yttr 1985/86 föu6y y (Yttrande 1985/86:föu6y)

Försvarsutskottets yttrande
1985/86:6 y

över motioner om reservanordningar vid störningar i
elförsörjningen

FöU

1985/86:6 y

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över
motionerna 1985/86:N406, N413, N415 - N416, N427, N436 och N449.

Motionsförslag hos näringsutskottet

1985/86:N406 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c). Motionärerna
föreslår att riksdagen begär en utredning av frågan om jordbrukets
beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen. De anser att
jordbrukets blockorganisation bör tillföras reservkraft och att statliga
stödåtgärder bör prövas för att garantera en tillgång på reservkraftverk.

1985/86:N413 av Marianne Karlsson (c). Motionären önskar att riksdagen
skall uttala sig för att lantbrukare skall kunna få förmånliga lån för inköp av
reservaggregat för elström. Att anskaffa reservaggregat så att livsmedel kan
produceras även under ofredstider och under långa elavbrott i fred är enligt
hennes mening inte enbart lantbrukarnas egen angelägenhet.

1985/86:N415 av Rune Evensson m.fl. (s). Motionärerna föreslår att
riksdagen skall begära en översyn av medborgarnas säkerhet vid el- och
teleavbrott. De anser att en bättre säkerhet kan åstadkommas genom
förbättringar av distributionsnät och anläggningar. Fler reservaggregat
behövs enligt deras mening.

1985/86:N416 av Evert Hedberg (s) och Ulla-Britt Åbark (s). Motionärerna
anser att samhällets åtgärder för att höja beredskapen mot elavbrott bör
påskyndas och eventuellt kompletteras samt att riksdagen bör uttala sig
härom. Reservanordningar för vitala samhällsfunktioner bör enligt deras
mening ges förtur i det fortsatta arbetet.

1985/86:N427 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c). Enligt motionärerna
bör riksdagen begära förslag av regeringen om statsbidragsregler för
investeringar i reservkraftverk vid vårdinrättningar och inom jordbrukets
animalieproduktion. De betonar att förbättringar bör komma till stånd
snarast.

1985/86:N436 av Ivar Franzén (c). Motionären föreslår att riksdagen skall
besluta om ett 25-procentigt statsbidrag till anskaffning av lämpliga reservkraftverk
för att trygga livsmedelsförsörjningen. Kostnaden bör enligt hans
mening belasta anslag till försvarsändamål.

1985/86:N449 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m). Motionä -

1 Riksdagen 1985/86.10 sami. Nr 6 y

rerna föreslår att riksdagen skall begära åtgärder som radikalt förbättrar
beredskapen mot elavbrott. De betonar att beredskapshänsyn måste tas vid
samhällets utbyggnad och efterlyser anvisningar till länsstyrelserna om bättre
beredskapsplanering på området. Vidare erinras om den nyligen inledda
verksamheten avseende kommunala riskanalyser för fred, kris och krig.

Uttalanden i motioner hos försvarsutskottet

1985/86:Fö201 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). Motionärerna framhåller att
sårbarheten i samhället har ökat i flera avseenden. Som påtagliga exempel
nämns elförsörjningen och telekommunikationerna. Särskilt i större tätorter
behöver sårbarheten enligt motionärerna minska också för andra funktioner,
exempelvis när det gäller fjärrvärme.

1985/86:Fö202 av Lennart Blom m.fl. (m). Motionärerna påminner om
förslaget (SOU 1984:57) från 1982 års provplanläggningskommitté att ökad
uppmärksamhet skall ägnas åt reservanordningar inom den kommunaltekniska
försörjningen. De anser att åtgärder snarast bör vidtas för att förbättra
tillgången på sådana reservanordningar och föreslår att riksdagen skall uttala
sig härom (yrkande 9).

1985/86:Fö203 av Lars Werner m.fl. (vpk). Motionärerna hävdar att
sårbarhetsfrågorna inför 1987 års försvarsbeslut måste få en helt annan tyngd
i den samlade försvarsdebatten. De anser att 1984 års försvarskommitté har
gjort en förtjänstfull uppräkning av problemen (SOU 1985:23).

