yttr 1985/86 nu7y y

Yttrande 1985/86:nu7y

Näringsutskottets yttrande
1985/86:7 y

om kommunal tjänsteexport (prop. 1985/86:154)

NU

1985/86:7 y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1985/86:154 om kommunal tjänsteexport jämte motioner, dvs.
motionerna 1985/86:537 av Anders Björck m. fl. (m), 1985/86:538 av Birgit
Friggebo m. fl. (fp) och 1985/86:539 av Lars Werner m.fl. (vpk).

Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till frågor som berörs i motionerna
och som ligger inom utskottets verksamhetsområde. I den mån någon fråga i
propositionen inte tas upp i detta yttrande föranleder den inga kommentarer
från näringsutskottets sida.

Allmänt

I syfte att främja export av tjänster i form av kunskaper och erfarenheter som
finns i den kommunala verksamheten har regeringen föreslagit en lag om
kommunal tjänsteexport. Enligt lagen skall kommuner och landstingskommuner
få tillhandahålla tjänster endast som underleverantörer till svenska
företag eller staten. En grundregel i lagförslaget är att kommunal medverkan
i exportaffärer skall ske på affärsmässiga grunder. Från den regeln kan
undantag inte medges. Däremot skall regeringen i särskilda fall kunna ge
dispens från regeln att kommuner och landstingskommuner endast får vara
underleverantörer.

Regeringens förslag om utvidgning av den kommunala kompetensen så att
kommuner och landstingskommuner får möjlighet att tillhandahålla tjänster
för export möter kritik i två motioner. I motion 1985/86:537 (m) hävdas att
propositionen präglas av för stor optimism när det gäller utlandets efterfrågan
på den typ av tjänster som kommunerna och landstingskommunerna kan
erbjuda. Motionerna tar också upp vissa frågor av principiell natur. Bl. a.
kommenteras propositionens förslag att kommunal medverkan i export skall
ske på affärsmässiga grunder. Motionärerna anser att det kommer att bereda
kommunerna och landstingskommunerna stora svårigheter att utföra de prisoch
kostnadskalkyler som erfordras, eftersom de saknar affärsmässig
erfarenhet och inte är organiserade för att tillgodose en marknadsmässigt
bestämd efterfrågan på tjänster. En felaktig prissättning kan få till följd dels
att skattebetalarna drabbas, dels att privata företags överlevnad hotas.

Liknande synpunkter framförs i motion 1985/86:538 (fp). Det är inte lämpligt

att kommuner och landstingskommuner ger sig in i ren affärsverksamhet och 1

1 Riksdagen 1985/86. 17sami Nr 7 y

därmed förknippat risktagande, menar motionärerna. Flera remissinstanser
har uttalat sig negativt om förslagen i den utredning (Kommunalt kunnande -ett stöd för svensk export, SOU 1983:72) som har legat till grund för
propositionen. Svåra avgränsningsfrågor kan uppkomma, sägs det i motionen,
avseende t. ex. vilket risktagande kommuner och landstingskommuner
skall tillåtas engagera sig i och hur tjänsteexport skall avgränsas från
varuexport. Affärsmässig prissättning ställer krav på bokföringsmässiga
redovisningsprinciper, men dessa krav uppfylls sällan, hävdas det.

Det primära målet för kommunal tjänsteexport är enligt propositionen att
utnyttja kunnandet i den kommunala sektorn för att öka landets export.
Kommunal exportmedverkan får emellertid inte verka hämmande eller
snedvridande på konkurrensen. Kommunerna och landstingskommunerna
skall därför beräkna sina kostnader och prissätta sina tjänster enligt samma
normer som privata företag tillämpar. Det understryks vidare i propositionen
att det inte är meningen att kommunerna och landstingskommunerna skall
konkurrera med privata företag på sådana områden där det redan finns ett
kunnande inom näringslivet. Avsikten är att svenska exportörer skall få
tillfälle att komplettera sin verksamhet med det särskilda kunnande som
finns hos kommunerna och landstingskommunerna. Det är då väsentligt att
dessa inte medverkar i export på andra villkor än dem som gäller för
näringslivet. De får följaktligen inte subventionera exportföretagen.

Affärsmässighet m. m.

