yttr 1984/85 fiu4y y (Yttrande 1984/85:fiu4y)

FiU 1984/85:4 y

Finansutskottets yttrande
1984/85:4 y

över motion om Sveriges förbindelser med EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 28 februari 1985 beslutat att hemställa om
yttrande från finansutskottet över motion 1984/85:2405 av Carl Bildt m. fl.
(m) om Sveriges förbindelser med EG, i vad avser yrkande 8 om utökat
samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och
valutapolitikens område.

Sverige lämnade år 1967 en med avseende på anslutningsformen öppen
ansökan till EG. Det avgörande för den svenska regeringen var att
neutralitetspolitiken skulle vara oförändrad och att de därav föranledda
förbehållen kunde tillgodoses. Utvecklingen inom EG ledde dock till att
regeringen i mars 1971 förklarade att ett medlemskap med hänsyn till
neutralitetspolitiken inte längre var en realistisk möjlighet för Sveriges del.
Huvudmålet för förhandlingarna var emellertid alltjämt att uppnå nära,
omfattande och varaktiga ekonomiska förbindelser med EG under hänsynstagande
till neutraliteten.

I juli 1972 slöts ett avtal med de ekonomiska gemenskaperna, som gav
Sverige samma ställning som de övriga EFTA-länder som sökt anknytning till
EG.

På det ekonomisk-politiska och valutapolitiska området var planerna inom
EG under 1970-talet tämligen långtgående. Man tänkte sig en hög grad av
samordning av den ekonomiska politiken. Man skulle inrätta en ekonomisk
och monetär union med bl. a. en gemensam centralbank. Dessa planer har
emellertid inte kommit att förverkligas.

Samarbetet har så småningom kommit att få en annan form. I mars 1979
startade samarbetet inom det s. k. EMS — Europeiska Monetära Systemet.
Syftet var att reducera växelkursfluktuationerna mellan de deltagande
ländernas valutor och därigenom skapa en ökad monetär stabilitet i EG. I
systemet ingår inte några direkta åtaganden beträffande den ekonomiska
politiken, men underförstått vilar det på förutsättningen att varje land som
deltar i EMS-systemet ser till att dess penning- och finanspolitik gradvis
anpassas så att växelkursåtaganden kan infrias. Systemet kan således ses som
ett medel för att påskynda en ekonomisk-politisk anpassning och harmonisera
pris- och kostnadsutvecklingen.

I systemet ingick ursprungligen också att en fastare organisation skulle
skapas genom en europeisk monetär fond. Någon sådan europeisk centralbank
har emellertid ännu inte bildats.

Av de nuvarande tio medlemsländerna deltar Storbritannien och Grek 1

Riksdagen 1984/85. 5 sami. Nr 4 y

FiU 1984/85:4 y

land ej i det s. k. kursarrangemanget i EMS. Italien deltar under särskilda
villkor. Det är möjligt även för länder utanför den europeiska gemenskapen
att delta, men detta har hittills inte skett.

Systemet innebär att valutakursen tillåts variera inom vissa intervall, f. n.
+- 2,25 %. När valutan passerat tre fjärdedelar av det maximala rörelseutrymmet
förutsätts att någon typ av åtgärd vidtas för att bromsa kursrörelsen.
Det kan vara interventioner, ändringar i penningpolitiken eller i den
ekonomiska politiken. I sista hand vidtas en kursjustering. En sådan skall
formellt beslutas av medlemsländerna gemensamt. Vid dessa justeringar
diskuteras också den ekonomiska politik som skall följa på en de- eller
revalvering.

I systemet finns också den europeiska valutaenheten, ECU, som är
bokföringsenhet i systemet. Den fungerar också som reservvaluta. Lån
medlemsländerna emellan, för att bl. a. understödja växelkursåtaganden, tas
ofta i ECU.

Erfarenheterna av EMS motsvarar inte de långtgående planer som gjordes
vid bildandet av systemet. Det kan emellertid konstateras att växelkursstabiliteten
i EMS-blocket har varit större än för andra viktiga internationella
valutor. Detta beror bl. a. på att dollarkursen har haft en extrem utveckling. I
den ekonomiska politiken har också under 1980-talet stor samstämmighet
rått beträffande att i första hand bekämpa inflationen.

