yttr 1984/85 nu4y y

Yttrande 1984/85:nu4y

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan. 

Näringsutskottets yttrande
1984/85:4 y

om riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet
m. m. (prop. 1984/85:32)

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om yttrande av näringsutskottet över
proposition 1984/85:32 om riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk
brottslighet m. m. jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna
1984/85:93 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), 1984/85:94 av Lars Werner
m. fl. (vpk), 1984/85:95 av Karin Söder m. fl. (c) och 1984/85:96 av Per-Olof
Strindberg m. fl. (m).

Frågor med anknytning till dem som behandlas i propositionen har tagits
upp i två motioner under allmänna motionstiden år 1984, vilka har hänvisats
till näringsutskottet. Dessa motioner är

1983/84:908 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp), vari, såvitt här är i fråga,
hemställs (4) att riksdagen uttalar att etableringskontroll icke bör användas
som ett medel inom näringspolitiken, och

1983/84:2067 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1983/84:2065 anförs
beträffande åtgärdsinriktningen mot ekonomisk brottslighet.

Under förutsättning av justitieutskottets medgivande överlämnar näringsutskottet
dessa båda motioner, den förra i angiven del, till justitieutskottet
med det yttrande som avges i det följande.

Allmänt

Proposition 1984/85:32 är en principproposition, baserad framför allt på
den s. k. eko-kommissionens omfattande serie av betänkanden m. m. Den är
avsedd att följas av specialpropositioner rörande olika slags konkreta
åtgärder och av förslag i 1985 års budgetproposition till förstärkta resurser för
kampen mot ekonomisk brottslighet. Ekokommissionens förslag har remissbehandlats,
men utgången av remissbehandlingen redovisas inte annat än i
form av summariska sammanfattningar på vissa punkter. Riksdagen bereds
genom propositionen tillfälle att ta del av vad statsrådet Ingvar Carlsson,
justitieminister Sten Wickbom och finansminister Kjell-Olof Feldt har anfört
i fråga om arbetet mot ekonomisk brottslighet och särskilda åtgärder inom
ramen för detta.

Vidare begär regeringen att riksdagen skall godkänna de riktlinjer för det
framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet som justitieministern har ange»
i propositionen. De fyra motioner som från oppositionspartiernas håll har

1 Riksdagen 1984/85. 17sami. Nr 4 y

NU 1984/85:4 y

2

väckts med anledning av propositionen går sammanfattningsvis ut på att
riksdagen i olika hänseenden skall modifiera propositionens riktlinjer.
Folkpartiet påyrkar dessutom vissa uttalanden i speciella frågor.

Näringsutskottet finner att propositionen inte kan utgöra underlag för
några preciserade bedömningar från utskottets sida. Sådana får anstå till dess
regeringen framlägger sina nu aviserade förslag. Näringsutskottet inskränker
sig därför till att göra en del allmänna kommentarer dels till riktlinjerna, dels
till några särskilda punkter i finansministerns anförande, allt såvitt gäller
frågor som har anknytning till näringsutskottets beredningsområde.

Riktlinjerna

Av riktlinjerna finner näringsutskottet skäl att beröra dem som avser den
allmänna uppbyggnaden av rättsliga och administrativa system. De omfattar
sex punkter, nämligen (1) stöd för seriös näringsverksamhet, (2) kontrollpolitisk
medvetenhet, (3) enkelhet, (4) samordning, (5) självsanering och (6)
andra styrmedel än straff. I motionerna ägnas olika grad av uppmärksamhet
åt dessa riktlinjer. Motion 1984/85:96 (m) innehåller en granskning punkt för
punkt, varvid motionärerna - utifrån sin tolkning av vad formuleringarna i
propositionen kan innebära - i flertalet fall kommer fram till ett kritiskt
omdöme. Vänsterpartiet kommunisterna vill - enligt motion 1984/85:94 -inte granska riktlinjerna i detta sammanhang utan i stället återkomma när
förslag till lagstiftning etc. föreläggs riksdagen för beslut. I centerpartiets
motion 1984/85:95 och folkpartiets motion 1984/85:93 diskuteras endast
några enstaka av de sex riktlinjer det nu är fråga om. I den sistnämnda
motionen sägs bl. a. att man där med ”enkla regler” menar något annat än
vad regeringen enligt propositionen lägger in i detta uttryck.

Näringsutskottet anser - i linje med vad nyss sagts - att det inte är möjligt
att med utgångspunkt huvudsakligen i den allmänt hållna framställningen i
propositionen komma fram till ett välavvägt ställningstagande i de betydelsefulla
principfrågor som det här gäller. Därför avstår utskottet i stort sett från
att ställa propositionens formuleringar och därtill anknytande kommentarer i
motionerna mot varandra. Utskottet vill endast göra ett par allmänna
anmärkningar rörande detta avsnitt i propositionen.

