yttr 1985/86 lu3y y

Yttrande 1985/86:lu3y

Lagutskottets yttrande
1985/86:3 y

om kronoholmarnas framtida disposition
(prop. 1985/86:110)

&

LU

1985/86:3 y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1985/86:110 om kronoholmarnas framtida disposition jämte motioner.

Propositionen

I propositionen föreslås dels att riksdagen godkänner de riktlinjer för
kronoholmarnas framtida disposition som anges i propositionen, dels att
riksdagen antar ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i lagen
(1950:596) om rätt till fiske.

I propositionen betecknas som kronoholmar de staten tillhöriga öar och
holmar som finns i Östersjön och utmed västkusten samt i de större
insjöarna. De föreslagna riktlinjerna omfattar både bebyggda och obebyggda
kronoholmar. Riktlinjerna innebär att staten även i framtiden bör äga en
kronoholme, om denna behövs för statligt ändamål eller om den är av
riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet enligt
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Beträffande kronoholmar som inte
bör behållas av staten föreslås att kommunerna får företräde att förvärva
dem helt eller delvis. Om statens intressen eller kommunens önskemål om
köp inte hindrar det bör enligt propositionen enskilda personer efter
erforderlig fastighetsbildning kunna få förvärva mark på en kronoholme. I
tveksamma fall bör presumtionen vara att egendomen behålls i statens ägo.
Propositionen innehåller också förslag om lämpliga former för upplåtelse av
sådan bebyggd mark på en kronoholme som skall ägas av staten även i
fortsättningen. Härvid föreslås att arrende bör vara den vanligaste upplåtelseformen.
Arrendeavtalet skall ha skriftlig form och arrendetiden bör vara
minst fem år. I propositionen behandlas i övrigt främst vissa fiskerättsliga
frågor samt den statliga förvaltningen av kronoholmarna.

Till grund för förslagen i propositionen ligger det av kronoholmsutredningen
år 1983 avgivna betänkandet (Ds Fi 1983:12) Kronoholmarnas framtida
disposition. Betänkandet har remissbehandlats.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1985/86:453 av Lars
Ernestam (fp) och 1985/86:454 av Lars Tobisson m. fl. (m).

1 Riksdagen 1985/86. 8sami. Nr3 y

I motion 453 yrkas att riksdagen avslår förslaget om att kommunerna ges
en företrädesrätt till förvärv av en kronoholme eller del därav då frågan om
försäljning till en enskild person aktualiseras. Ett yrkande med samma syfte
framställs i motion 454 (yrkande 1). Motionärerna i den motionen anser
vidare under hänvisning till ett remissyttrande av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län att varje försäljningsärende bör prövas förutsättningslöst.
Enligt motionärerna bör det kunna finnas utrymme för både statlig och
privatägd mark på samma kronoholme utan att de olika intressena kommer i
konflikt med varandra. Motionärerna yrkar (yrkande 2) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sålunda anförts om
förvärv av mark på kronoholmarna för enskild person.

Utskottet

Lagutskottet begränsar sitt yttrande över propositionen till frågor som rör
överlåtelse av kronoholmarna med äganderätt till enskilda och upplåtelse av
holmarna med nyttjanderätt. I samband därmed behandlar utskottet även
yrkande 2 i motion 454. Däremot avstår utskottet från att kommentera
spörsmålet om kommunernas företrädesrätt.

Lagutskottet delar departementschefens uppfattning att utgångspunkten
vid prövningen av ansökningar om friköp av kronoholme bör vara att staten
skall behålla äganderätten till all mark på kronoholmarna som staten har ett
intresse av. Om några nämnvärda samhällsintressen inte står på spel är det
enligt utskottets mening emellertid rimligt att en holme eller en del därav får
avyttras. Det innebär således att, om naturvårdens, kulturminnesvårdens,
friluftslivets, fiskenäringens eller något allmänt intresse i övrigt inte är
nämnvärt berört i ett försäljningsärende, något hinder för en privat husägare
att få förvärva tomtmark inte bör föreligga. Som framhålls i propositionen
bör dock en förutsättning för markförvärvet vara att fastighetsbildning kan
ske, dvs. att en lämpligt anpassad tomt kan avstyckas.

