yttr 1985/86 sfu2y y

Yttrande 1985/86:sfu2y

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1985/86:2 y

om svenskundervisning för vuxna invandrare (prop.

1985/86:67) ™/g6:2y

Till utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet har den 26 november 1985 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1985/86:67 med vissa bestämmelser
om svenskundervisning för vuxna invandrare jämte eventuella motioner i
de delar som rör utskottets beredningsområde.

Socialförsäkringsutskottet som bereder bl. a. invandrarfrågor, frågor om
allmän försäkring och studiesociala frågor får med anledning härav anföra
följande.

Riksdagen fattade under föregående riksmöte beslut om utformningen av
svenskundervisning för vuxna invandrare fr. o. m. den 1 juli 1986 (prop.

1983/84:199, UbU 1984/85:6, rskr. 77). I ärendet avgav socialförsäkringsutskottet
ett yttrande, SfU 1984/85:1 y. Beslutet innebar att staten skulle få ett
ramansvar för undervisningen, som skulle anordnas i form av grundläggande
svenskundervisning (grund-sfi) och påbyggnadsundervisning (påbyggnadssfi).
Kommunerna skulle få ett lagstadgat ansvar för att grund-sfi anordnas,
medan påbyggnads-sfi skulle anordnas antingen inom studieförbund eller
inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU).

I den förevarande propositionen återkommer regeringen med dels lagförslag
som reglerar kommunernas skyldigheter i fråga om grund-sfi, dels
därmed sammanhängande ändringar i andra lagar, bl. a. i lagen om allmän
försäkring. Vidare framläggs ett lagförslag om rätt till ledighet för grund-sfi. I
propositionen redovisas även förslag till statsbidragssystem för grund-sfi och
påbyggnads-sfi.

Enligt förslaget till lag om grundläggande svenskundervisning för invandrare
avser kommunernas skyldighet i fråga om anordnande av grund-sfi bl. a.
utländska medborgare som antingen är kyrkobokförda i kommunen eller
som, utan att vara kyrkobokförda, regelmässigt vistas i kommunen efter att
ha ansökt om uppehållstillstånd i avsikt att bosätta sig i riket. För den
sistnämnda kategorin skall dessutom gälla att de skall ha väntat på besked om
uppehållstillstånd under minst den tid som regeringen bestämmer. I propositionen
erinras om att regeringen för närvarande föreskrivit att för att få delta i
sfi enligt nuvarande ordning skall en utländsk medborgare ha sökt uppehållstillstånd
och väntat på besked i frågan under minst två månader. Dessutom
skall polismyndighets utredning vara slutförd.

Ett flertal motioner berör frågan om när de som väntar på uppehållstillstånd
skall erbjudas grund-sfi. Motionerna 242 av Ylva Annerstedt m. fl., 244 1

1 Riksdagen 1985/86. 11 sami. Nr2y

av Lars Werner m.fl. och 247 av Berit Oscarsson m. fl. syftar till ett
tillkännagivande till regeringen om att de som väntat under två månader på
uppehållstillstånd skall ha rätt till svenskundervisning. I den sistnämnda
motionen framhålls att om garantier inte ges för att polisutredningen tar
kortare tid bör villkoret att polismyndighets utredning skall vara slutförd tas
bort. I motion 243 av Per Unckel m. fl. begärs åtgärder i syfte att tillförsäkra
den som väntar på uppehållstillstånd sfi-undervisning i enlighet med vad
riksdagen tidigare uttalat.

