yttr 1984/85 lu2y y

Yttrande 1984/85:lu2y

LU 1984/85:2 y

Lagutskottets yttrande
1984/85:2 y

över riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet
m. m. (prop. 1984/85:32)

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om lagutskottets yttrande över proposition
1984/85:32 om riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet
m.m. jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1984/
85:93 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1984/85:94 av Lars Werner m.fl.
(vpk), 1984/85:95 av Karin Söder m.fl. (c) och 1984/85:96 av Per-Olof
Strindberg m.fl. (m).

Lagutskottet får anföra följande.

I propositionen gör statsrådet I. Carlsson vissa allmänna uttalanden om
arbetet mot ekonomisk brottslighet och riksdagen bereds genom propositionen
tillfälle att ta del av dessa. Till propositionen har fogats bilagor från
justitiedepartementet och finansdepartementet. I justitiedepartementets
bilaga föreslås att riksdagen skall godkänna de riktlinjer för det framtida
arbetet mot ekonomisk brottslighet som justitieministern angett i bilagan.
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om
de överväganden som gjorts i anslutning till olika förslag om åtgärder mot
ekonomisk brottslighet.

Liksom i propositionen understryks i motionerna behovet av kraftfulla
åtgärder mot ekonomisk brottslighet på olika områden. När det gäller
metoderna att bekämpa denna brottslighet lämnas i de tre borgerliga
motionerna emellertid vissa från propositionen avvikande synpunkter.
Vidare föreslås i dessa motioner olika uttalanden om kompletterande
åtgärder i brottsbekämpande syfte. I motion 94 (vpk) ansluter sig motionärerna
i huvudsak till regeringens förslag men lämnar därutöver vissa förslag
till särskilda åtgärder.

Lagutskottet begränsar sitt yttrande till sådana uttalanden och förslag i
justitiedepartementets bilaga och i motionerna som har direkt anknytning till
utskottets beredningsområde.

Utskottet vill till en början erinra om att utskottet tidigare i olika
sammanhang har framhållit att det förekommer att det civilrättsliga regelsystemet
används i illojala och brottsliga syften. Utskottet har därvid strukit
under behovet av att vissa delar av den civilrättsliga lagstiftningen ses över
som ett led i bekämpandet av ekonomisk brottslighet. De förslag beträffande
regler om bulvanförhållanden och s. k. ansvarsgenombrott som redovisas i
propositionen har sålunda sin grund i en av riksdagen på utskottets
hemställan begärd utredning av nämnda förhållanden (LU 1982/83:16).

1 Riksdagen 1984/85.8saml. Nr2 y

LU 1984/85:2 y

2

Utskottet har samtidigt pekat på att ändringar i brottsförebyggande syfte i
den civilrättsliga regleringen emellertid ofta innebär svåra avvägningsproblem.
Utskottet har betonat att en utgångspunkt för en lagöversyn måste
vara att denna inte får hämma eller försvåra seriös näringsverksamhet.

De i propositionen föreslagna riktlinjerna för det framtida reformarbetet
tar sikte på dels det straffrättsliga förfarandet i vid mening, dels den allmänna
uppbyggnaden av rättsliga och administrativa system. Från de synpunkter
lagutskottet har att anlägga är det endast den senare delen som har intresse.
Riktlinjerna är i denna del allmänt hållna och synes i huvudsak ha accepterats
av motionärerna. Endast i motion 96 (m) anförs vissa kritiska synpunkter och
då framför allt när det gäller vissa uttalanden i anslutning till riktlinjerna.

Utskottet anser för sin del att de föreslagna riktlinjerna för en allmän
uppbyggnad av rättsliga och administrativa system och som kan sammanfattas
i stöd för seriös näringsverksamhet, kontrollpolitisk medvetenhet,
enhetlighet, samordning, självsanering och användandet av andra styrmedel
än straff utgör en god grund för fortsatta lagstiftningsåtgärder när det gäller
att förebygga ekonomisk brottslighet. Vad som sägs om att lagstiftning och
kontrollsystem skall utformas med sikte på att utgöra ett stöd för den seriösa
näringsverksamheten står också i god överensstämmelse med de uttalanden
utskottet tidigare gjort i olika sammanhang i fråga om den civilrättsliga
lagstiftningen.

