yttr 1985/86 föu3y y

Yttrande 1985/86:föu3y

Försvarsutskottets yttrande
1985/86:3 y

över proposition 1985/86:9 om lagen om
disciplinförseelser av krigsmän m. m.

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om försvarsutskottets yttrande över proposition
1985/86:9 om lag om disciplinförseelser av krigsmän m. m. jämte de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1985/86:47-51 och den under
allmänna motionstiden 1985 väckta motionen 1984/85:2782.

Bakgrund

I propositionen föreslås att riksdagen upphäver det nuvarande militära
disciplinansvarssystemet, som är reglerat i militära rättegångslagen
(1948:472) och lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän. För alla
anställda vid försvarsmakten föreslås i fredstid gälla samma regler om
disciplinansvar som för övriga statsanställda enligt lagen (1976:600) om
offentlig anställning. Tjänstgörande värnpliktiga och vissa andra icke
anställda föreslås i både fred och krig omfattas av ett nytt utomstraffrättsligt
disciplinsystem enligt en ny lag om disciplinförseelser av krigsmän. Med
krigsman avses den som omfattas av det särskilda militära disciplinsystemet.
I krigstid avses detta system omfatta alla som är tjänstgöringsskyldiga vid
försvarsmakten.

Det föreslagna disciplinsystemet innebär att förseelser beivras genom en
disciplinpåföljd som meddelas i administrativ ordning genom beslut av
tjänstgöringsmyndigheten. Beslut om disciplinpåföljd skall kunna överklagas
till tingsrätt och vidare till hovrätt, som är slutinstans.

Den som bryter mot de grundläggande reglerna om värnplikt - t. ex.
genom att vägra fullgöra tjänstgöring - skall enligt propositionen dömas för
värnpliktsbrott enligt en ny bestämmelse (39 §) i värnpliktslagen. 21 kap.
brottsbalken föreslås omfatta endast brott av krigsmän i krig. Till nämnda
kapitel överförs nuvarande straffbestämmelser i 22 kap. brottsbalken
rörande brott som inte kan begås av andra än krigsmän.

I propositionen föreslås också att den nuvarande krigsrättsorganisationen
avskaffas. Krigsrätternas och krigsfiskalernas uppgifter kommer därigenom
att överföras till det civila rättsväsendet.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

Förslagen i propositionen grundas på militäransvarskommitténs (MAK)
förslag i betänkandet (SOU 1983:2) Nytt militärt ansvarssystem och remissbehandlingen
därav.

FöU

1985/86:3 y

1 Riksdagen 1985186.10sami. Nr3y

Försvarsutskottet

FöU 1985/86:3 y

Ett effektivt militärt försvar förutsätter en god anda och en god disciplin inom
försvarsmakten. Detta åstadkoms främst genom ändamålsenlig utbildning
och god information om vår säkerhetspolitik och vårt totalförsvar. Därigenom
motiveras de värnpliktiga för sina krigsuppgifter och får tilltro till
förmågan hos de vapen som de skall kunna bruka. Av betydelse är också att
de som tas i anspråk inom det militära försvaret känner ekonomisk trygghet
både för egen del och för sina närmaste anhöriga. Även om det är faktorer av
detta slag som i första hand skapar en god anda och ökar effektiviteten inom
försvarsmakten gör de speciella förhållanden som präglar den militära
verksamheten det likväl nödvändigt att också ha tillgång till särskilda
korrektionsmedel. Genom sådana skapas en yttersta garanti för att den
nödvändiga ordningen inom försvarsmakten kan upprätthållas.

Ett militärt disciplinansvar framstår som särskilt nödvändigt i krig, men
har betydelse redan i den fredstida verksamheten.

Mot bakgrund av det anförda kan försvarsutskottet inte stödja motion
1984/85:2782 (vpk) i den mån den syftar till ett avskaffande av varje form av
militärt ansvarssystem.

