yttr 1985/86 ubu4y y

Yttrande 1985/86:ubu4y

Utbildningsutskottets yttrande
1985/86:4 y

om inriktningen av konsumentpolitiken
(prop. 1985/86:121)

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 13 mars 1986 beslutat bereda utbildningsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1985/86:121 om inriktningen av konsumentpolitiken
jämte motionerna 1985/86:400—410. Utskottet begränsar
sitt yttrande över propositionen till de delar, där föredragande statsrådet
behandlar utbildnings- och forskningsfrågor (prop. s. 28-30 resp. 48-51).
Motsvarande begränsning görs beträffande motionerna. Utskottet behandlar
här också motion 1985/86: Ub840 yrkande 3, som väcktes under den
allmänna motionstiden. Sistnämnda motionsyrkande överlämnas samtidigt
till lagutskottet för fortsatt beredning.

I propositionen framhålls vikten av att utbildningen i konsumentfrågor
främjas på en rad utbildningsvägar.

Föredragande statsrådet erinrar om att i grundskolan har utrymmet för
konsumentfrågor ökats på senare år. Statsrådet vitsordar värdet av de
ytterligare förbättringar som föreslagits i konsumentpolitiska kommitténs
betänkande (SOU 1983:52) Hushållning för välfärd. Den framtida konsumentpolitikens
inriktning. Förändringarna kan dock rymmas inom ramarna
för de riktlinjer för skolans verksamhet som numera gäller. Ansvaret
för att konsumentfrågor förankras i undervisningen ligger i första hand
på lokal nivå.

I motion 1985/86:408 (s) konstateras att det endast är i ämnet hemkunskap
konsumentfrågor förekommer som huvudmoment och därmed får en
enligt motionären seriös behandling. I motionen betonas att eleverna tidigt
bör få kunskap om den påverkan de utsätts för genom t. ex. reklamen och
att de tidigt bör få möjlighet att utvecklas till medvetna konsumenter.
Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att skolöverstyrelsen (SÖ) bör ställa större krav på skolstyrelser och
lärare, så att konsumentkunskapen får ett större utrymme i undervisningen.

Utskottet erinrar om att riksdagsbeslutet om ny läroplan för grundskolan
(Lgr 80) innebär ökad undervisningstid för ämnet hemkunskap (prop. 1978/
79:180, UbU 1978/79:45, rskr. 1978/79:422). Att konsumentekonomi ingår
i detta ämne såsom ett huvudmoment, som obligatoriskt skall behandlas,
utesluter inte att konsumentfrågor tas upp även i andra ämnen, t.ex. inom
orienteringsämnena på lågstadiet, där hemkunskap numera förekommer
som ett moment. Utskottet finner detta vara i linje med motionärens

UbU

1985/86:4 y

1 Riksdagen 1985/86. 14 sami. Nr 4 y

önskan, att eleverna tidigt får möta de nu aktuella frågorna. Utskottet vill UbU 1985/86:4 y

också erinra om följande. I läroplanen är inte konsumentfrågorna samlade i

något särskilt avsnitt. Ansvaret för undervisningen ligger inte på några

enstaka ämnen utan har blivit hela skolans angelägenhet, vilket framgår

vid ett studium av kursplanerna för olika ämnen.

När det gäller yrkandet att SÖ skall kräva att man lokalt ägnar mer
utrymme åt dessa frågor erinrar utskottet om att den nu gällande läroplanen
för grundskolan började tillämpas så sent som läsåret 1982/83. Den
bygger i fråga om undervisningen i mycket på riksdagsbeslutet om en
långtgående decentralisering av ansvaret för skolorganisationens utformning
(prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr. 1975/76:367). Genom denna
decentralisering har den statliga styrningen begränsats till förmån för lokala
avgöranden. I de förbättringar av konsumentutbildningen föredragande
statsrådet funnit väl värda att överväga ingår bl.a. de insatser som
konsumentnämnderna kan göra för att få med konsumentfrågorna i undervisningen.

