yttr 1985/86 sku2y y

Yttrande 1985/86:sku2y

Skatteutskottets yttrande
1985/86:2 y

över proposition 1985/86:55 om sammanhållen
skatteförvaltning ^

Till bostadsutskottet

Sedan bostadsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1985/86:55 om sammanhållen skatteförvaltning, m.m. samt de
med anledning av propositionen väckta motionerna 179 av Sören Lekberg (s)
och Lennart Andersson (s), 180 av Stig Josefson m.fl. (c), 181 av Knut
Wachtmeister m.fl. (m), 182 av Karl-Gösta Svenson (m) och Bertil Danielsson
(m) samt 183 av Hans Lindblad (fp) och Kjell Johansson (fp) får
skatteutskottet anföra följande.

Propositionen innebär att länsstyrelsernas skatteavdelningar den 1 januari
1987 bryts ut ur länsstyrelserna och bildar egna myndigheter, länsskattemyndigheter,
en i varje län. Avsikten är att riksskatteverket, länsskattemyndigheterna
och de lokala skattemyndigheterna då skall bilda en renodlad och
sammanhållen beskattningsorganisation. Riksskatteverket får till uppgift att
leda verksamheten i landet ocn länsskattemyndigheten får under riksskattemyndigheten
motsvarande uppdrag inom länet. Det medborgerliga inflytandet
över och insynen i skatteförvaltningens verksamhet förstärks genom att
länsskattemyndigheterna får en lekmannastyrelse i ledningen. Enligt propositionen
bör en kommitté tillkallas för att lämna förslag till hur den nya
organisationen närmare bör utformas.

Motionärerna vitsordar allmänt behovet av att förbättra skatteadministrationen.
I motionerna 180 och 182 yrkas dock avslag på propositionen.
Motionärerna i dessa motioner anser att den föreslagna organisationen blir
alltför centralstyrd och att riksskatteverket får en mycket dominerande
ställning. Enligt deras mening bör man i stället söka komma till rätta med
problemen inom ramen för den nuvarande organisationen. Utgångspunkten
i den förstnämnda motionen är framför allt att skapa ett stärkt lokalt
inflytande på alla nivåer. Av sådana skäl yrkas i denna motion att
länsstyrelsen skall utöva den myndighetsutövning som erfordras på lokal
nivå.

Utskottet kan rent allmänt instämma i motionärernas uppfattning att
statsförvaltningen såvitt möjligt bör decentraliseras och att det lokala
inflytandet i insynen i statsförvaltningen bör förstärkas. Utvecklingen inom
länsförvaltningen under senare år har också generellt sett gått i denna
riktning, och de omfattande förändringar som för närvarande planeras i fråga
om länsstyrelserna och andra statliga myndigheter i länen och som redovisats
i proposition 1985/86:5 angående det s.k. Norrbottensprojektet ligger i linje

1 Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr 2 y

med dessa synpunkter. Länsstyrelsernas uppgift att ta befattning med
beskattningfrågorna saknar emellertid i stort sett funktionella och andra
samband med deras övriga huvuduppgifter som är att sköta den allmänna
samhällsplaneringen och länets utveckling och framtid. Skatteförvaltningen
har mera karaktär av en för riket gemensam angelägenhet där krav ställs på
en enhetlig praxis, en jämlik och rättvis behandling av alla skattskyldiga i
landet och samordnade kontrollaktioner. Möjligheterna till decentralisering
och lokalt inflytande blir därmed av naturliga skäl mer begränsade än i fråga
om länsförvaltningen i övrigt. Utskottet vill dock framhålla att strävandena
hittills varit att behålla lekmännens inflytande i taxeringsnämnderna och att
göra deras medverkan där mer meningsfull än tidigare. Det lokala inflytandet
och insynen i skatteförvaltningen i övrigt har varit tämligen begränsat,
eftersom skatteförvaltningen och skattechefen haft en i stort sett självständig
ställning gentemot länsstyrelserna och i princip också i förhållande till
riksskatteverket med dess i huvudsak rådgivande funktion. Här innebär
propositionen den förstärkningen av lekmännens inflytande och insyn att de
föreslagna länsskattemyndigheterna får en lekmannastyrelse och att riksskatteverket,
som också har en lekmannastyrelse, blir chefsmyndighet för
skatteförvaltningen. Med anledning av två andra motioner återkommer
utskottet senare till frågan om det lokala inflytandet kan förstärkas ytterligare.