Försvarsutskottet anser att det förslag till nytt militärt ansvarssystem som
läggs fram i propositionen och i sina huvuddrag har redovisats i det
föregående är väl förankrat i vår rättsordning och står i samklang med de
regler som i övrigt gäller i samhället. Avvägningen i förslaget mellan
försvarsmaktens behov av snabbhet och effektivitet och kravet på rättssäkerhet
för den enskilde finner utskottet vara riktig. Regeringens förslag kan
därför enligt utskottets bedömning i allt väsentligt läggas till grund för ett nytt
militärt ansvarssystem. Av det anförda framgår att utskottet inte är berett att
ställa sig bakom yrkandet i motion 48 (m) om avslag på propositionen i dess
helhet. Utskottet upphåller sig i det följande vid vissa detaljer i regeringsförslaget
som utskottet anser sig böra kommentera med anledning av bl. a.
framförda motionsyrkanden.

Enligt 10 § i förslaget till lag om disciplinförseelser av krigsmän är
disciplinpåföljderna varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.
Enligt 14 § skall utegångsförbud kunna åläggas för en tid av minst sju
och högst femton dagar. Militäransvarskommittén (MAK) föreslog att denna
disciplinåtgärd skall omfatta minst en och högst femton dagar. Avsteget i
propositionen från utredningsförslaget hänger samman med departementschefens
uppfattning att kortvariga inskränkningar i rörelsefriheten alltid bör
förenas med skyldighet att utföra arbete av något slag. Påföljden extratjänst
fyller detta krav medan korta utegångsförbud från denna utgångspunkt blir
överflödiga. Enligt regeringsförslaget kan under vissa villkor beslut om
extratjänst delegeras från myndighetschefen till en annan chef, dock lägst en
kompanichef eller motsvarande chef. Propositionens förslag innebär en
delvis annan lösning än den som MAK har förordat. Enligt MAK avses
delegering av beslutanderätt till kompanichefsnivån också böra omfatta
beslut om löneavdrag i högst tio dagar och utegångsförbud i högst fem dagar.

Representanter för överbefälhavaren har inför utskottet beträffande
utegångsförbudet förordat MAKts förslag och, under hänvisning till att
flertalet ålagda utegångsförbud uppgår till högst fem dagar, slagit vakt om

nuvarande tillämpning. Om de korta utegångsförbuden (1-5 dagar) skulle
slopas anser överbefälhavaren att handlingsfriheten att ålägga lämplig
påföljd i det enskilda fallet skulle bli alltför begränsad. Det är ibland svårt att
hitta lämpliga uppgifter för extratjänst. En möjlighet att ge korta utegångsförbud
kan enligt överbefälhavaren minska risken för s. k. grå bestraffning.

Försvarsutskottet kan ansluta sig till överbefälhavarens syn på behovet att
kunna använda korta utegångsförbud som disciplinpåföljd. Utöver vad
överbefälhavaren anfört vill utskottet påpeka att ett avskaffande av möjligheten
att besluta om korta utegångsförbud möjligen kan bidra till ökad
användning av svårare disciplinpåföljder. Detta skulle i så fall innebära en
icke önskad upptrappning av disciplinpåföljderna. Det finns därför skäl som
talar för att lägga MAK:s förslag till grund för bestämmelserna om
utegångsförbud i lagen om disciplinförseelser av krigsmän.

Ett yrkande (yrk. 3) i motion 51 (fp) gäller verkställigheten av
disciplinpåföljd. Genom 32 § i regeringens förslag till lag om disciplinförseelser
av krigsmän öppnas möjlighet att verkställa beslut om extratjänst
eller utegångsförbud trots att beslutet inte har vunnit laga kraft. Denna
möjlighet avses kunna utnyttjas om det behövs av hänsyn till ordningen inom
försvarsmakten eller av någon annan särskild anledning. Av specialmotiveringen
framgår att syftet med bestämmelsen är att komma till rätta med de
missförhållanden som kan uppkomma om det blir en tendens att överklaganden
används för att förhala verkställigheten. En annan situation då det kan
övervägas att besluta om omedelbar verkställighet är när krigsmannens
utryckning är nära förestående. Enligt motion 51 måste utgångspunkten vara
att ett beslut skall ha vunnit laga kraft innan det verkställs. Möjligheten till
undantag härifrån bör enligt motionären begränsas i större utsträckning än
som sker i regeringens förslag. Motionären anser att det bör föreligga
synnerliga skäl för att beslut i disciplinärenden som avses i 32 § skall kunna
verkställas innan de har vunnit laga kraft.

