yttr 1986/87 fiu3y y

Yttrande 1986/87:fiu3y

Finansutskottets yttrande

1986/87:3 y

om revisionen av statsförvaltningen och andra frågor
med anknytning till ledningen av den statliga
förvaltningen

FiU

1986/87:3 y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har med anledning av proposition 1986/87:99 om
ledningen av den statliga förvaltningen berett övriga utskott tillfälle att lämna
yttrande över proposition och motioner. Finansutskottet har därvid anmodats
att yttra sig över de delar av propositionen som berör dels frågor om
revision samt affärsverken och deras dotterbolag (bilaga 1, avsnitten 5 och 9),
dels frågor om utveckling av budgetprocessen m.m. samt den arbetsgivarpolitiska
inriktningen (bilaga 2, avsnitten 1-4).

Finansutskottet begränsar i allt väsentligt sitt yttrande till de angivna delarna
av propositionen. I anslutning härtill behandlar utskottet också följande
motioner som väckts med anledning av propositionen:

- 1986/87:K105 av Lena Öhrsvik (s),

- 1986/87:K109 av Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp) yrkande 2,

- 1986/87:K110 av Rune Ångström (fp),

- 1986/87:K112 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkandena 1 och 4,

- 1986/87:K113 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkande 3,

- 1986/87:K115 av Anders Björck m.fl. (m) yrkande 6.

Enligt finansutskottets mening finns det anledning att i detta sammanhang
också behandla några under allmänna motionstiden 1987 väckta motioner
om statlig revision. Utskottet har därför — under förutsättning att konstitutionsutskottet
inte har något att erinra - beslutat att med detta yttrande
överlämna följande tre motioner, nämligen

- 1986/87:Fi406 av Lars Tobisson m.fl. (m) om den statliga förvaltningsrevisionen,

- 1986/87 :Fi408 av Görel Bohlin (m) och Anita Modin (s) om revision av de
allmänna försäkringskassorna,

- 1986/87:Fi415 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) om översyn av riksdagens
kontrollmakt.

Granskning av statliga bolag och stiftelser

I propositionen behandlas frågor som gäller riksdagens och regeringens insyn
i och styrning av de statliga myndigheternas verksamhet. Ett område där
statsmakternas insyn föreslås bli förbättrad gäller sådan statlig verksamhet
som bedrivs i form av bolag eller stiftelse. I enlighet med insynsutredningens

1 Riksdagen 1986187. 5 sami. Nr 3 y

förslag förordas sålunda att riksdagens revisorer och riksrevisionsverket
(RRV) i lag ges rätt att granska också sådana bolag och stiftelser. Riksdagens
revisorer föreslås därvid få en mer generell granskningsrätt, medan RRV:s
befogenheter i detta avseende begränsas till vissa namngivna bolag och
stiftelser. Av betydelse är också att den offentliga information som bolagen
och stiftelserna lämnar i sina årsredovisningar skall byggas ut.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksdagens
behov av vidgade insynsmöjligheter i statliga bolag och stiftelser har vuxit i
styrka, inte minst under senare år då bolags- och stiftelseformen kommit att
omfatta en allt större andel av den statliga verksamheten. De förslag som
framläggs i propositionen är som utskottet ser det väl avvägda. Å ena sidan
får t.ex. riksdagens revisorer rätt att göra förvaltningsrevisionella undersökningar
av sådana förhållanden som hänger samman med företagens samhälleliga
uppgifter och särskilda verksamhetsbetingelser, såsom monopolställning,
beroende av statlig finansiering, m.m. Å andra sidan förutsätts
revisionen av företagens rena affärsverksamhet ske i gängse former, dvs.
genom bolagens och stiftelsernas egna revisorer. Samtidigt som förutsättningarna
för offentlig insyn förbättras, har sålunda statsföretagens berättigade
krav på att få arbeta under samma betingelser som andra företag i allt
väsentligt kunnat beaktas. Finansutskottet biträder mot denna bakgrund de i
propositionen föreslagna formerna för förvaltningsrevision av statliga bolag
och stiftelser.

