yttr 1984/85 nu2y y

Yttrande 1984/85:nu2y

Näringsutskottets yttrande
1984/85:2 y

om beredskapslagring av olja och kol m. m. (prop. 1984/85:53)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över de
motioner som har väckts med anledning av proposition 1984/85:53 om
beredskapslagring av olja och kol m. m. jämte berörda delar av propositionen.

I propositionen framläggs förslag till lag om beredskapslagring av olja och
kol jämte lag om viss följdändring i kommunalskattelagen. Vidare begärs
riksdagens godkännande av riktlinjer för beredskapslagring av olja, kol och
kärnbränsle.

Motionerna är tre, nämligen 1984/85:238 av Ivar Franzén m. fl. (c),
1984/85:239 av Hugo Bergdahl (fp) och 1984/85:240 av Per Petersson m. fl.
(m). I motionerna godtas regeringens förslag till lagstiftning och riktlinjer för
beredskapslagring. I anslutning till några av de frågor som berörs i
propositionen yrkas emellertid på uttalanden av riksdagen. Detta gäller
beträffande avvecklingen av de statliga råolje- och kollagren och möjligheterna
till befrielse från lagringsskyldighet. Därutöver framförs i motion
1984/85:238 (c) önskemål om en utredning om försörjningsberedskapen på
energiområdet.

Näringsutskottet tar nu upp dessa frågor i nämnd ordning och i de delar
frågorna faller inom utskottets beredningsområde.

Innehållet i propositionen i övrigt föranleder inga kommentarer från
näringsutskottets sida.

Avveckling av de statliga råolje- och kollagren

Förslagen i propositionen innebär att beredskapslagringen av olja och kol
skall ske enligt av riksdagen godkända riktlinjer, som gäller principerna för
behovsberäkningen m. m. Frågor om lagringsskyldighet för säljare och
förbrukare föreslås liksom f. n. bli reglerade i en av riksdagen antagen lag.
Regeringen föreslås beräkna lagringsbehoven och bestämma omfattningen
av lagringen av olika produkter enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna.
Detta sker i form av kvantitativa lagringsmål. Regeringen förutsätts kunna
ändra dessa mål utan riksdagens hörande, om förändringar i fråga om
konsumtion m. m. ger anledning därtill. I propositionen sägs dock att
ändringar i lagringsprogrammen bör fortlöpande redovisas för riksdagen.

Näringsutskottet anser att den föreslagna ordningen är ändamålsenlig och
väl tillgodoser de önskemål om en klarare fördelning av beslutskompetens

1 Riksdagen 1984185.17sami. Nr 2 y

NU 1984/85:2 y

2

mellan riksdagen och regeringen som framkom vid utskottets behandling av
vissa oljefrågor våren 1984 (NU 1983/84:43 s. 23).

Det beslut om oljelagringsprogrammet som fattades av riksdagen våren
1984 innebar en betydande omläggning från statlig lagring av råolja till
tvångslagring inom näringslivet av färdiga produkter. Beslutet innebar också
att de ekonomiska fördelarna av det totalt minskade lagringsbehovet i form
av minskad kapitalbindning och lägre räntekostnader skulle komma främst
staten till godo. På dessa punkter rådde enighet vid riksdagens beslut. Som
ett led i omfördelningen av lagringen ingick bl. a. att det statliga råoljelagret,
som beräknades uppgå till 3,9 miljoner m3 den 1 juli 1984, skulle minskas
med sammanlagt 1,2 miljoner m3 under lagringsåren 1984/85 och 1985/86.

Av den nu framlagda propositionen framgår att regeringen avser att
minska lagret med ytterligare 1,1 miljoner m3 under lagringsåret 1986/87.
Bakgrunden härtill är att lagringsbehoven har reviderats på grund av
minskad förbrukning. Vid utgången av treårsperioden skulle alltså det
statliga råoljelagret uppgå till endast 1,6 miljoner m3. Enligt vad näringsutskottet
har erfarit väntas utförsäljningen av råoljan komma att ske genom
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) på marknadsmässiga villkor,
sannolikt främst till raffinaderiföretag inom landet.

Mot bakgrund av att lagringsskyldighet för kol införs anmäls i propositionen
att det statliga kollagret på 750 000 ton skall avvecklas senast under
lagringsåret 1985/86.