Den nu förevarande propositionen innehåller som nämnts en erinran om
vilka villkor som regeringen föreskrivit för att den som väntar på uppehållstillstånd
skall meddelas sfi-undervisning enligt nuvarande regler. Såvitt gäller
rätten till grund-sfi efter den 1 juli 1986 innehåller propositionen inget annat
uttalande än att regeringen skall ges möjlighet att precisera väntetiden.
Föregående riksmötes beslut om att de som väntar på uppehållstillstånd bör
få delta i svenskundervisning om väntetiden blir avsevärt längre än fyra
veckor kommer därvid att utgöra riktlinjer för regeringens beslut i frågan.
Utskottet finner det uppenbart att den nuvarande bestämmelsen om att
polisutredningen måste vara slutförd innan sfi-undervisning får meddelas
inte är förenlig med riksdagsbeslutet i de fall polisutredningen tar avsevärt
längre tid än fyra veckor. Enligt utskottets mening innebär därför riksdagsbeslutet
att den som väntar på uppehållstillstånd kan påbörja grund-sfi även i
sådana fall där polisutredningen tar lång tid. Såsom framhållits i propositionen
har en arbetsgrupp tillsatts med företrädare för berörda departement och
myndigheter för att snabbt komma till rätta med polisens balanser av
asylärenden och lämna förslag om hur man skall kunna undvika att
balanserna på nytt börjar växa. Utskottet har erfarit att vidtagna åtgärder
redan lett till att tiderna för polisutredningarna förkortats, och utskottet
förutsätter att åtgärder även framdeles kommer att vidtas för att balanserna
skall kunna hållas på en rimlig nivå.

Skyldigheten för kommunerna att erbjuda grund-sfi skall enligt riksdagens
beslut och propositionen gälla under det kalenderår den som är berättigad till
undervisning kom till Sverige (resp. börjat arbeta här såvitt gäller finländska
gränsgångare) och under det närmast påföljande kalenderåret. I propositionen
framhåller departementschefen att han förutsätter att kommunerna
anstränger sig att uppfylla sin skyldighet trots att praktiska svårigheter ibland
kan föreligga. Om av någon anledning undervisningen för den enskilde inte
skulle påbörjas under den angivna tiden är det ändå angeläget att kommunen
anordnar undervisningen, även om den formella skyldigheten har upphört.
Undervisningen bedrivs emellertid då, framhåller departementschefen,
formellt inte med stöd av lagen.

Såvitt utskottet kan finna innebär det anförda inte bara att något
statsbidrag för undervisningen i de fall denna påbörjas utan stöd av lagen inte
kan utgå för verksamheten utan även att den föreslagna lagen om rätt till
ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare inte kan
tillämpas för den som skall genomgå undervisningen. Avsikten synes också
vara att timersättning inte skall utgå i dessa fall, vilket i sin tur skulle få till
följd att den sjukpeninggrundande inkomsten kan sänkas under studietiden.

1 de fall undervisningen inte kunnat påbörjas inom föreskriven tid på grund

SfU 1985/86:2 y

2

av omständigheter som den enskilde undervisningsberättigade inte kunnat
råda över anser utskottet att de angivna konsekvenserna inte är rimliga.
Lagstiftningen bör därför utformas så att den enskilde är tillförsäkrad sin rätt
till ledighet m. m. även om undervisningen påbörjas först sedan kommunens
formella skyldighet att anordna undervisningen upphört.

Enligt p. 2 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om grundläggande
svenskundervisning för invandrare gäller kommunens skyldigheter
och övriga föreskrifter i lagen även personer som kommit hit, resp. börjat
arbeta här, före den 1 januari 1985 om de i övrigt är hänförliga till de
kategorier av invandrare som omfattas av lagen. Undervisningen skall
erbjudas före utgången av juni 1990 och vara genomförd före utgången av
juni 1991.