Med det nu anförda föreslår utskottet att lagutskottet avstyrker motion
1985/86:408 i denna del.

Konsumentutbildning i gymnasieskolan behandlas i två motioner.

I motion 1985/86:404 (c) yrkande 1 hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen til! känna behovet av obligatorisk undervisning,
teoretisk och praktisk, i konsumentkunskap på gymnasieskolans alla
linjer. Motionärerna betonar vikten av att praktiska undervisningsmoment
får komplettera de enbart teoretiska och uppmärksammar bl. a. sådana
områden som hushållsekonomi, kost, näringslära och hälsa. Hänvisning
görs till motiveringar i motion 1985/86: Ub 824 (c). Där (s. 8) erinras om
flera offentliga utredningar som på senare år konstaterat att behovet av
kunskaper om kost och näringslära är stort och viktigt. Sådana kunskaper
beskrivs i motionen som grunden för en mathållning som i sin tur ger den
enskilde möjligheter till ett sunt liv, en god hälsa och en god prestationsförmåga
i skola och arbetsliv.

Utskottet delar uppfattningen om värdet av dessa kunskaper. Utskottet
konstaterar också att en arbetsgrupp för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen
(ÖGY) nyligen framfört förslag om att kost- och näringsinslag
bör tas in i undervisningen på ett stort antal av gymnasieskolans linjer,
nämligen de yrkesinriktade. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

ÖGY föreslår att utrymme bereds för just sådana moment som motionärerna
avser genom en ökning av det totala timtalet för elevernas studier inom
ramen för en generell förlängning av linjerna. För de få övriga, mer teoretiska
linjerna skulle ett tillskott av konsumentkunskap som ämne på samma
sätt leda till ett ökat totaltimtal. Alternativt skulle - inom oförändrade
timramar - utrymme för något annat ämne behöva minskas eller helt
slopas.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att alla elever bör
få ”vardagskunskaper” om bl. a. kost, hälsa och bosättning. Detta är, som
statsrådet anför (s. 29), för gymnasieskolans del i princip en uppgift för SÖ
att bevaka i det löpande arbetet med läroplansutveckling. Liksom i grund -

skolan kan givetvis konsumentfrågor också uppmärksammas som inslag i
redan befintliga ämnen och aktiviteter.

Utskottet vill inte under pågående remissbehandling av ÖGY:s betänkande
avseende de yrkesinriktade linjerna uttala sig om förändringar avseende
dessa. Enligt utskottets mening är det inte heller lämpligt att nu uttala
sig om några särskilda förändringar för de mer teoretiska linjerna. För båda
linjekategoriema avses ytterligare flera år framöver ett försöks- och utvecklingsarbete
komma att bedrivas. Mot bakgrund av dels detta, dels de
icke fåtaliga timplaneförändringar som under senare år ägt rum för de
teoretiska linjerna ser utskottet ett värde i en framtida samlad bedömning
av olika förändringsönskemål beträffande de teoretiska linjerna. I denna
bör — för en helhetssyn - inkluderas både erfarenheter av de olika försöken
och de erfarenheter som då kan finnas av eventuellt genomförda
förändringar beträffande de yrkesinriktade linjerna.

Med det som här anförts anser utskottet att lagutskottet bör avstyrka
motion 1985/86:404 yrkande 1.

I motion 1985/86:405 (fp) yrkande 4 hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att den tvååriga konsumtionslinjen på
försök bör förlängas med ett år och att specialkurserna på detta område
bör behållas. Som bakgrund anges att ÖGY föreslagit ett slopande av såväl
linjen som specialkurserna. Med förlängningen av linjen till att bli treårig
som övriga linjer i ÖGY:s förslag och genom ett utökat och fördjupat
innehåll i kursplanerna vill motionärerna göra linjen till en god grund både
för arbetsmarknad och för högre studier. Specialkurserna med sin blandning
av teori och praktik ökar, enligt motionärerna, elevernas självförtroende,
omdömesförmåga och kritiska tänkande i konsumentfrågor samt
väcker intresse för vidare utbildning.

