yttr 1984/85 jou7y y

Yttrande 1984/85:jou7y

JoU 1984/85:7

Jordbruksutskottets yttrande
1984/85:7 y

om miljörisker vid förbränning av avfall

Till näringsutskottet

Genom beslut den 19 mars 1985 har näringsutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1984/85:120 om riktlinjer för
energipolitiken moment 18, angående åtgärder för att minska vissa utsläpp
jämte motion 1984/85:2878 yrkande 16 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c).

Utskottet

I propositionen framhålls att en förutsättning för att avfall skall kunna
utgöra en användbar energiresurs är att en avfallsanpassad och tillräckligt
miljövänlig förbränningsteknik kommer till utnyttjande. Förbränning är ett
rationellt sätt att bli av med avfall så länge det inte är praktiskt eller
ekonomiskt försvarbart att återvinna det material som utgör avfallet.

I propositionen föreslås bl. a. att stöd skall kunna utgå från kolmiljöfonden
till åtgärder som avsevärt minskar miljöpåverkan vid avfallsförbränning.

I propositionen meddelas även att regeringen avser att uppdra åt statens
energiverk och statens naturvårdsverk att utreda energitekniska förutsättningar
och klarlägga vilka utsläppskrav som bör gälla vid förbränning av
avfall.

I motion 1984/85:2878 yrkande 16 krävs åtgärder för att komma till rätta
med dioxinproblemet i samband med avfallsförbränning och att ett utvecklingsarbete
skall komma till stånd när det gäller metanjäsning av avfall.

Med anledning av vad som anförs om avfallsförbränning i propositionen
vill utskottet erinra om att avfall bör betraktas som en resurs som skall
återvinnas. Återvinningsprincipen fastlades genom 1975 års riksdagsbeslut
om återvinning (prop. 1975:32, JoU 1975:10, rskr. 1975:161). Utskottet
betonar att återvinningsprincipen innebär att avfallet i första hand bör
utnyttjas i produktion, som material eller råvara, vid nytillverkning. Först
om detta av tekniska eller ekonomiska skäl icke är möjligt bör förbränning av
avfallet ske.

Utskottet har med anledning av motioner angående avfall som väckts
under allmänna motionstiden i januari 1985 nyligen behandlat frågan om
avfallshanteringens miljörisker (JoU 1984/85:35).

Utskottet ser med allvar på dioxinriskerna. Avfall bör inte eldas om detta
innebär risker för miljön. Miljöriskerna i samband med avfallsförbränning
bevakas på olika sätt. Ett omfattande forsknings- och utredningsarbete
bedrivs rörande dioxinernas uppkomst och åtgärder för att komma till rätta

1 Riksdagen 1984/85.16 sami. Nr 7 y

JoU 1984/85:7 y

2

med dessa gifter. Förbättrade rökgasreningsmetoder och förbättrad förbränningsteknik
kan väsentligen minska utsläppen vid de anläggningar som är i
drift. Utsläppsmängderna bör därmed kunna bli så små att de inte behöver
innebära några risker för miljön och människors hälsa. Vid tillståndsprövningen
för nya anläggningar, som sker enligt miljöskyddslagen (1969:387),
har miljökraven skärpts. Naturvårdsverket anser att man, i avvaktan på
forsknings- och utredningsresultat, inte bör ge tillstånd till nya anläggningar.
Verket räknar med att inom kort kunna presentera ett handlingsprogram för
åtgärder angående dioxinproblemet.

Utskottet har uppmärksammat regeringens avsikter beträffande det
tidigare nämnda utredningsuppdraget till statens energiverk och statens
naturvårdsverk.

Beträffande motionärernas yrkande angående åtgärder för att utveckla
metoder för metanjäsning vill utskottet framhålla att frågan är föremål för
naturvårdsverkets uppmärksamhet och att verket presenterat en rapport i
ämnet (SNV PM 1494).

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att näringsutskottet
tillstyrker regeringens förslag i nu aktuellt hänseende och avstyrker motion
1984/85:2878 yrkande 16.

Stockholm den 23 april 1985

På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove
Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Margareta Winberg (s), Jens
Eriksson (m), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c), Ulf Lönnqvist (s) och Lars Ernestam (fp).

Avvikande mening

Kerstin Andersson (c) och Lennart Brunander (c) samt Lars Ernestam (fp)
anför:

Förbränning av avfall har under senare år fått en allt större omfattning och
kommer enligt propositionen att öka ytterligare. Enligt vår mening är detta
en oroande utveckling. Det står också i motsats till 1975 års målsättning om
återanvändning av avfall. En absolut förutsättning för en omfattande
förbränning av avfall är att miljöfrågorna kan lösas.

Vi ser med mycket stort allvar på framför allt dioxinriskerna och
tungmetallutsläppen vid avfallsförbränning. Det är synnerligen angeläget att

JoU 1984/85:7 y

3

alla åtgärder vidtas för att komma till rätta med de problem som är
förknippade med avfallsförbränning. Vi anser att ökade resurser bör anslås
till forskning angående dioxiners uppkomst och verkan samt att åtgärder bör
vidtas för att stimulera teknisk utveckling inom rökgasreningsområdet och
inom nya områden, t. ex. metanjäsning.

Ökade möjligheter att sortera och återanvända avfall bör också stimuleras.
Det är också angeläget att de problem som kan uppstå när en produkt blir
avfall beaktas redan när denna produkt utvecklas.

Dioxinutsläppen från samtliga sopförbränningsanläggningar bör snarast
kartläggas och betryggande gränsvärden sättas upp och fortlöpande kontrolleras.
I avvaktan på forsknings- och kartläggningsresultaten bör inga nya
sopförbränningsanläggningar få byggas.

Vi anser därför att näringsutskottet bör tillstyrka motion 1984/85:2878
yrkande 16.

minab/gotab Stockholm 1985 82657