Utskottet har inte funnit det meningsfullt att i detalj granska alla de olika
uttalanden som görs i anslutning till riktlinjerna och som huvudsakligen har
betydelse för andra rättsområden än sådana som lagutskottet har att
behandla. Motsvarande gäller också i princip uttalandena i motion 96 (m).
När det gäller den riktlinje som rör användandet av andra styrmedel än straff
har emellertid motionärerna i motion 96 uttalat att de inte kan godta denna.
Riktlinjen innebär att i valet mellan straffrättsliga och andra samhälleliga
kontroll- och sanktionsmetoder de senare bör ha företräde. Motionärerna
anser att denna riktlinje bl. a. kommer att leda till en försämrad rättssäkerhet
för den enskilde eftersom tillämpningen av kontroll- och sanktionsmetoder
ankommer på administrativa myndigheter och inte på domstolarna. Vidare
anser motionärerna att riktlinjen innebär att den enskilde normalt sett
kommer att befinna sig i underläge i förhållande till vederbörande myndighet.

Utskottet vill framhålla att det på det civilrättsliga området är vanligt att
domstolarna har att tillämpa andra sanktionsmedel än straff, t. ex. skadestånd,
vitesföreläggande eller åläggande av personligt betalningsansvar. I
olika sammanhang har utskottet uttalat att sådana sanktioner kan ge en
drabbad part ett bättre skydd än en straffsanktion och därför i vissa fall kan
vara att föredra. Utskottet kan hänvisa exempelvis till betänkandet LU
1977/78:10 där utskottet behandlade bl. a. problemen med hur man skall
komma till rätta med det ökande antalet patentintrång. Utskottet konstaterade
att patentlagens straffregler hade haft ringa effekt och att även

LU 1984/85:2 y

3

skadeståndssanktionen var ineffektiv. Enligt utskottets mening borde man
pröva införandet av vitesförbud som sanktion och vidare borde skadeståndsprocessen
göras effektivare. Utskottet hemställde därför i sitt av riksdagen
godkända betänkande att sanktionssystemet inom patenträtten skulle bli
föremål för översyn.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionärernas kritik mot
den föreslagna riktlinjen har föga relevans på det civilrättsliga området.
Enligt utskottets mening bör den aktuella riktlinjen kunna läggas till grund
för lagstiftning på detta område. Utskottet kan således inte ställa sig bakom
yrkandet i motion 96 i denna del.

I motion 95 (c) läggs fram förslag till vissa kompletterande riktlinjer för
arbetet med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Med hänsyn till att
förslagen i huvudsak faller utanför lagutskottets beredningsområde föranleder
de inga närmare uttalanden från utskottets sida.

Även i motion 94 (vpk) läggs fram förslag till kompletterande åtgärder. De
förslag som har anknytning till lagutskottets beredningsområde rör införandet
av s. k. namnkarantän samt patent- och registreringsverkets registerföring.

Med namnkarantän åsyftar motionärerna att patentverket skall ha möjlighet
att hålla ett firmanamn, som blir ledigt, i karantän en viss tid innan det får
övertas av ett annat bolag.

Enligt aktiebolagslagen (ABL) skall aktiebolag ha firma, dvs. en benämning
under vilken verksamheten skall bedrivas. Firman skall anges i
bolagsordningen och skall jämte övriga föreskrivna uppgifter angående
bolaget registreras hos patent- och registreringsverket. Också ändringar av
firma skall registreras och ändringarna får inte verkställas förrän registrering
skett.

Firmalagen, som också är tillämplig på bl. a. handelsbolags och ekonomiska
föreningars firmor, ger näringsidkaren ensamrätt till firma. Ensamrätten
förvärvas genom registrering eller inarbetning. Registrering får inte ske bl. a.
om firman är förväxlingsbar med registrerade eller inarbetade varumärken
eller firmor. Prövningen av om en föreslagen firma strider mot firmalagen
utförs av registreringsmyndigheten, dvs. beträffande aktiebolag av patentverket
samt i fråga om handelsbolag och ekonomiska föreningar av
vederbörande länsstyrelse.