Utskottet erinrar även här om remissbehandlingen av ÖGY:s förslag,
vilket bl. a. innebär överföring av vissa delar av konsumtionslinjens stoff
till alla yrkeslinjer. Mot bakgrund av vad motionärerna anför om de aktuella
specialkursernas stimulans för vissa elevers självförtroende och
intresse för vidare utbildning vill utskottet peka på att ÖGY föreslagit en
introduktionsutbildning för bl. a. just denna elevgrupp som ofta är obestämd
i sina yrkesplaner.

Utskottet har tidigare under detta riksmöte i sitt betänkande UbU 1985/
86:16 om anslag till gymnasieskolor, m.m. behandlat ett antal motioner, i
vilka uttryckts farhågor för den nuvarande konsumentekonomiska utbildningens
framtid. Utskottet har därvid beträffande kunskaper om kost,
hälsa och bosättning uttryckt sin uppfattning om konsumtionsutbildningarnas
värde. Med hänvisning till bl.a. den förestående beredningen av
ÖGY:s förslag, som nu remissbehandlas, avstyrkte utskottet de i sammanhanget
behandlade motionerna.

Utskottet finner inte skäl att frångå sin nyligen gjorda bedömning och
anser inte att motion 1985/86:405 yrkande 4 bör föranleda någon särskild
åtgärd av riksdagen.

Utbildning och fortbildning av lärare föreslås i propositionen (s. 28 f.) få
hög prioritet. Ytterligare resurser förordas för konsumentverkets arbete
med utbildningsfrågor.

UbU 1985/86:4 y

3

I motion 1985/86:408 (s) hemställs att konsumentkunskap prioriteras
som fortbildning för alla lärarkategorier och att SÖ bör ge klara direktiv
härom.

Utskottet erinrar om den ordning som sedan den 1 juli 1982 gäller för
personalutbildning i skolan enligt riksdagens beslut med anledning av
proposition 1980/81:97 om skolforskning och personalutveckling (UbU
1980/81:37, rskr. 1980/81:386). Beslutet innebär bl.a. att ansvaret för det
pedagogiska utvecklingsarbetet i huvudsak skall ligga på det regionala och
lokala planet.

Skolstyrelsen, som är huvudman för skolan och dess personal, har
ansvaret för att planera personalutbildningen. Kommunerna får statsbidrag
till lokal skolutveckling för att finansiera kostnader för personalutbildning
och andra utvecklingsåtgärder. Det är skolstyrelsen som skall
fatta de individuella besluten om utbildning och tjänstledighet för denna.

Staten utövar ett inflytande över personalutbildningen i första hand
genom att dels se till att det inom högskolan finns ett visst utbud av kurser
eller andra utbildningsmöjligheter för lärare och skolledare, dels ange vilka
förmåner som får utgå vid tjänstledighet för viss prioriterad utbildning. De
centralt angivna, prioriterade områdena för fortbildning omprövas varje
år. En rad önskemål om prioritering av nya fortbildningsområden har
framförts från olika håll. För närvarande pågår en översyn av fortbildningen.
Bl. a. därför har regeringen inte gjort några omprioriteringar under de
senaste åren. Utskottet har emellertid erfarit att konsumentfrågor enligt
gällande ordning tas upp som ett område inom prioriterade ämnesövergripande
fortbildningsteman.

Mot bakgrund av det som nu redovisats är inte utskottet berett att
förorda någon särskild åtgärd av det slag som framförs i motion 1985/
86:408 i denna del. Lagutskottet föreslås avstyrka motionen.