1985/86:Fö205 av Karin Söder m.fl. (c). Enligt motionärerna måste i
samhällsplaneringen läggas stor vikt vid att bemästra sårbarhetsproblemen
inom t. ex. el-, data-, elektronik- och livsmedelssektorerna.

Bakgrund

Under hösten 1981 behandlade riksdagen en motion om användning av
reservkraftaggregat hos det militära försvaret och civilförsvaret vid fredstida
elbortfall för lantbrukare med djurhållning (FöU 1981/82:3). Motionen
avslogs.

I samband med 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr.
374) uppmärksammades samhällets sårbarhet främst med avseende på den
fortgående datoriseringen och i fråga om resurserna för sjukvård.

En stor störning i landets elförsörjning inträffade den 27 december 1983.
Regeringen tillsatte en kommission med uppgift att utreda elförsörjningens
sårbarhet och lämna förslag i ämnet. I sitt betänkande i augusti 1984 (SOU
1984:69) uttalade kommissionen bl. a. att flertalet viktiga samhällsfunktioner
klarar elavbrott under 12-24 timmar med befintlig och planerad reservkraft
utan större negativa samhällseffekter. ”Längre elavbrott medför växande
problem. Ökad uppmärksamhet bör därför ägnas elavbrott på upp till 2-3
dygn.”

Kommissionen föreslog flera nya utredningsuppdrag på området. Beträffande
jordbruket fann kommissionen ”önskvärt att fler djurhållande lantbruk
anskaffar reservkraft. Detta är också ett starkt beredskapsintresse,
särskilt vad avser mjölkproduktionen. Kommissionen finner dock att det

FöU 1985/86:6 y

från dess utgångspunkter inte finns tillräckliga motiv att föreslå direkt statligt FöU 1985/86:6 y

bidrag till sådan anskaffning. Detta kan övervägas inom det ekonomiska

försvarets ram. Anskaffningen bör dock stimuleras genom att investeringar

som enbart avser reservkraft får utgöra låneunderlag för statsgaranterade

lån.”

Ett annat förslag från kommissionen var att kommunerna skulle få
ansvaret för att genomföra en planering för att möta långvariga elavbrott.

Provplanläggningskommittén - civilförsvaret och kommunerna (ProCK) -lämnade i juli 1984 betänkandet Kommunerna i totalförsvaret (SOU
1984:57). Kommittén fann det vara nödvändigt att ägna ökad uppmärksamhet
åt reservanordningar för den kommunaltekniska försörjningen. Riksnämnden
för kommunal beredskap (RKB) har år 1985 utgivit allmänna råd
för kommunal beredskapsplanläggning avseende bl. a. sådana reservanordningar.
Planläggningen skall landet runt vara genomförd vid utgången av år
1986.

Enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap är primärkommuner och
landstingskommuner skyldiga att redan i fredstid vidta reservanordningar för
bl. a. elförsörjningen, om länsstyrelsen förordnar därom (6 §). Skyldigheten
är dock beroende av att statsbidrag med minst 90 % utgår för skäliga
kostnader (15 §). Några medel har inte anvisats för sådana statsbidrag.

Beredskapen mot störningar i elförsörjningen togs upp i proposition
1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken. Härvid tog regeringen ställning
till kommissionens förslag samt till andra förslag och synpunkter, framförda
bl. a. i remissyttranden. Riksdagen (NU 1984/85:30, rskr. 362) godkände i
propositionen angivna riktlinjer för elförsörjningen och godkände föreslagna
grunder för stöd för anskaffande av reservkraftverk inom jordbruket.

Grunderna innebar att statliga lånegarantier kan lämnas för investeringar i
reservkraft.