Näringsutskottet anser i likhet med vad som sägs i propositionen att en
bärande princip för kommunal exportmedverkan måste vara att den sker på
affärsmässiga grunder. En affärsmässig prissättning skall borga för att
konkurrensen gentemot näringslivet inte snedvrids. Detta är också av vikt för
att säkerställa att den kommunala ekonomin inte undergrävs. Näringsutskottet
vill också peka på att någon möjlighet till dispens från kravet på
affärsmässighet inte finns i lagförslaget. I flera avseenden har lagtexten i
propositionen stramats upp betydligt i förhållande till det utredningsförslag
som har legat till grund för remissinstansernas yttranden. Detta gäller särskilt
i fråga om risktagandet. Det är inte troligt att de farhågor som yppas i
motionerna 1985/86:537 (m) och 1985/86:538 (fp) kommer att besannas.
Tjänsteexport kan aldrig bli någon primär uppgift för kommuner och
landstingskommuner men kan utgöra ett viktigt komplement till näringslivets
och statens kommersiella verksamhet genom det unika kunnande de
besitter på vissa områden. Av det sagda följer att näringsutskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motionerna.

Särskilda frågor

Kommuner och landstingskommuner bör beredas större möjlighet att
uppträda i en mer självständig roll, anförs det i motion 1985/86:539 (vpk).
Det betecknas som en olycklig begränsning att kommuner och landstingskommuner
måste vara underleverantörer till svenska företag eller staten. De

NU 1985/86:7 y

2

affärsrisker som kommuner och landstingskommuner skulle löpa om de finge
en mer oberoende ställning skulle kunna motverkas med statliga garantier,
menar motionärerna.

Ett av syftena med föreskriften att kommuner och landstingskommuner
endast får tillhandahålla exporttjänster åt svenska företag eller staten är
enligt propositionen att deras risktagande skall begränsas så långt som
möjligt. Detta ger en garanti för att de inte genom tjänsteexporten utsätts för
affärsrisker som kan leda till ekonomisk förlust vilken till slut måste täckas
med skattemedel. Som ett ytterligare skydd för den kommunala ekonomin
slås i lagförslaget fast att kommun eller landstingskommun inte får göra några
andra åtaganden än att lämna sina tjänster. Kreditgivning eller andra
ekonomiska åtaganden till exportören blir således inte tillåtna.

Om det finns särskilda skäl kan regeringen medge undantag från regeln att
kommuner och landstingskommuner alltid skall vara underleverantörer.
Som exempel anges bl. a. export av kommunalt kunnande genom aktiebolag
knutna till Svenska kommunförbundet eller Landstingsförbundet. Regeringen
skall därvid enligt lagförslaget ange de villkor som behövs för att begränsa
det kommunala risktagandet. Sådana villkor kan innefatta krav på ekonomiska
garantier eller minskat kommunalt engagemang.

I motion 1985/86:538 (fp) uttalas bl. a. att regeringsprövning av ett antal
enskilda exportaffärer i de fall en kommun eller landstingskommun vill
engagera sig djupare än att vara underleverantör är mycket olämplig.

Näringsutskottet anser att den dispensmöjlighet som öppnas enligt lagförslaget
tillgodoser det behov som kan finnas av tjänsteexport från kommuner
och landstingskommuner utan ett svenskt företag eller staten som mellanhand,
samtidigt som villkoren för en begränsning av deras risktagande kan
fastställas. Att staten som föreslås i motion 1985/86:539 (vpk) skulle överta
risken i fall av detta slag anser utskottet helt oacceptabelt. Kommunen eller
landstingskommunen måste givetvis i ett dylikt fall ha sådan ekonomisk
styrka och stabilitet att den kan genomföra en exportaffär. Risken måste
täckas genom försäkring eller garantier på sedvanliga affärsmässiga villkor.
Det är angeläget att regeringsprövningen av enskilda exportaffärer inte får
karaktären av en garanti av regeringen utan utformas så att det allmännas
risk minimeras. Härmed undanröjs de olägenheter som omnämns i motion
1985/86:538 (fp). Av vad som sagts framgår att näringsutskottet avstyrker
motion 1985/86:539 (vpk) i denna del.

Det behövs särskilda regler som föreskriver under vilka förutsättningar
kommuner och landstingskommuner får exportera tjänster, sägs det i motion
1985/86:539 (vpk). Motionärerna hänvisar till att det finns en krigsmateriellag
som reglerar exporten av vapen. På samma sätt kan export av tjänster
komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik, hävdas det i motionen.