De nya lagreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1987, vilket enligt vad
som sägs i propositionen innebär att granskningen kommer att omfatta
förhållandena efter ikraftträdandet. Liksom föredraganden anser finansutskottet
det rimligt att riksdagens revisorers och RRV:s vidgade befogenheter
begränsas till förhållanden som infaller efter lagarnas ikraftträdande. Med
hänsyn till de former i vilka förvaltningsrevision bedrivs, bör detta emellertid
inte utgöra ett absolut hinder för att man i det enskilda fallet skall kunna
utsträcka undersökningen till att omfatta även äldre företeelser om så
bedöms erforderligt för att kunna slutföra revisionen. Utskottet har i övrigt
inget att erinra mot bestämmelserna om ikraftträdandet.

I propositionen föreslås riksdagens revisorers nuvarande instruktion bli
ersatt med en ny lag, vilken förutom föreskrifter om de utökade befogenheterna
också innehåller en del formella ändringar. Enligt finansutskottets
mening kan det i samband med en sådan mer genomgripande översyn av
revisorernas instruktion finnas skäl att även beakta behovet av andra
ändringar. Så t.ex. finns sedan snart tio år i revisorernas organisation ett
särskilt arbetsutskott som bl.a. ansvarar för administrativa frågor och
bereder vissa ärenden såsom remisser m.m. I arbetsutskottet ingår revisorernas
ordförande, de båda vice ordförandena, ytterligare en revisor samt
chefen för revisorernas kansli. Med hänsyn till den betydelse arbetsutskottet
numera har för revisorernas löpande verksamhet kan det enligt finansutskottets
mening finnas skäl att i instruktionen ta in en föreskrift om att ett sådant
arbetsutskott skall finnas.

FiU 1986/87:3 y

2

Affärsverken och deras dotterbolag

I propositionen behandlas också vissa frågor rörande affärsverken och deras
dotterbolag. Bl.a. föreslås att ett affärsverk och dess dotterbolag i fortsättningen
skall behandlas som en affärsverkskoncern. I konsekvens med detta
synsätt föreslås RRV:s nuvarande ansvar för den externa granskningen av
affärsverken bli utökat till att omfatta koncernerna i deras helhet. Affärsverkens
egna internrevisionsorgan ges samtidigt möjlighet att under verkschefen
självständigt revidera hela koncernen.

Finansutskottet har för sin del inget att erinra mot propositionens förslag i
dessa delar.

Riksrevisionsverkets ställning

På förslag av finansutskottet avslog riksdagen våren 1986 två under allmänna
motionstiden år 1986 väckta motioner om den statliga revisionsverksamheten
(FiU 1985/86:23, rskr. 262). I motionerna - 1985/86:Fi402 av Lars
Tobisson m.fl. (m) och 1985/86:Fi407 av Daniel Tarschys och Anne Wibble
(fp) — begärdes bl.a. att en översyn skulle göras med sikte på att stärka
riksdagens kontrollmöjligheter genom att helt eller delvis föra över RRV:s
förvaltningsrevisionella resurser på riksdagen. I avvaktan på statsmakternas
behandling av verksledningskommitténs förslag kunde utskottet inte tillstyrka
bifall till motionerna.

I de nu aktuella motionerna Fi406 av Lars Tobisson m.fl. (m) och K115 av
Anders Björck m.fl. (m) föreslås ånyo att ansvaret för förvaltningsrevisionen
förs över på riksdagens revisorer. Liknande, men inte lika entydigt uttalade
krav redovisas i motionerna Fi415 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och K109
av Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp). I dessa motioner förordas att
ansvaret för den statliga förvaltningsrevisionen i högre grad än nu bör ligga
på riksdagen, vilket enligt motionärerna innebär att en del av RRV:s
uppgifter förs över på riksdagen. I motion K113 av tredje vice talman Bertil
Fiskesjö m.fl. (c) framhålls värdet av att det finns två av varandra oberoende
revisionsorgan. Propåer som förekommit om en sammanslagning av riksdagens
revisorer och RRV avvisas. Motionärerna tycker att det är bra om
RRV:s kapacitet kan utnyttjas även för beställningsuppdrag åt regeringen,
men anser samtidigt att det är mycket angeläget att dessa uppdrag inte
inkräktar på RRV:s initiativverksamhet.