Regeringen gav våren 1985 tre uppdrag som gällde fredstida störningar
i eltillförseln. Uppdragen ställdes

- till statens energiverk (STEV) att utreda behovet av åtgärder för att

förebygga långa elavbrott i fred och för att begränsa konsekvenserna av

sådana elavbrott,

- till socialstyrelsen att inventera reservkraften vid landets sjukhus m. m.,

- till transportrådet att utreda drivmedelsförsörjningen vid elavbrott i fred.

Statens energiverk har redovisat resultaten av sitt uppdrag i januari 1986.

STEV uttalar att avbrott i regionala och lokala elnät är vanligare än
storstörningar i stamnätet av den typ som inträffade i december 1983. Snö
och storm kan orsaka lokala och regionala störningar som kan bli långvariga
och medföra större konsekvenser för drabbade elabonnenter än korta
avbrott i stamnätet. Enligt verkets uppfattning har det svenska elförsörjningssystemet
en hög driftsäkerhet som successivt ökar ytterligare genom nyoch
ombyggnader av elnäten. Viktigast nu är att förbättra beredskapen för
åtgärder vid långvariga elavbrott hos eldistributörer, kommuner och elförbrukare
så att man kan reducera konsekvenserna av avbrott som trots allt
inträffar.

På grundval av enkätsvar konstaterar STEV i rapporten att beredskapen
mot långa elavbrott är mycket låg i de flesta kommuner. ”Det beror till stor

del på att det råder osäkerhet om ansvarsfördelningen och om vad
planeringen skall ha för syfte och innehåll. För vattenverk, avloppsanläggningar,
värmeverk m. m. saknas i många fall erforderliga reservelverk.”

Enligt STEV måste störningskänsliga elabonnenter själva planera och
förbereda åtgärder för att lindra negativa konsekvenser vid elavbrott. Då det
gäller störningskänsliga lantbruk finns stora behov av reservelverk. Verket
har därför tillsammans med berörda parter låtit utarbeta en kravspecifikation
för traktordrivna reservelverk. Elverk som har konstruerats för att uppfylla
denna specifikation kommer att typprovas av statens maskinprovningar
under vintern 1986. Ca 18 000 lantbruk beräknas ha behov av sådana
reservelverk.

Ett viktigt syfte med den kommunala elavbrottsplaneringen är enligt
rapporten från STEV att skapa en mental beredskap för långvariga elavbrott
och att uppnå en grundberedskap för att minska negativa följder vid avbrott.
Verket anser att kommunerna, mot bakgrund av ansvaret för sina invånare,
bör säkra väsentliga samhällsfunktioner och planera för ”värmestugor”, som
behövs för att trygga invånarnas överlevnad vid långa elavbrott. Enligt
verket torde många kommuner finna det naturligt att utarbeta sådana planer
i samband med sin planläggning för beredskaps- och krigsförhållanden.

STEV anser att kommunernas åtgärder för att anskaffa reservelverk i
första hand bör ske för nödlägen i fred. Merkostnaden för reservelverk för
krig kan inte anges förrän fredsbehovet är kartlagt. Enligt energiverket torde
investeringsbehovet för krig bli begränsat i jämförelse med investeringsbehovet
för störningar i fred.

Såväl planering och övning för långvariga elavbrott i fred som anskaffning
av nödvändig reservutrustning bör enligt STEV utgöra ett normalt inslag i
kommunernas ansvar för sina invånares välfärd. Kostnaderna bör därför
enligt verkets uppfattning finansieras på samma sätt som andra normala
kommunala kostnader.

Socialstyrelsens inventering har bl. a. visat att flertalet reservkraftaggregat
vid landets sjukhus ger otillfredsställande effekt och att omkring en tredjedel
av alla sjukhus helt saknar reservkraft. I rapporten föreslås att en arbetsgrupp
bildas för att stödja och stimulera landstingskommunerna i fråga om
säkerhetsåtgärder på området.

Transportrådets utredning visar att det, med undantag förförsvarsmakten,
i huvudsak saknas reservaggregat för drivmedelspumpar. Ett elavbrott under
två till tre dagar bedöms medföra väsentliga problem även för prioriterade
förbrukarkategorier. Risken för sabotage i ett skymningsläge mellan fred och
krig anses öka behovet av beredskapsåtgärder.