Enligt förslaget till lag om kommunal tjänsteexport är det inte kommuner
och landstingskommuner själva utan företag, privata eller statliga, som skall
exportera tjänsterna. Kommuner och landstingskommuner skall endast
medverka såsom underleverantörer. I Sverige är handel med varor och
tjänster i princip fri. Den alliansfria politik som syftar till att Sverige skall
vara neutralt i en konflikt iakttas även på handelspolitikens område. Sverige
har inte gjort några handelspolitiska bindningar som kan skada neutralitets -

NU 1985/86:7 y

3

politikens trovärdighet. I fråga om lagen (1982:513) om förbud mot utförsel
av krigsmateriel, m. m., som det hänvisas till i motionen, gäller att det krävs
regeringens tillstånd inte bara för vapenexport utan också för export av
tillverkningsrätter och för viss militär utbildning. Det förefaller osannolikt
att kommuner eller landstingskommuner skulle tillhandahålla tjänster av
detta slag. Skulle de ändå göra det gäller givetvis kravet på tillstånd av
regeringen även för dem.

Enligt näringsutskottets mening finns det ingen grund för förmodan att
kommuners eller landstingskommuners tillhandahållande av tjänster till
svenska företag eller staten för export skulle på något sätt påverka svensk
neutralitetspolitik. För närvarande gäller förbud mot tjänsteexport i ytterst
begränsade fall, nämligen i fråga om krigsmateriel. Den kommunala
verksamheten ligger inom helt andra områden. Ansvaret för en exportaffär
kommer enligt förslaget att ligga hos ett svenskt företag eller staten.
Näringsutskottet ser inga skäl att förorda särskilda bestämmelser från
neutralitetssynpunkt för kommunal tjänsteexport. Motion 1985/86:539 (vpk)
avstyrks i den delen.

Kommunal tjänsteexport bör kunna användas i samband med FN:s och
SIDA:s utvecklingsprojekt, anförs det vidare i motion 1985/86:539 (vpk).
Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag om hur detta skall gå
till.

I den utredning (SOU 1983:72) som ligger till grund för propositionen
varnas för en övertro på biståndsprojekt som en lättillgänglig inkörsport för
ett kommunalt engagemang. Det svenska biståndets inriktning på landsbygdsutveckling
ger mindre utrymme för insatser av kommunalt kunnande
än om det gällt utveckling av tätorter i u-länderna. U-ländernas behov är i
första hand styrande för svenskt bistånd. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) understryker i sitt remissvar detta förhållande men
framhåller också att SIDA bedriver en aktivt uppspårande verksamhet för att
få kontakt med både företag och institutioner som har kompetens för och är
intresserade av u-landsuppdrag. SIDA står i förbindelse med enskilda
kommuner, landstingskommuner och kommunförbund. Det svåraste hindret
för SIDA:s samarbete med den kommunala sektorn uppges vara
svårigheter för kommunala tjänstemän att få tjänstledighet för u-landsuppdrag.

Sveriges exportråd inledde för några år sedan ett utvecklingsprogram för
tjänsteexport. Detta har utvidgats till att omfatta även kommuner och
landstingskommuner (prop. 1983/84:168, NU 1983/84:40). Som en följd
härav samverkar Exportrådet med ett tiotal kommuner för att utröna
marknadsförutsättningarna för en kommunal exportmedverkan. Vidare kan
nämnas att Exportrådets bevakning av olika internationella organ som
finansierar utvecklingsprojekt har förstärkts under senare tid (prop. 1984/
85:140, NU 1984/85:33).

Näringsutskottet konstaterar sålunda att en rad åtgärder har vidtagits för
att utveckla kommunernas och landstingskommunernas möjligheter att i
samverkan med näringslivet och statliga organ med sitt kunnande delta i
främjandet av svensk export. Ett uttalande av riksdagen av det slag som

NU 1985/86:7 y

4

föreslås i motion 1985/86:539 (vpk) är därför enligt näringsutskottets mening
inte påkallat.

Stockholm den 6 maj 1986
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Rune Jonsson (s),
Olof Johansson (c), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke
Wictorsson (s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn
Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Per-Richard Molén (m), KjellArne
Welin (fp) och Mats Lindberg (s).