Verksledningskommitténs förslag tas nu upp till behandling i propositionen.
Beträffande RRV framhåller föredraganden att han ser det som
väsentligt att verket kan planera och genomföra egeninitierad revision enligt
nuvarande ordning. Samtidigt finns det emellertid enligt hans mening ett
behov av att på ett bättre sätt än nu ta till vara resultaten och erfarenheterna
av granskningen samt att kunna utnyttja RRV:s revisionella kompetens för
särskilda granskningsinsatser. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen
att regeringen skall kunna uppdra åt RRV att genomföra projekt som
omfattar bl.a. hela eller delar av verksamheter vid en viss myndighet.
Resurser för sådana insatser bör, vid behov och efter prövning, kunna ställas
till RRV:s förfogande från andra anslag på statsbudgeten. I enlighet härmed

FiU 1986/87:3 y

3

1* Riksdagen 1986/87. 5 samt. Nr3 y

förordas att en särskild inkomstpost med ett formellt belopp på 1 000 kr. skall
föras upp under RRV:s anslag.

Finansutskottet får med anledning av dessa förslag anföra följande. På
riksdagsområdet har sedan slutet av 1970-talet nya samverkansformer
utvecklats mellan riksdagens revisorer och riksdagens utskott. De innebär att
revisorerna regelmässigt inhämtar förslag till nya granskningsärenden från
utskotten och att resultatet av revisorernas undersökningar delges riksdagen.
De synpunkter som revisorerna för fram kommer därigenom alltid upp till
behandling i utskotten. Det erfarenhetsutbyte som på detta sätt kommit till
stånd mellan riksdagen och dess revisorer är enligt finansutskottets mening
av stort värde. Utskottet ser det därför som angeläget att dessa kontakter inte
bara vidmakthålls utan också fördjupas och byggs ut.

I likhet med riksdagen har regeringen ett berättigat behov av att kunna
utnyttja egen förvaltningsrevisionen expertis. Det har således, som utskottet
ser det, ett värde i sig att det finns två av varandra oberoende revisionsorgan
vilka från skilda utgångspunkter kan ta upp olika förhållanden till granskning.
Riksdagens revisorer svarar med sin granskning för en mycket viktig del
av riksdagens kontrollmakt. RRV:s förvaltningsrevision utgör å andra sidan
ett viktigt underlag för de initiativ till förnyelse och omprövning av statlig
verksamhet som det ankommer på regeringen att ta.

Uppmärksammas bör också att RRV den 1 juli 1986 fått ett direkt ansvar
för redovisningsrevisionen av de statliga myndigheterna. Då inordnades
nämligen de tidigare fristående revisionskontoren i RRV:s egen organisation.
Syftet med denna omläggning var bl.a. att man genom att samla
ansvaret för förvaltnings- och redovisningsrevisionen under en huvudman
ville få till stånd ett ökat erfarenhetsutbyte och en bättre samordning av
resurser. Även dessa omständigheter talar således för att RRV även i
fortsättningen bör kunna bedriva förvaltningsrevision.

Finansutskottet anser mot denna bakgrund att RRV inte bör frånhändas
något förvaltningsrevisionellt ansvar. Motionerna Fi406, Kl 15, Fi415 och
K109 inrymmer alla förslag om att ansvaret för förvaltningsrevisionen helt
eller delvis skall föras över på riksdagens revisorer. Dessa motionsyrkanden
bör därför enligt finansutskottets mening avstyrkas.

