yttr 1985/86 jou1y y
Yttrande 1985/86:jou1y
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.
Jordbruksutskottets yttrande
1985/86:1 y
om vissa lagstiftningsfrågor inom ramen för
frikommunförsöket (prop. 1985/86:70 delvis jämte
motion)
Till konstitutionsutskottet
Inledning
Konstitutionsutskottet har den 21 januari 1986 beslutat inhämta jordbruksutskottets
yttrande över proposition 1985/86:70 om vissa lagstiftningsåtgärder
inom ramen för frikommunförsöket, såvitt däri föreslås ökade befogenheter
vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd, och en med anledning av
förslaget väckt motion 1985/86:255 av Anders Björck m.fl. (m).
Riksdagen beslutade i juni 1984 om det s. k. frikommunförsöket som
innebär försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse i nio kommuner
och tre landstingskommuner (prop. 1983/84:152, KU 32, rskr. 368).
Avsikten är att de i försöket ingående kommunerna under försöksperioden
fram t.o. m. 1988 skall kunna få dispens från statliga regler som verkar
onödigt styrande på den kommunala verksamheten och att former för en
bättre samverkan mellan kommuner och statliga organ skall utvecklas. Inom
ramen för försöket pågår ett omfattande förändrings- och utredningsarbete,
och regeringen har fattat en rad beslut om avsteg från gällande författningar.
1 några fall har förslag till lagändringar förelagts riksdagen.
Gällande ordning
I lagen om djurskydd regleras behandlingen av husdjur och andra djur i
fångenskap. Tillsynsmyndigheter är kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder,
länsstyrelserna och lantbruksstyrelsen.
Enligt 14 § 2 mom. i lagen kan miljö- och hälsoskyddsnämnden meddela
de förelägganden och förbud beträffande handhavandet av djur som behövs
för att lagens bestämmelser skall efterlevas. Sådana föreskrifter kan avse
förbud att hålla djur i visst förvaringsrum eller inom visst område. I beslutet
kan nämnden utsätta vite. Nämndens beslut kan överklagas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen har enligt 14 § 4 mom. samma befogenheter som miljö- och
hälsoskyddsnämnden att meddela förbud och förelägganden, men härutöver
får länsstyrelsen också vidta andra, mer ingripande åtgärder. Sålunda kan
länsstyrelsen - för viss tid eller tills vidare - förbjuda den som inte efterlevt
meddelade föreskrifter att över huvud taget handha djur eller visst slag av
djur. Är det djurets ägare som varit försumlig kan denne dessutom åläggas
att avhända sig djuret och förbjudas att anskaffa djur eller visst slag av djur.
För att länsstyrelsen skall få vidta dessa åtgärder krävs att den föreskrift som
JoU
1985/86:1 y
1 Riksdagen 1985/86.16 sami. Nr ly
inte efterlevts är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt eller att
annat allvarligt missförhållande beträffande djurs vård eller behandling
föreligger.
Enligt 17 § får länsstyrelsen i vissa, i lagen närmare angivna situationer -för att förhindra att djur otillbörligen utsätts för lidande - besluta att djur
skall omhändertas genom polismyndighetens försorg.
Länsstyrelsens beslut enligt de redovisade bestämmelserna gäller genast
om inte annat meddelas.
Propositionen
Sorn ett led i försöksverksamheten föreslår regeringen (civildepartementet) i
den nu aktuella propositionen (bl. a.) att försökskommunernas miljö- och
hälsoskyddsnämnder skall tillföras samma befogenheter som länsstyrelserna
har att för den som inte följer meddelade föreskrifter meddela förbud att ha
hand om djur eller visst slag av djur. Nämnden skall också kunna besluta att
djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg.
Förslaget är föranlett av framställningar om ökade befogenheter från två
av frikommunerna (Helsingborg och Örebro). Efter samråd med jordbruksministern
har departementschefen förklarat sig biträda kommunernas förslag
och uttalat (s. 13) att miljö- och hälsoskyddsnämnden i frikommunerna
bör få samma befogenheter som länsstyrelsen har enligt 14 och 17 §§ lagen
om djurskydd.