Med anledning av vad motionärerna i motion 454 anför om att det bör
kunna finnas utrymme för både statlig och privatägd mark på samma holme
vill utskottet framhålla att propositionen inte lägger något hinder i vägen för
ett sådant utnyttjande av holmarna. Departementschefen framhåller sålunda
(prop. s. 15) att - om det exempelvis på en stor kronoholme som är av
intresse för staten finns en enstaka byggnad eller enstaka grupper av hus -han har svårt att se något avgörande principiellt hinder för en kommun eller
privat husägare att få förvärva lämpligt anpassad tomtmark förutsatt att en
avstyckning inte innebär intrång på det statliga intresset. Utskottet delar
denna uppfattning. Motionärernas yrkande i denna del får således anses
tillgodosett genom dessa uttalanden.

Även om det i enlighet med propositionens förslag finns ett utrymme för
enskilda personer att förvärva mark på kronoholmarna talar de olika statliga
intressen som måste tillgodoses för att presumtionen bör vara att egendomen
inte säljs. I likhet med departementschefen kan utskottet därför inte ställa sig
bakom förslaget att varje försäljningsärende skall prövas alldeles förutsättningslöst.
Om en enskild person vill köpa mark får han följaktligen visa att
statliga intressen inte nämnvärt berörs av en överlåtelse.

LU 1985/86:3 y

2

På anförda skäl förordar lagutskottet att finansutskottet avstyrker bifall till
motion 454 yrkande 2 och tillstyrker bifall till propositionen i berörd del.

Lagutskottet vill i likhet med departementschefen framhålla att det i en del
fall kan vara förenligt med samhällsintresset att bosättningen på en kronoholme
underlättas. Orsaken till att en arrendator vill förvärva äganderätten till
marken är ofta att han vill kunna använda sin fastighet i belåningssyfte.
Någon möjlighet att inteckna hus på ofri grund finns inte för närvarande. I
stället tillämpas ett system med s. k. säkerhetsöverlåtelse innebärande att en
gäldenär utan besittningsövergång (tradition) överlåter egendom (t. ex. en
byggnad) till en fordringsägare som säkerhet för en betalningsskyldighet.
Det finns emellertid flera nackdelar knutna till säkerhetsöverlåtelsen, och
den anses mindre önskvärd av kreditinstituten. I det fall att arrendatorn är
näringsidkare finns dock vissa möjligheter för honom att kunna få önskat
kreditbehov för rörelsens bedrivande tillgodosett genom företagshypotek
och företagsinteckning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek.

Det anförda visar att det i dag kan vara svårt för en arrendator att använda
sin fastighet som kreditsäkerhet. Belåningsbehovet i förening med det
allmänna intresset att stödja en yrkesverksamhet eller ett året-runt-boende
på en kronoholme för t. ex. bevaknings- eller sjöräddningsändamål bör
därför, som departementschefen framhåller, vägas in vid prövningen av en
ansökan om friköp.