Statsbidragssystemet föreslås enligt propositionen bli utformat som ett
schablonbidragssystem som grundar sig på antalet nyinvandrade och kyrkobokförda
under kalenderåret före budgetåret, sedan vissa kategorier invandrare
för vilka behov av grund-sfi inte föreligger såsom t. ex. danskar och
norrmän räknats bort. Resursramen skall vara en totalram för hela riket och
en ram skall därefter fastställas för varje kommun som upp till 90 % av denna
ram kan rekvirera statsbidrag för deltagare som påbörjat grund-sfi. Resterande
10 % av resurserna skall fördelas av skolöverstyrelsen (SÖ) i samråd
med statens invandrarverk (SIV) till kommuner med särskilda behov av
ytterligare studietimmar. Såvitt gäller resurser till grund-sfi för invandrare
som bott en längre tid i Sverige erinrar departementschefen om att SÖ i
samråd med den organisationskommitté, som tillsatts med uppgift att
närmare planera och lägga fram förslag om reformens genomförande, för
närvarande bereder frågan om förutsättningarna för en kartläggning av
tidigare invandrades behov av bl. a. grund-sfi. Kommittén har, anför
departementschefen, med hänsyn till den osäkerhet som råder om behovet
av bl. a. grund-sfi för tidigare invandrade avstått från att för budgetåret
1986/87 föreslå särskilda resurser för detta ändamål. Departementschefen
anser i likhet med kommittén att frågan bör tas upp på nytt i samband med
budgetarbetet inför budgetåret 1987/88.

I flera motioner riktas kritik mot den tidsgräns som satts upp för
skyldigheten att erbjuda dem som kommit hit före den 1 januari 1985
grund-sfi och mot statsbidragssystemets utformning vad gäller att tillgodose
dessa tidigare invandrades behov. I motion 244 av Lars Werner m.fl.
framhålls att en femårig övergångstid inte kan godtas eftersom denna skulle
innebära att stora grupper kan utestängas från undervisningen. Motionärerna
begär beslut av riksdagen om att någon tidsgräns för rätt till grund-sfi inte
skall finnas. I motion 245 av Erkki Tammenoksa begärs en kartläggning
under år 1986 av tidigare invandrades behov av svenskundervisning och ett
tillkännagivande om att, när kartläggningen är klar, särskilda medel vid
behov bör tillskjutas för uppsökande verksamhet på arbetsplatser för att nå
dem som är i behov av svenskundervisning. Sivert Andersson m. fl.
framhåller i motion 246 att konsekvenserna av att frågan om resuser för
tidigare invandrades svenskundervisning skall beredas i samband med
budgetarbetet inför budgetåret 1987/88 blir att denna grupp invandrade kan
komma i åtnjutande av grund-sfi tidigast hösten 1987. Motionärerna begär

SfU 1985/86:2 y

3

ett tillkännagivande om att en ny mer övergripande proposition om
svenskundervisning bör läggas fram som löser också problemen med de
tidigare invandrades behov. De begär också ett uttalande om att en
omfattande uppsökande verksamhet är nödvändig. Även Berit Oscarsson
m. fl. begär i motion 247 ett tillkännagivande om att en ordentlig kartläggning
av tidigare invandrades behov bör genomföras och att i budgetarbetet
inför 1987/88 bör övervägas vilka resurser som kan och måste avdelas för att
tillgodose de behov kartläggningen visat på. Samtidigt bör övergångstiden
för kommunernas skyldighet att erbjuda grund-sfi förlängas till utgången av
juni 1992 och den tidpunkt vid vilken undervisningen skall vara genomförd
bör anges till juni 1993. I annat fall kommer, framhåller motionärerna, den
reella övergångsperioden att vara tre år. Behovet av en inventering av
tidigare invandrades behov tas också upp i motion 249 av Margareta
Palmqvist och Inga-Britt Johansson.

I motion 248 anför Gunnel Liljegren att hon delar uttalandena i propositionen
om att invandrare som bott länge i Sverige endast i undantagsfall har
behov av grund-sfi men att vissa preciseringar behöver göras. Motionären
anser att tidigare invandrade som är eller blivit arbetslösa bör kunna
inplaceras i grund-sfi efter behov.

I motionerna 246, 247 och 249 begärs också att riksdagen uttalar sig för en
statsbidragskonstruktion som grundar sig på det faktiska antal nyinvandrade
och asylsökande som påbörjat grund-sfi, varvid anslaget bör vara förslagsanslag.
För tidigare invandrare skulle statsbidragsgrundande undervisning få
startas endast efter medgivande från SÖ, som skulle ha en låst medelsram till
förfogande. Även Gunnel Liljegren anser i motion 248 att statsbidraget bör
utgå i form av förslagsanslag på grund av osäkerheten beträffande dels
behovet av svenskundervisning för bl. a. tidigare invandrade, dels i vad mån
kommunerna haft invandrare under år 1985.

