yttr 1984/85 fiu3y y

Yttrande 1984/85:fiu3y

FiU 1984/85:3 y

Finansutskottets yttrande
1984/85:3 y

om avskaffande av riksdagens lönedelegation, m. m. (prop. 1984/
85:83 bil. 2 och prop. 1984/85:100 bil. 2)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda finansutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1984/85:83 om ändring i regeringsformen m. m. såvitt
avser förslag om att riksdagens lönedelegation avskaffas och att dess
uppgifter förs över till finansutskottet (bilaga 2).

Regeringen har senare i proposition 1984/85:100 bilaga 2 Gemensamma
frågor under punkt 3 begärt bemyndigande att utan att höra riksdagens
lönedelegation godkänna dels avtal om de anställningsvillkor som skall gälla
för statens arbetstagare, dels de avtal i övrigt som nu tillhör riksdagens
prövning, allt under förutsättning att avtalen inte gäller generell reglering av
ifrågavarande tjänstemäns anställningsvillkor i samband med de allmänna
avtalsrörelserna eller annars är av mer avsevärd, självständig statsfinansiell
betydelse.

Av den utredning, Riksdagen och statstjänstemännens anställningsvillkor
(Ds C 1983:2), som ligger till grund för regeringens ställningstagande i denna
fråga framgår att lönedelegationen inte fungerat på det sätt som man tänkte
sig när den inrättades. De statsfinansiella och lönepolitiska huvudlinjerna
har endast delvis blivit uppmärksammade. Enligt utredningen har lönedelegationen
vid sina ställningstaganden lämnat den statsfinansiella aspekten
åsido. De direktivuttalanden som gjorts har avsett de lönepolitiska frågorna
och varit mycket allmänt hållna. Enligt utredningsmannen finns det principiellt
sett inga gränser för lönedelegationen att ställa preciserade krav
rörande statsfinansiella och lönepolitiska huvudlinjer i förhandlingarna. I
realiteten har emellertid delegationen rört sig inom ganska snäva gränser.
Under avtalsrörelserna har lönedelegationen ställts eller ställt sig vid sidan av
skeendet. Förhandlingsresultatet har godtagits omgående med endast ett
fåtal kritiska markeringar från oppositionshåll.

Utredningsmannen har på ett förberedande stadium framfört tanken att
lönedelegationen helt skulle avskaffas och regeringen ges befogenhet att
godkänna de avtal som nu måste underställas delegationen. Denna lösning
har emellertid avvisats av flertalet partigrupper. Utredningsmannen har
därför föreslagit vissa begränsade förändringar som regeringen ställt sig
bakom. Förslagen innebär att regeringen genom bemyndigande ges ökade
befogenheter att godkänna kollektivavtal om anställningsvillkor för statligt

1 Riksdagen 1984185. 5 sami. Nr 3 y

FiU 1984/85:3 y

2

anställda. Delegationen avskaffas och de kvarvarande arbetsuppgifterna
övertas av finansutskottet.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Staten har i
egenskap av arbetsgivare ett stort ansvar för lönebildningen och samhällsekonomin.
Statens agerande i avtalsförhandlingarna har självfallet stor
statsfinansiell betydelse men påverkar också indirekt avtalsområden utanför
den statliga sektorn. Därigenom får statens handlande som arbetsgivare
stora konsekvenser för samhällsekonomin. Lönekostnads- och prisutvecklingen
är avgörande för vårt lands internationella konkurrenskraft och
påverkar produktion och sysselsättning.

Övergripande samhällsekonomiska frågor av denna typ behandlar utskottet
vid flera tillfällen varje år i anslutning till att utskottet tar ställning till
regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Utskottet ser det därför som naturligt att utskottet också tar upp de
statsfinansiella och lönepolitiska huvudlinjerna i samband med en avtalsrörelse.
Utskottet vill därför inte motsätta sig att lönedelegationen avskaffas
och att vissa av dess uppgifter läggs på finansutskottet. Utskottet utgår därvid
från att följande förutsättningar gäller.

Utskottet förutsätter att regeringen samtidigt i den utsträckning den
föreslagit bemyndigas att utan riksdagens ställningstagande få godkänna
kollektivavtal på det statligt reglerade området. För finansutskottet skulle i
så fall återstå att ta ställning till avtal som gäller generell reglering av statliga
tjänstemäns anställningsvillkor i samband med de allmänna avtalsrörelserna
eller som annars är av mer avsevärd, självständig statsfinansiell betydelse.

Vidare förutsätts att utskottets arbete och ställning i övrigt inte påverkas av
att dessa nya arbetsuppgifter tillkommer. Finansutskottet kan vad beträffar
förhandlingsfrågorna komma att fatta beslut på riksdagens vägnar. Flittills
har utskottets ställningstaganden alltid underställts riksdagen för beslut. I
den mån särskilda klarlägganden måste göras med anledning härav utgår
finansutskottet från att detta sker vid konstitutionsutskottets slutliga behandling
av frågan.

