yttr 1984/85 tu2y y

Yttrande 1984/85:tu2y

Trafikutskottets yttrande
1984/85:2 y

om myndighetsansvaret för frågor rörande landtransporter av farligt
gods (prop. 1984/85:161 delvis)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett trafikutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:161 om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten
jämte motioner såvitt avser myndighetsansvaret för frågor rörande
landtransporter av farligt gods.

Propositionen

I propositionen föreslås att en ny central myndighet, statens räddningsverk,
skall ersätta civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd. Till det nya
verket föreslås att även beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor
överförs från statens strålskyddsinstitut.

I det utredningsarbete som föregått propositionsförslaget (SOU 1983:77
och Ds Fö 1984:2) hade även föreslagits bl. a. att sjöfartsverkets uppgifter
avseende transport av farligt gods skulle föras över till det nya verket. Detta
förslag föreslås i propositionen inte nu bli genomfört. I denna fråga anförs i
propositionen sammanfattningsvis å ena sidan att sjöfartsverkets uppgifter
avseende transport av farligt gods passar väl in i räddningsverkets uppgifter.
Personal som handlägger dessa frågor finns för närvarande hos brandnämnden
och kommer att finnas i räddningsverket med hänsyn till att olyckor med
sådant gods ofta sker under transporterna. Transporter av farligt gods till
sjöss hör nära samman med frågor om sjösäkerhet och fartygskonstruktion
och bör därför ligga kvar på sjöfartsverket. Det internationella samarbetet är
olika för land- resp. sjötransporter. Enligt föredragande departementschefen
talar övervägande skäl för att ansvaret för transporter av farligt gods på
land samlas inom räddningsverket. Å den andra sidan anförs i propositionen
att sjöfartsverket endast i två år har haft hand om frågorna om transport av
farligt gods. Av personalskäl vore det en nackdel med en flyttning av
verksamheten nu. Mot denna bakgrund förordas inte nu att uppgifterna förs
över till räddningsverket. Samordningen mellan myndigheterna bör förbättras.
Föredraganden uttalar att han avser att i denna fråga noga följa
utvecklingen och återkomma inom två år om det visar sig att lösningen inte är
tillfredsställande.

1 Riksdagen 1984/85.15 sami. Nr2 y

TU 1984/85:2 y

2

Motioner

Bedömningen att det bör anstå med överförandet av sjöfartsverkets
uppgifter avseende landtransporterna av farligt gods delas inte i motionerna
1984/85:3083 (s) och 1984/85:3084 (m) yrkande 1, båda yrkandena såvitt nu
är i fråga. Motionärerna i den förstnämnda motionen pekar bl. a. på att
personal som handlägger sådana frågor kommer att finnas i det nya verket
och att den i propositionen föreslagna organisationen kan leda till dubbelarbete.
I den sistnämnda motionen anges att skäl saknas att avvakta med
införandet i två år. Motionärerna anför bl. a. att hänsynen till personalen
talar för att organisationen tar fast form så snart som möjligt. I motionerna
hemställs om riksdagsuttalande i enlighet med resp. motion.

Nuvarande ordning

Riksdagens beslut (prop. 1981/82:94, TU 1981/82:35, rskr. 1981/82:412)
om åtgärder vid transport av farligt gods syftar till att olyckor i ökad
utsträckning skall kunna förebyggas. Det sker genom

1. En enhetlig lagstiftning med regler för alla slags transporter med farliga
varor - på land, till sjöss och i luften.

2. En ny myndighetsorganisation för landtransporterna.

3. En förbättrad organisation för tillsyn av transportverksamheten.

Lagen (1982:821) om transport av farligt gods är en ramlag med de

grundläggande principerna för verksamheten. Bestämmelserna, som har
grundats på förslag av kommittén för transport av farligt gods i betänkandet
(Ds K 1980:10) Säkrare transporter av farligt gods (Del I), syftar till en ökad
samordning av regler och myndighetsansvar. Mer detaljerade bestämmelser
som är gemensamma för alla transport- och varuslag finns i förordningen
(1982:923) om transport av farligt gods. Kompletterande föreskrifter för
olika transportslag utfärdas av luftfartsverket för lufttransporter och av
sjöfartsverket dels för sjötransporter, dels för landtransporter.

