yttr 1984/85 bou3y y

Yttrande 1984/85:bou3y

BoU 1984/85:3 y

Bostadsutskottets yttrande
1984/85:3 y

om bosparande för ungdomar (prop. 1984/85:51)

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 13 november 1984 berett bostadsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1984/85:51 om bosparande för ungdomar
och andra sparfrågor jämte eventuella motioner.

Bostadsutskottets yttrande begränsas till att omfatta de delar av proposition
och motioner som avser ungdomens bosparande.

Propositionen

I proposition 1984/85:51 förs fram förslag som syftar till att stimulera
ungdomar till ett regelbundet sparande samt att underlätta för ungdomar
att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. I propositionen
framhålls härvid att såväl samhällsekonomiska som privatekonomiska skäl
gör det angeläget att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande.

Bosparandet föreslås i korthet utformat enligt följande. De banker som
är anslutna till allemanssparande! eller som är förvaringsbanker för kapitalsparfonder
skall under vissa förutsättningar lämna lån för bosättningsändamål
eller för anskaffande av bostad, s. k. bosparlån.

Lånerätten föreslås uppgå till tre gånger sparat belopp (insatt behållning).
För bosättningsändamål är lånerätten begränsad till 21 000 kr. För
denna typ av lån behöver bankerna enligt förslaget normalt inte ställa krav
på särskild säkerhet. Inte heller skall någon direkt ändamålsprövning behöva
ske annat än att banken i rimlig utsträckning förvissar sig om att lånet
skall användas för bosättning. Såväl lånerätten på tre gånger sparat belopp
som begränsningen av lånerätten för bosättningsändamål är att anse som
minimiregler vilka kan överskridas av bankerna. Någon begränsning av
antalet lånetillfallen föreslås inte.

För anskaffande av bostad skall bosparlån på upp till 90000 kr. kunna
beviljas. Bankerna torde härvid normalt komma att ställa krav på särskild
säkerhet för lån över 21000 kr. De har också rätt att pröva om ändamålet
med bosparlånet är att skaffa bostad.

För att kvalificera sig för bosparlån krävs ett minimisparande (insatt
behållning) på 5000 kr. Sparkravet avser sparandet på rikssparkonto resp.
sparandet i vaije enskild kapitalsparfond utan möjlighet till sammanläggning.

Vid erhållandet av lån skall hela den lånegrundande behållningen jämte
avkastningen tas ut.

1 Riksdagen 1984185. 19 sami. Nr3y

BoU 1984/85: 3y

2

Lånerätten inträder då spararen fyller 18 år och upphör i och med
utgången av det år spararen fyller 28 år. Den övre åldersgränsen är att anse
som en minimiregel som bankerna kan överskrida.

För det föreslagna bosparandet inom allemanssparandets ram gäller,
liksom för allemanssparande! i övrigt, att sparade medel av den aktuella
banken skall levereras till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder.

Enligt regeringsförslaget skall det redan existerande bosparandet i HSB
för ungdomar i åldern 16—28 år kunna inkluderas i allemanssparande!.
Någon skyldighet att härvid leverera sparmedlen till riksgäldskontoret
eller till kapitalsparfonder föreslås dock inte finnas. I övrigt gäller allemanssparandets
allmänna regler. En förutsättning för att sparande i HSB
på detta sätt skall få anslutas till allemanssparande! är att HSB åtar sig att
lämna de ungdomar som allemanssparar i HSB bosparlån för anskaffande
av nyproducerade bostadsrättslägenheter. De ungdomar som sparar i
HSB:s bosparande får under det kalenderår då de fyller 28 år välja mellan
att överföra hela eller delar av sitt sparbelopp till vanliga rikssparkonton
eller kapitalsparfonder med bibehållen skattebefrielse på kapitalavkastningen
eller att behålla sparmedlen i HSB:s bosparande utan skattebefrielse
men med bibehållen köplats i HSB.