I motion 1984/85:240 (m) riktas kritik mot den angivna avvecklingen av de
statliga råolje- och kollagren. Motionärerna anser att lagren med hänsyn till
försörjningstryggheten t. v. bör bibehållas vid nuvarande nivå, vilket också
skulle ge de lagringsskyldiga inom näringslivet skälig tid till att förbereda
övergången till de nya reglerna. Vidare sägs att regeringen borde ha närmare
utrett behoven av lagerutrymmen för den ökade lagringen av färdiga
produkter.

I motion 1984/85:238 (c) kritiseras minskningen av den statliga oljelagringen
främst på den grunden att staten därigenom avhänder sig möjligheten att
använda lagren i prisstabiliserande syfte. Lagren bör inte reduceras i ett läge
då oljepriset är utsatt för en betydande press nedåt, anförs det.

Näringsutskottet anser sig böra ta upp främst de aspekter på lageravvecklingen
som berörs i sistnämnda motion. Såvitt utskottet förstår är motionärernas
tanke att staten skall uppskjuta avvecklingen av det statliga råoljelagret
längre än vad som är motiverat av beredskapsskäl. Den ”överlagring"
som därmed uppkommer skulle kunna användas under perioder av kortvariga,
starka prishöjningar på den internationella marknaden för att dämpa
genomslaget av höjningarna inom landet.

Utskottet vill först erinra om att frågan om utnyttjande av oljelager i
prisstabiliserande syfte utförligt behandlades av 1980 års oljelagringskommitté
i betänkandet (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid. Kommittén
jämförde lämpligheten och värdet av ett prisbuffertlager med andra metoder

NU 1984/85:2 y

3

för att stabilisera den inhemska prisnivån samtidigt som tillförseln säkras,
t. ex. högstpriser med prisclearing. Med hänsyn till de betydande finansiella
kostnaderna för lagringen måste enligt kommitténs beräkningar priskriser
inträffa ungefär vart tredje år för att metoden skulle vara lönsam. Kommittén
pekade också på vissa nackdelar med prisbuffertlager, bl. a. rättviseproblemen
vid distribution från buffertlagren. Kommittén kunde alltså inte förorda
uppbyggnaden av särskilda prisbuffertlager. Frågan anmäldes i proposition
1981/82:102 (bil. 3 s. 66). Föredraganden - handelsminister Björn Molin -fann det inte motiverat att närmare överväga ett sådant lager. Inte heller vid
riksdagsbehandlingen framfördes önskemål härom.

Vad som avses i den nu aktuella motionen är inte uppbyggnad av nya
prisbuffertlager utan bevarande under en begränsad period av lager som
redan finns. I båda fallen är det dock fråga om en huvudsakligen finansiell
merkostnad för staten i förhållande till den av beredskapsskäl motiverade
lagringen. Merkostnaden kan motiveras enbart om den uppvägs av sannolika
samhällsekonomiska fördelar i form av minskat genomslag på de inhemska
oljepriserna av internationella prishöjningar.

Enligt näringsutskottets uppfattning har det inte tillkommit några faktorer
som skulle tala för en positivare bedömning av värdet av ett prisbuffertlager
än den som gjordes på grundval av 1980 års oljelagringskommittés betänkande.
Utskottet vill särskilt peka på att oljemarknaden i dag präglas av en
sannolikt strukturellt betingad fallande pristrend. Till riskerna för prisfall vid
en fördröjd avveckling av det statliga råoljelagret kommer betydande
valutarisker. Näringsutskottet kan alltså inte förorda motionärernas förslag.

Näringsutskottet anser inte heller att en utförsäljning av lagret enligt den
av regeringen angivna tidsplanen skulle, såsom antyds i motionen, medföra
risker för störningar på oljemarknaden i Sverige eller internationellt.
Utskottet kan följaktligen från sina utgångspunkter inte finna att riksdagen
bör göra något uttalande om avvecklingen av de statliga råoljelagren på
grundval av motion 1984/85:238 (c). Inte heller det som anförs i motion
1984/85:240 (m) om problem för de lagringsskyldiga inom näringslivet
motiverar enligt utskottets mening något uttalande av riksdagen. Näringsutskottet
avstyrker alltså de två motionerna i berörda delar.