I firmalagen finns också bestämmelser om överlåtelse av firma. Bl. a.
gäller att firma endast får överlåtas i samband med den näringsverksamhet i
vilken firman används. Förbudet kan emellertid kringgås på så sätt att ett
aktiebolag genom ändring av bolagsordningen antar ny firma varefter den
gamla avregistreras. Den gamla firman kan sedan omedelbart antas av ett
annat bolag. När ett aktiebolag byter firma skall enligt ABL länsstyrelsen
genast underrättas härom. Underlåter bolaget att underrätta länsstyrelsen
kan registrering av firmaändringen vägras.

1* Riksdagen 1984/85.8saml. Nr2y

LU 1984/85:2 y

4

Bestämmelsen om skyldighet för aktiebolag att underrätta länsstyrelsen
kom till år 1980 och trädde i kraft den 1 juli 1981 (prop. 1979/80:143, LU
1980/81:4). Till grund för lagstiftningen låg brottsförebyggande rådets
promemoria (BRÅ PM 1979:5) Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det
bundna kapitalet. I promemorian framhölls att firmabyten ofta ingick som ett
led i en rad åtgärder som syftade till att vilseleda borgenärer och andra
intressenter. Enligt promemorian kunde de problem som firmabytena
aktualiserar endast delvis avhjälpas genom införande i firmalagen av en
bestämmelse om karenstid så att avregistrerad firma inte får inregistreras på
nytt innan viss tid förflutit. I promemorian konstaterades, att manipulationer
med firmabyten torde vara vanligast i aktiebolag och att det därför var
påkallat med föreskrifter i ABL som begränsar rätten att byta firma. På
grund härav föreslogs att beslut om ändring i bolagsordningen av bolagets
firma skulle få registreras endast om vissa närmare angivna krav uppfyllts. I
proposition 1979/80:143 anförde departementschefen att BRÅ:s förslag
skulle endast ge begränsade fördelar när det gällde att motverka den
ekonomiska brottsligheten men medföra betydande administrativa nackdelar.
Departementschefen föreslog därför att uppgiftsskyldigheten till länsstyrelsen
skulle införas som en mindre långtgående åtgärd.

I sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1980/81:4 anförde utskottet
att firmabyten kan ingå som ett led i ekonomisk brottslighet eller i en eljest
illojal verksamhet. Enligt utskottets mening framstod det därför som
angeläget att åtgärder vidtas som kan motverka att en bolagsordning ändras
av illojala skäl. Samtidigt borde det emellertid beaktas att utgångspunkten
måste vara att bolagsledningen har full frihet att bedöma när det finns skäl att
byta firma. Enligt utskottet innebar förslaget i propositionen en rimlig
lösning när det gällde att komma till rätta med de problem som det var fråga
om. Förslaget gav nämligen länsstyrelsen möjligheter att förhindra att ett
bolag - som då syntes kunna ske - gled ur kontrollsystemet på grund av att det
bytt firma.

Problemen med firmabyten som led i ekonomisk brottslighet behandlades
ånyo av riksdagen våren 1983 med anledning av en motion med yrkande om
införande av namnkarantän. Utskottet konstaterade i betänkandet LU
1982/83:36 att underlag då ännu saknades för en bedömning av huruvida den
nya regeln om uppgiftsskyldighet till länsstyrelsen innebar en tillfredsställande
lösning av problemen med firmabyten. Ytterligare erfarenheter borde
därför avvaktas innan man övervägde en skärpning av lagstiftningen.
Motionen avslogs av riksdagen.

Enligt utskottets mening saknas alltjämt underlag för en bedömning av om
det behövs någon skärpning av reglerna om registrering av firma. Utskottet
kan därför inte biträda förslaget i motion 94 att riksdagen nu skall uttala att
införandet av namnkarantän skall tas med bland riktlinjerna för det framtida
arbetet mot ekonomisk brottslighet.