Lagstiftning och kontrollsystem skall enligt den första av riktlinjerna
utformas med sikte på att utgöra ett stöd för den seriösa näringsverksamheten.
Invändningar mot denna princip torde knappast kunna föranledas av de
nu citerade orden utan endast - såsom i motion 1984/85:96 (m) - av detaljer i
föredragande statsrådets utläggning. Näringsutskottet vill emellertid betona
att till seriös näringsverksamhet självfallet inte får räknas blott näringsverksamhet
i redan etablerade former. Lagstiftningen och kontrollsystemet
måste utformas så att de inte motverkar en sund förnyelse inom näringslivet.

De riktlinjer som innebär att kontrollpolitiska aspekter skall beaktas i
samband med ändringar i lagstiftningen och att lagtekniskt enkla regler och

NU 1984/85:4 y

3

samordning mellan olika regelsystem bör eftersträvas kan knappast i sig ge
anledning till motsägelse. Annorlunda förhåller det sig med sådana riktlinjer
som att självsanerande åtgärder är att föredra framför överordnad samhällelig
normbildning och kontroll och att i valet mellan straffrättsliga och andra
samhälleliga kontroll- och sanktionsmetoder de senare bör ha företräde.
Näringsutskottet vill ifrågasätta att abstrakta uttalanden av det slaget - även
med den närmare bestämning av innebörden som ligger i vad föredragande
statsrådet anför - är lämpliga som riktningsangivelser för statsmakternas
kommande beslut. Ett exempel kan belysa detta. Så sent som den 1 juli 1984
har enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84:16, LU 1983/84:10) en ny lag om
fastighetsmäklare trätt i kraft, vilken bl. a. innebär att ett tidigare frivilligt
auktorisationssystem har avlösts av en offentlig registrering på basis av viss
lämplighetsprövning. Denna nya ordning - som de borgerliga partierna
motsatte sig - åberopas i propositionen som ett exempel på vidtagna åtgärder
mot ekonomisk brottslighet. Den synes inte stå i självklar överensstämmelse
med principen att självsanerande åtgärder är att föredra framför samhällelig
kontroll. En rimlig slutsats torde vara att riksdagen inte bör generellt uttala
sig för sådana utpräglat normativa riktlinjer som de om självsanerande
åtgärder och om straffrättsliga kontra andra sanktionsmetoder. I stället
borde dessa riktlinjer bytas ut mot anvisningar om att det i varje konkret fall
bör noga övervägas om ett alternativt handlingsmönster av angivet slag är
lämpligt.

Näringstillstånd och näringsförbud

I sin genomgång av eko-kommissionens förslag inom finansdepartementets
ansvarsområde behandlar finansministern bl. a. kommissionens betänkande
om näringstillstånd. Med detta begrepp avses ett tillstånd att driva viss
rörelse som lämnas efter en kvalitativ prövning av sökandens vandel,
utbildning m.m. Någon kvantitativ reglering av antalet företag i en viss
bransch eller på en viss ort är sålunda icke avsedd. Ett stundom liktydigt
begrepp har i den tidigare debatten varit etableringskontroll, en term som
emellertid också används om ett förfarande som innefattar kvantitativ
reglering. Näringsutskottet har under de senaste åren behandlat motioner
om etableringskontoll m.m. i sina betänkanden NU 1980/81:2, NU 1980/
81:39 (rskr 1980/81:275) och NU 1981/82:30 (rskr 1981/82:258).

Finansministern uttalar i propositionen att det föreligger ett nära samband
mellan det föreslagna näringstillståndssystemet och det system med vidgad
tillämpning av institutet näringsförbud som näringsförbudskommittén har
framlagt (SOU 1984:59). De båda förslagen måste, anför han, bedömas i ett
sammanhang när hela beredningsunderlaget föreligger. Remissbehandlingen
av näringsförbudsbetänkandet var ännu inte avslutad när propositionen
avlämnades. Finansministern anmäler sin avsikt att senare under detta
riksmöte framlägga förslag i syfte att öka möjligheterna till ingripanden mot

NU 1984/85:4 y

4

oseriösa näringsidkare.

Frågan om näringstillstånd berörs i alla de fyra motioner som har väckts
med anledning av propositionen.

Folkpartiet betecknar i motion 1984/85:93 krav på näringstillstånd som en
allvarlig inskränkning i näringsfriheten. I motionen yrkas att riksdagen redan
nu skall uttala att den tar avstånd från tankarna på att det skulle införas regler
om näringstillstånd. Samma innebörd har det inledningsvis nämnda yrkandet
i motion 1983/84:908, som folkpartiet väckte i januari 1984. Enligt detta
yrkande skall riksdagen uttala att etableringskontroll inte bör användas som
ett medel inom näringspolitiken. En kritisk inställning till införande av
näringstillstånd kommer också till uttryck i motionerna 1984/85:96 (m) och
1984/85:95 (c).