Bestämmelserna om tidigare invandrades rätt till grund-sfi under en
övergångstid av fem år har utformats i enlighet med riksdagens beslut
föregående år. I socialförsäkringsutskottets yttrande SfU 1984/85:1 y underströk
utskottet att det var väsentligt för alla invandrare att ha goda kunskaper
i svenska språket vad gäller såväl möjligheterna att få en stark förankring i
arbetslivet som möjligheterna att delta i samhällslivet. Utskottet ansåg sig då
inte ha någon anledning att ifrågasätta SFI-kommitténs och föredragande
statsrådets bedömning att tidigare invandrades behov av grund-sfi borde
kunna tillgodoses under en övergångstid av fem år. Utskottet ansåg vidare att
det fick ankomma på statsmakterna att efter utgången av denna tidsperiod ta
ställning till vilka behov som i framtiden kan finnas av svenskundervisning
och vilka resurser som då eventuellt kan behövas och i så fall anslås för
ändamålet. Vad som nu framhållits motionsledes ger inte utskottet anledning
till någon ändrad bedömning. Eftersom osäkerheten fortfarande är stor om
vilket behov av grund-sfi som finns, något som också framhållits av flera
motionärer, anser utskottet att en kartläggning av tidigare invandrades
behov av svenskundervisning först måste göras innan frågan om resurser för
undervisning och uppsökande verksamhet vad avser dessa invandrare kan
bedömas. Utskottet ansluter sig sålunda till departementschefens uppfattning
att frågan om särskilda resurser för ändamålet får tas upp på nytt i

SfU 1985/86:2 y

4

samband med budgetarbetet inför budgetåret 1987/88 och förutsätter att den
aviserade kartläggningen då har genomförts. Utskottet vill i anslutning till
det anförda erinra om att i den nyligen avlämnade budgetpropositionen för
budgetåret 1986/87 (bil. 10, anslag C 5. Undervisning för invandrare i
svenska språket m. m.) har antalet nyinvandrade och under år 1985
kyrkobokförda över 16 år, som skall utgöra grund för resursramen,
beräknats till 12 300 personer, en siffra som överstiger 1984 års antal med 900
personer. Den högre siffran för år 1985 sammanhänger med att antalet
asylsökande började öka under senare delen av år 1984, en utveckling som nu
börjat vända. Bl. a. på grund härav finns det anledning att anta att tidigare
invandrades behov av grund-sfi i viss utsträckning kommer att kunna
tillgodoses redan under budgetåret 1986/87. Härtill kommer att i budgetpropositionen
övergångsvis föreslagits särskilda medel för att sådana invandrare
som påbörjat svenskundervisning under första halvåret 1986 och inte under
denna tid inhämtat kunskaper motsvarande grund-sfi skall ges möjlighet att
fortsätta sina studier utan avbrott.

Utskottet har i enlighet med det anförda ingen invändning mot att
statsbidraget nästa budgetår beräknas med utgångspunkt i antalet kyrkobokförda
invandrare under år 1985 och att först inför nästa års budgetarbete
ställning tas till om särskilda resurser behövs för att tillgodose tidigare
invandrades behov av svenskundervisning.

