emellan bör
kunna tillämpas tills vidare. Länsstyrelserna i Uppsala län och Gävleborgs
län skall samarbeta. För Gotlands län förutses stöd från länsstyrelserna i
Kalmar län och Uppsala län.

Fortsatta överväganden med anledning av de utredningsresultat och
förslag som nyligen har lämnats kan enligt försvarsutskottets mening komma
att leda till bedömningen att länsstyrelsernas kompetens generellt bör höjas
ytterligare. I nuläget finns dock inte tillräckligt underlag för beslut härom.
Med påpekande att Gotlands läge i det fortsatta arbetet bör beaktas särskilt
anser utskottet att här nämnda motionsyrkanden inte bör bifallas av
riksdagen.

Informationshandbok för kärnkraftsolyckor

Vid en kärnkraftsolycka inom eller utom landet är det viktigt att de olika
myndigheter som har beredskapsuppgifter handlar snabbt, rätt och samordnat.
Försvarsministern ämnar föreslå regeringen att uppdra åt räddningsverket
att i samarbete med berörda myndigheter och organisationer utarbeta en
informationshandbok för olycksberedskap vid kärnkraftsolyckor. Verket
avses få disponera högst 3 milj. kr. för ändamålet.

Motion N114, yrkande 6 (c) avser ökad myndighetskompetens i fråga om
hot från kärnvapen och kärnkraft.

I motion NI 15, yrkande 3 (c) hävdas att de mest utsatta länens och
kommunernas företrädare bör vara med i arbetet med informationshandboken.
Samma motion har också ett yrkande (yrk. 4) om uppbyggnad av en
effektiv informationsorganisation. Vidare föreslås (yrk. 5) ett utbildningsprogram
för centrala verk, länsstyrelser och kommuner.

Statens räddningsverk har påbörjat arbetet med en informationshandbok
för kärnkraftsolyckor. Den beräknas vara klar före utgången av kalenderåret
1987. Verket räknar med att arbetet att ta fram handboken kommer att leda
till att en samordnad informationsorganisation successivt växer fram. I
arbetet deltar bl. a. representanter för myndigheter på olika nivåer.

Länsstyrelsernas nya ansvar för räddningstjänsten vid kärnkraftsolyckor
medför bl. a. utbildning av berörda tjänstemän. Utbildning ingår också i den
särskilda förstärkning av beredskapen som skall anordnas i norra Sverige.
Utarbetandet av informationshandboken beräknas på informationsområdet
få samma effekt som utbildning.

I utbildningen för brandförsvarens personal ingår avsnitt som gäller
räddningstjänst vid olyckor med radioaktivitet.

FöU 1986/87:1 y

5

Mot denna bakgrund anser försvarsutskottet att riksdagen bör godta vad
försvarsministern har anfört i denna del och inte bifalla något av berörda
motionsyrkanden. Utskottet förutsätter att också kommuner som drabbades
av radioaktivt nedfall efter olyckan i Tjernobyl bereds tillfälle att medverka i
arbetet med informationshandboken. Ytterligare behov av åtgärder för
information, utbildning och övning kan komma att konstateras under fortsatt
utredningsarbete.

I detta sammanhang kan nämnas att statens strålskyddsinstitut i samarbete
med bl. a. statens räddningsverk i dagarna distribuerar en informationsskrift
till alla hushåll i landet om följderna för Sverige av olyckan i Tjernobyl.

Alarmering

Försvarsministern redovisar beslutade och vidtagna åtgärder för alarmering
av befolkningen vid de svenska kärnkraftverken. Han förordar att tyfonalarmeringssystemet
förbättras genom utbyggnad. Utbyggnaden bör enligt hans
mening ske genom punktvisa förstärkningar av systemet inom den inre
beredskapszonen (12—15 km från kärnkraftverket). Skisserade förbättringar
och vissa säkerhetshöjande åtgärder vid Forsmarksverket avses bli genomförda
av statens räddningsverk.

Enligt motion N105, yrkande 8 (vpk) bör riksdagen begära förslag och
åtgärder som säkrar en snabb alarmering över hela landet. I motion NI 14,
yrkande 4 (c) efterlyses ett landsomfattande förvarningssystem för radioaktiva
utsläpp. Yrkande 5 i samma motion gäller organisation för indikering.

Runt de svenska kärnkraftverken finns ett utbyggt system för tyfon- och
telefonalarmering. Enligt propositionen förbättras detta ytterligare. De
åtgärder som försvarsministern anger har påbörjats av räddningsverket.