Vänsterpartiet kommunisterna välkomnar i motion 1984/85:94 en samlad
bedömning av förslagen om näringstillstånd och näringsförbud. Båda dessa
förslag visar emellertid, sägs det i motionen, alltför stor hänsyn till
näringslivets ovilja mot den tilltänkta regleringen. Mot eko-kommissionens
förslag invänds i motionen att det inte reser tillräckliga krav för tillståndsprövningen
och att det utelämnar flera branscher där en omfattande
ekonomisk brottslighet föreligger. Krav på näringstillstånd, särskilt i vissa
uppräknade branscher, innefattas också i det uttalande om inriktningen av
åtgärder mot ekonomisk brottslighet som samma parti i januari 1984 har
påyrkat i motion 1983/84:2067.

Näringsutskottet finner det angeläget att riksdagen under innevarande
riksmöte får tillfälle till lagstiftning som effektivt begränsar oseriösa näringsidkares
möjligheter att bedriva verksamhet. En fullständig sådan lagstiftning
måste avse ett system av åtgärder där näringsförbud, näringstillstånd samt en
effektiv bulvanlag ingår som medel och som gör det möjligt att komma åt
problemen i de branscher där kriminalitet är särskilt framträdande. Detta är
viktigt inte minst med hänsyn till den snedvridning av konkurrensen som
uppstår i branscher där oseriös verksamhet förekommer. Näringsutskottet
ansluter sig till regeringens bedömning att frågorna om näringsförbud och
näringstillstånd måste behandlas i ett sammanhang. En verkningsfull lagstiftning
om sådana bulvanförhållanden som kan föranledas av näringsförbud
etc. erfordras också. Näringsutskottet noterar vad justitieministern har
uttalat beträffande regler om bulvanförhållanden (prop. s. 49) och det
uppdrag som den nyligen tillkallade utredningen om betalningsansvaret för
juridiska personers skulder m. m. har fått att överväga åtgärder mot de
missförhållanden som bulvanskap kan ge upphov till (dir. 1984:41).

Av det sagda följer att utskottet avstyrker de båda nämnda yrkandena i
motionerna 1983/84:908 (fp) och 1984/85:93 (fp). Likaså avstyrker utskottet
motionerna 1983/84:2067 (vpk) och 1984/85:94 (vpk) såvitt de avser uttalanden
rörande näringstillstånd.

NU 1984/85:4 y

5

Övrigt

Den i motion 1983/84:2067 (vpk) föreslagna inriktningen av åtgärder mot
ekonomisk brottslighet innefattar, utöver vad tidigare sagts, krav på
lämplighetsprövning av personer och företag som vill köpa hyres- och
kontorsfastigheter samt krav på förbättrad kontroll av dels företag som får
statligt eller kommunalt stöd, dels bankernas och andra finansieringsinstituts
kreditgivning. En skärpt kontroll i sistnämnda hänseende påyrkas också i
motion 1984/85:94 (vpk).

Den senast berörda frågan togs upp från samma partis sida i en motion år
1983. Samtidigt förelåg en motion (s) enligt vilken bankinspektionen borde
få i uppdrag att utreda i vad mån bankerna direkt eller indirekt hade
förmedlat krediter vid spekulativa överlåtelser av bostadshus m. m. samt
lämna förslag till åtgärder som föranleddes av utredningsresultatet. Näringsutskottet
(NU 1982/83:30 s. 24) erinrade om bankinspektionens verksamhet
och om att ytterligare åtgärder kunde övervägas av eko-kommissionen.
Utskottet nämnde även riksbankens möjligheter att inverka styrande på
kreditströmmarna. Med dessa hänvisningar avstyrktes motionerna (reservation
vpk), vilka också avslogs av riksdagen.

När det nu på nytt har väckts förslag på samma område konstaterar
näringsutskottet att finansministern i propositionen (s. 83) anmäler sin avsikt
att efter remissbehandling av eko-kommissionens rapport i ämnet återkomma
till frågan huruvida det bör genomföras en särskild utredning om åtgärder
för att förhindra att yrkesmässig kreditgivning främjar eller underlättar
ekonomisk brottslighet. I avvaktan på regeringens ställningstagande i denna
fråga och i frågan om näringsförbud avstyrker näringsutskottet motionerna
1983/84:2067 (vpk) och 1984/85:94 (vpk) i nu aktuella delar.

Yrkandet i motion 1983/84:2067 (vpk) innefattar också rekommendationen
att man i varje sammanhang där statliga närings- eller kreditpolitiska
åtgärder föreslås skall beakta dessas effekter på den ekonomiska brottsligheten.
Näringsutskottet utgår från att så sker i önskvärd utsträckning och finner
inte anledning att förorda något särskilt uttalande av riksdagen i denna fråga.