Växelkursjusteringar har gjorts vid ett flertal tillfällen - i genomsnitt vid
ett eller ett par tillfällen om året. Senast gjordes en kursjustering i mars 1983.
Dessa justeringar har endast delvis kompenserat för ackumulerade skillnader
i inflationstakt. Resten har förutsatts bli åtgärdade genom intern
kostnadsanpassning. I flera fall har det hänt att en regering inte har fått sina
önskemål om kursjusteringar uppfyllda på grund av motstånd från andra
regeringar.

Inom EMS är det således möjligt att i viss utsträckning påverka andra
EMS-länders kurspolitik, varför EMS förmodligen fungerar som ett effektivt
instrument mot konkurrerande devalveringar, dvs. att anpassningsbördan
skjuts över på andra länder.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det övergripande målet hittills
inte har kunnat uppnås även om en viss harmonisering skett på senare tid.
Den vidare utbyggnaden av EMS i enlighet med de ursprungliga planerna har
inte fullföljts. Bl. a. har frågan om Storbritanniens inlemmande i systemet
ännu inte lösts. Kursen på det brittiska pundet har påverkats kraftigt av att
Storbritannien blivit ett oljeland. Den brittiska regeringen har ännu inte
funnit tiden mogen att fullt ut ansluta sig till EMS. Det är också oklart när och
hur EMS-samarbetet kommer att påverkas av Spaniens och Portugals inträde
i EG.

I motion 2405 anförs att ett västeuropeiskt land inte kan utforma sin
ekonomiska politik utan att ta hänsyn till utvecklingen i andra västeuropeiska
länder. Detta ömsesidiga beroende har ökat under de senaste decennierna i

FiU 1984/85:4 y

takt med att handeln utvecklats och ekonomierna integrerats. Detta
beroende gäller enligt motionärerna inte enbart länderna inom EG utan
också i ett högindustrialiserat och starkt exportberoende land som Sverige.

Det finns enligt motionärerna skäl att gradvis bygga ut samarbetet mellan
Sverige och EG-staterna t. ex. genom att också söka regelbundna samtal om
den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå. Det finns också starka skäl att
åter överväga en svensk anknytning till de bredare västeuropeiska ansträngningarna
att uppnå valutapolitisk stabilitet. Det finns enligt motionärerna
mycket starka långsiktiga skäl för Sverige att söka en anknytning till EMS av
samma karaktär som den Sverige hade med det s. k. orm-samarbetet fram till
1977.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Målsättningen för
samarbetet med de europeiska gemenskaperna måste givetvis vara att
samarbetet överensstämmer med Sveriges grundläggande utrikespolitiska
värderingar och att detta inte heller på sikt kan väntas komma i konflikt
härmed. Finansutskottet förutsätter att utrikesutskottet vid sin behandling
av motion 2405 gör dessa övergripande bedömningar av vad ett närmare
samarbete med EG kan komma att innebära.

Finansutskottet tar i detta yttrande endast upp frågan om ett utökat
samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och
valutapolitikens område.

Ett av syftena med den ekonomisk-politiska samordningen inom EG är
som framgått att minska svängningar i växelkurser, sysselsättning och
produktion. Fördelarna av en sådan samordning kommer Sverige och övriga
länder till del även om Sverige inte direkt deltar i EG:s samarbete på
området. Utskottet har inte något att erinra mot att systemet med regelbundna
ekonomisk-politiska konsultationer på tjänstemannanivå utvecklas vidare,
t. ex. genom samtal om den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå.
Dessa kan, såsom framhålls i motion 2405, bidra till att förbättra kunskaperna
på ömse håll om det ekonomisk-politiska beroendets natur och betydelse.

En rad kontakter på politisk nivå sker redan. EG-kommissionens vicepresident
besökte Sverige år 1984 och svenska statsråd har besökt och planerar
besök vid EG i Bryssel. Vid dessa besök har konstaterats en ömsesidig vilja
att intensifiera kontakterna mellan EG-kommissionen å ena sidan och såväl
Sverige enskilt som EFTA-länderna som grupp å den andra. Mötena med
EFTA:s ekonomiska kommitté och EG-kommissionen äger numera rum
varje år.

