yttr 1984/85 fiu5y y

Yttrande 1984/85:fiu5y

FiU 1984/85:5 y

Finansutskottets yttrande
1984/85:5y

över proposition 1984/85:162 om särskild skattereduktion år 1985

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 26 mars 1985 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1984/85:162 om särskild skattereduktion
år 1985 jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna
1984/85:3049 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 1984/85:3050 av Lars Werner
m.fl. (vpk), 1984/85:3051 av Lars Ernestam (fp), 1984/85:3052 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) och 1984/85:3053 av Ulf Adelsohn m.fl. (m).

I propositionen föreslås att löntagare skall få en skattereduktion år 1985.
Skattereduktionen medges vid 1986 års taxering men skall beaktas redan
under år 1985 genom att preliminärskatten för juni månad sätts ned.
Skattereduktionen är för en heltidsarbetande med normalinkomst 600 kr.
Skattebortfallet kan beräknas till 2 miljarder kronor.

I årets budgetproposition uttalades mot bakgrund av den förbättring av
den ekonomiska situationen som ägt rum att det var rimligt att löntagarna
fick del av denna förbättring. Regeringen förklarade sig beredd att under
förutsättning att lönekostnadsstegringarna begränsas till 5 % år 1985 och
utrikesbalansen inte allvarligt försämras vid behov vidta åtgärder som ger
löntagarna ökade realinkomster. Överenskommelser har nu träffats mellan
LO och SAF med innebörd att förbundens förhandlingar skall ske inom en
totalram om 5 %. I proposition 162 förutsätts att de förhandlingar som för
närvarande pågår skall ansluta till den centrala överenskommelsen. Med
hänsyn härtill föreslår regeringen en lättnad i inkomstbeskattningen genom
den tidigare nämnda skattereduktionen.

Utskottet konstaterar att det ställs stora krav på utformningen av den
ekonomiska politiken för att Sverige skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft.
En förutsättning härför är att inflationen kan pressas ned till en nivå
som inte överstiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Inflationen inom
OECD-området har successivt avtagit och ligger nu på en nivå som klart
understiger den i Sverige. Med undantag för Förenta staterna har emellertid
dämpningen i inflationstakt skett till priset av ökad arbetslöshet. Arbetslösheten
i Europa uppgår till 20 miljoner personer vilket motsvarar drygt 11 %
av arbetskraften. I Sverige uppgick den öppna arbetslösheten till knappt 3 %
i mars 1985. Utskottet motsätter sig bestämt att inflationsproblemet löses
genom att arbetslösheten tillåts öka.

Utskottet framhöll vid behandlingen av propositionen om den ekonomiska

1 Riksdagen 1984185. 5sami. Nr 5 y

FiU 1984/85:5 y

2

politiken på medellång sikt (FiU 1984/85:6) att det är nödvändigt att pris- och
lönebildningen ändras för att inte den svenska ekonomin skall fastna i en
destruktiv devalveringscykel med hög inflation, försämrade reallöner, svag
tillväxt och ökande underskott i bytesbalansen och statsbudgeten. En av
förutsättningarna för att kunna hålla tillbaka prisökningarna är att lönekostnadsökningarna
kan hållas tillbaka. Det är därför viktigt att den nuvarande
avtalsrörelsen inte leder fram till en uppgörelse för hela avtalsområdet som
går utanför de ramar som angivits genom den centrala överenskommelsen
mellan LO och SAF. Det kan nämnas att lönekostnaderna mellan åren 1983
och 1984 steg med ca 8 % varav 2,5 % förklaras av löneglidningen. Denna
höjning av lönekostnaderna är en av förklaringarna till att inflationen under
år 1984 från konkurrenssynpunkt blev alltför hög.

I motionerna 3049 (c), 3052 (fp) och 3053 (m) avvisas förslaget i
propositionen, som ses som ett exempel på den ryckiga skattepolitik vilken
enligt motionärerna kännetecknar regeringens politik. I motionerna 3052
(fp) och 3053 (m) diskuteras främst uppläggningen av en långsiktig skattepolitik.
I motionerna 3052 (fp) och 3053 (m) anförs vidare att skatterabatten
leder till en försvagning av finanspolitiken som med hänsyn till efterfrågeutvecklingen
är oansvarig. Vidare kritiseras åtgärden för att den innebär en
försvagning av den redan hårt ansträngda statsbudgeten.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den föreslagna
åtgärden är inte ett led i en långsiktig skattepolitik. Åtgärden innebär en
tillfällig sänkning av skatten år 1985. Den motiveras främst av en önskan om
att påverka förväntningarna via en lägre takt i löneökningarna som sedan i sin
tur sänker inflationstakten. Med hänsyn till att åtgärden riktar sig till
löntagarna är det naturligt att den utformas som en skattereduktion.
Utskottet har således från sina utgångspunkter inte något att erinra mot
utformningen av förslaget.