Med anledning av motionsyrkandena vill försvarsutskottet påminna om att
utanför zonerna vid kärnkraftverken finns möjlighet att varna befolkningen
med hjälp av tyfonsignalen ”Viktigt meddelande” (se telefonkatalogen) och
information i radions program 3.

Civilförsvarets utomhusalarmering är rikstäckande och beräknas den 1 juli
1987 vara utbyggd till ca 70 % av planerat slutmål. Systemet avses bli
färdigutbyggt år 1992. I räddningsverkets programplan för budgetåren
1987/88-1991/92 redovisas verkets planering för utomhus- och inomhusalarmering.
Dessa varningssystem betraktas som en betydelsefull del av beredskapen
inför kärnkraftsolyckor.

Vid en kärnkraftsolycka utomlands kan förvarningstiderna antas öka
genom tillämpning av den konvention om tidig information vid en sådan
olycka som redovisas i propositionens bilaga 3.

Försvarsutskottet biträder vad försvarsministern har anfört om alarmering.
De nämnda motionsyrkandena bör inte bifallas av riksdagen.

Beredskapen vid länsstyrelserna i kärnkraftslänen

Försvarsministern anser att förvaltningsresurserna hos länsstyrelserna bör
ses över med utgångspunkt i kärnkraftsberedskapen. Försvarsutskottet har
inte något att invända mot vad försvarsministern har anfört i denna del.

FöU 1986/87:1 y

6

Länsstyrelserna har omfattande beredskaps- och totalförsvarsuppgifter.
Försvarsutskottet har under förra riksmötet (FöU 1985/86:5 y) konstaterat
att det råder obalans mellan uppgifterna för länsstyrelsernas försvarsenheter
och de resurser som står till deras förfogande.

Finansiering

Försvarsministern förordar att 6 milj. kr. avsätts till statens räddningsverk för
planläggningen för kärnkraftsberedskapen, höjningen av beredskapskompetensen
i norra Sverige och utarbetandet av informationshandboken för
kärnkraftsolyckor. Vidare förordar han att 5,5 milj. kr. avsätts till räddningsverket
för utbyggandet av alarmeringen vid kärnkraftverken. Han anser att
sistnämnda kostnad bör finansieras genom avgifter från de berörda kärnkraftsföretagen.

Motion N112 (fp) innehåller ett yrkande (yrk. 4) att även informationshandboken
skall finansieras av kärnkraftsindustrin. Enligt motion N113,
yrkande 6 (c) bör alla kostnader för beredskapshöjande åtgärder täckas
genom avgifter från kärnkraftsindustrin.

Försvarsutskottet anser att riksdagen bör besluta om finansiering enligt
regeringens förslag. De åtgärder som inte avser alarmering runt de svenska
kärnkraftverken har enligt utskottets mening större samband med riskerna
för radioaktiva utsläpp utanför Sverige och bör därför finansieras över
statsbudgeten.

Övrigt

Med anledning av proposition 1985/86:170 om räddningstjänstlag, m. m.
väcktes i juni 1986 bl. a. motionerna 1986/87:Föl03 (fp) och Föl06 (c). I
dessa finns yrkanden som har större anknytning till proposition 1986/87:18
om vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan. Försvarsutskottet har
beslutat att med eget yttrande överlämna dessa yrkanden till näringsutskottet
för behandling i samband med sistnämnda proposition. Utöver nämnda
motionsyrkanden behandlar utskottet i detta avsnitt motion 1986/87:N105,
yrkande 7. Vidare berörs några yrkanden i motionerna 1986/87:N114 och
N115.

I motion Föl03 (fp) finns ett yrkande (yrk. 5) om en utvärdering av vilka
åtgärder som länsstyrelserna vidtog i samband med kärnkraftsolyckan i
Sovjetunionen. Försvarsutskottet anser att en sådan utvärdering numera är
genomförd. Den ingår i den tidigare nämnda rapporten Beredskap efter
Tjernobyl. Rapporten innehåller bl. a. redogörelser för händelseutveckling
och åtgärder vid en rad länsstyrelser och en analys av händelseförloppet. I
rapporten finns också förslag till förbättringar av den regionala beredskapen.
Såvitt gäller informationsfrågor skall, som tidigare har nämnts, tillkomma en
särskild rapport. Utskottet delar motionärernas uppfattning att erfarenheterna
av länsstyrelsernas handlande vid denna olycka bör utnyttjas som
underlag för förbättringar i beredskapen för räddningstjänst på länsnivå. Det
nu sagda gäller självfallet också samarbetet mellan länsstyrelserna i Gävleborgs
och Uppsala län (mot. NI 14, yrk. 11, c). Några uttalanden av riksdagen

FöU 1986/87:1 y

7

enligt motionsyrkandena är enligt försvarsutskottets mening inte påkallade.