Befrielse från lagringsskyldighet

I samband med de ändringar i oljelagringsprogrammet som beslöts våren
1984 förkortades den s. k. basperioden - som ligger till grund för beräkningen
av företagens försäljning eller förbrukning och därmed också deras lagringsskyldighet
- från tre till ett år. Anledningen var att den treåriga basperioden
vid minskande volymer medförde en eftersläpning av lagringsskyldigheten,
vilket ansågs försvåra övergången från olja till andra energislag. Å andra
sidan medförde den förkortade basperioden en ökad lagringsskyldighet för

1* Riksdagen 1984185.17sami. Nr 2 y

NU 1984/85:2 y

4

företag med ökande försäljning eller förbrukning. Med hänvisning till att
detta i ett fåtal fall skulle kunna leda till ekonomiska problem för företagen
erinrade föredragande statsrådet om möjligheten för ÖEF enligt gällande lag
att medge befrielse helt eller delvis från lagringsskyldigheten (prop. 1983/
84:110 s. 69). Skäl för sådan dispens skulle kunna vara när t. ex. industrieller
regionalpolitisk! angelägen produktion skulle hotas vid tillämpning av
reglerna. Medgivande om reducering av lagringsskyldigheten borde lämnas
med stor restriktivitet. Det anförda lämnades utan erinran av riksdagen.

I den nu aktuella propositionen (s. 50-53) tas dispensfrågan upp ur en
annan aspekt. Föredragande statsrådet påpekar att de lagringsskyldiga som
före år 1978 byggt upp beredskapslager har fått betydande statligt stöd för
detta och därmed också konkurrensfördelar i förhållande till lagringsskyldiga
som tillkommit senare. Efter att ha redovisat ett utredningsförslag om
nedsättning till hälften av nytillkommande företags lagringsskyldighet under
det första året kommer föredraganden till slutsatsen att någon sådan generell
lättnad ej bör medges. Emellertid hänvisas till att den föreslagna nya lagen
innehåller en dispensbestämmelse (24 §). Enligt motsvarande bestämmelse i
gällande oljelagringslag kan ÖEF meddela befrielse från lagringsskyldighet.
Nu föreslås att regeringen skall kunna förbehålla sig beslutanderätten i vissa
dispensärenden. Vidare föreslås att ett medgivande om befrielse skall kunna
förenas med villkor. Av motiveringen framgår att sådana villkor kan bli
aktuella t. ex. om lättnader medges för företag som träder in på marknaden.
Villkoren kan då ta sikte på att inträdet sker på ett sätt som gagnar
branschens struktur eller på annat sätt främjar samhällets intressen, anförs
det i propositionen.

I såväl motion 1984/85:240 (m) som motion 1984/85:239 (fp) uttalas
farhågor för att möjligheten till dispens skall komma att utnyttjas på ett sätt
som rubbar konkurrensförhållandena på oljemarknaden. I den förstnämda
motionen hävdas att dispenser normalt inte bör medges för att underlätta
situationen för nytillkommande företag, eftersom alla lagringsskyldiga,
oberoende av när deras lagringsskyldighet inträdde, har i princip samma
lagringskostnad för sitt beredskapslager. Motionärerna önskar att det skall
under utskottsbehandlingen närmare preciseras under vilka omständigheter
dispens skall kunna beviljas. I den senare motionen sägs att befrielse för visst
eller vissa företag bör kunna ges bara om det föreligger force majeure.
Motionärerna föreslår ett motivuttalande av denna innebörd.

Av vad näringsutskottet har anfört framgår att dispensmöjlighet finns
redan enligt gällande lag. Den föreslagna lydelsen av 24 § i den nya lagen
innebär att befrielse från lagringsskyldighet får medges endast om detta
föranleds av synnerliga skäl, vilket innebär en skärpning i förhållande till
nuvarande bestämmelse.