Vad gäller åtgärdens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter vill
utskottet anföra följande. Den nu föreslagna åtgärden är ett led i strävandena
att underlätta avtalsrörelsen. Regeringen angav våren 1984 ett mål för
prisutvecklingen under loppet av år 1985. Regeringen inbjöd arbetsmarknadens
parter till överläggningar om hur detta inflationsmål skulle kunna
uppnås. Under diskussionerna förklarade sig parterna beredda att verka för
att de totala lönekostnadsökningarna, inkl. löneglidning 1985, skulle begränsas
till högst 5 %.

Mot bakgrund av den ekonomiska förbättring som uppnåtts ansåg
regeringen i budgetpropositionen 1985 det rimligt att löntagarna får del av
denna förbättring genom en uppgång av reallönerna. Riksdagen delade
denna uppfattning. Under förutsättning att lönekostnaderna begränsas till
5 % 1985 och utrikesbalansen inte allvarligt försämras skulle regeringen vidta
åtgärder som ger löntagarna ökade realinkomster. Mot bakgrund härav
föreslås den särskilda skattereduktion som kommer att ge löntagarna 2

FiU 1984/85:5 y

3

miljarder kronor, vilket motsvarar en dryg procentenhet av de disponibla
inkomsterna.

Motionärerna har kritiserat de åtgärder som regeringen hittills vidtagit och
antingen anfört att de har varit ingrepp i avtalsrörelsen eller påstått att de inte
har några effekter på lönebildningen. Utskottet drar emellertid den slutsatsen
att utan dessa åtgärder skulle lönekostnadsökningen år 1985 blivit
väsentligt högre än vad den nu förutses bli. Med den utveckling av
efterfrågan och höjning av kapacitetsutnyttjandet som nu beräknas mellan
åren 1984 och 1985 är det sannolikt att lönekostnadsutvecklingen mellan
dessa båda år, om dessa åtgärder inte vidtagits, väsentligt skulle ha överstigit
de 8 % som noterades mellan åren 1983 och 1984. En högre lönekostnadsökning
skulle förutom negativa effekter på kostnadsutvecklingen ha bidragit till
en ökad efterfrågan och därmed en försämring av bytesbalansen. På sikt
skulle budgeten försämras till följd av stigande kostnader. Det är mot detta
alternativ som effekterna av de nu föreslagna åtgärderna skall ses. Utskottet
anser således att de påståenden som görs i motionerna om skattereduktionens
efterfrågepåspädande och bytesbalansförsämrande effekter är grundade
på felaktiga jämförelser.

När det gäller utvecklingen av utrikeshandeln uppvisade bytesbalansen år

1984 ett överskott på nära 1 miljard kronor. I årets finansplan förutsågs för år

1985 ett något försämrat utfall eller ett underskott på drygt 2 miljarder
kronor. Utvecklingen under årets tre första månader pekar emellertid på att
detta underskott kan bli väsentligt större. Orsaken till detta är dels en
kraftigare ökning i importen, dels en svagare exportutveckling än vad som
angavs i finansplanen. Om denna tendens till en påtaglig försämring av
bytesbalansen inte förändras i positiv riktning eller samhällsekonomin på
annat sätt utvecklas negativt förutsätter utskottet att regeringen vidtar de
åtgärder som är nödvändiga. Utskottet kommer i samband med behandlingen
av kompletteringspropositionen att göra en sammanhållen bedömning av
det ekonomiska läget och ta ställning till behovet av åtgärder.

I motion 3050 (vpk) kritiseras förslaget i huvudsak från fördelningspolitisk
synpunkt. Utskottet kan inte dela motionärernas synsätt. Skattereduktionen
skall ses som en engångsåtgärd för att nå en från inflationssynpunkt
acceptabel nivå på 1985 års avtal. Genom den eftersträvade kraftiga
sänkningen av inflationen åstadkommes också påtagliga positiva fördelningseffekter.

