yttr 1984/85 fiu7y y

Yttrande 1984/85:fiu7y

FiU 1984/85:7 y

Finansutskottets yttrande
1984/85:7 y

över proposition 1984/85:180 om förenklad självdeklaration

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 16 april 1985 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1984/85:180 om förenklad
självdeklaration jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna.

I propositionen föreslås att ett starkt förenklat deklarations- och taxeringsförfarande
införs för huvuddelen av landets löntagare och pensionärer.
Förenklingen uppnås bl. a. genom att schablonavdragen under inkomst av
tjänst och inkomst av kapital räknas upp. De höjda avdragen medför att
skatten på framför allt arbetsinkomster sänks med betydande belopp. I syfte
att motverka det inkomstbortfall reformen leder till föreslås i propositionen
att basenheten för år 1986 inte skall höjas.

Kostnaderna för reformen och valet av finansieringsmetod utgör ett av de
främsta skälen till att den föreslagna lösningen i allt väsentligt avvisas i
motionerna 3172 (c), 3174 (m) och 3175 (fp). I stället för en höjning av
schablonavdraget under inkomst av tjänst förespråkas i dessa motioner att
inflationsskyddet av skatteskalan behålls.

Finansutskottet får anföra följande. Det har länge framstått som angeläget
att kunna förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet för flertalet
skattskyldiga. Det svenska skattesystemet är komplicerat och svårt att
överblicka. Det skapar osäkerhet hos inkomsttagarna och förorsakar merarbete
inte bara för de skattskyldiga utan också för skattemyndigheterna. De
många detaljregleringarna bidrar till att stora resurser ägnas åt mindre
betydelsefulla frågor. Det uppstår ofta rättstillämpningsfrågor, vilket i sin tur
ger upphov till ökad arbetsbelastning i domstolar. Enligt finansutskottets
mening talar bl. a. dessa skäl för att deklarations- och taxeringsförfarandet
bör förenklas på ett mer genomgripande sätt. Det skulle leda till att
granskningsresurser frigörs och kan inriktas på mer betydelsefulla uppgifter
och mer komplicerade fall. Därigenom ökar också rättvisan i beskattningen.

Den i propositionen valda lösningen vilar på två grundförutsättningar,
nämligen dels att en rad svårkontrollerade mindre avdrag ersätts av
schablonavdrag, dels att även banker, kreditinstitut och liknande institutioner
åläggs att lämna kontrolluppgift på kapitalinkomster. För de skattskyldiga
kan härigenom uppgiftslämnandet begränsas. I flera fall räcker det att de
bekräftar riktigheten i de lämnade kontrolluppgifterna. Myndigheterna kan
å sin sida i ökad utsträckning utnyttja maskinella kontroller i granskningsar -

l Riksdagen 1984185. 5 sami. Nr7y

FiU 1984/85:7 y

2

betet och frigör därigenom resurser för granskning av mer komplicerade
deklarationer. De rationaliseringsvinster och andra fördelar som reformen
kan ge upphov till är således betydande och bör enligt utskottets mening tas
till vara. Den ökade användningen av maskinellt framställda och beräknade
kontrolluppgifter skärper emellertid kravet på att dessa uppgifter kan
kontrolleras på ett någorlunda enkelt sätt av de skattskyldiga. I annat fall
försvåras inkomsttagarnas arbete med deklarationen och stora delar av de
åsyftade vinsterna går förlorade. Utskottet vill därför bestämt hävda att
denna fråga bör ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Ändringen i beskattningsreglerna uppges i propositionen leda till ett
skattebortfall på uppemot 3,8 miljarder kronor. Merparten härav, eller 3,2
miljarder kronor, är en följd av att schablonavdraget under inkomst av tjänst
höjs och att avdragsbegränsningen för arbetsresor slopas. Bortfallet torde
dock bli något mindre eftersom beräkningen i denna del grundar sig på
förhållandena vid 1985 års taxering, medan förslagen är avsedda att träda i
kraft först två år senare.

Bortfallet begränsas dessutom av ytterligare två omständigheter. För det
första väntas kreditinstitutens utvidgade uppgiftsskyldighet leda till ökade
skatteintäkter. Effekten av detta förslag kan inte med säkerhet fastställas,
men gjorda undersökningar tyder på att inkomstförstärkningen kommer att
överstiga 400 milj. kr. per år. För det andra erhålls en mycket betydande
förstärkning genom att basenheten för år 1986 inte räknas upp. Den
uteblivna skattelättnad som detta ger upphov till kan, enligt beräkningar som
riksrevisionsverket (RRV) gjort, uppskattas till 2,8 miljarder kronor. RRV
har därvid utgått från att basenheten för inkomståret 1986 skulle ha höjts från
7800 kr. till 8200 kr.

Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. I nuvarande ekonomiska
läge kan ett skattebortfall av den omfattning som den föreslagna
reformen ger upphov till inte fullt ut tillåtas öka budgetunderskottet.
Bortfallet måste begränsas genom budgetförstärkningar. Den i propositionen
föreslagna lösningen med en temporärt utebliven inflationsjustering av
skatteskalan framstår därför som välmotiverad.

Under åren 1983-1985 har inkomstskatten reformerats i betydande
utsträckning. Marginalskatten sänktes då i stort sett i alla inkomstlägen och
uppgår nu för det helt övervägande antalet skattskyldiga till högst 50%.
Endast var fjärde heltidsarbetande har nu en marginalskatt som överstiger
denna nivå. Vid periodens början var det ca 85 % av de heltidsarbetande som
hade en så hög marginalskatt.

Eftersom såväl inflationstakten som de nominella inkomstökningarna
kommer att dämpas väsentligt under år 1985 kommer marginalskattereformens
effekter i huvudsak att bestå under nästa år även om basenheten inte
höjs.

De senaste årens marginalskattesänkningar har i första hand tillfallit

FiU 1984/85:7 y

3

skattskyldiga med högre inkomster. Den nu föreslagna förenklingsreformen
har emellertid en annan och bättre fördelningsprofil. Detta framgår av en
undersökning som RRV har gjort och som finns intagen i verkets reviderade
inkomstberäkning (se prop. 1984/85:150, bilaga 1.4, s. 28-31).

I undersökningen har effekterna av en utebliven höjning av basenheten
med 400 kr. ställts i relation till effekterna av de ändrade rese- och
schablonavdragen samt sparavdraget. Resultatet har RRV sammanfattat i en
tabell som återges nedan. Av den framgår att 59% av inkomsttagarna
erhåller en större skattelättnad med de föreslagna avdragsändringarna
jämfört med om basenheten skulle höjas från 7 800 kr. till 8200 kr. Dessa
personer erhåller en skattelättnad som är totalt 1547 milj. kr. större än vid en
höjning av basenheten. Återstoden eller 41 % av inkomsttagarna skulle
däremot få en större skattelättnad genom en ökning av basenheten i stället
för de föreslagna avdragsändringarna. Denna grupps uteblivna skattelättnad
uppgår till 1164 milj. kr. Den genom förenklingsreformen framkomna
skattelättnaden har sin tyngdpunkt i mellan- och låginkomstskikten. Höjningen
av basenheten gynnar däremot i första hand inkomsttagare i de högre
inkomstskikten.

Tabell. Jämförelse mellan föreslagna avdragsändringar och en höjning av
basenheten 1986 från 7 800 kr. till 8 200 kr.

Samman- räknad inkomsl Tkr.	Antal personer	Avdragen sänker skatten mer än höjningen av basenheten	Avdragen sänker skatten mindre än höjningen av basenheten
Antal per- soner	Differens			Antal per- soner	Differens
kr.	milj. kr.	kr.	milj. kr.
- 30	813715	564055	-304	_	172	150787	60	9
30- 40	588603	389956	-369	-	144	197912	43	9
40- 50	563 926	402027	-417	-	168	160995	43	7
50- 60	464 748	359569	-469	-	168	104 339	40	4
60- 70	430428	333 492	-514	-	172	96936	41	4
70- 80	478060	308 808	-450	-	139	168 836	201	34
80- 90	493415	271781	-414	-	113	221 634	368	82
90-100	559825	337437	-399	-	135	222 388	388	86
100-120	948 387	541737	-409	-	*>->■>	406650	386	157
120-140	513 549	239433	-371	-	89	274 1 16	493	135
140-160	269377	78527	-265	-	21	190850	663	126
160-180	123 562	13212	-268	-	4	110350	966	107
180-200	81837	6 309	-361	-	2	75 528	1268	96
200-500	163 664	1788	-139		5	161876	1 806	292
500-	6723	2	-143		0	6721	2407	16
Totall	6 499 819	3848133	-402	-1547	2549918	456	1 164

Källa: RRV:s reviderade inkomstberäkning.

FiU 1984/85:7 y

4

Slutligen måste man enligt finansutskottets mening också beakta att den
föreslagna förenklingen av deklarations- och taxeringsförfarandet har en
långsiktig och strukturell innebörd. Den ger en bestående lösning på ett
gammalt och för många skattskyldiga mycket påtagligt problem. Denna
varaktiga förbättring uppnås genom att man temporärt avstår från att justera
skatteskalan för inflationen under år 1986. Det är dock angeläget att de
uppnådda fördelarna med marginalskattereformen blir bestående. Såsom
sägs i propositionen kan detta bl. a. åstadkommas genom att basenheten
efter inkomståret 1986 åter anpassas till löne- och prisutvecklingen.