LU 1984/85:2 y

5

I motion 94 anförs vidare att det finns skäl till förändringar även när det
gäller registerverksamheten vid patentverket. Motionärerna hänvisar till att
bolagsstyrelsen är skyldig att årligen till patentverket anmäla vilka som sitter
i bolagets styrelse. Enligt motionärerna visar erfarenheterna att dessa
uppgifter inte utnyttjas på rationellt sätt. Detta förhållande har, framhåller
motionärerna, lett till att det fortfarande inte är möjligt att i aktiebolagsregistret
söka på person och därigenom erhålla en någorlunda aktuell
förteckning över vilka styrelser en viss person sitter i. Motionärerna anser att
det nu är tid att ta upp ett förslag som utarbetats inom BRÅ och som tidigare
avvisats av statsmakterna. Förslaget innebär att en skyldighet införs för
styrelseledamot, som avgår, att genast anmäla sin avgång till bolagsregistret.
Iakttas inte skyldigheten blir ledamoten solidariskt ansvarig med bolaget för
uppkommande förpliktelser. Förslaget har enligt motionärerna den fördelen
att det är den enskilde ledamoten och bolaget som får ett intresse av att
bevaka att omregistrering sker och inte endast som nu patentverket.

Enligt ABL skall ett aktiebolag för registrering i aktiebolagsregistret
anmäla vem som utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör, suppleant
och firmatecknare samt lämna uppgift om bl. a. funktionärernas
personnummer och postadress. Bolaget är också skyldigt att anmäla när
tidigare registrerade förhållanden ändras. Någon motsvarande skyldighet att
anmäla bolagsfunktionärernas personnummer och postadress fanns inte
enligt 1944 års aktiebolagslag och ABL medförde inte någon skyldighet för
bolagen att komplettera äldre registreringsanmälningar med sådana uppgifter.
För personer som kvarstod i bolagsregistret från tiden före ikraftträdandet
av ABL den 1 januari 1977 saknades alltså till en början dessa uppgifter.

Genom en lagändring år 1981 infördes, såsom motionärerna påpekat, en
skyldighet för aktiebolag att årligen till bolagsregistret sända in en aktuell
förteckning över styrelseledamöter, verkställande direktör m.fl. jämte
uppgift om deras personnummer och postadress. Förteckningen är inte
avsedd att användas för komplettering av tidigare registeruppgifter men kan
utnyttjas för stickprovskontroller av att uppgifterna i bolagsregistret är
riktiga. För att göra det möjligt för patentverket att komplettera
bolagsregistret med uppgifter om personnummer och postadress på de
personer som registrerats före ikraftträdandet av ABL antog riksdagen 1983
en särskild lag som ålade aktiebolagen att före den 1 juli 1984 anmäla sådana
uppgifter för registrering.

I detta sammanhang vill utskottet också peka på att aktiebolagsregistret
varit upplagt som ett kortregister, ordnat efter bolagens organisationsnummer.
Sedan några år tillbaka har det pågått en överföring av
aktiebolagsregistret till ett databaserat register och därvid registreras bl. a.
bolagsfunktionärernas personnummer. Denna överföring har nu genomförts.
Sedan registret sålunda omlagts till ett databaserat register och
kompletterande uppgifter införts om bolagsfunktionärer, som utsetts före
ikraftträdandet av ABL, är det numera möjligt att i registret söka på person

LU 1984/85:2 y

6

och att därvid erhålla aktuella uppgifter. Motionärernas påstående att så inte
lär vara fallet är följaktligen felaktigt.

Enligt utskottets mening är det givetvis angeläget att uppgifterna i
aktiebolagsregistret beträffande styrelseledamöter och andra funktionärer i
ett bolag hålls aktuella. Med nuvarande lagstiftning är detta i princip möjligt.
En förutsättning är dock att aktiebolagen iakttar sin skyldighet att anmäla
aktuella ändringar. Om ett bolag underlåter att göra detta får patentverket
utfärda ett föreläggande för bolaget att inkomma md erforderliga uppgifter.

Som framhålls av motionärerna har frågan om en skärpning av anmälningsskyldigheten
beträffande byten av styrelseledamöter m. fl. övervägts av
BRÅ. I promemorian (BRÅ PM 1979:5) Aktiebolagslagen-förstärkt skydd
för det bundna kapitalet framfördes tanken på en skyldighet för avgående
styrelseledamot att anmäla avgången till bolagsregistret vid äventyr att
vederbörande skulle bli solidariskt ansvarig för bolagets förpliktelser.
Förslaget ansågs emellertid redan i promemorian alltför drastiskt och blev
inte heller förelagt riksdagen. Frågan kom emellertid ändå upp i riksdagen
1982 med anledning av ett motionsyrkande. Lagutskottet hänvisade i sitt
betänkande (LU 1982/83:16) till den år 1981 införda skyldigheten för bolagen
att årligen sända in en aktuell förteckning över styrelseledamöter m. fl. och
framhöll att det saknades underlag för en bedömning av huruvida den nya
regeln innebar en tillfredsställande lösning på registreringsproblemen.
Motionen avslogs av riksdagen.

