yttr 1984/85 sou4y y

Yttrande 1984/85:sou4y

SoU 1984/85:4 y

Socialutskottets yttrande
1984/85:4 y

om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och
långvarigt sjuka (prop. 1984/85:142)

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:142 om förbättrade boendeförhållanden för gamla,
handikappade och långvarigt sjuka jämte motioner, såvitt propositionen och
motionerna rör socialutskottets beredningsområde. Med anledning av
propositionen har följande motioner väckts, nämligen motionerna 1984/
85:2999 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1984/85:3000 av Margareta Persson (s),
1984/85:3001 av Sylvia Pettersson (s), 1984/85:3002 av Rolf Dahlberg m. fl.
(m), 1984/85:3003 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och 1984/85:3004 av Kjell
Mattsson m. fl. (c). Under den allmänna motionstiden har väckts motionerna
1984/85:1137 av Ulla Tillander (c) och Martin Olsson (c) samt 1984/85:2193
av Bengt Westerberg m. fl. (fp).

Motionerna berör bl. a. frågor om ändring av lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m., mål och
synsätt inom bostadspolitiken, låneregler, bostadsanpassning, tillgänglighet i
den yttre miljön, boendeservice och hissinstallationer.

Socialutskottet tar i yttrandet upp frågor om mål och synsätt inom
bostadspolitiken samt villkoren för statliga bostadslån, däremot inte bostadsfinansieringens
generella utformning.

Utskottet

Regeringen hemställer i propositionen bl. a. att riksdagen skall godkänna
vad som i propositionen har förordats i fråga om mål och synsätt inom
bostadspolitiken för att förbättra boendeförhållandena för gamla, handikappade
och långvarigt sjuka. I propositionen anges tre mål för bostadspolitiken,
nämligen rätten till frihet och integritet i boendet, rätten till stöd, hjälp
och vård i bostadsmiljön och rätten till en god boendestandard. Dessa mål
innebär enligt propositionen att alla skall ha rätt till en egen bostad. Många
människor som i dag bor på institution skulle kunna skrivas ut till ett
självständigt boende om bostadsförhållandena förbättrades och primärvård
och hemtjänst byggdes ut. Resurser bör så långt möjligt omfördelas från
institutionsvården till hemtjänsten, hemsjukvården och andra öppna vårdformer.
En god standard på bostaden är särskilt viktig för människor som
behöver hjälp och stöd. Rätten till en god boendestandard avser inte bara
förhållandena i den enskilda lägenheten. Också tillgängligheten till lägenhe -

1 Riksdagen 1984/85. 12 sami. Nr 4 y

SoU 1984/85:4 y

2

ten och den yttre miljön har stor betydelse. Sammanfattningsvis anser
departementschefen att det i hög grad är brister i bostäderna, bostadsförsörjningen,
de bostadssociala förhållandena samt i boendeservice som leder till
institutionsboende för många gamla, sjuka och handikappade. Många
människor som egentligen bara behöver omvårdnad och service vistas på
olika institutioner, eftersom andra, mer ändamålsenliga, sätt att tillgodose
behoven av lämplig bostad samt stöd, hjälp och vård inte står till buds i
tillräcklig omfattning. Åtgärder måste därför, enligt departementschefens
mening, snabbt inriktas på att avhjälpa dessa brister. Det innebär krav på en
förnyelse av våra bostadsområden. Förnyelsen måste särskilt inriktas på att
öka tillgängligheten för människor med funktionshinder, att stärka grannkontakterna
och gemenskapen, att förbättra förvaltningen av byggnader och
anläggningar och att bygga ut närservicen inom bostadsområdena.