Försvarsutskottet delar motionärens uppfattning att den grundläggande
principen bör vara att ett beslut om disciplinpåföljd skall verkställas först
sedan det vunnit laga kraft. Samma inställning låter departementschefen - i
strid med flera remissinstansers uppfattning - också tydligt komma till
uttryck i propositionen. Man kan dock inte bortse från att det undantagsvis
kan behöva beslutas om omedelbar verkställighet, en uppfattning som
motionären också delar. Godtagbara skäl härför anges i specialmotiveringen
till 32 §. I vissa fall kan det också ligga i den felandes intresse att få en
disciplinpåföljd verkställd omedelbart. Enligt utskottets mening tar regeringens
lagförslag hänsyn till de synpunkter som nyss anförts på ett
godtagbart sätt. En ändring i lagtexten enligt motionärens yrkande är därför
inte påkallad.

Även beträffande förutsättningarna för kroppsvisitation förordas i
motion 51 (yrk. 4) en skärpning i förhållande till regeringens förslag. Enligt
lagförslaget (45 §) får krigsman kroppsvisiteras om det finns anledning anta
att denne olovligen bär på sig föremål som tillhör försvarsmakten eller som
han annars inte får inneha. Motionären anser att det bör krävas skälig
misstanke om olovligt innehav av sådant föremål för att kroppsvisitation skall
få vidtas.

FöU 1985/86:3 y

3

Försvarsutskottet ser allvarligt på de skador eller risker för skador som
värnpliktiga avsiktligt eller av vårdslöshet har orsakat i samhället genom att
använda t. ex. rökfacklor som de olovligen har fört med sig. Bestämmelsen i
45 § innebär ökade möjligheter att komma till rätta med sådana problem.
Mot denna bakgrund tillgodoser den ett angeläget behov. Samtidigt är
utskottet medvetet om att en kontroll enligt 45 § kan uppfattas som ett
intrång i den personliga integriteten. Utskottet har därför förståelse för
kraven i motion 51 på större begränsning i möjligheten att använda
kroppsvisitation än lagförslaget anger. Vid en samlad bedömning kan
försvarsutskottet likväl inte tillstyrka den utformning av bestämmelsen som
motionären föreslår. Ett krav på skälig misstanke om olovligt innehav av ett
föremål skulle göra det svårt att t. ex. anordna effektiva kontroller av de
värnpliktiga och deras bagage inför en hemresa med flyg, tåg eller båt. Det
torde inte minst vara vid sådana tillfällen som det finns behov av åtgärder av
det slag som bestämmelsen avser. Det bör i sammanhanget erinras om att
paragrafen i första hand är avsedd att tillämpas när man söker föremål som
vapen, sprängmedel osv. som kan åstadkomma skador vid otillåten användning
samt vid kontroll av att alkoholdrycker inte förs in till förbanden med
ordnings- och säkerhetsproblem som följd. För att undvika sådana problem
bör självfallet också kunna eftersökas t. ex. narkotika.

I motion 51 (yrk. 2) framförs också förslag om att yttrande från
auditör skall inhämtas i större utsträckning än som förutsätts i regeringsförslaget.
Vidare föreslås att lagen om disciplinförseelser av krigsmän skall
kompletteras med en föreskrift om krigsmäns rätt till juridiskt biträde
(yrk. 5). Försvarsutskottet kan inte biträda dessa förslag. Ett utnyttjande
av auditörer i den omfattning som motionären föreslår skulle medföra stora
praktiska problem. Utskottet vill också peka på att enligt propositionen avses
medel ställas till centrala värnpliktsrådets förfogande för att åtminstone
inledningsvis tillgodose de värnpliktigas behov av särskilda stödåtgärder.
Utskottet kan inte heller biträda yrkandet i motion 49 (c) om att auditör
endast skall utses bland domare. De kunskaper och den erfarenhet som krävs
av en auditör kan, som departementschefen framhåller, även finnas hos
jurister som inte är domare.