Med hänsyn till de erfarenheter som gjorts på riksdagsområdet ser finansutskottet
det som värdefullt att det även på regeringsområdet kan utvecklas nya
kontaktformer som bidrar till att resultatet av RRV:s granskning kan tas
tillvara på ett bättre sätt. Utskottet biträder därför förslaget i propositionen
om att regeringen skall kunna utnyttja RRV för särskilda granskningsuppdrag.
I och med att dessa insatser avses bli finansierade i särskild ordning
torde regeringsuppdragen inte komma att inkräkta på den revision som
kommer till stånd på RRV:s eget initiativ. Det torde därför inte heller —
såsom befaras i motion Kl 13 — föreligga någon risk för att RRV:s
självständighet skulle gå förlorad. Finansutskottet anser det med hänsyn
härtill inte behövligt att riksdagen genom ett särskilt uttalande begär att det
av RRV:s kommande instruktion skall framgå att RRV:s egen initiativverksamhet
bör ges högsta prioritet. Enligt utskottets mening finns det därför inte
anledning att biträda yrkande 3 i motion Kl 13.

FiU 1986/87:3 y

4

Finansutskottet har för sin del inte något att erinra mot den i propositionen
föreslagna medelstilldelningen till RRV. Finansutskottet föreslår därför att
konstitutionsutskottet biträder regeringens förslag att riksdagen skall anvisa
ett ramanslag av 115 963 000 kr. till riksrevisionsverket för budgetåret
1987/88.

Stabsmyndigheternas roll

I likhet med föredraganden anser finansutskottet att inte bara RRV utan
även övriga s.k. stabsmyndigheter fyller en viktig funktion i arbetet med att
förnya den offentliga sektorn. Sålunda bör enligt utskottets mening även det
utrednings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom statskontoret, statens
institut för personalutveckling (SIPU), statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) och statens arbetsgivarverk (SAV) knytas närmare utvecklingsarbetet
inom regeringskansliet. Såsom framhålls i propositionen är det
angeläget att regeringen kan ta till vara stabsorganens kunnande, eftersom
dessa myndigheter kompletterar regeringskansliet och är viktiga som kunskapsförstärkning
i regeringens arbete.

I avsnittet om ledningsfunktionens utformning i myndigheterna anförs att
ett parlamentariskt inflytande ter sig främmande när det gäller regeringens
stabsmyndigheter, men det kan ändå aktualiseras för RRV. Det ankommer
på regeringen, sägs det i propositionen, att närmare klargöra detta i
anslutning till att nya instruktioner beslutas.

I motion K110 av Rune Ångström (fp) anförs bl.a. att så länge statskontoret
har kvar metodfrågor och är sammanhållande organ för ADB-anskaffningen
finns det skäl att också den politiska oppositionen ges insyn och
inflytande på verksamheten genom lekmannastyrelse såsom i andra myndigheter.

Utskottet anser det värdefullt att råden vid riksrevisionsverket och
statskontoret ges en bred och allsidig sammansättning. Det kan bidra till att
öka insynen i verksamheten samt sprida värdefull kunskap och information
om verksamheten. Råden kan genom sin medverkan bidra till att ge frågorna
en vidare belysning och allsidigare behandling. Utskottet vill därför förorda
att råden ges en bred och allsidig sammansättning med parlamentarisk
representation.

Arbetsgivarfunktionen

I propositionen föreslås att statens arbetsgivarverk skall omfatta affärsverken
och att affärsverkens dotterbolag skall anslutas till Arbetsgivarföreningen
SFO. Utskottet vill med anledning härav anföra att det i vissa fall kan vara
orationellt att affärsverkens förvaltningsutövande dotterbolag är anslutna till
en annan arbetsgivarorganisation än affärsverket självt. De anställda har
också intresse av att genom sin fackliga organisation möta en arbetsgivarorganisation
i både lokala och centrala förhandlingar. Utskottet anser därför
att frågan om arbetsgivartillhörighet inte bör avgöras genom ett principuttalande
av riksdagen.

FiU 1986/87:3 y

5

Treåriga budgetramar

FiU 1986/87:3 y

Våren 1985 inleddes vid sex myndigheter en försöksverksamhet med treåriga
budgetramar. Den har senare utökats till att omfatta ytterligare elva
myndigheter och fyra domstolar. I propositionen aviseras en fortsatt
utökning och fördjupning av verksamheten.