Den bästa beredskapsåtgärden för drivmedelsförsörjningen är enligt
transportrådet att skaffa batteridrivna pumpar. Enligt rådets uppfattning bör
oljeföretagen själva svara för anskaffning av drivmedelspumpar till sina
försäljningsställen, utöver dem som överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF) håller i lager för krigsbruk.

Regeringen uppdrog i april 1985 åt ÖEF att bl. a. översiktligt bedöma
behovet av särskilda reservanordningar för den kommunaltekniska försörjning
som behövs under krig och krigsfara samt överväga ändrade
principer för finansiering av sådana reservanordningar.

FöU 1985/86:6 y

ÖEF lämnade en första rapport i november 1985. Enligt denna kan FöU 1985/86:6 y
ifrågavarande behov inte bedömas centralt eftersom de lokala förhållandena
varierar avsevärt. Bedömningarna måste göras lokalt. Verket redovisade en
handlingsplan som inkluderade metoder för s. k. kommunal riskanalys för
fred, kris och krig. Beträffande finansieringsprinciper uttalade ÖEF bl. a. att
pågående utveckling av analysmetoder m. m. och kommunernas pågående
planläggning bör kunna ge underlag att år 1987 översiktligt bedöma det totala
behovet av reserv- och skyddsanordningar för kommunalteknisk försörjning.

Verket ansåg sig inte dessförinnan ha underlag för att föreslå finansieringsprinciper.

De nu nämnda myndighetsrapporterna bereds för närvarande inom
regeringskansliet.

I perspektivstudien för det ekonomiska försvaret, fas B, har ÖEF för
skydds- och reservanordningar som avser den kommunaltekniska försörjningen
avsatt totalt 215 milj. kr. för perioden 1987/88-1991/92. Redan för
budgetåret 1986/87 avsatte ÖEF i sin anslagsframställning 30 milj. kr. av sin
särskilda medelsram. Verket menade att även om det tar tid att precisera
vilka åtgärder som behöver genomföras så är det en stor fördel att kunna ta
upp diskussion med berörda parter om beredskapsåtgärder redan när andra
åtgärder skall genomföras. Att medel finns tillgängliga för angelägna projekt
ökar enligt ÖEF intresset hos företag och kommuner att medverka i
planeringen. I budgetpropositionen 1986 (bil. 14 s. 159) har inte beräknats
några medel för ändamålet.

1984 års försvarskommitté skall enligt sina direktiv (dir. 1984:14) analysera
den svenska samhällsutvecklingen från sårbarhets- och resurssynpunkt.

Kommittén skall bl. a. i fråga om elförsörjningen föreslå ambitionsnivå
beträffande den säkerhet som bör eftersträvas och lämna förslag till
finansiering av de beredskapsåtgärder som behöver vidtas i fred.

Försvarskommittén har i januari 1986 lämnat ett särskilt expertuppdrag
om principer för finansiering av beredskapsåtgärder inom den civila delen av
totalförsvaret. Uppdraget skall redovisas till kommittén senast den 1
september 1986.

Försvarskommittén har nyligen i en skrivelse (Ds Fö 1986:1) föreslagit att i
totalförsvarets planering för perioden 1987—1992 skall läggas särskild vikt
vid att tillgodose en tillräcklig funktionssäkerhet inom bl. a. funktionen
Energiförsörjning vad gäller elkraft och kommunalteknisk försörjning.

Regeringen föreskrev i beslut den 20 februari 1986 att försvarskommitténs
skrivelse skall utgöra underlag för den fortsatta planeringen.

Försvarsutskottet

Vårt samhälle är sårbart. I ett modernt samhälle som är mycket beroende av
el och elektronik och där verksamheten av ekonomiska och andra skäl i regel
drivs med snäva marginaler finns risk för mer eller mindre allvarliga
störningar. Även händelser som ansetts helt osannolika har visat sig kunna
inträffa.

