yttr 1986/87 fiu2y y

Yttrande 1986/87:fiu2y

Finansutskottets yttrande
1986/87:2 y

över motioner om försäljning av statliga företag

FiU

1986/87:2 y

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 17 februari 1987 berett finansutskottet tillfälle att
yttra sig över motionerna 1986/87:N323, 1986/87:N354 (yrkandena 1 och 2),

1986/87:N386 och 1986/87:N421 om försäljning av statliga företag.

I motionerna anges som främsta skäl till en försäljning av statliga företag

- att effektiviteten i företagen ökar,

- att försäljningen innebär en positiv spridning av ägandet,

- att bättre möjligheter till en finansiering av företagens verksamhet
skapas,

- att en utförsäljning av företag bidrar till att sanera statens finanser.

I övrigt anförs i motionerna bl.a. följande.

1 motion 1986/87:N354 yrkandena 1 och 2 av Carl Bildt m.fl. (m) bedöms
en årlig inkomstförstärkning för staten på minst 4 miljarder kronor via
börsintroduktioner vara möjlig. Enligt motionärerna uppgår ett grovt
uppskattat försäljningsvärde för här aktuella företag och affärsverk till ca 80
miljarder kronor.

I motion 1986/87:N386 av Ivar Franzén m.fl. (c) understryks att en
försäljning av statliga tillgångar måste ses som en engångsförstärkning. För
budgetåret 1987/88 räknar motionärerna med att en försäljning motsvarande
3,5 miljarder kronor är möjlig att genomföra, vilket skulle innebära
långsiktigt minskade räntekostnader för staten på 400 milj. kr. per år.

I motion 1986/87:N323 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) framhålls att en
utförsäljning av statliga företag via ett minskat tryck på penningmarknaden
ger lägre räntor och därigenom en högre investeringsnivå.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Den statliga företagssektorn i Sverige har i dag en betydande omfattning.

Den är emellertid inte lika omfattande som i vissa västeuropeiska länder. I
dessa länder pågår för närvarande som ett led i den ekonomiska politiken en
utförsäljning av statliga företag. I OECD:s senaste konjunkturrapport
redovisas för de större industriländerna inom OECD den pågående och de
närmast kommande årens privatisering och utförsäljning av statliga tillgångar.
(OECD Economic Outlook dec. 1986: The economic rationale for and
budgetary consequences of privatisation s. 14—17.)

Av rapporten framgår att det mest omfattande privatiseringsprogrammet
har genomförts i Storbritannien. Sedan år 1979 har tillgångar för totalt 19 1

1 Riksdagen 1986/87. 5 sami. Nr 2 y

miljarder pund sålts ut till den privata sektorn. De årliga privatiseringsinkomsterna
uppgår för närvarande till ca 5 miljarder pund vilket motsvarar
1,2 % av bruttonationalprodukten (BNP). Motsvarande andelar för Förbundsrepubliken
Tyskland och Frankrike är0,2 % resp. 0,6 %. Även i Japan
genomförs en omfattande privatisering, där bl.a. en utförsäljning av Japan
National Railways slutfördes i början av april detta år.

Om man som utgångspunkt tar förslagen i motion N354 om försäljningar
av statliga tillgångar på 4 miljarder kronor per år motsvarar detta nära 0,5 %
av BNP. Det bör emellertid observeras att begreppet privatisering definieras
i motion N354 som försäljning av statliga och kommunala företag m.m. samt
egendom tillhörande det allmänna. I OECD-rapporten innefattas även
finansiella tillgångar. I Förenta Staterna pågår exempelvis en utförsäljning av
statliga fordringar, i första hand fordringar i form av studielån.

Utskottet vill understryka att stora svårigheter föreligger att utifrån
befintligt empiriskt material bedöma de ekonomiska effekterna av en
nationalisering eller privatisering av företag. Som exempel kan nämnas
utvecklingen i Frankrike där andelen offentligt ägda företag i ett historiskt
perspektiv alltid varit hög. (OECD Economic Surveys: France jan. -87 s.
33—35.) Denna andel ökade påtagligt genom 1982 års nationaliseringar. De
berörda företagen har därefter visat en utveckling som främst förklaras av
den allmänekonomiska utvecklingen och i mindre grad av en förändring i
ägandet. Det kan dock konstateras att under åren 1981 — 1984 hade de
offentligt ägda industriföretagen en investeringsutveckling som var mer
positiv än i övriga industrin. Samtidigt minskade sysselsättningen i de
offentligt ägda företagen med knappt 5 % medan motsvarande nedgång för
hela industrin var 7,5 %. Vinstutvecklingen för de offentligt ägda företagen
var emellertid mycket svag och den ackumulerade förlusten för de här
angivna åren uppgick till 71 miljarder FF varav nära 44 miljarder FF kan
hänföras till den krisdrabbade stålindustrin.