Avsikten med försöksverksamheten är att få till stånd en ökad långsiktighet
i myndigheternas planering. Man vill genom den också öppna möjlighet
för statsmakterna att mer ingående pröva vilken inriktning och omfattning
verksamheten vid resp. myndighet skall ha under en kommande treårsperiod.
I försöksverksamhetens förlängning förutsätts sålunda varje myndighet
bli föremål för en fördjupad budgetprövning vart tredje år. I och med att
denna myndighetsvisa process sprids ut över treårscykeln bibehålls en mellan
åren jämn arbetsbelastning i riksdagen och regeringskansliet.

Försöksverksamheten befinner sig ännu i ett inledningsskede, och det är
därför för tidigt att bedöma resultatet av vad som hittills uppnåtts. För
riksdagens vidkommande öppnar sig emellertid nya perspektiv. Rätt utnyttjat
skulle — som finansutskottet ser det - systemet med treåriga budgetramar
inte bara kunna stärka riksdagens möjligheter till kontroll och styrning
av förvaltningen. Det skulle också kunna bidra till att riksdagens budgetprövning
underlättas.

Finansutskottet ser det därför som angeläget att försöksverksamheten
fortsätter och fördjupas. Av propositionen framgår att samspelet mellan
departement och myndigheter måste utvecklas och förbättras. Fackdepartementen
bör ges ett större ansvar och en ökad initiativskyldighet. Särskild
omsorg behöver ägnas åt de myndighetsspecifika direktiven. Enligt finansutskottets
mening är det angeläget att man i det fortsatta utvecklingsarbetet
eftersträvar att finna enkla och smidiga lösningar. Utskottet delar därvid
föredragandens uppfattning att det är väsentligt att de rutiner som myndigheter
och regeringskansli utformar för denna treåriga budgetprocess resulterar i
en totalt sett väsentligt lägre arbetsinsats för budgetarbetet än vad som
kunnat uppnås med den årliga granskningen. Främst gäller det att finna
former för en kraftigt förenklad mellanårsgranskning.

Försöksverksamheten omfattar än så länge endast verksamhet som finansieras
över myndigheternas anslag för förvaltningskostnader. I motion K105
av Lena Öhrsvik (s) framhålls att det är önskvärt att flerårsbedömningar kan
göras inte bara på förvaltningskostnader utan också på sakanslag, dvs. de
medel av huvudsakligen bidragskaraktär som myndigheterna administrerar.
Motionären föreslår därför att försöksverksamheten skall utsträckas till att
omfatta även flerårsramar för sakanslag.

Såsom framgår av propositionen har folkstyrelsekommittén tagit upp
samma fråga i sitt betänkande (SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor. Kommittén
förordar därvid att systemet med treåriga budgetramar efter hand
utsträcks även till sakanslagen. I propositionen framhåller föredraganden att
det finns anledning att återkomma till dessa frågor då remissbehandlingen av
folkstyrelsekommitténs förslag slutförts.

Eftersom regeringen sålunda redan har sin uppmärksamhet riktad på den

fråga som motionären aktualiserar finns det enligt finansutskottets mening
inte anledning för riksdagen att nu göra ett uttalande i ärendet. Motion K105
bör sålunda avstyrkas.

En övergång till fleråriga budgetramar ställer nya krav på myndigheternas
verksamhetsplanering och redovisning. Lämpliga produktivitets- och effektivitetsmått
bör utvecklas. Inom statskontoret har en metod för produktivitetsmätningar
i offentliga förvaltningar utarbetats. Den har utnyttjats i den
pågående försöksverksamheten. Det finns som utskottet ser det inte
anledning befara, som görs i motion Kl 12 (vpk), att man därvid direkt
överför kommersiella företagskriterier utan hänsynstagande till de speciella
förutsättningar och uppgifter som gäller för offentlig förvaltning. Såsom
framhålls i propositionen kommer metoder av detta slag att vidareutvecklas
som ett stöd för myndigheternas resultatredovisning och uppföljningsarbete.
Utskottet anser mot bakgrund härav att några initiativ inte bör tas med
anledning av motion Kl 12 (vpk) yrkande 4.