I motionerna 1984185:2193 och 1984/85:3003 (båda fp) tas upp frågor om
rätten till eget boende. Enligt motionärerna behövs ett tioårsprogram för att
genomföra att alla får tillgång till ett självständigt boende antingen i en vanlig
bostad eller i någon form av serviceboende. Hemtjänsten och hemsjukvården
måste byggas ut för att minska institutionsboendet. De institutioner som
blir kvar måste byggas om så att alla kan få ett eget rum, anför motionärerna.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågor om äldres
levnads- och boendeförhållanden, senast år 1984 i det av riksdagen godkända
betänkandet SoU 1983/84:14 och år 1985 i betänkande SoU 1984/85:22.
Utskottet har därvid påtalat det angelägna i att omsorgen om äldre
människor kan anpassas till individuella behov och att äldre människor får
möjlighet att leva och bo självständigt, med stöd och hjälp, om de så behöver.
Utskottet har vidare i betänkande SoU 1982/83:27 konstaterat att det råder
stor politisk enighet kring de handikapp-politiska målen som kommer till
uttryck i det handlingsprogram i handikappfrågor som utarbetats av beredningsgruppen
för det internationella handikappåret (SOU 1982:46). I
handlingsprogrammet slås fast att handikappade skall ha samma möjlighet
som andra att välja bostadsort och bostadsform och att handikappade har rätt
till en egen bostad. Endast i det fall den enskilde i eget intresse väljer annan
boendeform bör sådan komma i fråga.

Utskottet konstaterar att det för närvarande pågår ett intensivt programoch
planeringsarbete för att minska institutionsboendet. Förslagen i propositionen
utgör en etapp i det arbetet. Förslagen skall inte ses isolerade utan
ingår i ett större sammanhang där bl. a. den nyligen framlagda propositionen
1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården m. m. ingår som
en del. I den propositionen understryks att tyngdpunkten i sjukvården skall
ligga hos primärvården. Primärvården får ett vidgat ansvar för bl. a.
långtidssjukvården, den psykiatriska vården och hemsjukvården. En central
fråga för primärvården blir därför samverkan med de kommunala instanserna,
särskilt den sociala hemtjänsten, samt samordningen av olika vårdinsatser.
En allmän utgångspunkt för vården av långtidssjuka anges vara att den

SoU 1984/85:4 y

3

enskildes möjligheter att leva och bo på egna villkor - dvs. som vanligt -endast bör begränsas om detta är en förutsättning för att kunna ge en god
medicinsk vård. Vidare föreslås i proposition 1984/85:176 om ny lag om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingstörda m. fl. bl. a. att de nuvarande
vårdhemmen och specialsjukhusen avvecklas. Vuxna psykiskt utvecklingsstörda
skall helst ha en egen bostad och få erforderligt stöd genom
socialtjänsten. I andra hand skall landstingskommunen tillhandahålla bostad
i form av vad som i den propositionen benämns grupphem. De nämnda
propositionerna är för närvarande föremål för behandling i socialutskottet.

Det är således fråga om en allmän strukturförändring mot ett minskat
institutionsboende för äldre, handikappade, långtidssjuka, psykiskt sjuka
och psykiskt utvecklingsstörda. Utskottet, som i flera olika sammanhang
drivit på den utvecklingen, anser att de mål och synsätt som anges i
propositionen om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade
och långvarigt sjuka ligger väl i linje med strävandena på vårdområdet.
Socialutskottet ställer sig således bakom den principiella inriktningen i
propositionen, ehuru de angivna villkoren för bostadslån ger anledning till
vissa uttalanden från utskottets sida (se nedan). Önskemålen i motionerna
2193 (fp) och 3003 (fp) yrkande 1 står inte i motsättning till det i
propositionen angivna målet för bostadspolitiken att alla skall ha rätt till en
egen bostad.

Det är emellertid angeläget att det tvärdepartementala arbete som legat till
grund för betänkandet (SOU 1984:78) Bo på egna villkor fortsätter. Enligt
propositionen skall omstruktureringen av vården och boendet följas upp
genom en studie av konsekvenserna med avseende på såväl samhällsekonomin
som fördelningen av kostnaderna mellan staten, landstingskommunerna,
primärkommunerna och enskilda. Formerna för samarbetet mellan
kommuner och landsting skall också uppmärksammas. Enligt vad som
upplysts har Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet beslutat
om ett gemensamt samarbetsprojekt för att studera konsekvenserna av
strukturförändringen mot ett minskat institutionsboende. Utskottet vill med
anledning härav framhålla att fungerande samverkansformer måste komma
till stånd på det lokala planet - främst vad gäller hemhjälp och hemsjukvård -om de intentioner som ligger bakom propositionen skall kunna förverkligas.
1 detta sammanhang vill utskottet också fästa uppmärksamhet på risken för
att ett självständigt boende utan tillräckligt samhällsstöd kan leda till att
alltför stora insatser begärs av de anhöriga. De anhörigas hjälp är ofta av
utomordentligt stort värde. De får emellertid inte lämnas ensamma i sitt
arbete utan måste ges stöd och avlastning genom social hemhjälp och
hemsjukvård.