Motion FölOö (c) har ett yrkande (yrk. 1) om en parlamentariskt
sammansatt miljökommission för att se över räddningsorganisationen vid
radioaktiva utsläpp. Motionärerna anger följande uppgifter för en sådan
kommission, nämligen att

- kartlägga, sammanställa och analysera de långsiktiga effekterna av radioaktivt
nedfall,

- kartlägga de långsiktiga effekterna av lågdosstrålning på människor, djur
och natur. Särskilt angelägen är en analys av den ackumulerade och
samverkande påverkan på miljön,

- se över gällande lagstiftning, organisation, samverkan mellan myndigheter
och berörda samt kontrollsystemet,

- se över och förbättra samordningen såväl på statlig och läns- som
kommunal nivå.

Försvarsutskottet är för sin del inte berett att tillstyrka inrättandet av en
miljökommission. Åtskilliga av de avsedda uppgifterna för en sådan
kommission utförs nu i andra former. Energirådet har som tidigare nämnts
föreslagit en särskild utredning angående beredskapsfrågorna.

Yrkande 2 i motion FÖ106 (c) gäller utnyttjande av kompetens från olika
samhällssektorer i räddningsverksamheten. Motionärerna betonar att vid en
olycka som den nu aktuella bör samhällets alla resurser tas till vara.
Försvarsutskottet har samma uppfattning och delar därmed också den mening
som förs fram i motion N105, yrkande 7 (vpk). Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI) och försvarsmakten omnämns särskilt i sistnämnda
motion. SMFII ingår redan i beredskapen för kärnkraftsolyckor. I
svåra lägen bör det militära försvarets resurser givetvis utnyttjas för
räddningstjänst. Utskottet anser inte att det är påkallat med några uttalanden
av riksdagen enligt motionsyrkandena.

Ett par motioner (N114 och N115) innehåller yrkanden om utvidgad
förrådshållning av jodtabletter.

I den nuvarande beredskapsplaneringen för kärnkraftsolyckor finns
detaljplaner för utrymning av befolkningen inom ett område ut till 12-15 km
från kraftverket. Inom denna inre beredskapszon har också jodtabletter och
särskild information utdelats till hushållen. Det finns också en större zon,
indikeringszonen, med ca 50 km radie, inom vilken man har förberett
mätningar.

Som framgår av bilaga 2 i propositionen avser statsrådet Birgitta Dahl
föreslå regeringen ett utredningsuppdrag till socialstyrelsen att i samråd med
SSI utreda frågan om hur jodtablettberedskapen ytterligare kan förbättras.
Försvarsutskottet - som förutsätter att lagring av jodtabletter på Gotland
övervägs vid en sådan utredning - anser för sin del att riksdagen inte nu bör
besluta om utvidgad förrådshållning av jodtabletter.

FöU 1986/87:1 y

8

2. Konvention om bistånd i händelse av en
kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge

I propositionen (s. 16) informeras riksdagen om en konvention som innebär
att de fördragsslutande parterna skall samarbeta med varandra och med
Internationella atomenergiorganet (IAEA) för att underlätta snabbt bistånd
i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge. Syftet är att
begränsa följderna av olyckan eller nödläget så mycket som möjligt genom
att skydda liv, egendom och miljö från effekterna av radioaktiva utsläpp.
Konventionen förutsätter viss lagstiftning, och även i övrigt krävs ytterligare
överväganden. Avsikten är att regeringen senare skall inhämta riksdagens
godkännande av konventionen.

Försvarsutskottet har inte något att invända med anledning av vad
försvarsministern har anfört i denna del.

Stockholm den 20 november 1986

På försvarsutskottets vägnar

Olle Göransson

Närvarande: Olle Göransson (s), Roland Brännström (s), Åke Gustavsson
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m),
Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin
(m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Carljohan
Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m).

Avvikande meningar

1. Hans Lindblad (fp) och Carl-Johan Wilson (fp) anser att den del av
utskottets anförande under rubriken Planläggning för kärnkraftsberedskapen
som börjar ”Frågan om” och slutar ”utnyttja värnpliktiga”
bort ha följande lydelse:

Civilförsvarets enheter måste ges sådan utbildning att de omedelbart efter
mobilisering kan klara även mycket svåra situationer för att rädda människor
t. ex. efter bombanfall. Ett civilförsvar med denna kvalitet blir också en
mycket värdefull tillgång för den fredstida räddningstjänsten. I Danmark -där värnpliktiga utbildas sex månader för tjänstgöring i civilförsvaret - utgör
civilförsvaret en mycket viktig del av också den fredstida katastrofberedskapen.

