yttr 1985/86 juu2y y
Yttrande 1985/86:juu2y
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.
Justitieutskottets yttrande
1985/86:2 y
om åtgärder för ett förbättrat låsskydd
(mot. 1984/85:448) {^5/86:2 y
Till näringsutskottet
Inledning
Näringsutskottet har berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1984/85:448 av Per Olof Håkansson och Oskar Lindkvist om åtgärder för ett
förbättrat låsskydd.
Motionärerna anser det angeläget att bl. a. genom ett förbättrat låsskydd
söka minska antalet inbrott. Enligt motionärerna är det otillfredsställande att
det inte sker någon kontroll från samhällets sida av de yrkesutövare som
installerar låsanordningar, reparerar lås eller tillverkar nycklar. Ett kontrollsystem
behöver enligt motionärernas uppfattning inte nödvändigtvis innefatta
en obligatorisk auktorisation; en sådan ordning kan emellertid inte
uteslutas för att säkerställa bl. a. erforderlig trygghet till liv, hälsa, säkerhet
och personlig integritet. - Motionen mynnar ut i ett yrkande om att riksdagen
bör begära att regeringen, på grundval av bl. a. tidigare utredningsarbete,
lägger fram förslag till lagstiftning på området.
Utskottet
Justitieutskottet vill inledningsvis framhålla att inbrottsstölderna ligger på en
oroande hög nivå i landet. År 1984 anmäldes således ca 141 800 sådana brott,
vilket innebär en tvåprocentig ökning jämfört med år 1983. Samtidigt kan
noteras att antalet anmälda inbrottsstölder har legat på en relativt konstant
nivå under 1980-talet; sett ur ett långsiktigt perspektiv har emellertid antalet
anmälda sådana brott mer än femdubblats sedan år 1950. Till bilden hör
vidare att inbrottsstölderna ganska sällan klaras upp, och uppklarningsprocenten
ligger sedan ett par år tillbaka på ca 15 %.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är förhållandena beträffande
bostadsinbrotten. Utskottet nödgas här konstatera inte bara att antalet
anmälda bostadsinbrott är oroväckande högt, ca 24 600 år 1984, utan även att
antalet har ökat förhållandevis mycket under åren. Det kan tilläggas att
större delen av bostadsinbrotten sker i tätorter. Så har t. ex. drygt 10 % av
samtliga bostäder i Stockholm varit utsatta för inbrott sedan början av
1970-talet. Situationen beträffande bostadsinbrotten är särskilt olycklig med
tanke på det lidande som dessa brott för med sig för dem som drabbas; det rör
sig här inte bara om ekonomiska förluster utan också om allvarliga
kränkningar av den personliga integriteten.
1 Riksdagen 1985186. 7sami. Nr 2 y
Den bekymmersamma situationen i fråga om inbrottsstöldema och då i
synnerhet beträffande bostadsinbrotten påkallar naturligtvis effektiva åtgärder,
både av omedelbart slag och mer långsiktigt. Att statsmakterna också
ser med oro på förhållandena har tagit sig uttryck i bl. a. utskottets, av
riksdagen godtagna, ställningstagande i fråga om riktlinjerna för resursanvändningen
inom polisväsendet för innevarande budgetår (JuU 1984/85:29,
rskr. 271).
I strävandena att på olika sätt söka minska antalet inbrottsstölder intar
enligt utskottets mening den i motionen aktualiserade frågan om ett
förbättrat låsskydd en naturlig plats. Utskottet kan konstatera att det
fortlöpande sker förbättringar på området, framför allt genom den snabba
tekniska utvecklingen. Starkt bidragande till en ökad säkerhet på låsområdet
är också den skärpning av försäkringsvillkoren som sker samt den utbyggda
rådgivning som äger rum bl. a. inom ramen för polisens brottsförebyggande
verksamhet. I sistnämnda hänseende bör också nämnas det värdefulla arbete
som Svenska stöldskyddsföreningen bedriver.
För att få till stånd ett tillfredsställande låsskydd i fråga om framför allt
bostäder anser utskottet, i linje med motionsönskemålet, det vara nödvändigt
inte bara att saken ägnas ett ökat intresse och att det finns tillgång till
goda tekniska produkter utan även att de yrkesutövare det här gäller
uppfyller berättigade anspråk på pålitlighet och yrkesskicklighet. Den som
behöver få en låsinstallation utförd eller ett annat låsarbete gjort är i regel
hänvisad till att lita på den som uppdraget ges till. Brister vad gäller
pålitlighet eller yrkeskunnande hos den som utför arbeten av de slag som
nämnts kan få olyckliga konsekvenser från brottsskyddssynpunkt. Detsamma
gäller i fråga om bristande pålitlighet hos personer som bedriver
tillverkning av eller handel med nycklar.