Om risken för en viss typ av störning är liten, men konsekvenserna är stora
om den trots allt inträffar, kan samhället inte underlåta att dels söka minska

risken ytterligare, dels verka för att mildra befarade konsekvenser. En viktig FöU 1985/86:6 y
förebyggande åtgärd blir att påverka den mentala beredskapen hos invånarna
och hos de myndigheter, företag m. m. som bör vidta beredskapsåtgärder.

Kortvariga avbrott i eldistributionen är kända företeelser och har i
allmänhet måttliga konsekvenser. För känslig verksamhet som kan drabbas
hårt redan av sådana elavbrott måste enligt utskottets mening den som svarar
för verksamheten i eget intresse anskaffa reservanordningar som säkerställer
verksamheten.

Försvarsutskottet behandlar i det följande främst långvariga elavbrott och
syftar då på avbrott under omkring ett dygn eller längre tid. Sådana kan
inträffa redan under fredsförhållanden och drabba större eller mindre
områden. Beroende på övriga omständigheter vid avbrottet - årstid, väder,
trafiksituation, m.m. - kan störningarna bli allvarliga. Människoliv och
väsentliga samhällsfunktioner äventyras.

Som framgår av redogörelsen i det föregående har det påbörjats och delvis
genomförts ett omfattande utredningsarbete för att ytterligare öka säkerheten
i elleveranserna och minska konsekvenserna av elavbrott. Eftersom vårt
samhälle är mycket beroende av eltillförsel är det synnerligen angeläget att
arbetet utan onödig fördröjning leder till konkreta resultat.

Försvarsutskottet anser att det finns två grundläggande orsaker till att läget
nu är otillfredsställande. Den ena är att beredskapshänsyn på många håll
länge har varit en okänd företeelse i den ordinarie verksamheten. Redan
fattade beslut och pågående arbete inom regeringskansliet och hos bl. a.
totalförsvarets chefsnämnd måste snabbt leda till förbättringar i detta
avseende. Utskottet har alltså samma uppfattning som i denna del framförs i
motion N449.

Den andra huvudorsaken till det nuvarande läget är att det råder osäkerhet
om ansvarsfördelningen beträffande reservanordningar. Förhoppningar om
statsbidrag till investeringar för försvarsberedskap kan ha avhållit från
nödvändiga åtgärder i syfte att möta störningar i fredstid. För att påskynda
utvecklingen bör riksdagen nu ställa sig bakom följande principiella inriktning
beträffande reservanordningar för elavbrott.

I första hand bör anskaffas reservanordningar som tillgodoser nödvändiga
behov vid störningar i fredstid. För varje samhällsviktig verksamhet bör
vederbörande företag, kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet
ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott.

Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en viss verksamhet -även kostnadsansvaret - åvilar den som svarar för verksamheten under
ostörda förhållanden. Som stimulans till planering, investeringar m. m.
utanför den statliga sektorn kan staten ta initiativ till vissa åtgärder - främst
rörande utbildning och övningar men också t. ex. sådana som statens
energiverk i samråd med andra har vidtagit för att underlätta anskaffning av
traktordrivna reservelverk. Statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder
bör dock inte påräknas.

En tillfredsställande beredskap för långvariga elavbrott i fredstid måste
kompletteras med åtgärder för lägen som kan inträffa vid yttre hot eller
fientlig verksamhet mot vårt samhälle. Såvitt gäller kommunerna anser
statens energiverk att merkostnaderna för reservelverk för ett krigsbehov

inte kan anges förrän fredsbehovet är kartlagt. Verket bedömer att
investeringsbehovet för krig blir begränsat i jämförelse med investeringsbehovet
för störningar i fred.

