yttr 1985/86 juu1y y

Yttrande 1985/86:juu1y

Justitieutskottets yttrande
1985/86:1 y

om svenskt medborgarskap för ledamot i
övervakningsnämnd (prop. 1985/86:7 delvis jämte
motion)

Till lagutskottet
Inledning

I proposition 1985/86:7 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) dels
föreslagit riksdagen att anta åtta lagförslag, däribland ett förslag till lag om
ändring i brottsbalken, dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts om lagstiftningsfrågor i övrigt.

Ärendet har hänvisats till lagutskottet.

Med anledning av propositionen har väckts bl. a. motion 1985/86:46 av
Per-Olof Strindberg m. fl.

Lagutskottet har den 22 oktober 1985 beslutat inhämta justitieutskottets
yttrande över propositionen såvitt avser förslaget till lag om ändring i
brottsbalken samt motionen i motsvarande del.

Förslag

Förslaget i propositionen om ändring i brottsbalken avser 37 kap. 3 §. Där
ges regler om behörighet att vara ledamot eller ersättare i övervakningsnämnd.
Förslaget innebär att det gällande kravet på svenskt medborgarskap
skall slopas och ersättas med ett krav på att ledamoten eller ersättaren skall
ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige.

I motionen hemställs, såvitt nu är aktuellt, att propositionen avslås i denna
del.

Bakgrund

Övervakningsnämnderna har enligt brottsbalken att fatta vissa beslut
beträffande dömda som undergår kriminalvård i frihet. Det gäller både dem
som är villkorligt frigivna från fängelsestraff och dem som är dömda till
skyddstillsyn. Som exempel på beslut som övervakningsnämnderna fattar
kan nämnas beslut om omhändertagande av den dömde och beslut om
förverkande av villkorligt medgiven frihet. Övervakningsnämnderna kan
vidare, om den dömde missköter sig, begära att åklagaren vid domstol för
talan om att skyddstillsynsdomen undanröjs. Nämnderna får också meddela
särskilda föreskrifter för den dömde, meddela honom varning och besluta om
förlängd övervakningstid. Vissa beslut som en skyddskonsulent har fattat får
överprövas av övervakningsnämnd.

JuU

1985/86:1 y

1 Riksdagen 1985186. 7sami. Nrl y

Också vissa frågor om passtillstånd och återkallelse av pass prövas av
övervakningsnämnd, liksom vissa frågor enligt lagen (1974:203) om kriminalvård
i anstalt.

Regler om övervakningsnämndernas sammansättning m. m. finns i 37 kap.
brottsbalken.

En övervakningsnämnd består enligt huvudregeln av ordförande, vice
ordförande och tre andra ledamöter (1 § andra stycket). Regeringen
förordnar ordförande och vice ordförande. Dessa skall vara lagfarna och ha
erfarenhet av tjänstgöring som domare (2 § första stycket). I praktiken
innebär detta krav också ett krav på svenskt medborgarskap; enligt 11 kap.
9 § regeringsformen får nämligen endast den som är svensk medborgare
inneha eller utöva domartjänst (se även 4 kap. 1 § rättegångsbalken). I det
betänkande av grundlagberedningen som låg till grund för bestämmelsen i
regeringsformen talades bl. a. om önskemålet att beslut som rör enskildas
rättsliga ställning skall fattas av svenska medborgare (SOU 1972:15 s. 203).

Övriga ledamöter i övervakningsnämnd och ersättare för dem utses genom
val av kommunfullmäktige eller landsting (2 § andra stycket). Valbar till
ledamot eller ersättare är myndig svensk medborgare som är kyrkobokförd
inom nämndens verksamhetsområde och som inte fyllt 70 år (3 §).

Genom lagstiftning som i viss del trädde i kraft den 1 juli 1983 och i viss del
den 1 januari 1984 ändrades övervakningsnämndernas uppgifter och organisation
i ganska betydande omfattning (prop. 1982/83:85, JuU 26, rskr.
241).

Nämndernas antal skars ned till ungefär hälften samtidigt som de befriades
från en stor mängd ärenden av rutinbetonad karaktär. De uppgifter som efter
reformen ligger på nämnderna - och som nyss har beskrivits - är sådana att
nämndernas verksamhet nu är begränsad till mera domstolsliknande funktioner
(se prop. 1982/83:85 s. 118).

I fråga om de ledamöter som inte är ordförande eller vice ordförande
innebar ändringarna att ledamöterna inte som tidigare utses av länsstyrelsen
utan i stället väljs av landsting eller kommunfullmäktige. Den lagfästa
rekommendationen om att ledamöterna borde ha erfarenhet beträffande
ungdomsvård eller arbetsförmedling eller eljest i allmänna värv avskaffades
därvid.

Vad gäller medborgarskapsfrågan uttalades i propositionen (s. 118, 136)
att för valbarhet bör gälla i huvudsak samma regler som för nämndemän.
Endast svenska medborgare får väljas till nämndemän (4 kap. 6 § rättegångsbalken,
20 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). Något krav på
svenskt medborgarskap för de aktuella ledamöterna i övervakningsnämnder
hade tidigare inte varit uppställt i lagstiftningen.

