yttr 1985/86 föu4y y

Yttrande 1985/86:föu4y

Försvarsutskottets yttrande
1985/86:4 y

över proposition 1985/86:3 om lag om hushållning
med naturresurser m. m.

FöU

1985/86:4 y

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1985/86:3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser
m. m. jämte motioner. I yttrandet behandlas propositionen och motionerna
1985/86:89 och 93.

Hushållningsbestämmelserna i den föreslagna lagen är avsedda att tillämpas
vid planläggning och prövning av lov enligt den plan- och bygglag som
föreslås i proposition 1985/86:1 samt i mål och ärenden enligt vissa angivna
lagar.

Försvarsutskottet konstaterar med tillfredsställelse att de föreslagna bestämmelserna
är utformade i enlighet med principen att det i den fredstida
samhällsplaneringen skall tas hänsyn även till totalförsvarets intressen (prop.

1981/82:102 bil. 1 s. 29, FöU 18 s. 13-14, rskr. 374 och prop. 1984/85:160
s. 5-6, FöU lis. 3, rskr. 388). Med hänvisning härtill avstyrker utskottet att
riksdagen bifaller motion 1985/86:93 (vpk) såvitt den gäller 2 kap. 9 § (del av
„yrk. 2) och 3 kap. 1 § (yrk. 3) i lagförslaget.

2 kap. 10 § i lagförslaget behandlar konkurrens mellan flera oförenliga
riksintressen. Enligt förslaget skall företräde ges åt det eller de ändamål som
på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet
och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller en del av detta för en
anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

I motionerna 1985/86:89 (fp) och 93 (vpk) yrkas att meningen i 2 kap. 10 §
om företräde i vissa fall för försvarsintresset skall utgå ur lagtexten. Enligt
folkpartimotionen är det orimligt att ett visst sektorsintresse i alla situationer
automatiskt skall prioriteras i förhållande till övriga riksintressen.

Enligt propositionens specialmotivering till den bestämmelse som motionärerna
ifrågasätter avser den ”områden som måste få disponeras av
totalförsvaret om den fastlagda försvarsgraden för landet skall kunna
upprätthållas”.

Försvarsutskottet - som har till uppgift att inom riksdagen bereda bl. a.
frågor om samordning inom totalförsvaret - vill i denna del anföra följande.

Totalförsvaret är ett uttryck för samhällets förmåga att stå emot yttre
påfrestningar. Totalförsvarets bas utgörs av fredssamhällets resurser. Genom
förberedelser i fred - särskilt omfattande inom det militära försvaret och
civilförsvaret - kompletteras dessa resurser och viktiga samhällsfunktioner

förbereds för att kunna möta olika kriser och i värsta fall ett väpnat angrepp 1

mot vårt land.

1 Riksdagen 1985/86.10sami. Nr 4 y

När totalförsvarsbegreppet skall införas i lagar är det angeläget att
statsmakterna förtydligar sina avsikter. Så skedde när begreppet för några år
sedan infördes i gärningsbeskrivningen för spioneribrottet (brottsbalken
19 kap. 5 §). Vid riksdagsbehandlingen uttalade försvarsutskottet bl. a.
följande i ett yttrande till justitieutskottet (Föll 1981/82:1 y):

Totalförsvaret innefattar stora delar av fredssamhället, omställt för att stå
emot påfrestningarna i en krigssituation. Som begrepp ger det snarare
uttryck för en viljeinriktning och en verksamhet än för en organisation.
Totalförsvaret, dvs. landets samlade försvarsåtgärder, indelas i planeringssammanhang
i militärt försvar (försvarsmakten), civilförsvar (befolkningsskyddet),
ekonomiskt försvar (försörjningsberedskapen) och övrigt totalförsvar
(bl. a. psykologiskt försvar, polisverksamhet, hälso- och sjukvård).

Totalförsvarsbegreppet har alltså en vid betydelse. Dessutom är det självfallet
stor skillnad mellan totalförsvarsverksamheten i fredstid och sådan
verksamhet i kriser eller krig. Med utgångspunkt i specialmotiveringen anser
försvarsutskottet att det behov som enligt 2 kap. 10 § första stycket avses få
ett absolut företräde måste ha ett klart samband med den avsedda förmågan i
den aktuella delen av totalförsvaret att i kriser eller krig reagera snabbt och
bedriva en effektiv och uthållig verksamhet. Beredskapskrav, i vid mening
operativa krav samt uthållighetskrav bör alltså vara avgörande för om
behovet motiverar företräde. Enbart fredsekonomiska eller liknande behov
bör inte ges ett absolut företräde. Det sagda gäller för anläggningar av alla
slag inom totalförsvaret, t. ex. för befästningar, radarstationer, sjukhus,
förråd och teleanordningar.

Huruvida ett behov enligt 2 kap. 10 § första stycket i den föreslagna lagen
föreligger och om behovet har den karaktär som ger företräde i förhållande
till andra riksintressen prövas av vederbörande myndigheter. Skulle myndigheter
göra skilda bedömningar kan regeringen ytterst avgöra frågan.

I det föregående har försvarsutskottet med anledning av lagförslaget och
motionsyrkandena utvecklat innebörden av den specialmotivering som gäller
absolut företrädesrätt för försvarsintresset enligt 2 kap. 10 § första stycket.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna den uppfattning som
försvarsutskottet har angett.

Stockholm den 5 december 1985

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s). Roland Brännström
(s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s),
Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans
Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c),
Christer Skoog (s) och Barbro Evermo (s).

FöU 1985/86:4 y

2

Avvikande mening

FöU 1985/86:4 y

Kerstin Ekman (fp) och Hans Lindblad (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 2 börjar med ”När totalförsvarsbegreppet” och slutar
med ”har angett” bort ha följande lydelse:

Begreppet totalförsvar är alltså mycket vidsträckt. Behov av totalförsvarsanläggningar
som primärt skall användas i fredstid bör inte behandlas på annat
sätt än övriga fredstida intressen. I det följande åsyftas sådana anläggningar
som kan sägas vara av avgörande betydelse för försvarsmöjligheterna inom
ett område. 1 det fall en anläggning bör ligga inom ett län eller del därav finns
rimligen flera alternativa möjligheter. Valet mellan sådana alternativ bör då
kunna göras så att andra samhällsintressen också tillgodoses.

Kollision mellan riksintressen uppstår främst om en försvarsanläggning
helst bör placeras på en mycket bestämd plats och denna plats också har
betydande naturvärden. Sådana exempel kan vara att en viss bergstopp, en
viss udde eller vissa öar har mycket stora fördelar för placering av t. ex. en
radarstation eller en kustartillerianläggning. Men också i sådana fall kan det
finnas möjligheter att kompromissa med andra intressen, t. ex. naturintresset,
genom att något justera placeringen av försvarsanläggningen. Vilken del
av ön har störst naturvärde?

Om olika intressen skall kunna vägas mot varandra får inte ett samhällsintresse
redan från början ges totalt övertag. Utskottet delar därför uppfattningen
i motion 89 (fp) att det är orimligt att ett visst riksintresse i alla
situationer automatiskt skall prioriteras i förhållande till övriga riksintressen.
Andra meningen i lagförslagets 2 kap. 10 § första stycket bör uteslutas ur
lagtexten.

3