Frågan prövades ånyo våren 1983 i samband med att riksdagen bl. a. antog
den ovan redovisade lagen om viss uppgiftsskyldighet för aktiebolag.
Lagutskottet hänvisade i sitt betänkande i ärendet (LU 1982/83:36) till att det
ännu saknades underlag för en bedömning av huruvida 1981 års lagändring
varit effektiv. Vidare pekade utskottet på att den nya lagen om uppgiftsskyldighet
till aktiebolagsregistret skulle komma att medföra en kontroll av ett
stort antal äldre registeruppgifter. Enligt utskottets mening borde erfarenheterna
av den tidigare genomförda och den i det då aktuella ärendet föreslagna
lagstiftningen avvaktas innan man övervägde en ytterligare skärpning av
lagstiftningen. Motionen borde därför avslås. Riksdagen biföll utskottets
hemställan därom.

När fråga om en skärpning av bestämmelserna om anmälningsskyldighet
till aktiebolagsregistret nu åter väckts vill utskottet peka på att det är först
nyligen som den senast genomförda lagändringen och den tekniska omläggningen
av bolagsregistret fått full effekt. Enligt utskottets mening är det för
tidigt att nu ta ställning till om det kan finnas ett behov av en ytterligare
skärpning av lagstiftningen. Först måste erfarenheterna av den nu genomförda
ordningen avvaktas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 94 även i
denna del.

I propositionen liksom även i motionerna förs vissa allmänna resonemang
om rättssäkerhet och rättsskydd. Mot bakgrund av den debatt om dessa frågor
som förts i massmedia med anledning av eko-kommissionens olika förslag

LU 1984/85:2 y

7

anser utskottet det värdefullt att i propositionen görs en ingående analys av
rättssäkerhetsbegreppet och att det uttryckligen understryks att en given
utgångspunkt för reformarbetet mot den ekonomiska brottsligheten är att
arbetet måste genomföras utan att berättigade krav på rättssäkerhet och
integritet åsidosätts. Rättssäkerhetsproblematiken tas i propositionen emellertid
upp till behandling främst i samband med de riktlinjer som bör gälla för
reformarbetet med det straffrättsliga förfarandet. Med hänsyn härtill och till
att i propositionen inte begärs något ställningstagande av riksdagen till vad
som anförs i propositionen i denna del avstår utskottet från att i detta
sammanhang närmare diskutera rättssäkerhetsfrågorna. Enligt utskottets
mening får tillgodoseende av de särskilda rättssäkerhetsaspekter som bör
läggas på civilrättslig lagstiftning ingå som ett naturligt led i den prövning
riksdagen har att underkasta de olika förslag om åtgärder mot ekonomisk
brottslighet som regeringen enligt vad som aviseras i propositionen kommer
att förelägga riksdagen.

I justitiedepartementets bilaga lämnas vidare en redovisning över regeringens
reformplaner i anslutning till eko-kommissionens olika förslag. Flera
förslag har anknytning till lagutskottets beredningsområde. Enligt utskottets
mening bör dock någon diskussion om regeringens överväganden med
anledning av förslagen inte göras i detta sammanhang utan bör anstå till dess
konkreta förslag har förelagts riksdagen. Utskottet vill tillägga att frågan om
en effektivare företagsrevision redan behandlats av utskottet (LU 1984/
85:13) samt att de aviserade direktiven för en utredning om betalningsansvaret
för juridiska personers skulder m.m. beslutats av regeringen den 18
oktober 1984 (Dir. 1984:41). Enligt direktiven skall kommittén dels kartlägga
i vilka fall det kan finnas behov av regler om annans betalningsansvar för
skulder i aktiebolag och ekonomiska föreningar samt föreslå lämpliga regler
och ange konsekvenserna av dessa, dels överväga i vilken utsträckning
juridiska personer bör tillåtas som delägare i handelsbolag, dels ock överväga
om det är ändamålsenligt att införa regler om ekonomiskt ansvar för
huvudmannen och att vidta andra åtgärder för att komma till rätta med de
missförhållanden som är förenade med bulvanskap.