Näringsutskottet anser att den konkurrensnackdel som sägs drabba
nytillträdande oljeföretag på den svenska marknaden jämfört med existerande
företag minskar i betydelse, eftersom det statliga oljelagringsstödet i

NU 1984/85:2 y

5

huvudsak upphörde redan år 1970. Viss dispensmöjlighet bör dock finnas
kvar. Villkoret bör då vara, som anförs i propositionen, att ett inträde på
marknaden sker på ett sätt som gagnar branschens struktur eller på annat sätt
främjar samhällsintresset. Utskottet anser att mot bakgrund av den svenska
oljebranschens problem en dispensmöjlighet utformad på detta sätt kan vara
lämplig.

Förslagen i motionerna 1984/85:239 (fp) och 1984/85:240 (m) till uttalanden
från riksdagens sida som ytterligare skulle inskränka möjligheten till
dispens strider enligt utskottets mening mot motionärernas angivna syfte att
värna om konkurrensneutraliteten. Utskottet avstyrker de ifrågavarande
motionsyrkandena.

Utredning om försörjningsberedskapen på energiområdet

I motion 1984/85:238 (c) framförs önskemål om att försörjningsberedskapen
på energiområdet skall utredas med utgångspunkt i ett småskaligt
energiförsörjningssystem, en fråga som saknar direkt anknytning till förslagen
i propositionen. Motionärerna erinrar om tidigare förslag från centerpartiet
om att energisystemen skall ges en flexibel och lokalt anpassad, småskalig
utformning med effektivare energianvändning. Ett sådant decentraliserat
system, som baseras på i huvudsak förnybara inhemska energikällor, är
enligt motionärerna betydligt mindre sårbart än ett storskaligt system. Det
har emellertid inte närmare prövats, anför de, vilka fördelar en decentralistisk
energipolitik kan innebära från beredskapssynpunkt.

Näringsutskottet har vid ett antal tillfällen behandlat motionsyrkanden
från centerpartiets sida av innebörd att energipolitiken skall ges en inriktning
mot småskalighet, effektivare energianvändning och utnyttjande av inhemska,
förnybara resurser. Så skedde våren 1984 vid utskottets behandling av
frågor om bl. a. anslag till energiändamål för budgetåret 1984/85. Utskottet
hänvisade då (NU 1983/84:30 s. 34) till att riksdagen år 1981 har fastställt
grundläggande riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990. Det
påpekades att ett viktigt inslag i energipolitiken är en successiv utveckling
mot ett energisystem baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att det inte fanns
anledning för riksdagen att ompröva riktlinjerna i enlighet med centerpartiets
begäran. Partiets företrädare i utskottet reserverade sig häremot.
Riksdagen följde utskottet.

I ett nyligen avgivet yttrande (NU 1984/85:1 y) till bostadsutskottet har
näringsutskottet avstyrkt att lagen (1977:439) om kommunal energiplanering
skulle kompletteras med en ändamålsbestämmelse av den innebörd som det
nu är tal om. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare
anmälde avvikande mening. Bostadsutskottets behandling av frågan har
utmynnat i motsvarande ställningstagande (BoU 1984/85:6).

Näringsutskottet erinrar vidare om att frågan om Sveriges energiförsörj -

NU 1984/85:2 y

6

ning fram till år 2010 har övervägts av 1981 års energikommitté, som har
redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1984:61) I stället för
kärnkraft. Kommittén har valt att inte gå närmare in på frågan om
försörjningsberedskap. Det anförs dock i betänkandet (s. 42) att den nu
pågående omställningen av den svenska energiförsörjningen är positiv från
beredskapssynpunkt. Energikommitténs betänkande väntas komma att
utgöra en del av underlaget för en proposition våren 1985 om energipolitiken.

Av det sagda framgår att frågor om energipolitikens inriktning kommer att
behandlas av riksdagen i en nära framtid. Näringsutskottet tar här bara upp
frågan huruvida en utredning av det slag som begärs i den nu aktuella
motionen är sakligt motiverad, oavsett om energipolitiken ges den ena eller
andra inriktningen.

Näringsutskottet vill först påpeka att försörjningsberedskapen på
energiområdet utgör en del av det ekonomiska försvaret, som i sin tur ingår i
totalförsvaret. För att samordna verksamheten inom totalförsvaret tillämpas
ett system för långsiktig planering som i stort är uppbyggt på samma sätt för
totalförsvarets olika delar (se prop. 1981/82:102). När det gäller det
ekonomiska försvaret kan planeringen sägas utgå från att utvecklingen inom
de olika försörjningsområdena - livsmedel, beklädnad, energi etc. - styrs i
huvudsak av andra faktorer än beredskapskrav. Uppgiften för det ekonomiska
försvaret blir alltså att verka för att försörjningssystem som är anpassade
till fredliga förhållanden kan fullgöra vissa uppgifter även i kris eller i krig.