Bland de mycket påtagliga kvalitativa bristerna i dagens svenska civilförsvar
finns att organisationen inte är utbildad för insatser efter användning av
kemiska vapen eller vid radioaktivt nedfall. Räddningsverket har konstaterat
att befattningar med särskild betydelse för sådana insatser ”kräver kompetens
och erfarenhet som endast undantagsvis finns att tillgå i det civila
samhället”. Vidare konstateras att om bristen skulle avhjälpas krävs

FöU 1986/87:1 y

9

”grundutbildning i en omfattning som inte kan åstadkommas genom
utbildning enligt civilförsvarslagen”.

I fråga om kvalificerade befattningshavare i länsstyrelsernas och kommunernas
krigsorganisation när det gäller åtgärder efter radioaktivt nedfall samt
mot verkningar av kemiska vapen eller utsläpp synes den rimligaste metoden
vara att genom pliktlag ge specialutbildning, bl. a. genom rekrytering bland
manliga och kvinnliga studerande vid de tekniska högskolornas linjer med
utbildning i kemi.

Folkpartiets fleråriga förslag om föryngring och bättre utbildning av
civilförsvaret, bl. a. genom direktutbildning av 2 000 värnpliktiga till civilförsvaret,
bör ses mot denna bakgrund. Detta förslag återkommer till
riksdagen inför nästa års försvarsbeslut. Riksdagen bör enligt försvarsutskottets
mening inte i detta sammanhang besluta om en förändring av principerna
för att utnyttja värnpliktiga.

2. Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunhild Bolander (c) anser

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Planläggningför
kärnkraftsberedskapen som börjar ”Försvarsutskottet har” och slutar
”föreslaget utredningsarbete” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser det vara viktigt att alla länsstyrelser har god
kompetens i fråga om beredskap vid kärnkraftsolyckor. De åtgärder som
försvarsministern redovisar i denna del ger enligt utskottets mening inte
länsstyrelserna i län utan kärnkraftverk en tillräcklig kompetens.

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Beredskapskompetens
i norra Sverige som börjar ”Försvarsutskottet anser” och slutar
”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att riksdagen inte bör godta de åtgärder som
försvarsministern anger. De är inte tillräckliga ens på kort sikt. Åtgärder av
det slag som han förordar för länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands
län bör sättas in i alla län som inte redan har särskild kompetens.
Härigenom uppnås en nödvändig kompetenshöjning i övriga Norlandslän
liksom bl. a. i Gotlands län. Ifrågavarande motionsyrkanden bör bifallas av
riksdagen.

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Finansiering som
börjar ”Försvarsutskottet anser” och slutar ”över statsbudgeten” bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att riksdagen bör besluta om finansiering enligt
förslaget i motion NI 13 (c). Beredskapshöjande åtgärder är motiverade
redan av driften i de svenska kärnkraftverken. Det är därför naturligt och
riktigt att täcka kostnaderna genom avgifter från kärnkraftsindustrin.

dels att den del av utskottets anförande under rubriken Övrigt som börjar
”Försvarsutskottet är” och slutar ”angående beredskapsfrågorna” bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet anser sig böra tillstyrka inrättandet av en miljökommission.
Kommissionen bör i enlighet med motion FölOö ha till uppgift att

FöU 1986/87:1 y

10

- kartlägga, sammanställa och analysera de långsiktiga effekterna av radioaktivt
nedfall,

- kartlägga de långsiktiga effekterna av lågdosstrålning på människor, djur
och natur. Särskilt angelägen är en analys av den ackumulerade och
samverkande påverkan på miljön,

- se över gällande lagstiftning, organisation, samverkan mellan myndigheter
och övriga berörda samt kontrollsystemet,

- se över och förbättra samordningen på såväl statlig och läns- som
kommunal nivå.

Även om flera frågor på området granskas och analyseras av myndigheter
och expertgrupper finns ett behov av övergripande bedömning i en utredning
eller kommission som är parlamentariskt sammansatt och har till uppgift att
värdera långsiktiga konsekvenser av olika slag. Det är enligt utskottets
bedömning inte sannolikt att den utredning angående beredskapsfrågor som
kan bli följden av energirådets förslag får ett sådant mandat.

FöU 1986/87:1 y

11

gotab Stockholm 1986 11798