Ett flertal motioner innehåller yrkanden om utformningen av statsbidragssystemet
till grund-sfi i andra hänseenden än de nu nämnda. Utskottet anser
emellertid inte att dessa yrkanden faller inom utskottets ämnesområde. I
anslutning till yrkandet i motion 244 av Lars Werner m.fl. om att
sfi-undervisningen bör finansieras med en arbetsgivaravgift vill utskottet
dock erinra om att vid föregående riksmöte förslag om en sådan finansieringsmetod
inte biträddes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Reglerna för statsbidrag till studiecirklar i påbyggnads-sfi inom studieförbund
föreslås utformade så att ett schablonbidrag utges för varje studietimme.
Antalet studietimmar skall fördelas av SÖ på studieförbunden i
förhållande till det genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar
i sfi under de tre senaste budgetåren. Departementschefen anser det
därvid rimligt att studieförbunden vid sin fördelning av statsbidrag till
lokalavdelningarna själva hittar sådana fördelningsnycklar som tar hänsyn
till de varierande kostnaderna på olika orter.

I motion 240 av Pär Granstedt m.fl. begärs ett tillkännagivande om att
under de tre första åren av reformen skall SÖ fördela studietimmar på
kommunerna i förhållande till det antal flyktingar som kommunen förbundit
sig att ta emot. Ylva Annerstedt m. fl. begär i motion 242 ett tillkännagivande
om att resurserna för påbyggnads-sfi under de tre första åren skall fördelas till
kommunerna enligt samma kvotsystem som föreslås gälla för grund-sfi,
medan Gunnel Liljegren i motion 248 begär att studietimmarna skall fördelas
efter studieförbundens möjligheter att erbjuda undervisning samt invandrarnas
egna önskemål och val.

Eftersom flyktingarna i många fall endast utgör en mindre del av de
invandrare i en kommun som kan ha behov av påbyggnads-sfi torde en
fördelning i enlighet med vad som begärts i motion 240 inte ge ett rättvisande

SfU 1985/86:2 y

5

resultat. En fördelning enligt samma system som föreslås för grund-sfi, dvs.
en kvotfördelning baserad på antalet kyrkobokförda i kommunen under
kalenderåret före budgetåret, synes då i och för sig vara en bättre
fördelningsgrund. Förslaget i propositionen ansluter sig till den ordning som
gällt för den nuvarande försöksverksamheten med sfi. Enligt utskottets
mening bör denna ordning, som ger studieförbunden möjlighet att ta hänsyn
till de lokala förhållandena, fortsätta till dess man vunnit närmare erfarenhet
av hur resurserna kan fördelas på ett helt rättvisande sätt. Utskottet
förutsätter därvid att en uppföljning och utvärdering av systemets effekter
kommer att ske.

I motion 246 (yrk. 5) av Sivert Andersson m. fl. begärs ett uttalande om att
ramen för timstudiestöd bör utökas för att täcka behovet av sfi-timmar.
Frågan har anknytning till socialförsäkringsutskottets behandling av det
nyligen avlämnade förslaget i budgetpropositionen om studiesocialt stöd för
budgetåret 1986/87, och utskottet föreslår att utbildningsutskottet överlämnar
motionsyrkandet i fråga till socialförsäkringsutskottet för vidare behandling.

Stockholm den 23 januari 1986
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s). Ralf
Lindström (s), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson
(s), Gullan Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Kenth
Skårvik (fp), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c) och
Margo Ingvardsson (vpk).

Avvikande meningar

1. Margo Ingvardsson (vpk) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Bestämmelserna
om” och slutar på s. 5 med ”av svenskundervisning” bort ha följande
lydelse.

Utskottet anser att den föreslagna övergångstiden om fem år för att
tillgodose tidigare invandrades behov av grund-sfi medför att stora grupper
kan komma att utestängas från svenskundervisningen. Enbart inom LOkollektivet
finns i dag minst 100 000 invandrare som är i omedelbart behov av
grundläggande svenskundervisning. Troligen finns i samhället i övrigt
ytterligare lika många invandrare med samma behov, bl. a. ett stort antal
hemarbetande invandrarkvinnor med mycket bristfälliga kunskaper i svenska.
Utskottet föreslår därför att den nämnda tidsgränsen tas bort. Utskottet
anser vidare att det är nödvändigt att snabbt göra en grundlig kartläggning av
omfattningen av behovet av svenskundervisning för tidigare invandrade.
Härigenom kan man få ett underlag för vilka extra resurser som måste sättas