Utskottet behandlade senast i februari i år (FiU 1986/87:10 s. 50-51)
frågor rörande försäljning av statliga tillgångar och reducering av statsskulden.
Utskottet framhöll vid detta tillfälle att det är olämpligt att sälja ut reala
tillgångar för att täcka ett underskott i statens löpande verksamhet. Statliga
företag bör enligt utskottets mening kunna avyttras om det i det enskilda
fallet bedöms motiverat. Men sådana affärer bör sättas in i ett näringspolitiskt
sammanhang och inte utnyttjas för att uppnå enbart budgetmässiga
förbättringar. I proposition 1986/87:74 - Näringspolitik inför 90-talet -anförs att det kan finnas skäl att börsintroducera statliga företag. Detta kan
enligt propositionen ge företaget bättre möjligheter att finansiera sin
verksamhet och även vidta angelägna strukturella förändringar genom att
betalning av företagsköp kan göras med egna aktier. Som framhålls i
propositionen behöver en börsintroduktion dock inte påverka statens
ägarandel.

Det förtjänar att understrykas att mot varje kortsiktig förstärkning av
budgeten som en försäljning av statlig egendom innebär svarar en lika stor
bestående minskning av den statliga förmögenheten. Försäljningsinkomsterna
begränsar visserligen statens upplåningsbehov det aktuella året och ger på
så sätt en varaktig besparing i form av minskade ränteutgifter. Denna

FiU 1986/87:2 y

2

besparingseffekt förtas emellertid helt eller delvis av att staten samtidigt går
miste om den avkastning som den försålda tillgången skulle ha givit.

I motion N323 anförs som ett av skälen för en successiv försäljning av
statlig egendom att det skulle leda till minskade räntekostnader för staten,
sänkt räntenivå och lägre inflation beroende på att det statliga upplåningsbehovet
minskar.

I motionerna N323 och N386 samt i motion N421 av Lars Leijonborg (fp)
anges inte närmare den totala storleken på utförsäljningen av de statliga
tillgångarna. Den beräkning av det totala försäljningsvärdet av möjliga
utförsäljningar som presenteras i motion N354 antyder emellertid att den
angivna utförsäljningen på 4 miljarder kronor per år skall kunna pågå i ett pär
decennier.

En utförsäljning av statlig egendom skulle minska det statliga upplåningsbehovet
på kapital- och penningmarknaden det aktuella året. Hushållens,
försäkringsbolagens, AP-fondernas och andra institutionella placerares
finansiella kapacitet skulle inte behöva tas i anspråk i samma utsträckning för
att finansiera budgetunderskottet. Samtidigt skulle emellertid anspråken på
riskkapitalmarknaden öka i motsvarande utsträckning genom det ökade
utbudet av statliga aktier. Utförsäljning av statliga aktier till privata
intressenter skulle komma att konkurrera med andra riskkapitalbehov.
Direkt eller indirekt via lån för att finansiera aktieköpen kommer detta
behov att få återverkningar på penning- och kapitalmarknaden. De finansiella
effekterna på kreditmarknaden torde därför tämligen väl ta ut varandra
och räntenivån skulle inte påverkas i nämnvärd utsträckning.

Som utskottet tidigare framhållit (FiU 1986/87:10 s. 51) kan det inte heller
hävdas att en utförsäljning av statlig egendom skapar något realt utrymme för
en offentlig expansion, t.ex. för utgiftsökningar eller skattesänkningar. Den
leder endast till en omfördelning av finansiella tillgångar. Utförsäljningar
leder inte i sig till någon dämpande effekt på efterfrågan, bytesbalans,
produktion eller sysselsättning som i sin tur skulle kunna ge utrymme för en
expansion.

Enligt utskottets mening finns det givetvis områden, exempelvis delar av
den mer tekniska tjänsteproduktionen, där det finns få invändningar mot
privata alternativ. Den mycket omfattande utförsäljningen av offentligt ägda
företag och affärsverk, som föreslås i motion N354, innebär emellertid en
radikal förändring av den i dag rådande synen på den offentliga sektorns
uppgifter och utgör också ett klart avsteg från den fördelningspolitik som
hittills varit en självklar del av den svenska välfärdspolitiken.

Utskottet behandlade ingående de fördelningspolitiska aspekterna på en
utförsäljning av statliga företag i ett yttrande till näringsutskottet i mars 1986
(FiU 1985/86:2 y).

Sammanfattningsvis framhöll utskottet i detta yttrande, som utskottet här
vill hänvisa till, att det finns områden vid sidan av vård, omsorg och
utbildning där det ligger i samhällets och medborgarnas intresse att
verksamheten bedrivs i offentlig regi. Det är inte rimligt eller önskvärt att
enskilda intressen svarar för t.ex. investeringar i infrastruktur såsom
järnvägar, post och telekommunikationer. För att få till stånd en utbyggnad
inom dessa områden i önskvärd takt och utbredning över hela landet har det

FiU 1986/87:2 y

3

krävts mycket stora investeringar som inte skulle kunnat klaras på annat sätt
än genom den offentliga sektorns försorg. Det är inte heller önskvärt att
inflytandet över utnyttjandet och spridningen av dessa investeringar skall
avgöras av enskilda kommersiella intressen.

I motionerna N323, N354 och N421 hävdas att en avmonopolisering inom
den offentliga sektorn skulle gagna konsumenterna och innebära ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser.