Den arbetsgivarpolitiska inriktningen

De frågor som propositionen behandlar i detta sammanhang har utskottet i
den mån det tillhör utskottets beredningsområde behandlat i betänkande
FiU 1986/87:10(s. 41-43,83-84). Utskottet hänvisar till denna behandling.

Övriga frågor

De specialdestinerade statsbidragen till kommuner berörs i motion Kl 12
(vpk). Motionärerna säger sig vara bestämda motståndare till att minska
specialdestineringen, eftersom man ser denna typ av bidrag som ett viktigt
styrinstrument.

Finansutskottet vill med anledning härav nämna att utskottet i sitt
betänkande om bidrag och ersättning till kommuner (FiU 1986/87:20)
behandlat samma ämne. Finansutskottet har därvid avstyrkt flera motioner
med krav på en avveckling av de specialdestinerade bidragen. Utskottet har
samtidigt framhållit att detta inte hindrar att bidragens utformning och
omfattning kan behöva ses över och ändras. Eftersom motionärernas
synpunkter i allt väsentligt därmed är tillgodosedda finns det enligt finansutskottets
mening ingen anledning att göra ytterligare ett uttalande av det slag
som begärs i motion Kl 12 (vpk) yrkande 1.

I motion Fi408 av Görel Bohlin (m) och Anita Modin (s) hemställs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som sägs i
motionen om behovet av auktoriserade revisorer för varje försäkringskassa.
Enligt motionärerna måste större säkerhet skapas i revisionen av försäkringskassorna.

Den s.k. RK-utredningen har i sitt nyligen framlagda betänkande - (Ds C
1987:2) Revisionen av försäkringskassorna, m.m. - föreslagit att staten helt
skall ta över ansvaret för externrevisionen av försäkringskassorna. Den
nuvarande ordningen med revisorer utsedda av landsting/kommunfullmäktige
bör enligt kommittén inte behållas. I stället bör RRV genom sin
revisionsenhet vid riksförsäkringsverket ensam svara för den externa gransk -

FiU 1986/87:3 y

7

ningen av kassorna. Utredningen anser att RRV:s resurser härför bör ökas
med ca 1 milj. kr.

RK-utredningens förslag är för närvarande under beredning i regeringskansliet.
I avvaktan på ett slutligt ställningstagande från regeringens sida bör
riksdagen inte vidta någon åtgärd i denna fråga. Motion Fi408 bör därför
enligt finansutskottets mening inte bifallas.

Stockholm den 9 april 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Arne Andersson i
Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk),
Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne Carlström (s), Rolf
Kenneryd (c), Margit Gennser (m) och Lennart Alsén (fp).

Avvikande meningar

1. Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Hugo Hegeland (m), Margit
Gennser (m) och Lennart Alsén (fp) anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 3 börjar med rubriken ”Riksrevisionsverkets ställning” och på s. 5
slutar med ”budgetåret 1987/88” bort ha följande lydelse:

Förvaltningsrevisionens ställning

11 kap. 4 § regeringsformen föreskrivs att riksdagen granskar rikets styrelse
och förvaltning. Riksdagens förvaltningsekonomiska kontroll inskränker sig
i huvudsak till den granskning som riksdagens revisorer med sina begränsade
resurser kan svara för.

Makten över statsfinanserna tillkommer grundlagsenlig! riksdagen. Det är
riksdagen som beslutar om skatt till staten och som ansvarar för statsupplåningen.
Riksdagen bestämmer vidare till vilka belopp statsinkomsterna skall
beräknas och anvisar anslag till angivna ändamål. Dessa beslut tas av
riksdagen upp i statsbudgeten. Anvisade medel får inte användas på annat
sätt än riksdagen har bestämt. Riksdagen fastställer också grunderna för
förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den.

Med hänsyn till de befogenheter som riksdagen har i dessa avseenden
anser finansutskottet det naturligt att riksdagen också ges ett väsentligt större
ansvar för den statliga förvaltningsrevisionen.