Utskottet vill också erinra om att ett löpande informationsutbyte och
samrådsförfarande för övrigt redan sker inom ramen för OECD där även
EG-länderna ingår. De ytterligare fördelar som Sverige skulle kunna uppnå
genom ett mer långtgående deltagande i EG:s ekonomisk-politiska samordning
skulle bestå i dels en förbättrad information, dels vissa begränsade
möjligheter att påverka EG:s konjunkturpolitik, vilket får ställas mot de

FiU 1984/85:4 y

krav som gemenskapen kan komma att ställa på den svenska konjunkturpolitiken.

En harmonisering av de ekonomisk-politiska medlen och deras användning
skulle innebära svårigheter för Sverige genom en minskad valfrihet i den
mån EG:s prioritering av stabilitets- och sysselsättningsmålen skiljer sig från
den svenska. Det kan konstateras att i dagsläget skiljer sig ambitionerna
avsevärt i Sverige och i EG:s medlemsländer när det gäller sysselsättningen.
Det bör vidare framhållas att Sverige inte kan delta i ett internationellt
samarbete som skulle kunna innebära att Sverige mot sin vilja kunde bindas
vid beslut som har en klar utrikespolitisk innebörd. Det skulle kunna
undergräva omvärldens tilltro till viljan och förmågan att fullfölja neutralitetspolitiken.

Ett deltagande för Sverige i det europeiska monetära systemet, EMS,
skulle kunna få långtgående konsekvenser för den ekonomiska politikens
rörelsefrihet. I ett system med fasta växelkurser skulle t. ex. betalningsbalansproblem
inte ha kunnat lösas genom växelkursändringar. Anpassningen
vid obalans i de utrikes betalningarna måste således i ett sådant system ske
med hjälp av andra ekonomiska åtgärder. Detta innebär naturligtvis
ytterligare en begränsning av den ekonomisk-politiska handlingsfriheten.
Om systemet utvecklas ytterligare mot en enhetlig valuta uppkommer
svårigheter att bedriva en nationell kreditpolitik.

En följd av åtagandena på valutaområdet skulle för Sveriges del innebära
att den svenska valutaregleringen gentemot EG måste upphävas. Utöver
åtagandena i förhållande till OECD skulle detta främst innebära att Sverige
måste släppa kapitalrörelserna fria avseende handeln med obligationer,
aktier och andra värdepapper. Detta innebär att ökade krav skulle ställas på
den ekonomiska politikens övriga instrument.

Frågor angående förändringar i den svenska valutaregleringen utreds f. n.
av valutakommittén (E 1977:03). Enligt vad som anförs i proposition
1984/85:153 om fortsatt valutareglering väntas kommittén slutföra sitt
uppdrag inom kort. Utskottet förutsätter i likhet med föredraganden att så
också sker. I propositionen föreslås också att valutaregleringen i dess
nuvarande utformning bör förlängas i avvaktan på de åtgärder som kan
komma att vidtas med anledning av valutakommitténs arbete. Utskottet
anser i likhet med föredraganden att något beslut om ändringar i den
nuvarande ordningen inte bör fattas innan resultatet av kommitténs översyn
av hela valutaregleringen föreligger. Utskottet anser därför inte att riksdagen
nu bör vidta några åtgärder med anledning av de frågor om utökat samarbete
mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens
område som tas upp i motion 2405.

Fil) 1984/85:4 y

Finansutskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter bifall till motion
2405 yrkande 8.

Stockholm den 11 april 1985

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Per-Axel
Nilsson (s), Rune Rydén (m), Roland Sundgren (s), Filip Fridolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik
Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Margit Gennser (m), Gerd
Engman (s) och Nina Jarlbäck (s).

Avvikande meningar

1. Rune Rydén, Filip Fridolfsson, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Sverige
lämnade” och på s. 2 slutar med ”i EG” bort utgå,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Ett av” och på
s. 4 slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Sverige är en del av Europa. Vår framtid är i många avseenden beroende
av hur väl vi som nation förmår att deltaga i det vittförgrenade arbetet med
att hävda Europas ställning i världen. Vår industri är en del av den
europeiska industrin och våra marknader till mycket stor del europeiska. Vår
sociala och kulturella utveckling sker under mycket starkt inflytande från den
europeiska utvecklingen i övrigt.