Utskottet vill avslutningsvis betona att negativa verkningar av monopol
främst beror på vilken prispolitik som förs. Förekomsten av statliga monopol
inom vissa sektorer av samhället innebär att staten genom företag och
myndigheter får möjlighet att på ett bättre sätt styra utvecklingen inom olika
verksamhetsfält. Så t.ex. har staten genom Vattenfall i praktiken en
monopolställning med vars hjälp staten kan påverka den allmänna prissättningen
på elektrisk kraft. Detta har bidragit till att vi i Sverige har
internationellt sett mycket låga eltaxor, som är i stort sett enhetliga över hela
landet. Förhållandena är snarlika inom andra områden. Televerket och
postverket betjänar alla delar av landet och deras taxor är satta i direkt
utjämnande syfte. Televerket vill genom sina taxor göra Sverige ”rundare”
och brevportots storlek är inte avhängigt av vart i Sverige försändelsen
skickas. En avyttring av t.ex. statliga kraftverk eller uppdelning och
försäljning av delar av televerket skulle försvaga statens möjligheter att
påverka taxesättning och utöva kontroll och få insyn i verksamheten.
Möjligheterna att ge alla delar av landet en likartad service skulle också
försvåras.

Med hänvisning till vad som anförts anser finansutskottet att här aktuella
motionsyrkanden bör avstyrkas.

Stockholm den 9 april 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp),
Arne Andersson i Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne
Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Avvikande mening

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Kjell A. Mattsson
(c), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 4 slutar med ”bör
avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner (se t.ex. FiU
1985/86:2 y) rörande frågor om utförsäljning av statliga företag. Utskottets
socialdemokratiska ledamöter har därvid avstyrkt motionerna med hänvis -

FiU 1986/87:2 y

4

ning bl.a. till att det inte finns någon anledning att sprida ägandet, att en
utförsäljning skulle ge kraftiga negativa fördelningseffekter och allmänt
skulle utgöra ett hot mot vår välfärd. Man har även hävdat att utförsäljning
inte heller bör utnyttjas i strävandena att minska budgetunderskottet. De
socialdemokratiska ledamöterna och regeringen har emellertid successivt
ändrat sin attityd till en utförsäljning av statliga företag. Som framgår
exempelvis av här nämnda yttrande till näringsutskottet är utskottets
majoritet inte längre helt avvisande till att pröva privata alternativ till vissa
delar av den offentliga sektorns tjänsteproduktion. Av proposition 1986/
87:74 Näringspolitik inför 90-talet framgår även att en börsintroduktion av de
statliga företagen kan godtas. Vidare ser regeringen nu en amortering av
statsskulden medförande lägre räntebetalningar som ett led i arbetet att
minska budgetunderskottet.

I en avvikande mening till finansutskottets yttrande FiU 1985/86:2 y
framhöll utskottets borgerliga ledamöter att staten har en självklar roll när
det gäller ansvaret för viss grundläggande samhällsservice. Detta ansvar
innefattar emellertid inte all den verksamhet som i dag bedrivs inom den
statliga företagssektorn. Statlig företagsamhet bör begränsas till sådana
områden där staten har särskilda skäl att bedriva verksamhet.

Erfarenheterna har visat att det finns speciella problem förknippade med
statliga företag. Statens roll som ägare till företag kommer lätt i konflikt med
statens huvudsakliga roll i övrigt i samhället. Det har i själva verket blivit en
sammanblandning mellan statens båda roller, en sammanblandning som är
till nackdel för de statliga företagens möjlighet att utvecklas. Staten har inte
kunnat fungera som enbart ägare. Den egentliga ägarfunktionen har därför
inte blivit tillgodosedd.

Vidare underströks att statligt ägande inte får bli ett självändamål. Lika väl
som det är naturligt att förvärva företag bör det för staten vara naturligt att
sälja ut företag som strukturerats om och fått nödvändig stabilitet. Staten bör
kunna försälja statliga företag med en verksamhet som är väsensfrämmande
för det offentliga — företag som kan drivas lika bra eller bättre om de överlåts
i privat regi.

En försäljning av sådana statliga företag kan också bidra till att begränsa
den årliga ökningen av statsskulden, vilket ger en bestående effekt i form av
minskade årliga utgifter för statsskuldräntor.

Konsekvenserna för aktiemarknaden till följd av det ökade utbudet skall
inte överdrivas, eftersom det statliga upplåningsbehovet minskar i motsvarande
utsträckning. Försäljningen av statliga företag behöver således inte i
sig kräva ytterligare utrymme på kredit- och aktiemarknaden. En utförsäljning
av hela, eller delar av, statliga företag och affärsdrivande verk borde
kunna ge en budgetförstärkning av ca 4 miljarder kronor per år.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till vad som anförts i den avvikande
meningen till utskottets yttrande FiU 1985/86:2 y att riksdagen hos regeringen
begär en plan för försäljning av statliga företag i den omfattning som
angivits i de aktuella motionerna.

FiU 1986/87:2 y

5

.