Slutligen noterar näringsutskottet önskemålet i motion 1984/85:95 (c) att
det skall etableras en stat-företagsgrupp för samverkan mellan staten och
näringslivets organisationer i fråga om utformning och genomförande av
åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Näringsutskottet finner det naturligt
att detta uppslag övervägs och räknar med att regeringen inte behöver något
särskilt påpekande från riksdagens sida om den angivna möjligheten.

Stockholm den 10 januari 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

NU 1984/85:4 y

6

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Gunnar Nilsson i Stockholm (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp),
Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Sivert Andersson (s), Ivar
Franzén (c), Anita Modin (s) och Per-Ola Eriksson (c).

Avvikande meningar

1. Riktlinjerna

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att sist i
avsnittet Riktlinjerna bort tillfogas ett stycke av följande lydelse:

Med hänvisning till det anförda vill näringsutskottet uttala att riksdagen
enligt dess mening inte oreserverat kan godkänna de i propositionen angivna
riktlinjerna för den allmänna uppbyggnaden av rättsliga och administrativa
system.

2. Näringstillstånd och näringsförbud

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av
yttrandet under rubriken Näringstillstånd och näringsförbud som börjar med
”Näringsutskottet finner” och slutar med ”rörande näringstillstånd” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet delar den kritiska uppfattning om institutet näringstillstånd
som uttrycks i motionerna från borgerligt håll. Utskottet vill betona
den principiella skillnaden mellan näringsförbud, som åläggs en näringsidkare
av domstol på grund av vissa förfaranden eller försummelser, och ett på
förhandsprövning grundat beslut rörande näringstillstånd. Även finansministern
antyder en viss skepsis när det gäller näringstillstånd, något som
utskottet hälsar med tillfredsställelse. Det finns, menar utskottet, anledning
för riksdagen att redan på nuvarande stadium ta avstånd från ekokommissionens
propåer om införande av krav på näringstillstånd inom en rad
branscher. Näringsutskottet förordar alltså ett sådant uttalande i frågan som
påyrkas i motion 1984/85:93 (fp), i sak liktydigt med det som tidigare begärts i
motion 1983/84:908 (fp). Motionerna 1984/85:96 (m) och 1984/85:95 (c)
innehåller resonemang av samma innebörd. Av det sagda följer att näringsutskottet
bestämt avstyrker motionerna 1983/84:2067 (vpk) och 1984/85:94
(vpk) såvitt de avser uttalanden om näringstillstånd.

3. Näringstillstånd och näringsförbud

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet under rubriken
Näringstillstånd och näringsförbud som börjar med ”Näringsutskottet finner”
och slutar med ”rörande näringstillstånd” bort ha följande lydelse:

NU 1984/85:4 y

7

Näringsutskottet ser med tillfredsställelse på att riksdagen inom en nära
framtid kommer att få tillfälle att fatta beslut beträffande näringstillstånd och
näringsförbud. Det är emellertid angeläget att riksdagen redan nu gör klart
att den reform som förestår måste bli så vittgående att oseriös näringsverksamhet
effektivt förhindras. Detta innebär, som vänsterpartiet kommunisterna
framhåller i motionerna 1983/84:2065 och 1984/85:94 (i förra fallet med
yrkande i motion 1983/84:2067), att villkoren för näringstillstånd måste
skärpas i förhållande till vad eko-kommissionen har föreslagit och att fler
branscher än kommissionen har angivit måste omfattas av krav på sådant
tillstånd. Näringsutskottet förordar alltså att riksdagen riktar ett uttalande av
denna innebörd till regeringen.

4. Övrigt

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet under rubriken Övrigt
som börjar med ”När det” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande
lydelse:

Finansministern lämnar i propositionen en kortfattad redovisning för
eko-kommissionens rapport Kreditgivning och ekonomisk brottslighet. Han
underlåter emellertid att dra några omedelbara konsekvenser av vad
kommissionen har kommit fram till. I avvaktan på vad remissbehandlingen
av rapporten kan leda till går han inte längre än till att utlova ett senare
ställningstagande till om det behövs en utredning rörande åtgärder för att
förhindra att yrkesmässig kreditgivning främjar eller underlättar ekonomisk
brottslighet. Näringsutskottet finner denna förhalningspolitik oacceptabel.
Riksdagen bör enligt näringsutskottets mening ansluta sig till de berörda
synpunkterna i motionerna 1983/84:2067 (vpk) och 1984/85:94 (vpk) och
sålunda kräva effektiva åtgärder mot sådana missförhållanden i kreditgivningen
och på fastighetsmarknaden som motionärerna syftar på.

minab/gotab Stockholm 1985 79646

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.