Stockholm den 13 december 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Stig Olsson (s), Martin Olsson (c),
Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Bengt Silfverstrand (s)* och Sten Andersson i Malmö (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

LU 1984/85:2 y

8

Avvikande meningar

1. Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sten Andersson
i Malmö (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2
med ”Utskottet vill” och slutar på s. 3 med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den kritik som motionärerna anför mot den föreslagna
riktlinjen har sin betydelse framför allt för andra rättsområden än det
civilrättsliga. När det gäller civilrättslig lagstiftning kan, såsom utskottet i
olika sammanhang framhållit, understundom andra sanktioner än straff ge
en drabbad part ett bättre skydd än en straffsanktion och är därför i vissa fall
att föredra. Det bör emellertid understrykas att det i sådana fall är domstolar
och inte administrativa myndigheter som ålägger sanktionerna. Annorlunda
förhåller det sig när det gäller t. ex. näringsrättslig och skatterättslig
lagstiftning. I sådan lagstiftning ankommer det som regel på administrativa
myndigheter att ålägga andra sanktioner än straff, och ofta befinner sig då
den enskilde, såsom motionärerna påpekar, i ett underläge i förhållande till
vederbörande myndighet. Utskottet vill tillägga att det emellertid även inom
det civilrättsliga området kan finnas behov av straffrättsliga sanktioner.
Särskilt torde detta gälla i fråga om sådan civilrättslig lagstiftning som har
inslag från andra rättsområden, t. ex. näringsrättsliga inslag.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet det inte lämpligt att som en
generell regel för det fortsatta arbetet mot den ekonomiska brottsligheten
ange att andra samhälleliga kontroll- och sanktionsmetoder än straffrättsliga
bör prioriteras vid uppbyggande av rättsliga system. Enligt utskottets mening
måste man inom det civilrättsliga området från fall till fall och med
utgångpunkt i vilket syfte en viss lag skall tillgodose pröva vilka sanktioner
som bör tas in i lagen. På anförda skäl biträder utskottet förslaget i motion 96
att den aktuella riktlinjen bör utgå.

2. Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”ekonomisk brottslighet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill peka på att det alltjämt förekommer att firmabyten ingår
som ett led i ekonomisk brottslighet. Det är således uppenbart att hittills
vidtagna åtgärder inte varit tillräckliga för att komma till rätta med de illojala
firmabytena. Enligt utskottets mening bör därför reglerna om firmabyten ses
över. Härvid synes det av motionärerna framlagda förslaget om införande av
s. k. namnkarantän, dvs. en viss karenstid, under vilken ett företag inte får
anta det lediga namnet, kunna utgöra en lämplig lösning på problemet. En
karenstid har också den fördelen att den ju inte hindrar normala överlåtelser
av ett helt företag (verksamheten jämte firmanamnet). Utskottet tillstyrker

LU 1984/85:2 y

9

därför förslaget i motion 94 att införande av namnkarantän skall tas med
bland riktlinjerna för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”När fråga”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som utskottet anfört i det föregående är det angeläget att uppgifterna i
aktiebolagsregistret beträffande styrelseledamöter och andra bolagsfunktionärer
hålls aktuella. Underlåter ett bolag att fullgöra sin anmälningsplikt,
något som inte torde vara ovanligt när det gäller oseriösa företag, blir
patentverket tvunget att påtala att anmälan inte inkommit och vid vite kräva
fullgörande av anmälningsskyldigheten. I sådana fall kan det dröja en
avsevärd tid innan bolagsregistret kompletteras. Om motionärernas förslag -att en avgående styrelseledamot skall vara skyldig att genast anmäla
avgången till bolagsregistret vid äventyr att ledamoten eljest blir solidariskt
ansvarig för bolagets förpliktelser - genomförs kommer det att ligga i den
avgående styrelseledamotens intresse att se till att en anmälan om förändring
kommer in till patentverket. Med en sådan ordning kan man räkna med att få
ett betydligt aktuellare bolagsregister än det nuvarande. Enligt utskottets
mening bör en regel av det slag som motionärerna föreslagit inte innebära
några problem för ”seriösa” näringsidkare.

På anförda skäl tillstyrker utskottet motion 94 i denna del.