Byggnadspantutredningen har i betänkandet (SOU 1984:22) Panträtt i
registrerad nyttjanderätt föreslagit införande av ett registerpantsystem avsett
för byggnader på ofri grund. Förslaget övervägs för närvarande i regeringskansliet.
Enligt vad utskottet inhämtat är beredningsarbetet inriktat på att
söka få fram en något enklare lösning än den som utredningen föreslagit. Om
det införs ett registerpantsystem som ger belåningsmöjligheter för ägare av
hus på annans mark bör, såsom påpekas i propositionen, även detta
förhållande beaktas vid prövningen av en ansökan om friköp. I det
sammanhanget bör enligt lagutskottets mening också uppmärksammas den
tid under vilken ett arrende på kronoholmarna bör upplåtas. Enligt 10 kap.
2 § första stycket jordabalken får inte utan arrendenämndens tillstånd
arrendetiden understiga fem år. Under hänvisning till det starka besittningsskydd
som bostadsarrendatorer åtnjuter finner sig departementschefen i
propositionen inte böra generellt förorda en längre arrendetid än fem år.
Departementschefen framhåller emellertid att, om kreditgivare skulle kräva
längre arrendetider än fem år, förvaltningsmyndigheten många gånger torde
ha anledning att se positivt på önskemålet om en längre arrendetid. Mot
bakgrund av det arbete som pågår på att tillskapa ett pantsystem för hus på
ofri grund vill lagutskottet understryka vikten av att departementschefens
uttalande följs.

Beträffande arrendeförhållandena i övrigt konstaterar lagutskottet i likhet
med departementschefen att det förekommer att enskilda äger och nyttjar
byggnader på kronoholmarna utan att de närmare villkoren för rätten att
behålla byggnaden på platsen regleras i ett skriftligt avtal mellan staten som
markägare och byggnadens ägare. Enligt lagutskottets mening är det från
flera synpunkter klart otillfredsställande att skriftliga avtal i förevarande fall
inte finns. Departementschefen framhåller att avsaknaden av skriftliga avtal

LU 1985/86:3 y

3

är en brist bl. a. med hänsyn till den förköpsrätt enligt lagen (1985:658) om LU 1985/86:3 y
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället som under vissa förutsättningar
gäller till förmån för en arrendator då ett arrendeställe skall säljas.

Lagutskottet kan tillägga att en skriftlig avtalsreglering även är motiverad för
att skapa ordnade förhållanden och för att av rättviseskäl likställa alla
husägare på kronoholmarna vad avtalsregleringen beträffar. Det sistnämnda
har betydelse inte minst i avgiftshänseende, eftersom de husägare som inte
har något skriftligt arrendeavtal inte betalar någon arrendeavgift. Det
förtjänar också framhållas att den enskilde genom ett skriftligt avtal kan få
sin rättsliga ställning i förhållande till markägaren förbättrad även i andra
avseenden än de som har samband med den ovannämnda förköpslagen. Med
hänvisning till det anförda vill lagutskottet understryka vikten av att de
statliga förvaltningsmyndigheterna i förekommande fall snarast bör ta
initiativ till att rätta till den brist som avsaknaden av skriftliga avtal medför.

Propositionen föranleder i övrigt inte någon erinran eller något särskilt
uttalande av lagutskottet.

Stockholm den 24 april 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring
(fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall
(m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa
Hedkvist Petersen (s) och Hans Rosengren (s).

Avvikande mening

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m) och Marianne Karlsson (c)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Lagutskottet
delar” och slutar på s. 3 med ”om friköp” bort ha följande lydelse:

Lagutskottet anser det i och för sig riktigt att en utgångspunkt för prövningen
av friköpsärenden bör vara att staten behåller äganderätten till all sådan
mark på kronoholmarna som staten har ett väsentligt intresse av. Det innebär
å andra sidan att hinder mot friköp inte bör föreligga om kronoholmen är
belägen utanför områden som är av riksintresse eller av regionalt intresse för
naturvården, kulturminnesvården eller det rörliga friluftslivet.

Om en holme är belägen inom ett område som är av riksintresse eller har
ett viktigt regionalt intresse bör möjligheterna att förvärva den vara
begränsade om holmen är obebyggd. Är holmen däremot bebyggd måste,
som framhålls i remissvaret av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, en
mer nyanserad bedömning ske. Bebyggelsen har ofta funnits sedan mycket