Av de förutsättningar som utskottet tar för givna följer att antalet ärenden
som finansutskottet får att behandla till följd av de nya arbetsuppgifterna
sannolikt blir relativt få. Endast vid några tillfällen vart eller vartannat år
kommer dessa frågor att tas upp i utskottet. Den viktigaste uppgiften, som
utskottet ser det, skulle bestå i att i samband med de allmänna avtalsrörelserna
mottaga information från och samråda med statsråd som regeringen utser
samt godkänna de centrala uppgörelser som avtalsförhandlingarna utmynnar
i. I den mån även andra avtal med mera avsevärd, självständig betydelse för
de statliga anställningsförmånernas nivå blir aktuella, kan de behöva prövas
av utskottet i varje enskilt fall i den utsträckning som omständigheterna
kräver. Av detta följer att utskottet regelmässigt på förhand bör orienteras
om och reellt tillfrågas inför alla förhandlingar som beräknas utmynna i avtal
som skall underställas riksdagen. Den faktiska omfattningen och praktiska

FiU 1984/85:3 y

3

utformningen av dessa överläggningar med statsråd som regeringen utser får
prövas efter hand. En strävan bör självfallet vara att uppnå smidiga och väl
fungerande arbetsformer så att inte förhandlingarna försenas eller försvåras.

I propositionen föreslås att en tystnadspliktsbestämmelse motsvarande
den som nu gäller för arbetet i lönedelegationen införs i riksdagsordningen
för finansutskottets del när det gäller förhandlingsfrågorna. Vidare föreslås
att föreskrifterna om förhandlingssekretess i sekretesslagen ändras så att de i
stället för att avse lönedelegationen avser förhandlingsfrågor hos finansutskottet.

Utskottet har inte något att erinra mot dessa förslag. Tystnadsplikten för
ledamöter, suppleanter och tjänstemän i finansutskottet motiveras med att
utskottet kan komma att få information, vars röjande skulle kunna försätta
staten i en försämrad förhandlingsposition. Det bör vid konstitutionsutskottets
behandling av frågan klarläggas på vilket sätt utskottets överläggningar,
uttalanden och beslut bör utformas och redovisas för att stå i överensstämmelse
med gällande regler. När det gäller godkännande av avtal förutsätter
utskottet att samma regler gäller som för behandlingen av andra ärenden i
utskottet.

Det är naturligt att utskottet så snart löneförhandlingarna avslutats tar upp
och redovisar förhandlingsfrågorna för riksdagen. Om förhandlingarna har
avslutats under våren bör utskottet kunna ta upp dessa frågor i anslutning till
behandlingen av regeringens reviderade finansplan. Därigenom skulle
regeringens och utskottets agerande i förhandlingarna kunna komma att
behandlas av riksdagen i den finansdebatt som brukar äga rum i början av
juni varje år. Om förhandlingarna inte avslutats till dess bör en redovisning
ske så snart som möjligt därefter. Övergripande ekonomisk-politiska frågor
brukar behandlas av riksdagen vid flera tillfällen under året. Någon särskild
årsredogörelse från finansutskottet till riksdagen torde inte behövas.

Skulle finansutskottet överskrida sitt kompetensområde genom att t. ex.
godkänna ett avtal som det inte är behörigt att godkänna har, såsom
utredningsmannen påpekar, det grundläggande felet på statsmaktsnivå
begåtts av regeringen, när den ställt sig positiv till arbetsgivarverkets
framställning om godkännande av ifrågavarande avtal eller motsvarande.
Med den långtgående delegering av avtalsfrågor till regeringen som förutsätts
ske är det mer sannolikt att ifrågasättande av utrymmet för avtalsreglering
snarare kan ske beträffande ärenden som inte går vidare till finansutskottet.
Det blir en uppgift för konstitutionsutskottet att inom ramen för sin
dechargegranskning studera regeringens beslut på detta område.

De avtal som enligt nuvarande praxis redovisas för riksdagen under
”Gemensamma frågor” i budgetpropositionen blir i huvudsak de som enligt
den föreslagna ändrade kompetensfördelningen mellan riksdag och regering
skall underställas finansutskottet. Enligt utskottets mening är det lämpligt att
fortsättningsvis alla avtal etc. som hänskjuts för godkännande på riksdagens
vägnar blir redovisade på detta sätt. Därigenom kommer också finansutskot -

FiU 1984/85:3 y

4

tets beslut att tas upp av riksdagen i samband med att denna del av
budgetpropositionen behandlas.

Regeringen har inte tagit ställning till utredarens förslag beträffande
förhandlingsfrågor på riksdagens förvaltningsområde. Finansutskottet förutsätter
att konstitutionsutskottet tar upp dessa frågor till prövning på eget
initiativ. Tilläggsbestämmelsen 8.5.1 till riksdagsordningen, som enligt
propositionens förslag skulle kvarstå med ändrad lydelse, borde i enlighet
med utredarens förslag utgå.

Stockholm den 19 mars 1985

På finansutskottets vägnar
PAUL JANSSON

Närvarande: Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Nils Åsling (c), Per-Axel
Nilsson (s), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Bo Södersten (s), Hugo Hegeland
(m), Gerd Engman (s), Margareta Gard (m) och Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk).

Avvikande mening

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

I den utredning om statstjänstemännens anställningsvillkor som gjorts sägs
att lönedelegationen inte fungerat på det sätt som man tänkt sig genom att
den lämnat de statsfinansiella aspekterna åsido. Utredningsmannen säger att
lönedelegationen ställts eller ställt sig vid sidan av skeendet. Finansutskottet
som nu föreslås ta över en del av lönedelegationens tidigare uppgifter
förutsätts agera genom att ta upp de statsfinansiella och lönepolitiska
huvudlinjerna i samband med en avtalsrörelse. Vad detta kommer att
innebära i sak kommer praxis att utvisa. Jag vill emellertid redan nu peka på
faran att finansutskottet kan komma att medverka till en statlig inkomstpolitik
som begränsar de avtalsslutande parternas handlingsutrymme.

minab/gotab Stockholm 1985 82400