Bred enighet har sedan länge rått om nödvändigheten att komma till rätta
med den splittrade organisation som råder på skatteområdet. Att nuvarande
ordning orsakar problem är väl känt. Den omständigheten att ansvaret för
taxeringsverksamheten i länet ligger exklusivt på skattechefen, medan andra
verksamheter inom skatteavdelningen, såsom mervärdebeskattningen och
uppbördsverksamheten, formellt sett åvilar länsstyrelsen har lett till oklarheter,
bl.a. i fråga om samordningen av kontroll- och revisionsarbetet. Vidare
gäller att chefen för skatteavdelningen inte har nämnvärda befogenheter i
personal- eller ekonomiadministrativa frågor. Som anförs i propositionen
försvårar detta avsevärt en effektiv ledning av verksamheten inom skatteavdelningen.
De oklara ansvarsförhållandena inom länsstyrelsen påverkar
också verksamheten inom de lokala skattemyndigheterna. Som en annan
svaghet i organisationen framhålls också att riksskatteverket, som skall
främja en riktig och enhetlig rättstillämpning i landet och som också skall
planera och samordna skattekontrollen, i stor utsträckning saknar de
formella befogenheter som behövs för dessa uppgifter. Även det förhållandet
att frågorna om anslag till skatteväsendet handhas av olika myndigheter,
departement och riksdagsutskott skapar svårigheter.

De förslag som läggs fram i propositionen tillgodoser — i stort sett inom
ramen för nuvarande resurser - ett sedan länge känt behov av en
effektivisering av skatteförvaltningen, och problemen inom den nuvarande
administrationen går enligt utskottets uppfattning inte att lösa utan att bryta
ut skatteavdelningarna ur länsstyrelserna. Utgångspunkten i förslaget är att
skapa en enkel och rak organisation med klara och enhetliga ansvars- och
befogenhetsförhållanden och att genom omorganisationen skapa utrymme
för framtida decentraliseringsåtgärder. Utskottet finner att förslaget i sina
huvudlinjer är väl ägnat att tillgodose sitt ändamål. Samtidigt bör tillfogas att

SkU 1985/86:2 y

2

riksskatteverket i den nya organisationen kommer att avge anslagsframställningar
för hela skatteförvaltningen och att även regeringens och riksdagens
behandling av hithörande frågor därigenom kommer att förenklas, eftersom
de kommer att behandlas av endast ett departement och ett utskott,
finansdepartementet och skatteutskottet. Med anledning av vad som anförs i
motionerna mot en centralisering av skatteorganisationen vill utskottet i
likhet med departementschefen framhålla att den allt övervägande delen av
verksamheten inom skatteförvaltningen genom författningsbestämmelser
redan är förlagd till myndigheterna på lokal och regional nivå och att de nu
aktuella förslagen inte innebär någon förändring av detta förhållande.

Med det anförda tillstyrker utskottet att länsskattemyndigheter inrättas
med uppgift att leda verksamheten i länen. Utskottet finner också att
riksskatteverkets ställning bör förstärkas på sätt som föreslås i propositionen
och att verket i egenskap av chefsmyndighet bör få till uppgift att leda
verksamheten i landet. Utskottet tillstyrker således propositionen i dessa
delar och avstyrker motion 180 och motion 182.

I motion 181 yrkas att länsskattemyndighets styrelse - på samma sätt som i
fråga om länsstyrelserna - skall utses av landstinget och ej av regeringen.
Syftet med detta yrkande är att möjligheterna till regionalt och lokalt
inflytande så långt möjligt skall tas till vara. Även motion 183 går ut på att
behovet av ett förstärkt inflytande på länsnivå särskilt understryks.

Enligt propositionen bör länsskattemyndigheterna ledas av en styrelse som
- på samma sätt som i fråga om riksskatteverket - utses av regeringen. Hur
stor styrelsen bör vara sägs inte i propositionen, men enligt utredningsförslaget
bör antalet styrelseledamöter vara sju. Avsikten är att chefen för
myndigheten skall ingå i styrelsen. En av ledamöterna skall tjänstgöra som
ordförande. Mot denna bakgrund kan det vara en fördel om antalet
styrelseledamöter utökas något i förhållande till utredningsförslaget. Utskottet
har också förståelse för önskemålet att i möjligaste mån öka det lokala
inflytandet genom att låta styrelserna utses på regional nivå. Å andra sidan
kan anföras att det i fråga om en sådan riksangelägenhet som taxeringen är
kan vara av värde att styrelserna, som i båda fallen torde komma att utses på
förslag av de politiska partierna, kommer att bestå av såväl rikspolitiker som
lokalpolitiker. Utskottet anser att något bestämt ställningstagande i dessa
frågor för närvarande inte erfordras från riksdagens sida utan att frågorna
bör tas upp igen i de kommande övervägandena.