I förslaget (prop. s. 28) om ytterligare medel till konsumentverket för
arbetet med och stöd till konsumentutbildning har föredragande statsrådet
också beräknat vissa medel för ökat ekonomiskt stöd till studieförbundens
utbildning av förtroendevalda, främst konsumentnämndsledamöter och
konsumentombud i frivilliga organisationer och på arbetsplatser.

I motion 1985/86:405 (fp) yrkande 5 hemställs att riksdagen uttalar sig
för att medel inte skall ges till studieförbunden för utbildning av förtroendevalda.
Motionärerna erkänner värdet av sådan utbildning men anser att
kommunerna själva bör svara för denna.

Utskottet har i det föregående hänvisat till den roll konsumentnämnderna
kan spela för att man lokalt skall uppmärksamma konsumentfrågor i
undervisningen. Utskottet finner det rimligt att vissa statliga resurser
avsätts för en god utbildning av ledamöter i dessa nämnder och föreslår att
lagutskottet avstyrker motion 1985/86:405 yrkande 5 och tillstyrker förslaget
i proposition 1985/86:121 om ytterligare medel till konsumentverket för
arbetet med och stödet till konsumentutbildning.

I fråga om forskning vid universitet och högskolor föreslår föredragande
statsrådet att konsumentverket tilldelas ytterligare medel för det forskningsstimulerande
arbete som verket redan har till uppgift att bedriva. 1
detta arbete ligger att stödja och ta initiativ till konsumentinriktad forsk -

UbU 1985/86:4 y

4

ning, t. ex. genom att peka ut intressanta forskningsområden, medverka till
mer organiserade former för kontaktutbyte mellan konsumentforskare,
ordna forskarseminarier och även stödja konkreta forskningsprojekt i samråd
med andra anslagsgivande organ.

I motion 1985/86:402 (m) yrkandena 2 och 4 tar motionärerna avstånd
från detta förslag med motiveringen att konsumentverket inte skall ha
uppgifter som ankommer på forskningsråden och de enskilda högskolorna.

Utskottet konstaterar i likhet med föredragande statsrådet att det sedan
ett antal år finns en etablerad ordning för stöd till konsumentforskning.
Sådant ges dels genom de traditionella forskningsstödjande organen, dels
genom konsumentverket. Den kompetens verket har bör enligt utskottet
kunna utnyttjas vid prioritetsbedömningar inom just konsumentforskning
med dess tvärvetenskapliga karaktär.

Med det anförda föreslår utskottet att lagutskottet avstyrker motion
1985/86:402 yrkandena 2 och 4.

I propositionen föreslås också en utredning om möjligheterna till och
formerna för en varaktig finansiering av den konsumenttekniska forskningen
vid Chalmers tekniska högskola (CTH). Där finns sedan den 1 juli 1984
bl.a. en personlig professur i konsumentteknik, finansierad av styrelsen
för teknisk utveckling (STU). STU:s åtagande upphör den 1 juli 1987.
Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit att statsmakterna behåller
ansvaret för att den konsumenttekniska forskningen vid CTH kan drivas
vidare efter detta datum genom att medel förs över från STU till konsumentverket.

Föredragande statsrådet finner det angeläget att konsumentteknisk
forskning fast förankras inom högskoleorganisationen men är inte beredd
att följa kommitténs förslag på denna punkt. Han avser att senare föreslå
regeringen en utredning av möjligheterna till en permanent finansiering av
den konsumenttekniska forskningen. Utredningen skall vara slutförd senast
i september 1986, varigenom den kan beaktas i samband med nästa
budgetarbete.

Under den allmänna motionstiden väcktes motion 1985/86:Ub840 (fp), i
vilken yrkande 3 gäller forskning på det konsumentpolitiska området.
Yrkandet avser ett tryggande av konsumentteknisk forskning vid CTH.

Med hänvisning till vad som i propositionen anförs om en utredning av
möjligheterna till en varaktig finansiering av ifrågavarande konsumenttekniska
forskning finner utskottet att motionärernas yrkande i huvudsak har
tillgodosetts. Utskottet anser därför att lagutskottet bör avstyrka motion
1985/86: Ub840 yrkande 3 och tillstyrka proposition 1985/86:121 i motsvarande
del.