Lånerätten för ungdomar som bosparat inom ramen för allemanssparande!
föreslås träda i kraft den 1 januari 1986. Även allemanssparande som
skett före denna tidpunkt ligger till grund för lånerätten. Reglerna om
HSB:s bosparande för ungdomar inom ramen för allemanssparandet skall
enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1985.

Motionerna

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1984/85:161
(m), 162 (fp) samt 163 (c) läggs bl. a. fram förslag om avslag på regeringsförslaget
i vad avser bosparande för ungdomar.

I motion 161 (m) anförs att det är angeläget att stimulera sparande för
bostadsändamål inte bara bland yngre människor. Samtidigt framhålls att
regeringsförslaget har vissa brister som gör att det inte bör förverkligas.

Enligt motionärerna kan den lånerätt som ungdomar förvärvar i allemanssparandet
medföra att andra kunders berättigade kreditbehov inte
kan tillgodoses. Bankernas lagstadgade skyldighet att i sin utlåning prioritera
ungdomar, som kanske inte har något annat kundförhållande med
banken än att de under viss tid satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret
eller kapitalsparfond, kan innebära att kunder med långt kundförhållande
till banken får stå tillbaka för dessa nytillkomna låntagare. Detta
strider enligt motionärerna mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

Avslutningsvis anförs att stimulanser till bosparande bör bygga på redan

BoU 1984/85: 3y

3

existerande ”spara/låna-till-bostad-systern” i stället för att på ett krångligt
sätt kopplas till allemanssparande!. Ett sådant bosparsystem bör enligt
motionärerna inte ha någon övre åldersgräns. Det sparade beloppet föreslås
vidare premierat av staten förutsatt att medlen används för köp av
bostad. Slutligen aviserar motionärerna sin avsikt att under allmänna motionstiden
1985 återkomma med ett mer detaljerat förslag vad gäller utformningen
av ett sådant system.

I motion 162 (fp) delas regeringens uppfattning att det är viktigt att
stimulera ungdomars regelbundna sparande för bostadsändamål liksom för
andra syften. Samtidigt konstateras att det redan i dag existerar väl fungerande
spara/låna-system och att det aktuella regeringsförslaget inte erbjuder
någon förbättring i förhållande till dessa.

Enligt motionärernas uppfattning är ett bättre sätt att stimulera ungdomars
sparande för bostadsändamål att införa skattefrihet även för avkastningen
på ungdomars sparande i bank för bostadsändamål. Genom ett
sådant system stannar de sparade medlen kvar i bankerna och utgör
därmed grunden för utlåningen. Härigenom behålls också enligt motionärerna
ett kundförhållande som är väsentligt. I detta sammanhang hävdas
också att regeringen indirekt erkänner att ett sådant kundförhållande bör
utgöra grunden för lånemöjligheterna i och med att en särskild regel föreslås
för allemanssparande! i HSB. Denna regel innebär att sparmedlen
stannar kvar i HSB i motsats till vad som gäller för bankerna. Motionärerna
anser att en sådan särbehandling är oförenlig med kravet på konkurrensneutralitet.
Även om riksdagen i övrigt skulle bifalla regeringsförslaget
bör enligt motionärerna därför särbehandlingen av HSB avvisas.

En konsekvens av att sparmedlen inte stannar kvar i bankerna anges
vara att den föreslagna ”lånerätten” inkräktar på kreditmöjligheterna för
vanliga banksparare. Detta trots att det blir dessa kunders sparmedel som
används och utgör grunden för långivningen till bospararna.

I motionen uttrycks också farhågor för att lånevillkoren skall bli mycket
likartade mellan bankerna och att konkurrensen härigenom hämmas.

Avslutningsvis riktar också motionärerna uppmärksamheten på att problem
med ”onödig” upplåning kan uppstå när en sparare närmar sig
gränsen för lånerättens upphörande samt att det kan vara svårt för bankerna
att kontrollera att lånet verkligen är avsett för bostadsändamål.

