yttr 1984/85 sku3y y

Yttrande 1984/85:sku3y

SkU 1984/85:3 y

Skatteutskottets yttrande
1984/85:3 y

om förnyelsefonder (prop. 1984/85:86)

Till finansutskottet

I proposition 1984/85:86 föreslås att vissa företag, vilkas årsvinst uppgår till
minst 500000 kr. skall betala in ett belopp motsvarande 10 % av vinsten till
ett räntelöst konto i riksbanken (förnyelsekonto). Inbetalningen skall vara
avdragsgill om företaget i räkenskaperna gör en motsvarande avsättning till
förnyelsefond. Med vinsten förstås den justerade årsvinsten, dvs. vinsten
efter bokslutsdispositioner men före vinstdispositioner och skatt. Förnyelsefonden
får användas för i första hand utbildning av arbetstagare hos företaget
samt forskning och utvecklingsarbete.

Förslaget om förnyelsefonder är i tekniskt avseende utformat i huvudsaklig
överensstämmelse med reglerna i lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto, vilken i sin tur bygger på lagen (1980:456) om
insättning på tillfälligt vinstkonto. Skillnaderna mellan de särskilda investeringsfonderna
och förnyelsefonderna avser - förutom ändamålet och de
anställdas inflytande på fondens användning - i huvudsak kretsen av
inbetalningsskyldiga företag och den tid under vilken medlen skall vara
spärrade på kontot. Från de synpunkter skatteutskottet har att företräda har
utskottet inte funnit anledning till erinran mot förslaget. De skäl som i vissa
motioner åberopas till stöd för avslag på propositionen i denna del ändrar
inte denna bedömning. Utskottet vill emellertid erinra om att inbetalningsplikten
skall bestämmas med utgångspunkt i företagets justerade årsvinst,
dvs. vinsten före avsättning till bl. a. investeringsfond. Detta kan komma att
innebära problem för företag inom rederinäringen som i samband med en
fartygsförsäljning avsätter medel till fond för nyanskaffning av fartyg.
Utskottet förutsätter att sådana och liknande problem kan lösas inom ramen
för den dispens som regeringen i särskilda fall har möjlighet medge.

Enligt lagen om allmän investeringsfond är aktiebolag, ekonomiska
föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter f. n. berättigade
till avdrag för avsättning till sådan fond vid beräkning av såväl
beskattningsbar inkomst som underlag för vinstdelningsskatt. För rätt till
avdrag krävs att ett belopp motsvarande 50 procent av avsättningsbeloppet
betalas in på ett räntelöst konto i riksbanken.

I propositionen föreslås att inbetalningskvoten höjs till 75 procent.

Skatteutskottet har inte funnit anledning till erinran mot detta förslag och
anser därför att det bör tillstyrkas av finansutskottet.

I motion 268 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkas att FoU-avdraget återinförs.
Sivert Andersson (s) begär i motion 263 en utvärdering av den inverkan de

1 Riksdagen 1984185. 6 sami Nr 3 y

SkU 1984/85:3 y

2

samlade åtgärderna på beskattnings- och stödområdet haft och har på
FoU-insatserna och investeringarna i den framtidsinriktade tekniken i
industrin.

Frågan om återinförande av FoU-avdraget behandlade skatteutskottet så
sent som i oktober i år. Utskottet framhöll därvid bl. a. (SkU 1984/85:2) att
samhällsstöd av olika slag i första hand lämpligen bör utgå i form av bidrag
och inte genom avdrag vid beskattningen. Utskottet hänvisade också till att
kritik i olika hänseenden riktats mot FoU-avdraget som stödform och till att
riksdagen under våren 1984 beslutat om olika åtgärder i syfte att stimulera
förnyelse och utveckling av industrin. Mot den bakgrunden ansåg utskottet
det inte motiverat att återinföra FoU-avdraget. Utskottet vidhåller sin av
riksdagen godkända uppfattning i denna fråga och anser således att
finansutskottet bör avstyrka motion 268 i denna del.

Vad särskilt angår den i motion 263 aktualiserade frågan om en utvärdering
av samhällsstödet till FoU-verksamhet kan det mot bakgrund av de
åtgärder på detta område som nyligen beslutats av riksdagen enligt utskottets
mening förutsättas att en utvärdering fortlöpande kommer att äga rum utan
särskild begäran av riksdagen. Utskottet anser följaktligen att även denna
motion bör avstyrkas av finansutskottet.

Stockholm den 5 december 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors
(s), Ewy Möller (m) och Bruno Poromaa (s).