Propositionen

Till grund för det föredragande statsrådets förslag att slopa kravet på svenskt
medborgarskap för ledamot och ersättare i övervakningsnämnd ligger ett
remissbehandlat förslag av diskrimineringsutredningen i delbetänkandet
(Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning. Föredragande statsrådet
stöder sig också på vissa resonemang som förts av kommunaldemokratiska

JuU 1985/86:1 y

2

kommittén i betänkandet (Ds C 1983:4) Utländska medborgares valbarhet
till vissa förtroendeuppdrag. Beträffande statliga organ vars ledamöter väljs
av kommunfullmäktige eller landsting uttalade kommittén att kravet på
svenskt medborgarskap i princip borde överges och vidhållas endast om detta
föranleds av det enskilda organets arbetsuppgifter och ställning i samhället.

Efter överväganden vad gäller nämndemännen i de allmänna domstolarna
uttalar föredragande statsrådet i propositionen att man inte nu bör avskaffa
kravet på svenskt medborgarskap för dessa. Därvid syftas bl. a. på förhållandena
vid handläggning av mål som rör rikets säkerhet eller utgör militära mål.
Hon finner emellertid med hänsyn till övervakningsnämndernas arbetsuppgifter
att beträffande dessa nämnder hänsyn av den art som gäller beträffande
nämndemännen i de allmänna domstolarna inte behöver tas. Inte heller i
övrigt anser hon att övervakningsnämndernas uppgifter och befogenheter är
av sådan karaktär att man måste kräva svenskt medborgarskap av de valda
ledamöterna. Vidare erinrar hon om att medborgarskapskravet infördes så
sent som år 1983.

Motionen

Motionärerna, som hänvisar till Svea hovrätts avstyrkande remissvar i fråga
om avskaffande av kravet på svenskt medborgarskap, anför att övervakningsnämnderna
har att handlägga frågor av stor betydelse för den enskilde.
Svenska medborgare kan i högre utsträckning än utländska förväntas ha goda
insikter i svensk rätt och svensk förvaltning, framhåller motionärerna, och
tillägger att hänsyn till rättssäkerheten måste sättas före strävan att jämställa
svenska och utländska medborgare.

Justitieutskottets bedömning

I propositionen anförs som en allmän utgångspunkt att för sådana förtroendevalda
i statliga organ, som väljs av kommunfullmäktige eller landsting,
kravet på svenskt medborgarskap i princip bör vidhållas endast om detta
föranleds av det enskilda organets arbetsuppgifter och ställning i samhället.
Justitieutskottet kan ansluta sig till ett sådant synsätt. Mot bakgrund härav
och med hänsyn till karaktären av övervakningsnämndernas uppgifter och
befogenheter finner utskottet inte anledning till erinran mot vad föredragande
statsrådet anför i propositionen i fråga om behörighet att vara ledamot i
övervakningsnämnd eller ersättare för sådan. Enligt utskottets mening
saknas det fog för sådana farhågor rörande försämrad rättssäkerhet m. m.
som motionärerna för fram, om kravet på svenskt medborgarskap slopas för
den berörda gruppen.

Justitieutskottet, som sålunda ställer sig bakom förslaget i propositionen
såvitt gäller ändring i 37 kap. 3 § brottsbalken, anser att lagutskottet bör

JuU 1985/86:1 y

3

tillstyrka bifall till propositionen i denna del och avstyrka bifall till motionen i
motsvarande del.

Stockholm den 12 november 1985

På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Arne Nygren (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Sven Munke (m), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s), Birthe
Sörestedt (s), Elving Andersson (c), Göran Magnusson (s), Berndt Ekholm
(s), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp).

Avvikande mening

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Elving Andersson (c), Göran Ericsson (m) och Lars Sundin (fp) anser att
utskottets yttrande fr. o. m. orden ”1 propositionen anförs” på s. 3 bort ha
följande lydelse:

Så sent som år 1983 beslutade riksdagen att endast svenska medborgare
skall kunna väljas till ledamöter i övervakningsnämnderna. I den proposition
som låg till grund för lagändringen anfördes att nämndernas verksamhet
genom ändringen begränsades till mera domstolsliknande funktioner samt
att för valbarhet till nämnderna borde gälla i huvudsak samma regler som för
nämndemän. Endast svenska medborgare får vara nämndemän i allmänna
domstolar och i förvaltningsdomstolar.

Justitieutskottet vill framhålla att övervakningsnämnderna har domstolsliknande
uppgifter i åtskilliga typer av ärenden. Övervakningsnämnderna får
t. ex. förklara villkorligt medgiven frihet förverkad, dvs. besluta att en
person skall berövas friheten för att avtjäna ett fängelsestraff. Övervakningsnämnderna
kan också besluta om tillfälligt omhändertagande av den som
dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits och även på så sätt beröva en
person friheten.

Sådana beslut som nu nämnts rör enskildas rättsliga ställning, och de är
självfallet till sin natur mycket ingripande för den enskilde. Justitieutskottet
delar den av grundlagberedningen hävdade uppfattningen att beslut av
denna art bör fattas av svenska medborgare.

Justitieutskottet, som motsätter sig förslaget i propositionen om slopande
av kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter och ersättare i övervakningsnämnderna,
vill också betona att hänsynen till rättssäkerheten måste
sättas före den i och för sig lovvärda strävan att i de avseenden som föreslås i
propositionen jämställa utländska medborgare med svenska medborgare.

Justitieutskottet anser att lagutskottet, med bifall till motionen i aktuell
del, bör avstyrka bifall till propositionen såvitt gäller ändring i 37 kap. 3 §
brottsbalken.

JuU 1985/86:1 y

gota b Stockholm 1985 83539

4