Sveriges val i Europa-politiken gäller aldrig om vi skall samarbeta med
olika europeiska samarbetsorganisationer eller ej. Vårt val gäller endast hur
vi skall gestalta detta samarbete på ett sätt som är bäst förenligt med våra
långsiktiga nationella intressen.

Den 22 juli 1972 slöts i Bryssel ett avtal mellan Sverige och de europeiska
gemenskaperna (EG) som var ett resultat av närmare ett decenniums
ansträngningar att söka knyta Sverige närmare ett vidgat europeiskt samarbete,
främst på det handelspolitiska området.

Sveriges avtal med EG kom att bli mindre omfattande än vad den svenska
regeringen uttryckt önskemål om. I en regeringsdeklaration den 10 november
1970 och i ett memorandum den 6 september 1971 uttalades önskemål om
”omfattande, nära och varaktiga förbindelser” på en lång rad områden. En
tullunion angavs som en lämplig bas för dessa omfattande, nära och varaktiga
förbindelser.

FiU 1984/85:4y

Att avtalet kom att bli mer begränsat än vad Sverige uttryckt önskemål om
berodde på EG:s ovilja, efter det att den svenska regeringen den 18 mars
1971 ensidigt förklarat sig vilja avstå från möjligheten att i en förhandling
pröva ett medlemskaps förenlighet med neutralitetspolitiken, att ge Sverige
en annan ställning än de övriga EFTA-länderna som sökte någon form av
anknytning till EG. Trots att Sveriges önskemål gick längre än något annat
EFTA-lands fick vi nöja oss med ett avtal med samma innehåll som dessa.
Endast Finlands avtal skiljer sig, genom frånvaron av en s. k. utvecklingsparagraf,
från de avtal som 1972 ingicks mellan EG och EFTA-staterna.

Debatten inom EG, liksom debatten i Sverige om våra EG-relationer,
handlade vid denna tid till stor del om de vittgående planer som fanns att
bygga ut dels det ekonomisk-politiska och dels det utrikespolitiska samarbetet.

EG:s utveckling under perioden sedan 1971 har knappast följt det mönster
som debatten då gav anledning att förmoda. Detta har också inneburit, att
Sveriges relationer med EG kommit att utvecklas på ett delvis annat sätt än
vad det då fanns anledning att förmoda eller befara.

De vittgående planerna på att under 1970-talet upprätta en ekonomisk och
monetär union, med bl. a. en gemensam centralbank, har realiserats endast i
sina inledande steg.

Att EG-samarbetet inte tagit de dramatiska steg framåt mot t. ex. en
ekonomisk och monetär union som diskuterades 1970 och 1971 har emellertid
inte inneburit att samarbetet stått stilla. Tvärtom har samarbetet under
den period som gått tillförts en rad nya och viktiga dimensioner.

Under åren sedan 1972 har det svenska samarbetet utvecklats. Det
kommer att gå in i en ny fas under de kommande åren samtidigt som en ny bas
är lagd för Sveriges samarbete med EG genom att det västeuropeiska
frihandelsområdet i dess helhet nu är etablerat och fungerande.

Det finns därför enligt utskottet skäl att också i ett något bredare
perspektiv pröva formerna för och innehållet i det svenska samarbetet i EG.
Riksdagen har icke någon gång under detta decennium haft att behandla
frågan om vårt samarbete med EG.

Utskottet delar således motionärernas uppfattning att kontakterna mellan
Sverige och EG bör utvecklas på olika områden.

Mellan Sverige och EG finns sedan ett antal år tillbaka ett system för
regelbundna ekonomisk-politiska konsultationer på tjänstemannanivå.
Dessa bidrager till att förbättra kunskaper på ömse håll om det ekonomiskpolitiska
beroendets natur och betydelse. I många avgörande ekonomiskpolitiska
frågor har Sverige och EG-staterna kommit att företräda snarlika
uppfattningar.