Beträffande krigsbehoven bör riksdagen enligt försvarsutskottets mening
uttala sig för att ansvarsförhållanden och ambitionsnivåer bestäms under år
1987, om möjligt i samband med riksdagens långsiktiga försvarsbeslut.
Resultat av de kommunala riskanalyserna och av försvarskommitténs
överväganden bör först tillföras underlaget i denna del. Beträffande
kostnadsansvaret bör ett huvudalternativ vara att liksom för fredsbehoven
utgå från varje sektors eget intresse av att ha tillgång till reservkapacitet.

Försvarsutskottet har därmed förordat att riksdagen nu dels uttalar sig om
ansvaret för reservanordningar som behövs redan i fredstid, dels uttalar sig
om när ansvar m. m. för ytterligare reservanordningar bör bestämmas.
Utskottet övergår därefter till att särskilt kommentera några av de frågor
beträffande elförsörjning som tas upp i ifrågavarande motioner.

Ett genomgående tema i motionerna är att elsäkerheten bör förbättras och
att beredskapen inför elavbrott snarast bör stärkas. Som framgår av det
föregående har försvarsutskottet samma uppfattning.

Beträffande kommunerna anser försvarsutskottet det vara angeläget att
OEF:s studie om reserv- och skyddsanordningar bedrivs med hög prioritet.
Studien genomförs i samarbete med centrala myndigheter, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt vissa länsstyrelser och kommuner.
Detaljerade studier genomförs i fyra kommuner. Underlag för en
samlad översiktlig behovsanalys beräknas föreligga under år 1987. Enligt
utskottets mening bör eftersträvas att till underlag för försvarskommittén
redovisa preliminära resultat under hösten 1986. Med detta uttalande har
försvarsutskottet också ställt sig bakom vad som i motion 1985/86:Fö202
anförs om att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt reservanordningar inom den
kommunaltekniska försörjningen. Reservanordningar för vårdinrättningar,
radiosändare, lagercentraler, vägstationer, m.m. måste också tillkomma i
ökad utsträckning. Reservpumpar för drivmedel behövs både vid stationer
som är öppna för allmänheten och hos myndigheter, företag m. fl. som har
egna drivmedelsanläggningar.

Försvarsutskottet har i denna fråga yttrat sig mot bakgrund av sina
beredningsuppgifter, som bl. a. gäller fredsräddningstjänsten och civila delar
av totalförsvaret samt frågor om samordning inom totalförsvaret. Efter
samråd med näringsutskottet överlämnas yrkande 9 i motion 1985/86:Fö202
till näringsutskottet för att behandlas tillsammans med de motioner som
försvarsutskottet har erbjudits att yttra sig över och som delvis gäller den
kommunaltekniska försörjningen.

Enligt försvarsutskottets mening bör riksdagen med anledning av ifrågava -

FöU 1985/86:6 y

rande motionsyrkanden som sin mening ge regeringen till känna vad som har FöU 1985/86:6 y
anförts i detta yttrande.

Stockholm den 18 mars 1986

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c),
Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin
(m), Christer Skoog (s), Barbro Evermo (s), Ingegerd Anderlund (s),
Ingbritt Irhammar (c) och Sten Andersson i Malmö (m).

Avvikande mening

Gunnar Björk i Gävle (c) och Ingbritt Irhammar (c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Flera motioner” och slutar med
”bör stödjas” bort ha följande lydelse:

Flera motioner gäller särskilt lantbrukares beredskap mot avbrott i elförsörjningen.
Frågan är viktig från flera synpunkter. Försvarsutskottet anser att
lantbrukare vars verksamhet är känslig för elavbrott i eget intresse bör sörja
för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte förutsättas att kommunerna
annat än undantagsvis har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid elavbrott.
Redan nu kan statliga lånegarantier lämnas för investeringar i reservkraft till
jordbruk. Under en övergångstid bör utgå statsbidrag för anskaffning av
reservaggregat till lantbrukare med djurhållning, förslagsvis till 25 % av
kostnaderna för aggregat och installation. Andra åtgärder som underlättar
anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk inom varje block bör
stödjas.

gotab Stockholm 1986 10571

yttr 1985/86 föu6y y

Yttranden

Yttranden