Det finns också som utskottet ser det andra fördelar i förslagets olika delar
nämligen att sparavdraget individualiseras och därigenom fördubblas samt
att avdraget för realisationsvinster på aktier införs. Dessa åtgärder bör
underlätta och stimulera det enskilda sparandet. Det är som utskottet
uttryckt i andra sammanhang en viktig uppgift för skattesystemet att
stimulera det enskilda sparandet. Ett ökat hushållssparande är väsentligt för
en positiv utveckling av samhällsekonomin.

En sammanfattande slutsats av vad som här anförts är att finansutskottet
från sina utgångspunkter tillstyrker bifall till proposition 180 och avstyrker
motionerna 3172 (c), 3174 (m) och 3175 (fp).

Stockholm den 9 maj 1985

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Per-Axel Nilsson (s), Rune
Rydén (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s),
Margit Gennser (m), Gerd Engman (s), Britta Hammarbacken (c) och Ingrid
Bolin (m).

Avvikande mening

Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland
(m), Margit Gennser (m), Britta Hammarbacken (c) och Ingrid Bolin (m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Finansutskottet
får” och på s. 4 slutar med ”3175 (fp)” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet får anföra följande. Det svenska skattesystemet är utomordentligt
komplicerat och därför mycket svårt att överblicka. Detta
sammanhänger med att många olika regler har lagts ovanpå varandra vid
olika tidpunkter. Detta är en konsekvens av att skattetrycket totalt sett är
mycket högt i Sverige. Det är därför en angelägen uppgift att förenkla
deklarations- och taxeringsförfarandet.

FiU 1984/85:7 y

5

Förenklingen av deklarations- och taxeringsförfarandet har i propdsitionen
kopplats ihop med ett förslag om att det automatiska inflationsskyddet
av skatteskalan skall avskaffas. Det finns som utskottet ser det inte någon
anledning att göra en sådan bindning. Inflationen får inte tillåtas höja
skatterna. Om inflationsskyddet avvecklas leder det till att varje procentenhets
ökning av inflationen kommer att höja inkomstskatten med ca 100 kr.
per inkomsttagare. Detta motverkar en lugn avtalsrörelse, eftersom löntagarna
i ett sådant läge tvingas begära större bruttolöneökningar för att
kompensera sig för prisökningarna än vad som skulle krävas om skattesystemet
hade ett inbyggt inflationsskydd. Dessa löneökningar nödvändiggör i sin
tur nya prisökningar och driver då ånyo upp inflationen, vilket åtföljs av nya
kompensationskrav. Om detta onda mönster skall kunna brytas måste
således det fulla inflationsskyddet av skatteskalan återinföras. Detta är en
grundläggande förutsättning för att man skall kunna nå framgång med
stabiliseringspolitiken, och detta synsätt bör bilda utgångspunkt för en
prövning av det nu aktuella förslaget.

Det är av flera skäl önskvärt att skattesystemet förenklas, men det bör inte
ske till priset av ökad orättvisa. Kan dessutom förenklingen genomföras
endast till priset av ett uteblivet inflationsskydd bör den enligt utskottets
mening avvisas. I propositionen redovisas inte någon alternativ finansieringsform.
Förslaget att höja schablonavdraget under inkomst av tjänst till 3000
kr. innebär dessutom totalt sett en alltför stor finansiell belastning.

Vad beträffar den föreslagna höjningen av sparavdraget till 1 600 kr. kan
utskottet ansluta sig till en sådan lösning. Ett ökat hushållssparande är
väsentligt för en positiv utveckling av samhällsekonomin. Denna åtgärd bör
kunna underlätta och stimulera det enskilda sparandet.

Av samma anledning kan utskottet biträda förslaget om ett nytt avdrag på
1000 kr. för realisationsvinster gjorda vid försäljning av aktier som innehafts
kortare tid än två år. Motsvarande avdrag vid försäljning av mer långvariga
aktieinnehav bör dock inte sänkas men däremot i likhet med vad som föreslås
i propositionen individualiseras.

Sammanfattningsvis vill finansutskottet med hänvisning till det anförda
föreslå skatteutskottet att tillstyrka bifall till motionerna 3172 (c), 3174 (m)
och 3175 (fp) och avstyrka proposition 180 i här återgivna delar.