yttr 1985/86 föu1y y

Yttrande 1985/86:föu1y

Försvarsutskottets yttrande
1985/86:1 y

över motion 1984/85:1732 om de värnpliktigas
försäkringsskydd

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 5 februari 1985 beslutat att bereda
försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över motion 1984/85:1732 av Birger
Hagård (m) och Siri Häggmark (m) om de värnpliktigas försäkringsskydd.
Försvarsutskottet har inhämtat yttranden över motionen från försvarets
civilförvaltning, riksförsäkringsverket och trygghetsnämnden.

Bakgrund

Det skydd som värnpliktiga har vid skador under värnpliktstjänstgöringen
har i korthet följande former.

1. Värnpliktig som skadas under sin tjänstgöring åtnjuter skydd för
ekonomisk skada enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
(LSP). Prövning av ersättning enligt LSP handhas av de allmänna försäkringskassorna.
Skyddet motsvarar i stort det försäkringsskydd som
förvärvsarbetande har enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
(LAF). Arbetsskadeförsäkringen är för närvarande föremål för översyn av
en av regeringen utsedd utredningsman (arbetsskadeutredningen,
S 1984:01). Enligt sina direktiv (dir. 1984:8) har utredningsmannen att
beakta vilka konsekvenser ändringar i LAF kan få för LSP. Utredningen
beräknas bli slutförd under november 1985.

2. Ersättning till den värnpliktige för ideell skada (sveda och värk, lyte eller
annat bestående men samt allmänna olägenheter) till följd av olyckshändelse
under värnpliktstjänstgöring regleras genom lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada (Li). Frågor om ersättning enligt Li handläggs av
trygghetsnämnden enligt normer som gäller för statens personskadeförsäkring
(ett kollektivavtal som reglerar vissa ersättningar på grund av arbetsskador
hos arbetstagare för vilka statens arbetsgivarverk äger sluta avtal om
avlöningsvillkoren).

3. Den värnpliktige kan också rikta anspråk på skadestånd för skada under
värnpliktstjänstgöring direkt mot statsverket. I sådana ärenden företräds
statsverket av försvarets civilförvaltning (FCF). Utbetalning av ersättning
förutsätter att staten bedöms vara skadeståndsskyldig. Den som är skadeståndsberättigad
får ersättning enligt skadeståndsrättsliga normer, vilket kan
leda till högre ersättningar än enligt de ersättningsnormer som har redovisats
under 1 och 2 i det föregående.

FöU

1985/86:1 y

1 Riksdagen 1985186.10sami. Nr 1 y

4. Beträffande ersättning för trafikskador under värnpliktstjänstgöring
gäller särskilda regler. Sådana ersättningar regleras av FCF i fråga om skador
som drabbat värnpliktiga i samband med trafikolyckor med försvarsmaktens
egna fordon eller inhyrda oförsäkrade fordon. Skador vid andra trafikolyckor
som kan drabba värnpliktiga regleras av berört försäkringsbolag. Trafikskadeersättning
bedöms efter skadeståndsrättsliga normer.

Det redovisade skyddet för värnpliktiga gäller även för en del andra
personalkategorier, bl. a. för vapenfria tjänstepliktiga, civilförsvarspliktiga,
medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer samt för dem som genomgår
frivillig utbildning eller antagningsprövning vid försvarsmakten.

Motionen

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande nödvändigheten av en översyn av de värnpliktigas
försäkringsskydd. Motionärerna framhåller att värnpliktiga, som under
sin tjänstgöring råkat ut för allvarliga olyckor, först efter långdragna
processer tillerkänts ersättning, ofta av blygsam omfattning. De värnpliktigas
nuvarande försäkringsskydd är enligt motionärerna uppenbarligen inte
till fyllest. Ersättning måste enligt deras mening utgå utan dröjsmål och ha en
sådan omfattning att den värnpliktige får en chans att snabbast möjligt
anpassa sig till en ny och påtvingad livsföring. Motionärerna anser det vara
nödvändigt med en översyn av de värnpliktigas försäkringsskydd.

Remissyttrandena

Enligt försvarets civilförvaltnings (FCF) uppfattning har de värnpliktiga ett
tillfredsställande försäkringsskydd för skador som inträffar under militärtjänstgöringen.
I några avseenden är skyddet bättre än vad förvärvsarbetande
har. FCF bedömer det därför inte nödvändigt att ytterligare förbättra de
värnpliktigas försäkringsskydd. En översyn av de nuvarande reglerna ter sig
därför inte påkallad. Ämbetsverket betonar vikten av att den myndighet hos
vilken den skadade värnpliktige tjänstgör omgående ser till att skadeanmälan
upprättas och insänds till dem som skall utge ersättning till den skadelidande.
Överbefälhavaren har i samråd med FCF utfärdat föreskrifter i detta syfte.
FCF avser fortsätta att genom utbildning och information verka för att
skadeärenden handläggs snabbt och korrekt av försvarsmaktens myndigheter.
Även om de värnpliktiga före och under värnpliktstjänstgöringen
informeras om ersättningssystemet i stort krävs enligt FCF att den som
drabbas av en skada upplyses om sina möjligheter att få ersättning. FCF
uppger sig i sin skadereglering tillämpa vad som inom försäkringsbranschen
kallas aktiv skadereglering. Syftet därmed är att oberoende av yrkande ge
den skadade den ersättning han är berättigad till.