Bostadslån kan lämnas till ny- och ombyggnad av bostadshus. Dessutom
kan under vissa förutsättningar bostadslån utgå för ombyggnad av ålderdomshem
till servicehus. Bostadslån beviljas däremot inte för sjukvårdslokaler
för sluten eller halvöppen vård eller för ålderdomshem.

SoU 1984/85:4 y

4

Enligt bostadsstyrelsens föreskrifter till bostadsfinansieringsförordningen
gäller för närvarande som villkor för bostadslån bl. a. att en bostad skall
innehålla minst 1 rum och kök, alternativt 1 1/2 rum och kokvrå. När det
gäller gruppbostäder godtas en lägre privat standard, om bostäderna är
kompletterade med gemensamma utrymmen. I propositionen föreslås dessa
föreskrifter ersättas av ett krav på att byggandet skall resultera i fullvärdiga
bostäder. Departementschefen framhåller att för att det skall vara fråga om
en fullvärdig bostad krävs en bostad med alla primära boendefunktioner.
Bostaden bör med andra ord uppfylla alla nu gällande krav i fråga om ytor,
utformning, utrustning och tillgänglighet. Förutom att uppfylla dessa krav
skall bostaden för att vara fullvärdig också vara så väl integrerad i
bebyggelsen att de boende får förutsättningar för delaktighet och gemenskap
med andra. Viss flexibilitet bör enligt propositionen medges i fråga om
gruppbostäder. Det kan gälla fördelningen av boendefunktioner på privat
resp. kollektiv del av bostaden.

I tre motioner tas från olika utgångspunkter upp frågan om innebörden av
kravet på fullvärdig bostad. Enligt motion 1984/85:3000 (s) bör kravet på
fullvärdig bostad omfatta också gruppbostäder. Ett gruppboende som inte
innehåller t. ex. eget hygienutrymme och pentry kommer i praktiken att bli
en institution, anför motionären. I motion 3003 (fp) anför motionärerna att
kravet på fullvärdig bostad bör tillämpas med flexibilitet. Alltför höga krav
på utrymmen, köksutrustning o. d. kan försvåra eller förhindra en ombyggnad.
En mycket snabb minskning av antalet ålderdomshemsplatser kan också
innebära att det blir svårare att få till stånd ombyggnader inom långvården
eftersom det blir ett ökat tryck på långvården. I motion 1984185:3004 (c)
föreslår motionärerna att upprustnings- och lånereglerna skall få sådan
utformning att ålderdomshemmen omfattas. Motionärerna anför bl. a. att
kommunerna själva bör få besluta om hur de vill ha boendet för de äldre
utformat.

Utskottet konstaterar att motivet för att ersätta detaljerade föreskrifter
om utrymmesstandard med begreppet fullvärdig bostad i betänkandet Bo på
egna villkor var att utrymmesstandard borde vara en kommunal angelägenhet
och bedömas utifrån de boendes behov, den fysiska miljöns förutsättningar
och ekonomiska möjligheter. I propositionen framhålls att principen
om fullvärdig bostad som villkor för bostadslån inte bör hindra att hänsyn tas
till särskilda omständigheter i de enskilda fallen eller till de krav på
boendemiljö och bostadsutformning som i vissa fall kan behöva ställas för att
säkerställa en god vård. Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att
anpassa kvalitetskraven till de lokala förutsättningarna. Utskottet konstaterar
också att viss flexibilitet skall kunna medges i fråga om gruppbostäder.
Med anledning av vad som anförs i motion 3000 (s) vill utskottet dock
framhålla att även gruppboendet självfallet måste hålla en god standard som
gör det möjligt för de boende att leva ett självständigt liv.

När det gäller förslaget i motion 3004 (c) om att ålderdomshem också skall

SoU 1984/85:4 y

5

omfattas av bostadslånegivningen vill socialutskottet anföra följande.