Utskottet övergår till att behandla tjänstgörande värnpliktigas m. fl.
skadeståndsansvar. Detta regleras för närvarande i skadeståndslagen
(1972:207), som i detta hänseende likställer de värnpliktiga med arbetstagare.
Det innebär att en värnpliktig är ansvarig för skada som han vållar genom
fel eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger
med hänsyn till handlingens beskaffenhet, den värnpliktiges ställning, den
skadelidandes intressen och övriga omständigheter (4 kap. 1 § skadeståndslagen).

MAK föreslog att det nuvarande kravet på synnerliga skäl för att ålägga de
värnpliktiga skadeståndsskyldighet avskaffas när det gäller förlust av eller
skada på personlig utrustning. I fråga om sådan förlust skall myndigheten
enligt MAK också behålla sin rätt att besluta om ersättningsskyldighet.
Besluten skall kunna överklagas till försvarets civilförvaltning.

I propositionen föreslås att den nuvarande ordningen för tjänstgörande
värnpliktigas skadeståndsansvar behålls och att man helt avskaffar den

FöU 1985/86:3 y

4

nuvarande möjligheten att efter ett förfarande vid de militära myndigheterna
ålägga ersättningsansvar.

Mot ställningstagandet i propositionen rörande de värnpliktigas skadeståndsansvar
reses invändningar i motionerna 47 (m) och 50 (c). Motionärerna
förordar en skärpning av de värnpliktigas skadeståndsskyldighet i enlighet
med MAK:s förslag.

Försvarsutskottet anser det vara angeläget att begränsa materielförlusterna
inom försvarsmakten så långt som det är möjligt. I propositionen pekas på
möjligheten att möta problemet med materielförluster genom ett ökat stöd
av de värnpliktigas ansvarskänsla, t. ex. genom klara anvisningar för
materielens handhavande och täta materielkontroller. Detta är enligt
utskottets mening ett synsätt som bättre stämmer överens med nutida
värderingar än den skärpning av ersättningsskyldigheten som MAK har
förordat och motionärerna föreslår. Disciplinära åtgärder torde också i
större utsträckning än hittills kunna användas för att motarbeta materielförluster.

Utskottet vill slutligen ta upp frågan om förslagens genomförande.
1 propositionen föreslås att det nya ansvarssystemet skall träda i kraft den 1
juli 1986. Innan de nya reglerna kan börja tillämpas måste verkställighetsföreskrifter
m.m. utarbetas och en omfattande personalutbildning genomföras.
Detta arbete beräknas ta sådan tid i anspråk att ikraftträdandet bör
senareläggas. Denna uppfattning har överbefälhavarens stöd. Enligt hans
uppfattning är den 1 juni 1987 en lämplig tidpunkt att införa det nya systemet.
Därigenom kan de nya bestämmelserna börja tillämpas på det stora antal
värnpliktiga som börjar sin grundutbildning under juni månad. Också
försvarsutskottet förordar att ikraftträdandet sker den 1 juni 1987.

Försvarsutskottet räknar med att justitieutskottet utarbetar de förändringar
i lagtext som blir nödvändiga om försvarsutskottets yttrande vinner stöd av
justitieutskottet.

Stockholm den 5 december 1985
På försvarsutskottets vägnar
Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s),
Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans
Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c),
Christer Skoog (s) och Barbro Evermo (s).