Avvikande mening

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser att det avsnitt
av utskottets yttrande som börjar med ”Förslaget om” och slutar med ”av
finansutskottet” bort ha följande lydelse:

Finansministern framhåller att förslaget om förnyelsefonder i tekniskt
avseende är utformat i huvudsaklig överensstämmelse med lagen om
inbetalning på särskilt investeringskonto, vilken i sin tur bygger på lagen om
insättning på särskilt vinstkonto. I sak innebär emellertid den nya fonden i
två betydelsefulla hänseenden en nyhet i förhållande till de särskilda
investeringsfonderna och vinstfonderna. Det ena gäller ändamålet, det andra
och i sammanhanget kanske mest anmärkningsvärda de anställdas inflytande

SkU 1984/85:3 y

3

på fondens användning. Den lokala arbetstagarorganisation vid företaget
som företräder majoriteten av företagets anställda skall sålunda ha vetorätt
när det gäller fondmedlens användning, och denna majoritetsregel skall gälla
även om företaget har andra anställda än sådana som företräds av avtalsslutande
organisationer. Med hänsyn härtill och då lagstiftningen försetts med
en generalklausul liknande den som gäller inom beskattningsrätten borde
enligt utskottets uppfattning regeringen - innan propositionen lades - ha
remitterat ärendet till lagrådet för yttrande. Så har inte skett. Redan av
formella skäl bör enligt utskottets mening förslaget därför avvisas.

I övrigt vill utskottet framhålla följande. Ett huvudsyfte med propositionen
sägs vara att främja utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete.
Såvitt utskottet kan bedöma är emellertid det egentliga syftet med propositionen,
som tillkommit på LO:s initiativ, att försöka hålla löneökningarna på
en ekonomiskt försvarbar nivå. Enligt utskottets mening är det osannolikt att
förnyelsefonderna kommer att få denna effekt. Erfarenheterna av de
kollektiva löntagarfonderna ger inte stöd för något sådant antagande.

Ett bättre sätt att tillgodose kravet på utbildning, forskning och utveckling
inom företagen hade enligt utskottets mening varit att bibehålla FoUavdraget.
När detta avdrag, som enligt entydiga uttalanden från näringslivets
sida haft väsentlig betydelse för den långsiktiga planeringen för forskningsinsatser
och för finansieringen av nya forskningsprojekt, permanentades av
riksdagen med verkan fr. o. m. 1983 års taxering, rådde bred politisk enighet
om angelägenheten av att statsmakterna på olika sätt stödde forskning och
utveckling inom företagen. Det är mot den bakgrunden svårförståeligt och
beklagansvärt att regeringen ansett sig böra med vpk:s hjälp slopa FoUavdraget
redan fr. o. m. 1984.

I likhet med motionärerna bakom motion 262 anser utskottet det vara en
överlevnadsfråga för företagen att utbilda sin personal och att bedriva
framsynt forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde. Att genom
tvingande regler driva företagen till sådana insatser finner utskottet obefogat
och meningslöst och detta så mycket mer som reglerna genom sin utformning
automatiskt kommer att leda till ökad byråkrati och ökat krångel och
dessutom öppnar möjligheter för statsmakterna att styra investeringsinriktningen
i företagen.

Fond- och skattetrycket på Sveriges företagare har ökat mycket snabbt
efter regeringsskiftet 1982. Enbart för 1985 har beslut hittills fattats om
skattehöjningar och likviditetsindragningar för näringslivet på sammanlagt
ca 20 miljarder kr. Även mot den bakgrunden synes förslaget om ytterligare
låsning av företagens likvida medel godtyckligt och omotiverat.

Sammanfattningsvis anser således skatteutskottet att förslaget om förnyelsefonder
även i sak är så illa underbyggt att det bör avstyrkas av finansutskottet.
Genom ett sådant ställningstagande tillgodoses avslagsyrkandena i
motionerna 262, 266,267 och 268. Motionerna 263,264 och 265 bör däremot
inte föranleda någon åtgärd.

SkU 1984/85:3 y

4

Vad utskottet anfört innebär i viss mån också ett svar på propositionens
förslag om en uppräkning av inbetalningskvoten vid avsättning till allmän
investeringsfond. Enligt utskottets mening saknas anledning att införa regler
om ytterligare avsättning av företagens vinstmedel till allmän investeringsfond.
Enbart den omständigheten att skattesatsen för bolag och ekonomiska
föreningar m. fl. fr. o. m. 1985 års taxering uppgår till 52 % påverkar inte
denna bedömning, eftersom utskottet inte anser att vinstdelningsskatten bör
inverka på inbetalningskvotens storlek. Utskottet anser således att propositionen
bör avslås även i denna del, vilket innebär att motionerna 262 samt
266-268 tillgodoses även såvitt nu är i fråga.

mlnab/gotab Stockholm 1984 79461