I motion 183 yrkas att genomförandet av den nya organisationen samordnas
med de andra organisatoriska förändringar som länsstyrelserna står inför.
Enligt motionärernas mening bör det undvikas att administrativa resurser
först överförs från länsstyrelserna till de nya länsskattemyndigheterna och att
man efter en tid tvingas att åter förstärka länsstyrelserna när de tillförs nya
arbetsuppgifter som ett resultat av det s.k. Norrbottensprojektet.

Med de krav på skattemyndigheterna som bör ställas i dag är det enligt
utskottets uppfattning väsentligt att de föreslagna organisatoriska förändringarna
kan genomföras snarast möjligt. Att först avvakta resultatet av den
pågående försöksverksamheten med en samordnad länsförvaltning skulle
såvitt utskottet kan bedöma innebära att det kan bli aktuellt att genomföra en

SkU 1985/86:2 y

3

ny taxeringsorganisation tidigast i början på 1990-talet. Frågan om en
omorganisation ställs på en oviss framtid. Med de anspråk som i dag ställs på
skatteförvaltningen kan ett sådant uppskov med en angelägen effektivisering
inte accepteras. Målsättningen bör enligt utskottets uppfattning vara att
genomföra de föreslagna förändringarna som planerat den 1 januari 1987.

Samtidigt bör framhållas att den organisationskommitté som enligt
propositionen skall tillsättas för den närmare utformningen av länsskattemyndigheternas
organisation noga bör belysa kostnadskonsekvenserna av
omläggningen i de olika länen. Kommittén bör i sitt arbete givetvis
undersöka i vad mån det är möjligt att även i fortsättningen behålla vissa
gemensamma administrativa lösningar, som t.ex. i fråga om lokaler,
telefonväxlar och andra administrativa funktioner. Enligt utskottets uppfattning
bör kommittén vara oförhindrad att län för län välja den lösning som i
det enskilda fallet ter sig mest ändamålsenlig. Det bör också framhållas att
kommittén bör iaktta försiktighet så att omorganisationen inte kommer att
medföra en ej avsedd utbyggnad. Vidare bör skatteförvaltningen vara
beredd att som hittills bistå länsstyrelsernas planeringsavdelningar med
tillgänglig datakapacitet. Enligt utskottets uppfattning finns det inte heller
anledning att befara att en framtida samordning av den statliga länsförvaltningen
totalt sett skall behöva leda till en ökad administrativ belastning.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen även i denna del och
avstyrker motionerna 181 och 183 i den mån de inte är besvarade genom vad
utskottet anfört.

Beträffande yrkandet i motion 179 om att länsskattemyndigheten i Stockholms
län bör lokaliseras till Södertälje vill utskottet framhålla att sådana
lokaliseringsfrågor inte bör prövas nu utan först när resultatet av organisationskommitténs
arbete föreligger. Utskottet vill dock tillägga att lokaliseringsfrågorna
i första hand bör lösas med utgångspunkt i att söka skapa en
effektiv förvaltning med utnyttjande i möjligaste mån av resurser som redan
finns tillgängliga. Utskottet avstyrker således motion 179.

Stockholm den 3 december 1985
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson
(fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Egon
Jacobsson (s), Anita Johansson (s), BrittaBjelle (fp), Karl Björzén (m), Lars
Hedfors (s), Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s), Marianne Andersson
(c) och Erkki Tammenoksa (s).

SkU 1985/86:2 y

4

Avvikande mening

SkU 1985/86:2

Stig Josefson (c) och Marianne Andersson (c) anför:

De administrativa problemen inom skatteförvaltningen orsakas framför
allt av att den nuvarande organisationen är alltför splittrad. Därtill kommer
att det folkliga inflytandet och insynen i förfarandet successivt har urholkats.
Dessa båda frågor bör — som framhålls i motion 180 - kunna lösas genom att
man skapar en sammanhållen och decentraliserad skatteförvaltning under
länsstyrelserna. Med det anförda tillstyrker vi motion 180.