yttr 1986/87 au1y y

Yttrande 1986/87:au1y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1986/87: ly

om höjning av arbetsmarknadsavgiften

AU

1986/87: ly

Till socialförsäkringsutskottet

I detta yttrande behandlas två skilda frågor. Den ena gäller arbetsmarknadsavgiften
enligt lagen om socialavgifter, den andra vissa ändringar i lagen om
allmän försäkring.

I. Arbetsmarknadsavgiften

Regeringen har i årets budgetproposition, bilaga 7, föreslagit en höjning av
arbetsmarknadsavgiften enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter.

Frågan om ändring av denna lagparagraf - som berör även andra avgifter än
arbetsmarknadsavgiften - är hänvisad till beredning av socialförsäkringsutskottet.
Moderata samlingspartiet hemställer i den till arbetsmarknadsutskottet
remitterade kommittémotionen 1986/87:A260 yrkande 5 att riksdagen
skall avslå regeringsförslaget i vad avser arbetsmarknadsavgiften.

Med överlämnande av motion A260 i den aktuella delen får arbetsmarknadsutskottet
anföra följande.

Bakgrunden till förslaget att höja arbetsmarknadsavgiften är de förslag
regeringen har lagt fram om höjningar av ersättningarna vid arbetslöshet och
av utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning. Denna reformkostnad
har beräknats till 332 milj. kr. och bör enligt regeringen täckas fullt ut
genom att arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,154 procentenheter till
2,16 % från den 1 januari 1988.

I det betänkande om arbetsmarknadspolitiken som arbetsmarknadsutskottet
avger inom kort (AU 1986/87:11) kommer utskottet att tillstyrka
regeringsförslagen beträffande de höjda ersättningsnivåerna. Utskottet
instämmer i att reformkostnaden bör täckas på det sätt regeringen har
föreslagit, dvs. med en höjd arbetsmarknadsavgift. Ställningstagandena i
dessa frågor innebär att utskottet samtidigt avstyrker motionsyrkanden med
alternativa förslag i dessa frågor från moderata samlingspartiet samt från
centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. De två sistnämnda partierna
har dock i sina motioner inte gått in på frågan om arbetsmarknadsavgiften.

Med hänvisning till det anförda hemställer arbetsmarknadsutskottet att
socialförsäkringsutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motion
1986/87:A260 yrkande 5 anta regeringens förslag om ändring av 2 kap. 1 §

lagen (1981:691) om socialavgifter i vad avser höjning av arbetsmarknadsav- 1

giften.

1 Riksdagen 1986187. 18saml. Nrly

II. Ändringar i lagen om allmän försäkring

AU 1986/87: ly

Regeringen föreslår vidare i bilaga 12 (s. 89—92) till budgetpropositionen att
det s. k. starta-eget-bidraget skall bli pensionsgrundande. Bidraget utgår till
arbetslösa som startar egen rörelse och till följd härav inte har rätt till
arbetslöshetsersättning.

Arbetsmarknadsutskottet biträder detta förslag som innefattar ändring av
11 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. I regeringens lagförslag ingår
dessutom en ändring som avser vuxenstudiestödet. Med hänsyn till att
socialförsäkringsutskottet har att handlägga frågorna om vuxenstudiestödet
synes lämpligt att härtill knyta den slutliga beredningen av ändringsförslaget
beträffande lagen om allmän försäkring. Om detta har samråd under hand
ägt rum mellan utskottens kanslier.

Med överlämnande av det till proposition 1986/87:100 bilaga 12 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
hemställer arbetsmarknadsutskottet att socialförsäkringsutskottet föreslår
riksdagen att anta detta lagförslag såvitt avser det här aktuella s. k.
starta-eget-bidraget.

Stockholm den 5 mars 1987

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Lahja Exner (s), Bengt
Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp),
Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove Hagberg
(vpk), Sven Lundberg (s). Anders G Högmark (m). Sigge Godin (fp).
Monica Öhman (s) och Ture Ångqvist (s).

Avvikande mening

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av yttrandet som börjar med ”1 det” och slutar med ”av arbetsmarknadsavgiften”
bort ha följande lydelse:

Ställningstagandet till regeringens förslag om höjning av arbetsmarknadsavgiften
hänger samman med behandlingen av frågan om nivåerna på
ersättningarna vid arbetslöshet och utbildningsbidragen. Detta redovisas
inom kort i utskottets betänkande om arbetsmarknadspolitiken (AU 1986/
87:11). Moderata samlingspartiet har därvid förordat att önskemålen om
förbättrade kassaersättningar skall tillgodoses genom en frivillig tilläggsförsäkring
som finansieras i annan ordning utan ianspråktagande av ytterligare
avgiftsmedel enligt lagen om sociala avgifter. Detta har utvecklats i en
reservation (nr 62) till betänkandet. Mot den bakgrunden avstyrks den
höjning av arbetsmarknadsavgiften som föreslås i budgetpropositionen.

Med hänvisning till det anförda hemställs att socialförsäkringsutskottet
föreslår att riksdagen skall med bifall till motion 1986/87:A260 yrkande 5

avslå regeringens förslag till ändring av 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter i vad avser höjning av arbetsmarknadsavgiften.

Särskilda yttranden

1. Elver Jonsson och Charlotte Branting (fp) anför:

När det gäller finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen har folkpartiet i
partimotion 1986/87:A229 principiellt uttalat sig för att egenavgifterna till
försäkringen bör höjas och att arbetsgivarnas ansvar för finansieringen ökas.
Därmed avses att skapa incitament för arbetsmarknadens parter att sluta
löneavtal som inte är inflationsdrivande och inte heller skapar arbetslöshet. I
enlighet med detta resonemang har vi godtagit en höjning av
arbetsmarknadsavgiften samtidigt som vi har begärt ett ändrat statsbidragssystem
när det gäller arbetslöshetskassorna som bl. a. innebär höjda avgifter
för medlemmarna. Den frågan behandlas för närvarande i arbetsmarknadsutskottet
(AU 1986/87:11).

2. Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

När det gäller förbättrade ersättningar vid arbetslöshet har centerpartiet
intagit ståndpunkten att frågan bör bli föremål för överläggningar mellan
regeringen å ena och de fackliga organisationerna och Arbetslöshetskassornas
samorganisation å den andra sidan. Målsättningen för överläggningarna
bör vara att de arbetslösa får kompensation för pris- och löneutvecklingen.
Sett mot den bakgrunden framstår en höjning till 380 kr. av kassaersättningarna
som rimlig. Vi har vid våra bedömningar förutsatt att höjningen av
ersättningarna finansieras genom höjda egenavgifter till kassorna, dvs.
genom en omfördelning från dem som har arbete till dem som är arbetslösa.
Jag vill erinra om att statsbidraget till kassorna nu utgör 95 % av deras
kostnader. En enhällig riksdag beslöt på hösten 1976 att statens andel skulle
uppgå till 90 %, och från vår sida anser vi att denna kostnadsandel bör
återställas. Även detta bör ingå i de överläggningar som vi har förutsatt skall
komma till stånd.

AU 1986/87: ly

3

gotab Stockholm 1987 12565