Utskottet ser mot bakgrund av vad som här anförts positivt på regeringens
åtgärder — i vilka förslaget om skattereduktion ingår — att medverka till att
goda förutsättningar skapas för att 1985 års avtal skall leda till en i jämförelse
med år 1984 väsentligt lägre prisstegring under år 1985. En sådan utveckling
bör kunna uppnås med tanke på att ramavtalet mellan LO och SAF
motsvarar en 5-procentig ökning av det genomsnittliga förtjänstläget för
LO-SAF-området.

FiU 1984/85:5 y 4

Utskottet tillstyrker från sina utgångspunkter propositionen och avstyrker
motionerna.

Stockholm den 16 april 1985

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Rune
Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s),
Bo Södersten (s), Hugo Hegeland (m), Gerd Engman (s), Karl-Anders
Petersson (c), Jörgen Ullenhag (fp), Nina Jarlbäck (s) och Jan-Olof
Ragnarsson (vpk).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård
(c), Hugo Hegeland (m), Karl-Anders Petersson (c) och Jörgen Ullenhag
(fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 4 slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande
lydelse:

I motionerna 3049, 3052 och 3053 avvisas förslaget att ge vissa inkomsttagare
en skatterabatt. Motivet till detta är dels en kritik utifrån grundläggande
skatteprinciper och dels en kritik utifrån finanspolitiska överväganden.

Utskottet finner för sin del att denna kritik mot förslaget i propositionen är
väl underbyggd. Skattepolitiken måste bedrivas med långsiktighet och
konsekvens och inte med den ryckighet som kännetecknar regeringens
politik. Skatterna är bl. a. ett medel för att rättvist finansiera gemensamma
utgifter. Den föreslagna skatterabatten berör emellertid endast inkomst av
tjänst. Pensionärer, kulturskapare, jordbrukare och andra egenföretagare
får ingen skattelättnad. Den som bedriver motsvarande verksamhet i
aktiebolagsform får däremot del av skatterabatten. Förslaget i propositionen
strider därmed mot grundläggande skatteprinciper.

Som villkor för skatterabatten angavs i årets budgetproposition att
lönekostnadsutvecklingen skulle begränsas till 5 % i år och att utrikesbalansen
inte fick försvagas.

Vad lönestegringen blir år 1985 kan inte överblickas förrän vid årets slut.
Man får inte förledas av att det träffats centrala överenskommelser och
förbundsavtal, som enligt vad parterna hävdar håller sig inom 5-procentsramen.
Dels har de ett gemensamt intresse av att säga detta, dels sker det en
löneglidning vid sidan av avtalen, som med stor sannolikhet kan komma att
överstiga 1984 års löneglidning på drygt 2,5 %. Utskottet anser det troligt att
den totala lönekostnadsökningen kommer att överstiga 7 % i år.

FiU 1984/85:5 y

5

Den skattesänkning som skatterabatten innebär är vidare inte finansierad.
Detta betyder att budgetunderskottet på grund av denna åtgärd kommer att
öka med ca 2 miljarder kronor. Detta är i sig enligt utskottets mening ett
tillräckligt skäl för att avvisa förslaget i propositionen.

Den finanspolitiska effekten av skatterabatten blir en stimulans av den
inhemska efterfrågan. Utskottet vill kraftigt understryka att detta i det
nuvarande ekonomiska läget är en felaktig inriktning av den ekonomiska
politiken. Handelsbalansen har under årets tre första månader försvagats
med ca 8 miljarder kronor jämfört med motsvarande tid förra året. Det
innebär att det villkor som regeringen själv ställde upp för att infria löftet om
en skatterabatt, nämligen att ingen allvarlig försämring av utrikesbalansen
får inträffa, inte är uppfyllt. Den försämring av bytesbalansen som noterats
för de tre första månaderna beror på både en minskning av exporten och en
ökning av importen i jämförelse med vad som förutsattes i årets finansplan.
Mycket tyder på att den påtagliga ökningen i importen till större delen
förklaras av en väsentligt kraftigare ökning av den privata konsumtionen än
vad som förutsades i finansplanen. Att i detta läge öka hushållens disponibla
inkomster genom den föreslagna skatterabatten utan att föreslå eller ens ge
en antydan om besparingar inom något eller några andra områden medför att
den svenska upplåningen utomlands kommer att öka ytterligare. Enligt
utskottets mening är en sådan försvagning av finanspolitiken oansvarig.

I motion 3050 hävdas att med vissa förändringar blir skatterabatten ett
utmärkt fördelningspolitiskt medel. Vidare ser motionärerna ingen nackdel i
att finanspolitiken läggs om i expansiv riktning. Utskottet kan inte dela de
synpunkter som förs fram i motion 3050.