Det uppställs inte något krav på tillstånd från myndighet för att få bedriva
verksamhet i allmänhet i låsbranschen. Inte heller på annat sätt sker någon
kontroll från det allmännas sida av dem som är allmänt verksamma i
branschen. Endast i fråga om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg
uppställs krav på tillstånd av polismyndighet (lagen [1979:357] om yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg). Syftet med regleringen i den lagen är att
minska riskerna för att dyrkverktyg kommer till brottslig användning. Inom
säkerhetsbranschen i övrigt gäller krav på myndighets tillstånd för att
verksamhet skall få bedrivas beträffande bevakningsföretag (lagen
[1974:191] om bevakningsföretag) och beträffande installation av larmanläggningar
i vissa fall (lagen [1983:1097] med vissa bestämmelser om
larmanläggningar m. m.).
Verksamhet inom låsbranschen bedrivs i många sammanhang och av olika
företag. Förutom av de specialiserade låssmederna utförs arbete på området
vid bl. a. byggvaruhus, järnhandlare, stormarknader, nyckelbarer samt
cykel- och sporthandlare (se SOU 1975:19 s. 43). För låssmederna finns en
särskild branschorganisation, Sveriges Låssmedsmästares Riksförbund. Enligt
sina stadgar har förbundet till ändamål bl. a. att till främjande av
låssmedsyrket upprätthålla en yrkesmässig kår av iåssmeder och att arbeta
för ordnade förhållanden beträffande lärlingsutbildning och yrkesutbildning
i branschen; för att antas som medlem i förbundet krävs bl. a. sex års
JuU 1985/86:2 y
2
yrkeserfarenhet och mästarbrevskompetens (se brottsförebyggande rådets
utredning 1985:1 Tekniskt brottsskydd för bostäder och mindre företag,
s. 33).
Efter det anförda vill utskottet mer allmänt yttra att det - med utgångspunkt
i utskottets ansvarsområde - måste anses mindre tillfredsställande att
verksamhet i allmänhet inom låsbranschen kan bedrivas utan någon som
helst kontroll från det allmännas sida vad gäller pålitligheten hos dem som är
verksamma på området. Utskottet har därför i och för sig sympati för tanken
att, såsom motionärerna föreslår, införa ett system med någon form av
godkännande i fråga om laglydnad och vandel för att få bedriva verksamhet.
Vid ställningstagande till detta spörsmål måste emellertid också beaktas
att det inte har framkommit säkra belägg för att det skulle förekomma någon
mer nämnvärd brottslighet som kan sättas i samband med opålitliga
yrkesutövare i låsbranschen. Under sådana förhållanden tvekar utskottet att
på grundval av föreliggande material förorda att en så pass genomgripande
ordning som ett tillstånds- eller auktorisationssystem skall införas. Med
hänsyn till det principiellt sett angelägna intresse som från brottsförebyggande
synpunkt knyter sig till saken anser utskottet emellertid att det kan finnas
anledning att överväga en ordning som innebär att uppenbart olämpliga
personer inte fritt kan driva verksamhet i låsbranschen.
Denna sak har varit föremål för utredning och överväganden inom det
statliga kommittéväsendet (SOU 1975:19); den har också berörts av en
arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet (BRÅ Utredning 1985:1).
Särskilt i belysning av den oroande omfattning som bostadsinbrotten har
utgår utskottet från att saken - bl. a. på grundval av det utredningsarbete som
sålunda ägt rum - ägnas tillbörlig uppmärksamhet i regeringskansliet i syfte
att nå en bättre ordning. Från de synpunkter utskottet har att företräda
påkallas därför enligt utskottets mening inte någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motion 1984/85:448.
Stockholm den 26 november 1985
På justitieutskottets vägnar
Arne Nygren
Närvarande: Arne Nygren (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn
Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven
Munke (m), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s), Hans Petersson i
Röstånga (fp), Arne Svensson (m), Elving Andersson (c), Bengt-Ola Ryttar
(s), Göran Magnusson (s) och Lars Sundin (fp).
JuU 1985/86:2 y
3
gotab Stockholm 1985 83637
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.