I likhet med vad som förordas i motionerna Fi406 av Lars Tobisson m.fl.
(m), Kl 15 av Anders Björck m.fl. (m), Fi415 av Bengt
och K109 av Lennart Alsén och Lars Ernestam (fp) ser utskottet det som
angeläget att en grundläggande översyn företas av riksdagens ansvar för den
statliga förvaltningsrevisionen. Finansutskottet anser därför att motionärernas
krav på en sådan översyn bör biträdas av konstitutionsutskottet.

FiU 1986/87:3 y

8

Reformen bör syfta till att riksdagen tar hela ansvaret för förvaltningsrevisionen.
Vad gäller organisationen av denna revision bör erfarenheter hämtas
från andra länder med jämförbara förhållanden. Resurserna bör dimensioneras
med erfarenheter från riksrevisionsverkets hittillsvarande arbete.
Eventuellt bör resurser och kompetens överföras från riksrevisionsverket till
riksdagens förvaltningsrevision. Hithörande frågor har utretts vid flera
tillfällen de senaste decennierna. Ett omfattande utredningsmaterial finns att
tillgå. Förslag bör därför kunna läggas fram för riksdagen redan inom ett år.
Vid utarbetandet av förslaget bör — med hänsyn till att frågan direkt berör ett
riksdagens organ - företrädare för riksdagspartierna delta.

I avvaktan på resultatet av en sådan översyn bör RRV anvisas medel i
enlighet med propositionens förslag.

Finansutskottet föreslår därför att riksdagen skall anvisa ett ramanslag av
115963000 kr. till riksrevisionsverket för budgetåret 1987/88.

2. Kjell A. Mattsson och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med
”motion Kl 13” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till de erfarenheter som gjorts på riksdagsområdet ser finansutskottet
det som värdefullt att det även på regeringsområdet kan utvecklas nya
kontaktformer som bidrar till att resultatet av RRV:s granskning kan tas till
vara på ett bättre sätt. Det finns emellertid en risk förknippad med att RRV
knyts närmare regeringen och i vissa avseenden blir ett serviceorgan åt
departementen. Självständigheten kan gå förlorad. Enligt utskottets mening
är det angeläget att uppdragen till regeringen inte inkräktar på verkets egen
initiativverksamhet. Regeringsuppdragen bör därför finansieras utanför det
ordinarie förvaltningsanslaget. Det är också viktigt att utforma verksinstruktionen
för RRV så att verkets revisionsverksamhet ges högsta prioritet.
Finansutskottet anser att vad utskottet här anfört med anledning av motion
K113 bör ges regeringen till känna.

3. Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m). Hugo Hegeland (m), Margit
Gennser (m) och Lennart Alsén (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 5 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”parlamentarisk
representation” bort ha följande lydelse:

Frågan om ledningsfunktionens utformning i myndigheterna behandlas av
konstitutionsutskottet. Finansutskottet har därför ingen anledning att ta
ställning till vare sig propositionens förslag eller förslaget i motion Kl 10.

FiU 1986/87:3 y

4. Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Kjell A. Mattsson (c), Hugo
Hegeland (m). Rolf Kenneryd (c), Margit Gennser (m) och Lennart Alsén
(fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med
”Finansutskottet vill” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar inte motionärernas uppfattning. Utskottet anser att
kommunbidragssystemet bör ges en mer generell utformning. Systemet med
specialdestinering av bidrag bör därför minska i omfattning. Om bidragen till
kommunerna i ökad utsträckning ges utan villkor ökar enligt utskottets
uppfattning möjligheterna för kommunerna att utnyttja resurserna på ett
effektivt sätt. Utskottet anser således att en större andel av bidragsgivningen
från staten till kommunerna i huvudsak bör ske inom ramen för ett nytt
skatteutjämningssystem. Utskottet vill således från sina utgångspunkter
förorda att konstitutionsutskottet avstyrker motion Kl 12 (vpk) yrkande 1.

FiU 1986/87:3 y

10