Mot bakgrund av vad som här anförts avstyrker utskottet från sina
utgångspunkter propositionen och motion 3050 och tillstyrker därmed bifall
till motionerna 3049, 3052 och 3053.

2. Jan-Olof Ragnarsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 1 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på s. 4 slutar med ”avstyrker
motionerna” bort ha följande lydelse:

I motion 3050 framhålls att regeringen inte bör vidta åtgärder som innebär
en styrning av avtalsrörelsen. Av främst fördelningspolitiska skäl föreslår
motionärerna att en skatterabatt om 600 kr. skall utgå. Till skillnad från
regeringen anser de emellertid att denna skall begränsas till de grupper som
ligger inom normala inkomstskikt. Därför bör en avtrappning av rabatten
börja vid den s. k. brytpunkten, 124800 kr. och helt upphöra vid 140400 kr.
Vidare måste upptrappningen ske tidigare och snabbare än som föreslås i
propositionen. Skatterabatten bör utgå för arbets- och pensionsinkomster,
såväl som för ersättningar för arbetslöshet och sjukdom. Detta innebär att
förutom löntagare även pensionärer samt arbetande småföretagare - inkl.
kulturarbetare - erhåller skatterabatt. Om riksdagen avslår förslaget vad

FiU 1984/85:5 y

6

angår kulturarbetarna, framför motionärerna i ett andrahandsyrkande att
kulturarbetarna i andra former skall beredas kompensation för utebliven
skatterabatt.

Utskottet är kritiskt till den styrning av avtalsrörelsen som regeringen
redan genomfört och föreslår i det nu aktuella förslaget. I princip skall
avtalsrörelsen skötas av arbetsmarknadens parter och spegla kampen mellan
arbete och kapital. Påtryckningar på löntagarnas organisationer att begränsa
lönekraven kan aldrig accepteras. Utskottet delar de synpunkter och krav på
förändringar av förslaget i propositionen som framförs i motion 3050.

Det bör framhållas att under en lång rad av år har de lönearbetande
drabbats av reallönesänkningar. Samtidigt har företagen kraftigt ökat sina
vinster. Löneandelen av förädlingsvärdet har sjunkit från 85 till 67 %. Detta
återspeglar samtidigt den återhållsamhet som från statsmaktens sida krävts
av fackföreningarna och den stimulans till storföretagen som den ekonomiska
politiken präglats av. Det har alltså förts en politik som gynnat kapitalet
och missgynnat de arbetande. Dessvärre är det dessutom sannolikt att
reallönerna inte klaras genom regeringens förslag. För att på ett permanent
sätt förbättra situationen för bl. a. lönearbetarna behövs bl. a. lägre priser på
mat. Utskottet vill därför i detta sammanhang understryka att en sänkning av
momsen på mat är nödvändig för att i år möjliggöra en reallöneförbättring.

I motionerna 3049, 3052 och 3053 avvisas förslaget om en skatterabatt
bl. a. med den motiveringen att skatterabatten inte är finansierad och därför
innebär en oansvarig finanspolitisk stimulans av den inhemska efterfrågan.
Denna analys visar emellertid enligt utskottets uppfattning att motionärerna
liksom även regeringen helt accepterat den felaktiga tesen att det är lönerna
som driver upp inflationen och att lönerna därför skall hållas nere. Den
verkliga orsaken till inflationen är av annan art. Inflationen framtvingas av
kapitalintressenas jakt efter ständigt ökade profiter, såväl nationellt som
internationellt.

Utskottet vill för sin del, mot bakgrund av en vikande exportefterfrågan
och den därigenom uppkomna risken för en ökning av arbetslösheten,
förorda en uppmjukning av den ekonomiska politiken så att en efterfrågeökning
uppstår. Däremot anser utskottet att det är fel att företagen, som för
övrigt fortsätter att öka vinsterna, undantas pålagor medan i huvudsak de
arbetande och pensionärerna drabbas av den förda ekonomiska politiken.
Bolagsskatten bör därför höjas för att finansiera de merkostnader som
förslaget i motion 3050 innebär. Till detta återkommer utskottet i samband
med behandlingen av kompletteringspropositionen.

Utskottet förordar från sina utgångspunkter att förslaget i propositionen
om en skatterabatt ändras i enlighet med vad som föreslås i motion 3050.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna 3049, 3052 och 3053.

minab/gotab Stockholm 1985 82620