Det kan finnas skäl för att gradvis bygga ut detta samarbete ytterligare
t. ex. genom att också söka regelbundna samtal om den ekonomiska
utvecklingen på politisk nivå. Det kan finnas ett intresse även från andra
EFTA-staters sida för att t. ex. se till att även den vidare västeuropeiska

FiU 1984/85:4 y

utvecklingen blir föremål för värderingar i EG-kommissionens olika dokument,
bl. a. för att på det sättet för EG-staterna åskådliggöra vilken betydelse
det ömsesidiga beroendet i olika frågor har.

Inom EG sker nu regelbundna och omfattande konsultationer om den
ekonomiska politiken. EG-kommissionen publicerar regelbundet såväl
ekonomiska prognoser som rekommendationer rörande den ekonomiska
politikens utveckling i gemenskapen i dess helhet. Dessa rekommendationer
och rapporter är föremål för diskussioner såväl i ministerrådet som — i ökad
grad — i Europaparlamentet.

Det säger sig självt, att ett västeuropeiskt land inte kan utforma sin
ekonomiska politik utan att ta hänsyn till utvecklingen i andra västeuropeiska
länder. Detta ömsesidiga beroende har ökat under de senaste decennierna i
takt med att handeln utvecklats och ekonomierna integrerats.

Det finns länder inom EG, främst ursprungsländerna, som har stort
intresse av att utveckla och intensifiera samarbetet med andra högindustrialiserade
länder utanför EG, däribland Sverige.

Det är möjligt att differentiera avtal med EG för olika länder. Det torde
vara oundvikligt, med den omfattning EG nu har fått och de skillnader i
industrialiseringsgrad som finns, att vissa länder kommer att släpa efter i
samarbetet och andra ligger före. Det finns starka skäl för de sex ursprungsländerna
att intensifiera samarbetet. Det borde därför vara möjligt för
Sverige att delta på vissa områden i samarbetet utan att det för den skull
skulle påverka vår utrikespolitik eller inkräkta på vår alliansfrihet.

Ett ökat samarbete för Sveriges del skulle emellertid förutsätta att
nuvarande valutareglering mjukades upp väsentligt. Det finns redan i dag ett
utbrett missnöje inom EG och OECD angående Sveriges långtgående
reglering av kapitalrörelser. Likaså har förslaget i lagrådsremissen om
etablering för utländska banker i Sverige ansetts otillräckligt. Sverige
framstår som ett av de hårdast reglerade länderna i dessa avseenden.
Utskottet anser därför att en liberalisering av nuvarande valutareglering
genast bör påbörjas.

År 1979 fick EG-samarbetet en ny form genom det s. k. EMS-samarbetet
och genom bl. a. tillkomsten av en gemensam monetär enhet i form av s. k.
ECU. I EMS-samarbetet deltar dock icke alla EG-länder fullt ut, bl. a. det
för Sveriges handel så betydelsefulla Storbritannien.

EMS-samarbetet har flera olika komponenter. Det finns olika steg i
EMS-samarbetet och därmed olika samarbetsmöjligheter.

Storbritannien och Norge tillhör Sveriges viktigaste handelspartners, och
deras ställningstagande är därmed av stor vikt för oss. Det är sannolikt att
främst Storbritannien vid någon tidpunkt kommer att ansluta sig till
EMS-systemets samtliga delar. I det sammanhanget, och i nära samarbete
med Norge, finns det enligt utskottets mening mycket starka långsiktiga skäl
för Sverige att söka en anknytning till EMS av samma karaktär som den vi
hade med det s. k. orm-samarbetet fram till 1977.

FiU 1984/85:4 y

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförs i motion 2405 yrkande 8 om möjligheterna
till utökat samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska
politikens och valutapolitikens område.

2. Björn Molin (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med ”En följd” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

För att på sikt underlätta det svenska samarbetet med EG och för att öka
svenska företags möjligheter att etablera sig och verka inom EG bör den
svenska valutaregleringen liberaliseras.

Utskottet ser emellertid inte några skäl för riksdagen att nu vidta några
särskilda åtgärder med anledning av de frågor om utökat samarbete mellan
Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område
som tas upp i motion 2405.

Finansutskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter bifall till motion
2405 yrkande 8.

minab/gotab Stockholm 1985 82582

yttr 1984/85 fiu4y y

Yttranden

Yttranden