FöU 1985/86:3 y

5

Avvikande meningar

FöU 1985/86:3 y

1. Avslag på propositionen

Lennart Blom, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser att den del av
yttrandet som på s. 2 börjar med ”Försvarsutskottet anser” och slutar med
”framförda motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär att anställda inom försvarsmakten i disciplinärt
hänseende skall behandlas som alla andra offentligt anställda. Därmed
blir utformningen av tjänsteansvaret i offentlig verksamhet av stor betydelse i
sammanhanget. Denna fråga har aktualiserats av moderata samlingspartiet
genom ett yrkande i motion 1984/85:452 om återinförande av ämbetsansvar
för tjänstemän i offentlig tjänst. Av konstitutionsutskottets yttrande (KU
1985/86:3 y) över den nu behandlade propositionen och därtill knutna
motioner framgår att tjänstemannaansvarets framtida utformning och därmed
ifrågavarande motionsyrkande kommer att under år 1986 prövas av
konstitutionsutskottet i samband med dess beredning av JO-utredningens
betänkande JO-ämbetet - En översyn (SOU 1985:26). Utskottet anser att
riksdagens ställningstagande på grundval av konstitutionsutskottets förslag i
denna viktiga fråga bör avvaktas innan en ändring av det nuvarande militära
ansvarssystemet genomförs. Denna ståndpunkt ligger i linje med vad som
anförs i motion 48 om återinförande av det särskilda tjänstemannaansvaret. I
nämnda motion framhålls vidare bl. a. att de föreslagna reglerna rörande
åtalsanmälan inte är godtagbara samt att den föreslagna krigsrättsorganisationen
bör behållas. Även denna kritik i motion 48, som utskottet i allt
väsentligt ansluter sig till, talar för att propositionen avslås i sin helhet. För
den händelse riksdagen likväl beslutar om införande av ett nytt militärt
ansvarssystem på grundval av propositionen lämnar utskottet i det följande
vissa synpunkter på regeringsförslaget med anledning av bl. a. framförda
motionsyrkanden.

2. Kroppsvisitation av krigsmän

Kerstin Ekman (fp) och Hans Lindblad (fp) anser att den del av yttrandet
som på s. 4 börjar med "Försvarsutskottet ser” och slutar med ”t. ex.
narkotika” bort ha följande lydelse:

Enligt försvarsutskottets mening måste samhällets principer rörande
rättssäkerhet och personlig integritet vara vägledande också för de villkor
som gäller för värnpliktiga och andra krigsmän. Om man sätter viktiga
principer åt sidan för krigsmän kan detta negativt påverka de värnpliktigas
syn på rättssamhället.

Som påtalas i motion 51 är kroppsvisitation alltid en allvarlig integritetskränkning.
Den enskilde måste ha rätt till en skyddad sfär allra närmast. Där
kan det tänkas att man har personliga tillhörigheter som man inte önskar
exponera inför andra. Kravet på de situationer när kroppsvisitation skall få
förekomma måste därför ställas högre än vad som sker i lagförslaget.

Av flygsäkerhetsskäl finns möjligheter att vid flygplatser kräva långtgående
kontroller av enskilda resenärer. I sådana sammanhang synes flertalet

berörda också godta granskningar som man inte skulle acceptera i vardagslivet
i övrigt. På motsvarande sätt bör också värnpliktiga kunna underkastas
särskilda kontroller inför flygresor. I övriga fall däremot bör kroppsvisitation
inte kunna utföras om det inte finns ”skälig misstanke” om olovligt innehav
av vapen eller annat farligt föremål.

3. Materielansvaret för tjänstgörande värnpliktiga

Lennart Blom (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m) och Gunhild Bolander (c) anser att den del av yttrandet som på s. 5
börjar med ”Försvarsutskottet anser” och slutar med ”motarbeta materielförluster”
bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet ser allvarligt på de omfattande materielförlusterna inom
försvarsmakten. De är enligt utskottets mening alltför stora och tenderar
enligt senaste uppgifter att öka. Lämpliga åtgärder för att komma till rätta
med problemet har föreslagits av MAK. Kommitténs förslag ligger i linje
med och har initierats på grundval av försvarsutskottets yttrande (1980/
81:2 y) och lagutskottets betänkande (1980/81:13) om skadeståndsansvaret
för omhänderhavd egendom.

I enlighet med sitt tidigare ställningstagande biträder försvarsutskottet i
denna del motionerna 47 (m) och 50 (c). Ett ökat skadeståndsansvar för de
värnpliktiga bör införas i enlighet med MAK:s förslag. Vederbörande
myndighet bör enligt utskottets mening behålla rätten att besluta om sådant
ersättningsansvar.

Vad nyss förordats om ett ökat materielansvar för tjänstgörande värnpliktiga
bör enligt utskottets mening snarast komma till stånd oavsett hur
riksdagen tar ställning till propositionen.

FöU 1985/86:3 y

7

gotab Stockholm 1985 83824