I motion 1984/85:238 (c) föreslås ett annat sätt att angripa frågan. I stället
för att söka anpassa det existerande energiförsörjningssystemet till beredskapskraven
genom olika åtgärder bör man, enligt motionärernas synsätt,
sträva efter att ge systemet en sådan utformning att beredskapskraven i större
utsträckning blir tillgodosedda.

Näringsutskottet vill påpeka att detta synsätt i viss utsträckning har vunnit
insteg i totalförsvarsplaneringen. Utskottet hänvisar här till den av totalförsvarets
chefsnämnd nyligen avgivna rapporten (Ds Fö 1984:4) Beredskapshänsyn
i samhällsplaneringen. Beträffande energisektorn gäller att beredskapskraven
i ökande grad beaktas vid utformningen av system för produktion
och distribution av elkraft och fjärrvärme. En utförlig redovisning av
sårbarhetsfrågorna inom elförsörjningen jämte vissa förslag till åtgärder har
nyligen avgetts av en särskild utredare i betänkandet (SOU 1984:69) Säker
elförsörjning. Inom ramen för ÖEF:s s. k. perspektivstudie av svensk
försörjningsberedskap efter år 1987 undersöks vidare möjligheterna att
genom olika åtgärder stärka kraftsystemets drift. Liknande studier av
fjärrvärmesystemet har bedrivits inom försvarets forskningsanstalt (FOA)
och nyligen redovisats i FOA-rapporten Krigsskydd av fjärrvärme.

Näringsutskottet konstaterar att det redan pågår en betydande verksamhet
med syfte att ge olika delar av energisystemet en mindre sårbar utformning.
Utskottet kan från sina utgångspunkter inte finna att det behövs en

NU 1984/85:2 y

7

övergripande utredning av det slag sorn föreslås i motion 1984/85:238 (c).
Motionen avstyrks i denna del.

Stockholm den 5 december 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s),
Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Andersson (s) och Hugo
Bergdahl (fp).

Avvikande meningar

1. Avveckling av statliga råoljelager

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Avveckling av de
statliga råolje- och kollagren - som börjar med ”Näringsutskottet anser” och
slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan följaktligen inte finna att riksdagen bör göra något
uttalande på grundval av motion 1984/85:238 (c). Motionen avstyrks i berörd
del.

Den kritik som i motion 1984/85:240 (m) riktas mot den av regeringen
aviserade avvecklingen av de statliga råolje- och kollagren grundas i
huvudsak på beredskapshänsyn. Motionärerna pekar emellertid också på att
den snabba avvecklingen av dessa lager och motsvarande ökning av
lagringsskyldigheten för näringslivet kommer att medföra problem för de
berörda företagen. Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att
regeringen har tagit otillräcklig hänsyn till dessa problem. Utskottet vill
dessutom påpeka vikten av att utförsäljningen från de statliga lagren sker på
ett sätt som inte åstadkommer störningar på marknaden.

Vid behandlingen av ärendet har näringsutskottet uppmärksammat frågan
om ÖEF:s planerade inköp av råolja från Iran. Av uppgifter som lämnades i
riksdagen den 5 november 1984 av statsrådet Birgitta Dahl med anledning av
frågorna 1984/85:89,91,96,97 och 110 framgår att ÖEF alltjämt har uppdrag
från regeringen att upphandla 600 000 m3 råolja, varav huvuddelen från Iran,
trots att det efter riksdagens beslut våren 1984 om minskning av den statliga
råoljelagringen inte längre finns något behov av råoljan inom ramen för
lagringsprogrammet. Enligt vad näringsutskottet har erfarit kommer regeringens
handläggning av frågan att granskas av konstitutionsutskottet i en
nära framtid. Från sina utgångspunkter vill dock näringsutskottet framhålla

NU 1984/85:2 y

8

att det finns allvarlig risk för att ett fullföljande av affären med dagens
marknadsförutsättningar kommer att leda till betydande förluster för staten.
Detta gäller i synnerhet om leveranserna skulle komma att förenas med
villkor om att råoljan skall destineras till Sverige. I sådant fall skulle det,
förutom extra kostnader, även kunna uppkomma störningar i försörjningsmönstret
för de svenska raffinaderiföretagen.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1984/
85:240 (m) i här aktuell del. Enligt utskottets mening bör riksdagen i ett
tillkännagivande på grundval av motionen även uttala att den planerade
upphandlingen av råolja från Iran ej bör fullföljas.