lång tid tillbaka och utgörs i vissa fall av permanentbebyggelse men också av
fritidsbebyggelse av god standard. Även om de allmänna intressen som står
emot köpintresset har stor tyngd kan man inte bortse från att arrendatorn, i
sin egenskap av bostadsarrendator, har ett starkt besittningsskydd. Det
förhållandet innebär att, om försäljning inte medges, man ändå har att räkna
med att huset kommer att stå kvar med marken alltjämt upplåten som
bostadsarrende. I den hemfridszon som finns kring bostadshuset är allemansrätten
redan utsläckt. Sett från denna synpunkt innebär, som länsstyrelsen
också framhåller, en överlåtelse av äganderätten inte någon försämring för
naturvården eller det rörliga friluftslivet, allt under förutsättning att ett större
område inte avstyckas än som kan anses motsvara den hemfridszon som
tagits i anspråk. Att utnyttjandet av bostadshusen skulle nämnvärt förändras
av avstyckningen saknas anledning att anta.

Utskottet vill vidare peka på att orsaken till att en husägare på en
kronoholme vill förvärva äganderätt till den arrenderade marken ofta är att
han vill kunna använda sin fastighet i belåningssyfte, exempelvis för att
kunna genomföra en nödvändig renovering eller modernisering av fastigheten.
Någon möjlighet att inteckna en fastighet på ofri grund finns inte för
närvarande och möjligheterna att på annat sätt använda fastigheten som
kreditsäkerhet är begränsade. Enligt lagutskottets mening bör belåningsbehovet
vägas in vid prövning av frågan om rätt till friköp. Som framhålls i
propositionen kan det också vara angeläget för samhället att stödja en
yrkesverksamhet eller ett året-runt-boende på en kronoholme för t. ex.
bevaknings- eller sjöräddningsändamål. Lagutskottet delar departementschefens
uppfattning att även sådana omständigheter bör kunna vägas in vid
friköpsprö vningen.

Det anförda visar att friköp av eller på bebyggda kronoholmar bör kunna
ske även inom områden av riksintresse eller regionalt intresse för naturvården
och det rörliga friluftslivet, allt under förutsättning att fastighetsbildning
är möjlig. Med denna utgångspunkt kan utskottet inte dela departementschefens
uppfattning att presumtionen bör vara att egendomen inte säljs och
att det får ankomma på den enskilde köparen att visa att inga allmänna
intressen berörs negativt. I stället biträder lagutskottet i likhet med
motionärerna länsstyrelsens i Göteborg och Bohus län ståndpunkt att
försäljningsärendet bör prövas förutsättningslöst. Som lagutskottet redovisat
ovan kan olika allmänna och enskilda intressen i ett ärende ha olika tyngd,
och det synes därför vara en naturlig ordning att företrädare för de olika
intressena får framföra och söka styrka sina påståenden om lämpligheten av
ett friköp, varefter den förvaltande myndigheten har att förutsättningslöst
pröva de synpunkter som framförts i ärendet.

Lagutskottet vill tillägga att det, om ärendet rör en stor holme, inte är
säkert att ett viktigt allmänt intresse behöver tillgodoses genom att hela
holmen förbehålls staten eller eventuellt kommunen. Som motionärerna
anför bör det kunna i vissa fall finnas utrymme för såväl statlig som privatägd
mark på en holme utan att de olika intressena kommer i konflikt med
varandra. Även departementschefen har i propositionen (s. 15) ställt sig
positiv till en sådan ordning. Lagutskottet anser för sin del det angeläget att
man vid varje prövning av friköp av mark, som utgör del av en större holme,

LU 1985/86:3 y

5

överväger om inte det allmänna intresset kan tillräckligt tillgodoses genom
att bara en del av holmen bibehålls i allmän ägo. Med en sådan ordning
öppnas större möjligheter för enskilda att kunna förvärva t. ex. ett mindre
markområde i anslutning till ett redan befintligt bostadshus.

Lagutskottet förordar att finansutskottet hemställer att riksdagen ger
regeringen till känna vad lagutskottet med anledning av motion 454 yrkande
2 anfört om prövningen av ärenden om friköp av mark på kronoholmarna.

LU 1985/86:3

gotab Stockholm 1986 10860