Sjöfartsverket handlägger också ärenden som inte gäller ett bestämt
transportslag. Sjöfartsverkets handläggning av ärenden om farligt gods är
delad mellan sektionen för farligt gods och marin miljö, som behandlar
sjötransportfrågorna, och enheten för landtransporter av farligt gods (LFGenheten).
Den senare handlägger övriga ärenden om transport av farligt gods
som sjöfartsverket svarar för. Båda organen ingår i sjöfartsinspektionen.
Inom luftfartsverket ligger ansvaret för frågor om farligt gods på luftfartsinspektionen.

Trafikutskottet

Trafikutskottet ansluter sig till den bedömning som görs i propositionen
och som sammanfattningsvis innebär att myndighetsansvaret för frågor

TU 1984/85:2 y

3

rörande transporter av farligt gods till sjöss och till lands bör ligga kvar på
sjöfartsverket och dess sjöfartsinspektion. Trafikutskottet erinrar om att den
nuvarande organisationen på området bygger på ett omfattande utredningsarbete
och överväganden som gjorts av regeringen och en enhällig riksdag så
sent som år 1982. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att
verksamheten är transportinriktad och sålunda tas om hand av en myndighet
med kompetens inom transportområdet. Landtransporter av farligt gods
sker ofta i kombination med luft- och/eller sjötransporter. Det är därför svårt
att samla normgivnings- och tillsynsansvaret för dessa transporter till en
myndighet. Enligt utskottets mening bör man dock eftersträva att så sker i
största möjliga utsträckning. Denna målsättning synes så långt det för
närvarande är möjligt ha uppnåtts genom nuvarande ordning. Det finns
därför, två och ett halvt år efter det att denna trätt i kraft, inte anledning att
göra någon ändring. Såvitt utskottet känner till fungerar verksamheten väl.
Om samordningen mellan sjövartsverkets uppgifter på området och det nya
räddningsverkets befattning med motsvarande frågor skulle visa sig inte
fungera tillfredsställande kan det, som också aviseras i propositionen, finnas
skäl för regeringen att återkomma med de förslag som i en sådan situation
kan finnas motiverade.

Trafikutskottet tillstyrker sålunda för sin del propositionens förslag i den
del som underställts utskottet av försvarsutskottet och avstyrker motionerna
1984/85:3083 (s) och 1984/85:3084 (m) yrkande 1, båda yrkandena såvitt nu
är i fråga.

Stockholm den 9 maj 1985

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Rune Torwald (c), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s). Rune Johansson
(s), Per Stenmarck (m). Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson
(vpk). Göran Riegnell (m). Anna Wohlin-Andersson (c), Ingrid Andersson
(s) och Margareta Persson (s).

Avvikande mening

Rolf Clarkson (m), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp)
och Göran Riegnell (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2
börjar med ”Trafikutskottet ansluter” och på s. 3 slutar med ”i fråga” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Trafikutskottet ansluter sig till föredragandens och motionärernas bedömning
att det finns ett nära samband mellan sjöfartsverkets uppgifter i fråga om

TU 1984/85:2 y

4

landtransporter av farligt gods och det föreslagna räddningsverkets motsvarande
arbete. Enligt trafikutskottets uppfattning skulle det i längden bli
administrativt ohanterligt och orationellt från säkerhetssynpunkt med en
fördelning av ansvaret på två myndigheter. Betydande skäl talar således för
att räddningsverket får ta över det fulla ansvaret för landtransportfrågorna.

Om det av olika skäl inte är möjligt att detta sker redan när verket inrättas
den 1 juli 1986 anser trafikutskottet att en sammanföring av uppgifterna inte
bör anstå under någon längre tid därefter. Tillräckliga skäl saknas sålunda att
avvakta med ett beslut i frågan i två år. Det kan inte heller anses erforderligt
att frågan ånyo av regeringen redovisas för riksdagen.

Enligt trafikutskottets uppfattning bör riksdagen med anledning av
motionerna 1984/85:3083 (s) och 1984/85:3084 (m) yrkande 1, båda yrkandena
såvitt nu är i fråga, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
här ovan har anfört.

minab/gotab Stockholm 1985 82825