2. Avveckling av statliga råoljelager

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Avveckling av de statliga råolje- och kollagren - som börjar
med ”Enligt näringsutskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha
följande lydelse:

Av propositionen framgår att statsfinansiella hänsyn har varit styrande för
den planerade minskningen av de statliga olje- och kollagren. Effekterna på
prisnivån och på berörda företag synes inte ha beaktats. Med instämmande i
vad som anförs i motion 1984/85:238 (c) anser näringsutskottet att det finns
anledning att noga överväga möjligheterna att reducera de statliga råoljelagren
på ett sätt som bidrar till att stabilisera den inhemska prisnivån för olja. I
sammanhanget vill utskottet påpeka att förutsättningarna för de beräkningar
som redovisades av 1980 års oljelagringskommitté har förändrats i olika
hänseenden. Bl. a. är räntenivån i dag lägre, och det finns god tillgång till
lagringsutrymmen utan alternativ användning.

Enligt näringsutskottets mening bör alltså regeringen, innan ytterligare
råoljevolymer säljs ut, skyndsamt pröva om en fördröjd avveckling av lagren
med dagens förutsättningar skulle kunna innebära samhällsekonomiska
fördelar. Vid en sådan prövning bör lämpligen också beaktas de olika
problem för de lagringsskyldiga inom näringslivet som påtalas i motion
1984/85:240 (m). Näringsutskottet tillstyrker alltså såväl denna motion som
motion 1984/85:238 (c) i här berörda delar.

3. Befrielse från lagringsskyldighet

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c) och Hugo
Bergdahl (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Befrielse från
lagringsskyldighet - som börjar med ”Av vad” och slutar med ”ifrågavarande
motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Av vad näringsutskottet har anfört framgår att den nu av regeringen
föreslagna dispensbestämmelsen, liksom motsvarande bestämmelse i gällan -

NU 1984/85:2 y

9

de lag, syftar bl. a. till att mildra de konkurrensnackdelar som vissa
lagringsskyldiga kan drabbas av till följd av oljelagringssystemets konstruktion.
Näringsutskottet anser sig kunna godta den föreslagna utformningen av
dispensbestämmelsen. Däremot har utskottet erinringar mot föredragande
statsrådets motivering till denna bestämmelse. Vad som där anförs kan tolkas
så att regeringen skall ha fria händer att medge lättnader för oljeföretag som
önskar etablera sig på den svenska marknaden i den mån etableringen sker på
ett sätt som bedöms främja ”samhällets intressen”. Sådana grunder för
dispens skulle enligt utskottets mening inbjuda till godtycke och medföra
risker för negativa effekter för övriga företag inom oljebranschen. Med
instämmande i vad som anförs härom i motionerna 1984/85:239 (fp) och
1984/85:240 (m) anser näringsutskottet att dispens bör kunna medges endast i
fall då en tillämpning av gällande bestämmelser skulle leda till uppenbart
orimliga konsekvenser. Utskottet tillstyrker alltså motionerna i denna del
och föreslår ett uttalande av angiven innebörd från riksdagens sida.

4. Utredning om försörjningsberedskapen

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (m) anser att den del av yttrandet -under rubriken Utredning om försörjningsberedskapen på energiområdet -som börjar med ”Näringsutskottet konstaterar” och slutar med ”denna del”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet konstaterar att de redovisade studierna rör olika delfrågor
inom energisektorn och att det hittills inte har gjorts någon övergripande
utredning om den lämpliga utformningen av energisystemet från beredskapssynpunkt.
Med instämmande i vad som anförs härom i motion 1984/85:238
(c) anser utskottet att en sådan utredning nu bör komma till stånd. Utskottet
tillstyrker alltså motionen i denna del.