yttr 1985/86 ku13y y

Yttrande 1985/86:ku13y

Konstitutionsutskottets yttrande
1985/86:13 y

om inriktningen av konsumentpolitiken
(prop. 1985/86:121 jämte följdmotioner)

KU

1985/86:13 y

Till lagutskottet

Lagutskottet har beslutat inhämta konstitutionsutskottets yttrande över
proposition 1985/86:121 om inriktningen av konsumentpolitiken jämte de
motioner som väckts med anledning av propositionen, allt såvitt rör frågor
om den kommunala kompetensen.

Propositionen bygger huvudsakligen på konsumentpolitiska kommitténs
betänkande (SOU 1985:32) Hushållning för välfärd. Den framtida konsumentpolitikens
inriktning och remissbehandlingen av betänkandet. Propositionen
innehåller bl. a. olika riktlinjer för konsumentpolitikens framtida
inriktning. Det föreslås att denna politik blir tydligare inriktad på hushållsekonomiska
frågor. Flera viktiga utvecklingslinjer utpekas. En av dessa
gäller utveckling av den lokala verksamheten. I det sammanhanget läggs
bl. a. fram förslag gällande inriktningen av kommunernas konsumentverksamhet
angående hanteringen av reklamationsfrågor. Enligt propositionen
bör kommunalt verksamma konsumentvägledare i ökad utsträckning kunna
medla i reklamationstvister.

Lagutskottets beslut att inhämta konstitutionsutskottets yttrande torde i
första hand avse frågan om sistnämnda förslag ryms inom den s.k.
kommunala kompetensen.

I ärendet föreligger elva motioner, av vilka två är av intresse i förevarande
sammanhang. I motion 1985/86:400 av Allan Ekström (m) ifrågasätts om det
i propositionen framlagda förslaget angående kommuns hantering av reklamationsfrågor
faller inom den kommunala kompetensen. Motionären, som
är starkt kritisk till att icke lagfarna konsumentvägledare skall kunna medla i
reklamationstvister, hemställer att riksdagen avslår förslaget i vad det ger
konsumentvägledare befogenhet att hantera rättstvister mellan enskilda på
grund av köp eller annan rättshandling. Även i motion 1985/86:402 av
Per-Olof Strindberg m. fl. (m) framförs kritik mot propositionens förslag i
förevarande del. Motionärerna, som i och för sig anser att det borde vara
möjligt för konsumentvägledare att i viss utsträckning lösa flera konsumenttvister,
anser att denna möjlighet kraftigt överskattats i propositionen. Enligt
motionärerna är det uppenbart att konsumentvägledarnas förutsättningar att
lösa tvister är små med hänsyn till att de i allmänhet saknar den juridiska och
tekniska kompetens som fordras. Med anledning av ett uttalande i propositionen
om att tvister inte skall lösas mot någon parts önskan anger
motionärerna att det inte kan uteslutas att konsumentvägledarna för att 1

1 Riksdagen 1985186. 4 sami Nr 13 y

erhålla medlingsuppdrag kan frestas att utöva påtryckningar på säljaren om
att hota med publicering av fallet.

De lokala konsumentvägledarnas hantering av reklamationsfrågor grundar
sig ytterst på ett riksdagsbeslut från 1975 (prop. 1975:40, NU 26, rskr.
170). Enligt vad som förutsattes genom detta beslut skulle konsumentvägledarnas
ifrågavarande uppgift i princip begränsas till rådgivning av olika slag.
Utvecklingen har dock på vissa håll gått mot en mera aktiv insats från
konsumentvägledarna. I konsumentpolitiska kommitténs i det tidigare
omnämnda utredningsbetänkande föreslogs att vägledarna i ökad utsträckning
borde kunna medla i reklamationsfrågor. Kommittén lade fram ett
lagförslag, vari angavs att en kommun i sin konsumentpolitiska verksamhet i
lämplig omfattning får låta konsumentvägledare vid rådgivning i reklamationsfrågor
söka medverka till en uppgörelse mellan konsument och näringsidkare.

I propositionen anger föredragande statsrådet att han delar uppfattningen
att konsumentvägledarna bör kunna agera mera aktivt för att lösa reklamationsfrågor
lokalt än som förutsattes år 1975. Enligt statsrådets bedömning
krävs emellertid inte lagstiftningsåtgärder.

I propositionen (s. 57) anförs att konsumentvägledarna i ökad utsträckning
skall kunna medla i reklamationstvister. De skall ha möjligheter att
lägga fram förslag till uppgörelser i reklamationsfrågor. Det betonas att
verksamheten inte skall ha karaktären av formell lösning av tvister. Det
framhålls vidare att försök att lösa tvist inte får ske i strid med någon parts
önskan. Enligt propositionen skall de principer konsumentpolitiska kommittén
lagt fram i specialmotiveringen till sitt lagförslag vara vägledande för
verksamheten. Kommittén anförde bl. a. följande (SOU 1985:32 s. 140):

Funktionen att söka medverka till en uppgörelse mellan konsument och
näringsidkare måste också bedrivas med urskilning och får inte ske i strid
med någondera partens uttalade vilja. Vägledarens medlande funktion är här
närmast att pröva om det går att lösa upp knuten i parternas affärsrelationer
och eventuellt föreslå en lösning för att söka nå en uppgörelse. Det bör
påpekas att om ena parten avböjer konsumentvägledarens medverkan, ingen
möjlighet föreligger att gå vidare med saken i denna ordning. Anvisning bör
då ges hur den, som vill driva frågan vidare kan gå till väga. Är positionerna
låsta ankommer det på andra organ att pröva frågan. Också detta följer av
lämplighetsbegreppet men även av begreppet söka. Redan reklamationsfrågans
art kan vidare i det enskilda fallet visa att försök att nå en uppgörelse
inte är lämpliga eller inte bör drivas längre än som skett. Bl. a. kan det vara
fråga om omständigheter som kräver kvalificerad juridisk eller annan
rådgivning. Balansgången fordrar här liksom i övrigt omdömesgillhet hos
konsumentvägledaren. Det är angeläget att konsumentvägledarens försök
att nå en uppgörelse inte framträder som ett rättsligt ställningstagande.
Något sådant saknas det självfallet utrymme för. Ställningstaganden i tvister
ankommer som förut berörts på andra organ med särskilda handläggningsformer
och sammansättningar.

KU 1985/86:13 y

t

2

Med hänvisning till det anförda har konstitutionsutskottet från de synpunkter
utskottet har att beakta inte funnit anledning till erinran mot propositionens
förslag.

Stockholm den 17 april 1986
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s),
Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Ulla Pettersson (s), Ingela
Mårtensson (fp) och Birgit Hansson (vpk).

KU 1985/86:13 y

3