Avvikande meningar

1. Affärsmässighet m. m.

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser att näringsutskottet under
rubriken Affärsmässighet m. m. bort anföra:

Näringsutskottet anser att man i motionerna 1985/86:537 (m) och 1985/
86:538 (fp) fäster uppmärksamheten på viktiga problem när det gäller att öka
den svenska exporten av tjänster genom samverkan mellan kommunala
organ och företag inom den privata sektorn. Av vad som anförts i de nämnda
motionerna framgår att tjänsteexport är en riskfylld verksamhet som inte är
förenlig med kommunernas och landstingskommunernas roll i samhället.
Det finns en klar fara att dessa inlåter sig på riskabla företag som till sist
drabbar kommuninvånarna genom höjd skatt. Till detta kommer risken för
konkurrenssnedvridning genom felaktig prissättning. Inom den kommunala
sektorn finns ingen erfarenhet av pris- och kostnadskalkyler, än mindre av
marknadsföring och internationell affärsverksamhet. Enligt utredningen
Kommunalt kunnande krävs dessutom ett omfattande utvecklings- och
utbildningsarbete för att kommunerna och landstingskommunerna skall
kunna uppfylla de villkor som ställs för kommersiell verksamhet.

Kommunernas och landstingskommunernas allmänt sett ökande näringspolitiska
verksamhet skulle utvidgas ytterligare om den föreslagna lagen om
kommunal tjänsteexport kommer till stånd. Detta innebär sammantaget
allvarliga risker för konkurrenssnedvridning och därmed också ett hot mot
marknadsekonomin. Såsom nyligen har föreslagits i annat sammanhang (NU
1985/86:15 res. 12) bör en översyn genomföras av kommuners och landstingskommuners
näringspolitiska engagemang i syfte att dels sätta gränser för den
kommunala näringsverksamheten, dels skapa förutsättningar för en avveckling
av stora delar av den kommunala affärsverksamheten. Den föreslagna
översynen bör även behandla kommuners och landstingskommuners tjänsteexport.
Det skulle enligt näringsutskottets mening främja svensk tjänsteex -

NU 1985/86:7 y

5

port, om de offentliga monopolen inom väsentliga delar av tjänstesektorn
kunde brytas.

Av det sagda framgår att näringsutskottet avstyrker regeringens förslag till
lag om kommunal tjänsteexport.

2. Särskilda frågor

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser att näringsutskottet under
rubriken Särskilda frågor bort anföra:

Näringsutskottet har nyss på grundval av synpunkterna i motionerna
1985/86:537 (m) och 1985/86:538 (fp) avstyrkt förslaget till lag om kommunal
tjänsteexport. Med hänsyn härtill finner utskottet inte anledning ta ställning
till de önskemål beträffande kommunal tjänsteexport som framförs i motion
1985/86:539 (vpk). Motionen avstyrks.

3. Särskilda frågor

Jörn Svensson (vpk) anser att näringsutskottet under rubriken Särskilda
frågor bort anföra:

Kommuner och (= näringsutskottet) mycket olämplig.

Näringsutskottet anser i likhet med vad som sägs i motion 1985/86:539
(vpk) att det är en olycklig begränsning för kommuner och landstingskommuner
att de måste uppträda som underleverantörer till privata företag eller
staten. De bör i stället ges större möjligheter att uppträda i en självständig
roll. Eventuella affärsrisker bör i sådana fall täckas med statliga garantier. En
sådan självständig roll förutsätter givetvis en mycket klar boskillnad mellan å
ena sidan verksamheten kring tjänsteexport och å den andra myndighetsutövning
och service till allmänheten.

Det behövs (= näringsutskottet) även för dem.

Kommuner och landstingskommuner representerar tillsammans ett stort
kunnande inom många skilda områden, som måste bedömas som synnerligen
intressant och användbart på den internationella marknaden. Därför behövs
särskilda regler som föreskriver under vilka förutsättningar de får exportera
tjänster, eftersom svensk neutralitetspolitik kan påverkas. Riksdagen bör i
enlighet med vad som föreslås i motion 1985/86:539 (vpk) hos regeringen
begära förslag till en lag med regler om detta.

Kommunal tjänsteexport (= näringsutskottet) (prop. 1984/

85:140, NU 1984/85:33).

Detta är emellertid inte tillräckligt. Statliga myndigheter bör uppmanas att
mer aktivt inrikta sig på att koppla kommunal tjänsteexport till olika
utvecklingsprojekt i u-länderna. Regeringen bör, såsom förespråkas i motion
1985/86:539 (vpk), låta utarbeta förslag till åtgärder med detta syfte.

NU 1985/86:7 y

ö