Stockholm den 22 april 1986
På utbildningsutskottets vägnar
Georg Andersson

UbU 1985/86:4 y

5

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Helge Hagberg
(s), Ylva Annerstedt (fp), Lars Svensson (s), Birgitta Rydle (m),
Ingvar Johnsson (s), Barbro Nilsson (s), Lars Leijonborg (fp), Göran
Allmér (m), Margareta Hemmingsson (s), Björn Samuelson (vpk), Marita
Bengtsson (s), Birger Hagård (m), Jan Hyttring (c) och Marianne Andersson
(c).

Avvikande meningar

1. Undervisning i konsumentfrågor i gymnasieskolan

Jan Hyttring (c) och Marianne Andersson (c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet vill” och slutar ”1985/86:404
yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det är viktigt med en
god utbildning i konsumentfrågor, oavsett linjeval. Undervisning, såväl
teoretisk som praktisk, i konsumentkunskap bör därför i någon form ingå
på gymnasieskolans alla linjer. Detta kan ske antingen genom att konsumentkunskap
läggs in som ett särskilt ämne eller genom att vissa moment
av konsumentkunskap läggs in i redan befintliga ämnen. SÖ bör få regeringsuppdrag
att närmare utreda hur undervisning i konsumentfrågor på ett
lämpligt sätt skall kunna föras in i utbildningen på olika linjer inom gymnasieskolan.

Med vad som här anförts anser utskottet att lagutskottet bör tillstyrka
motion 1985/86:404 yrkande 1.

2. Förlängning av konsumtionslinjen

Ylva Annerstedt (fp). Lars Leijonborg (fp), Jan Hyttring (c) och Marianne
Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar
”Utskottet erinrar” och slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner förslaget om en förlängning av konsumtionslinjen väl
värt att pröva inom ramen för den försöksverksamhet som kan vara att
vänta med anledning av ÖGY:s förslag. En sådan försöksverksamhet kan
bli ett komplement till bl.a. den introduktionsutbildning som ÖGY har
föreslagit för exempelvis en del av de elever som i dag söker till olika
konsumtionsutbildningar.

Lagutskottet bör hemställa att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utbildningsutskottet nu har anfört om försöksverksamhet
med konsumtionsutbildning.

3. Finansiering av förtroendemannautbildning

Birger Hagård (m), Birgitta Rydle (m), Göran Allmér (m), Ylva Annerstedt
(fp) och Lars Leijonborg (fp) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 4 börjar ”Utskottet har” och slutar ”till konsumentutbildning” bort
ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående hänvisat till den roll konsumentnämn -

UbU 1985/86:4 y

6

derna kan spela för att man lokalt skall uppmärksamma konsumentfrågor i
undervisningen. Utskottet inser värdet i att t. ex. ledamöter i konsumentnämnder
får en relevant utbildning men finnér att kommunerna i det här
fallet, liksom när det gäller övrig förtroendemannautbildning, själva bör stå
för denna i vad gäller såväl uppläggning som finansiering.

Lagutskottet bör därför hemställa att riksdagen med bifall till motion
1985/86:405 yrkande 5 ger riksdagen till känna att särskilda medel inte bör
ges till studieförbunden för utbildning av förtroendevalda.

4. Medel till konsumentverket för forskningsstimulerande
uppgifter

Birger Hagård, Birgitta Rydle och Göran Allmér (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Utskottet konstaterar” och
slutar ”yrkandena 2 och 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att dessa uppgifter naturligen ankommer på forskningsråd
och enskilda högskolor. Därför bör lagutskottet hemställa att riksdagen
med bifall till motion 1985/86:402 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utbildningsutskottet nu har anfört.

UbU 1985/86:4 y

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

7