I betänkandet (SOU 1984:78) Bo på egna villkor redovisas (s. 33) vissa
utvecklingstendenser beträffande befolkningen. Det framgår därav att
antalet äldre ökar och att gruppen över 80 år kommer att öka med 40 % fram
till år 2000. I takt med att antalet äldre stiger, ökar också ensamboendet
bland de äldre. En annan tendens är att allt fler bor kvar i egen bostad allt
längre. Den senare utvecklingen har blivit möjlig bl. a. genom att hemtjänst
och hemsjukvård har byggts ut och numera erbjuder en god service åt den
som önskar bo kvar i sin invanda miljö.

Denna utveckling - att pensionärerna blir äldre och att allt fler bor kvar
längre i egen bostad - innebär att normalt serviceboende med i stort sett
samma vårdnivå som ett eget boende inte alltid framstår som ett fullgott
alternativ för den som till sist måste flytta från sin ursprungliga bostad. För att
i dessa fall inte långtidssjukvården skall utgöra enda kvarvarande alternativ
behövs tillgång till en boendeform inom äldreomsorgen där helinackordering
och tillsyn kan ges på ungefär samma sätt som på ålderdomshemmen. Enligt
utskottets mening bör det således även i fortsättningen finnas en boendeform
som ligger mellan å ena sidan eget boende/servicehusboende och å andra
sidan vård inom långtidssjukvården. Detta boende kräver dock en god
boendestandard som tillgodoser de äldres anspråk på frihet och integritet.
Var och en bör sålunda ha ett eget rum med större utrymme än vad som
förekommer i många ålderdomshem och med möjlighet att själv bestämma
om möblering o. d. Toalett och dusch måste finnas till varje rum. Kokmöjlighet
bör också finnas. Boendet bör grundas på personligt hyreskontrakt. Till
boendet skall knytas tillsyn och möjlighet till hjälp dygnet runt.

Reglerna för bostadslån bör utformas så att de stimulerar till önskvärd
utveckling och omstrukturering inom äldreomsorgen. Enligt socialutskottets
mening bör därför reglerna i bostadsfinansieringsförordningen anpassas så
att bostadslån kan utgå för att inrätta ett sådant boende som utskottet nu har
angett, oavsett om det är frågan om nybyggnad eller om om- och tillbyggnad
av ett befintligt ålderdomshem.

Utskottet vill framhålla att det anförda inte innebär att utskottet förordar
att ålderdomshemmen bevaras i befintligt skick. Vad utskottet förordar är ett
avsevärt bättre boende än ålderdomshemmen vanligen erbjuder, men med
ett bibehållande av den omsorgsnivå ålderdomshemmen traditionellt håller.
Det är fråga om ett självständigt boende, men med mera service och
personlig omvårdnad för de boende och med fler kollektiva funktioner i
anslutning till bostaden. Vad gäller bostadslån bör därför samma förutsättningar
gälla som för andra former av serviceboende.

Vad utskottet anfört angående bostadslån för ny- och ombyggnad av vissa
bostäder för äldre bör enligt socialutskottets mening ges regeringen till
känna.

Med anledning av vad som anförs i motion 3003 (fp) angående villkoren för
lån till ombyggnad av befintliga ålderdomshem till servicehus vill utskottet

SoU 1984/85:4 y

6

dessutom tillägga att en viss flexibilitet är befogad vid tillämpningen. Det bör
sålunda vara möjligt att göra en helhetsbedömning av kvaliteten i boendet,
där hänsyn kan tas till bl. a. kollektiva utrymmen, möjligheter till sociala
kontakter, omgivande miljö och även rena trivselvärden. Vägledande bör
vara omtanken om de människor som närmast skall bo i lägenheterna.

Som tidigare anförts finns inom både sjukvård och handikappomsorg en
utveckling mot öppnare vårdformer, vilket successivt kommer att ställa
ökade krav på funktionella bostäder för äldre, handikappade och långtidssjuka.
Strukturförändringen förutsätter öppenhet och flexibilitet i fråga om vård
och samhällsservice. Mot bakgrund härav vill socialutskottet avslutningsvis
understryka vikten av att regeringen noga följer tillämpningen av lånereglerna
så att utveckling och nytänkande inom vården inte motverkas.

Vad som i övrigt anförs i propositionen och motionerna föranleder inget
uttalande från socialutskottets sida.

Stockholm den 2 maj 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Blenda Littmarck (m), Ulla Tillander (c), Maria
Lagergren (s) Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk),
Göran Ericsson (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s). Bengt Lindqvist (s)
och Gunnar Elm (c).

minab/gotab Stockholm 1985 82760