SfU 1985/86:2 y

6

in för undervisning och för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och i SfU 1985/86:2 y
bostadsområden.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”1 anslutning”
och slutar med "av riksdagen” bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening bör svenskundervisning för invandrare finansieras
med en arbetsgivaravgift. Anställda invandrare har hittills kunna få
ledigt med bibehållna löneförmåner för att genomgå svenskundervisning.
Det framstår därför som stötande att arbetsgivarna som med sina försummelser
att följa tidigare lagstiftning har bidragit till att det finns ett eftersatt
behov av undervisning nu helt skall avlastas kostnaderna. Utskottet föreslår
därför att riksdagen begär ett konkret förslag till finansiering av sfiundervisningen
med en arbetsgivaravgift.

2. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser:

att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Förslaget i” och
slutar med ”att ske” bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att den i propositionen föreslagna grunden för fördelning,
nämligen att studieförbunden erhåller studietimmar i förhållande till det
genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar i sfi under de tre
senaste budgetåren är helt irrelevant. Förslaget innebär att nuvarande
struktur på utbudet av undervisning konserveras och konkurrensen mellan
studieförbunden sätts ur spel. Eftersom den nya svenskundervisningen
innebär ändrade förutsättningar bör SÖ kunna fördela antalet studietimmar i
påbyggnads-sfi på de olika studieförbunden på grundval av deras möjligheter
att erbjuda undervisning och på grundval av invandrarnas eget val av
studieförbund.

3. Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser:

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Eftersom
flyktingarna” och slutar på s. 6 med ”att ske” bort ha följande lydelse.

Den föreslagna fördelningsgrunden för studietimmar i påbyggnads-sfi
skulle enligt utskottets mening möjligen kunna fungera enligt den gamla
modellen för flyktingmottagning som innebar att de flesta flyktingarna kom
till storstäderna och fick undervisning genom vissa dominerande studieförbund.
Det nya flyktingmottagandet innebär att så gott som alla kommuner
kommer att ta emot flyktingar och få ansvar för sfi-undervisning. Om
studieförbunden skall vara lokalt förankrade och kunna verka på lika villkor
samt hänsyn skall kunna tas till invandrarnas önskemål måste resurserna för
påbyggnads-sfi fördelas efter en annan grund än hittills. Utskottet anser att
samma modell för fördelning av resurserna som föreslagits när det gäller
grund-sfi bör användas för påbyggnads-sfi under de tre första åren efter
sfi-reformens genomförande. Därefter kan resursfördelningen ske efter ett
genomsnitt av de tre senaste årens verksamhet.

7

4. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser:

SfU 1985/86:2 y

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Eftersom
flyktingarna” och slutar på s. 6 med ”att ske” bort ha följande lydelse.

I riksdagens tidigare beslut om den nya sfi-undervisningen har slagits fast
att studieförbundens medverkan skall ske på lika villkor. En fördelning av
studietimmarna i relation till det genomsnittliga antalet studietimmar i sfi
under de tre senaste budgetåren är inte förenlig med detta uttalande från
riksdagens sida. Utskottet anser att studieförbunden bör ha möjlighet att
bygga upp en ny verksamhet för påbyggnads-sfi utifrån de ändrade förutsättningar
som följer av den nya sfi-undervisningen och av att flyktingmottagandet
nu sker i många nya kommuner. Studietimmarna till studieförbunden bör
därför för de tre första åren fördelas av SÖ på kommunerna i förhållande till
det antal flyktingar som kommunen förbundit sig att ta emot. Den lokala
studieförbundsavdelningen får därefter söka hos SÖ för planerad verksamhet,
med ett intyg från kommunen att uppgifterna är riktiga. Fördelningen
bör ske två gånger per år med hänsyn till att förhållandena kan ändras snabbt.
På detta sätt får alla studieförbund möjlighet att komma in i det nya systemet
och att bedömas på lika villkor.

gotab Stockholm 1986 10093

8