Riksförsäkringsverket anser att LSP ger ett gott försäkringsskydd och
pekar på att det i vissa avseenden mer än väl är i nivå med försäkringsskyddet
enligt LAF. Någon anledning att förbättra de värnpliktigas försäkringsskydd
genom en översyn av LSP finns enligt verkets mening därför inte. Även
försäkringsskyddet vid ideell skada ligger enligt riksförsäkringsverket på en

FöU 1985/86:1 y

2

tillfredsställande nivå. Enligt verket har försäkringskassorna för närvarande
ett ansträngt arbetsläge - främst på grund av tillströmningen av arbetsskadeärenden.
Detta kan leda till långa väntetider. Riksförsäkringsverket
uppger sig emellertid tillsammans med försäkringskassorna arbeta med olika
åtgärder för att förkorta väntetiderna.

Trygghetsnämnden konstaterar att värnpliktiga som skadas har rätt till
samma ersättning vid ideell skada som statsanställd. Handläggningstiden hos
trygghetsnämnden är i normalfallet för närvarande cirka tre månader.
Nämnden strävar efter att under nu löpande budgetår sänka handläggningstiden
till cirka två månader i de fall den skadades tillstånd är stationärt. En
handläggningstid på två till tre månader efter fastställt yrkande anser
nämnden inte vara orimlig. Att svåra skador ofta kräver längre läkningstid
innan en minsta för framtiden bestående medicinsk invaliditet kan fastställas
är enligt nämnden ofrånkomligt.

Försvarsutskottet

Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av att det skydd som de
värnpliktiga har vid skador som kan drabba dem under värnpliktstjänstgöringen
är betryggande och har deras förtroende. Ett sådant synsätt är
naturligt med hänsyn till utbildningens karaktär av plikttjänstgöring.

Nuvarande o r d n i n g för skydd vid skador som värnpliktiga kan drabbas
av under värnpliktstjänstgöring har tillämpats sedan år 1977. Den ger genom
lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell
skada de värnpliktiga ett skydd som väl motsvarar det försäkringsskydd som
förvärvsarbetande har vid arbetsskador. Därtill kan den värnpliktige rikta
skadeståndsanspråk direkt mot statsverket och i särskild ordning få eventuella
trafikskador reglerade. Enligt remissinstansernas uppfattning finns det
inte anledning att ändra nuvarande former för de värnpliktigas skydd. Inte
heWer försvarsutskottet tillstyrker en översyn av det nuvarande regelsystemet
i enlighet med motionsförslaget. Utskottet vill i det sammanhanget påpeka
att de värnpliktigas skydd mot ekonomisk skada kan komma att anpassas till
eventuella ändringar i arbetsskadeförsäkringen till följd av arbetsskadeutredningens
arbete.

Den kritik av de värnpliktigas skydd vid skador under värnpliktstjänstgöringen
som ibland framförts och nu återspeglas i motionen har enligt
försvarsutskottets bedömning sin grund i att det har förekommit vissa brister
i tillämpningen av gällande bestämmelser. Detta ger utskottet anledning
att något uppehålla sig vid denna fråga.

Reglering av skador under värnpliktstjänstgöring grundas på olika lagar
och förordningar. Flera myndigheter kan ha att handlägga ett och samma
skadeärende. Systemet kan därför vara svårt att överblicka för den skadelidande
och medföra samordningsproblem hos myndigheterna. Detta kan i sin
tur bidra till att skaderegleringarna ibland tar längre tid än skadans art gör
nödvändigt och till att den skadades rättigheter först efter särskilda insatser
och med viss fördröjning blir helt tillvaratagna. Utskottet förutsätter att man
genom utbildning, information och andra åtgärder förbättrar effektiviteten i
tillämpningen av det nuvarande systemet så att varje skadelidande utan

FöU 1985/86:1 y

3

onödig tidsutdräkt till fullo kommer i åtnjutande av det skydd som detta
innefattar. Av remissvaren framgår att berörda myndigheter strävar i denna
riktning. En i största möjliga utsträckning aktiv skadereglering kan enligt
försvarsutskottets mening främja en sådan utveckling. Det kan i sammanhanget
erinras om att arbetsskadeutredningen överväger åtgärder för att
förkorta handläggningstiden vid försäkringskassorna.

Mot bakgrund av det anförda räknar försvarsutskottet med att de brister i
tillämpningen av nuvarande bestämmelser som alltjämt kan finnas kommer
att avhjälpas genom olika åtgärder. En översyn som är begränsad till själva
tillämpningen anser utskottet därför inte heller vara påkallad.

Stockholm den 5 november 1985

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c),
Evert Hedberg (s), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Olle Aulin
(m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Carljohan
Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m).

FöU 1985/86:1 y

gotab Stockholm 1985 83498 4