Motionen
I motionen hemställs att propositionen i nu aktuell del avslås. Motionärerna
menar att frikommunförsöket i och för sig ger anledning till en öppen attityd
men att regeringens förslag ändå är klart olämpligt. De åtgärder som avses
kan innebära kraftiga inskränkningar av äganderätten och den personliga
integriteten och få stora känslomässiga och ekonomiska konsekvenser.
Enligt motionärerna kan kommunerna inte antas ha tillgång till den expertis
som en korrekt behandling av ärendena förutsätter. Härutöver anmärker
motionärerna att propositionen saknar en redovisning av de skäl som skulle
motivera förslaget.
Utskottet
Vad angår den allmänna inställningen till försöket med frikommuner delar
utskottet den av motionärerna uttryckta uppfattningen att försöket i sig bör
föranleda en positiv attityd. En sådan grundsyn stämmer också väl överens
med riksdagens uttalande i beslutet i juni 1984 att en av grundtankarna
bakom försöket är att bidra till strävandena att stärka den kommunala
självstyrelsen och att det för en meningsfull försöksverksamhet är viktigt att
inte alltför snäva ramar uppställs (KU 1983/84:32 s. 6).
Beträffande invändningen från motionärernas sida att den kommunala
nämnden saknar erforderlig expertis vill utskottet för sin del framhålla att
man bör kunna ta för givet att nämnden i den mån sakkunskapen på lokal
JoU 1985/86: ly
2
nivå inte är tillräcklig rådfrågar den veterinärmedicinska expertis som finns
hos länsstyrelsen. I sammanhanget får utskottet också erinra om att enligt
förslaget nämndens beslut skall kunna överklagas till länsstyrelsen och att
därmed enligt gängse förvaltningsrättsliga regler möjlighet finns för den som
är missnöjd att i samband med ett överklagande förhindra vidare verkställighet
av nämndens beslut (inhibition).
Mot den bakgrund som nu redovisats finner jordbruksutskottet från de
synpunkter utskottet har att beakta inte anledning till erinran mot regeringens
förslag. Enligt utskottets mening bör således konstitutionsutskottet
tillstyrka propositionen i nu aktuell del och avstyrka motionen.
Stockholm den 11 februari 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m). Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Kerstin Gellerman (fp), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Leif Marklund (s),
Ivar Virgin (m) och Ulf Lönnqvist (s).
Avvikande mening
Arne Andersson i Ljung, Jens Eriksson och Ivar Virgin (samtliga m) anser att
utskottets yttrande under rubriken Utskottet på s. 2 och 3 bort ha följande
lydelse:
Det kan sägas ligga i sakens natur att vissa förslag som genomförs inom
ramen för frikommunförsöket ter sig tveksamma och i praktiken visar sig
olämpliga. Eftersom emellertid erfarenheterna från försöksverksamheten
kan bli till nytta för landets samtliga kommuner finns det anledning att visa en
öppen attityd till de förslag som framställs. Detta får dock inte leda till att -ens på försök - klart olämpliga lagar antas.
Nu ifrågavarande förslag innebär att det på kommunal nivå blir möjligt att
mot enskilda vidta kännbara åtgärder. Att mista ett eller flera djur kan
sålunda inte bara upplevas som en kraftig inskränkning av den personliga
integriteten och äganderätten utan också få stora känslomässiga och
ekonomiska konsekvenser. Enligt utskottets mening kan kommunerna inte
antas ha tillgång till den expertis som är en förutsättning för en korrekt
behandling av dessa ärenden.
Jordbruksutskottet får därför förorda att konstitutionsutskottet med bifall
till motionen avstyrker bifall till propositionen i nu aktuell del.
JoU 1985/86:1 y
3
gotab Stockholm 1986 10310
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.