I motion 163 (c) anförs att det givetvis är angeläget att stimulera ungdomar
till sparande samt underlätta deras möjligheter att skaffa sig en egen
bostad. Samtidigt påpekas att trots att regeringen lanserar förslaget om
bosparande till ungdomar som en nyhet, så har de flesta banker redan i dag
ett befintligt bosparande, där ett betydligt större belopp kan lånas än i det
föreslagna systemet. Befintliga system anges också ha den fördelen att de
inte har någon övre åldersgräns.

Enligt motionärerna innebär förslaget ett tvång för en bank att i sin
utlåning prioritera vissa personer som kanske inte har någon annan kon -

BoU 1984/85: 3y

4

takt med banken än att de under tämligen kort tid har satt in pengar för
överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond framför andra personer
eller företag som har omfattande och långvariga affärer med banken.
Härigenom skulle trogna sparkunders berättigade lånebehov förbigås samtidigt
som deras sparmedel används till utlåning till vissa ungdomar. Detta
strider enligt motionärerna mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

Enligt motionärerna bör det befintliga bosparandet stimuleras i stället
för att en krånglig koppling av detta sparande till allemanssparande! införs.
Detta kan ske t. ex. genom att nuvarande skattefrihet för allemanssparande!
utsträcks till att gälla också avkastningen på bosparandet i bank.

I motionen framhålls att HSB intar en särställning i regeringens förslag
bl. a. genom att HSB inte behöver leverera sparade medel till riksgäldskontoret
eller till kapitalsparfond. Regeringsförslaget i denna del avvisas bestämt,
även om riksdagen skulle acceptera regeringsförslaget i övrigt.

Utskottet

Det nu behandlade regeringsförslaget har i vad gäller ungdomens bosparande
två huvudsyften. Det ena är att stimulera ungdomar till ett
regelbundet sparande. Det andra är att underlätta för ungdomar att finansiera
bosättning och anskaffandet av egen bostad. En bred enighet torde
också råda om att det är både angeläget och nödvändigt att uppnå dessa
eftersträvade effekter.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 161 (m), 162 (fp)
och 163 (c) framhålls vikten av att ungdomar stimuleras till ett regelbundet
sparande för bostadsändamål. Samtidigt avvisas dock de av regeringen
föreslagna åtgärderna för att åstadkomma denna stimulans. Skälen härför
är främst av kreditpolitisk natur. Motionärerna hävdar att den föreslagna
lånerätten för bosparande ungdomar på ett oacceptabelt sätt kommer att
inskränka kreditutrymmet för bankernas övriga kunder med i och för sig
berättigade lånebehov.

I motionerna 162 (fp) och 163 (c) har dessutom invändningar rests mot
att inkludera ungdomars bosparande i HSB-sparkassa i allemanssparande!
utan att sparade medel behöver levereras till riksgäldskontoret eller till
kapitalsparfonder. Enligt motionärerna är en sådan särbehandling bl. a.
oförenlig med kravet på konkurrensneutralitet.

Bostadsutskottet konstaterar inledningsvis att inom utskottet en allmän
anslutning finns till uppfattningen att det är angeläget att stimulera till
sparande för bostadsändamål.

Den kritik som i motionerna framförs mot regeringens förslag går ut på
att de nuvarande formerna för bosparande som finns kan anses tillräckliga
och att några nya bosparformer för ungdomar med den inriktning som

BoU 1984/85: 3y

5

förordas i propositionen inte kan anses erforderliga. Beträffande denna
fråga har bostadsutskottet en annan mening än motionärerna. Enligt utskottet
finns goda motiv för en anslutning till ett förslag som innebär en
ytterligare stimulans för ungdomens bosparande. I det beredningsarbete
som föregått regeringens förslag har flera remissinstanser givit uttryck för
uppfattningen att ett bosparande med den huvudsakliga inriktning som nu
förordas bidrar till ett ökat bosparande för ungdomarna.

Utifrån de synpunkter bostadsutskottet har att beakta har utskottet
anslutit sig till regeringens förslag. Motionerna avstyrks med hänvisning
till vad nu anförts.

Beträffande vissa frågor kring hur det redan existerande bosparandet i
HSB skall anknytas till det föreslagna systemet vill utskottet anföra följande.

Som framhålls i regeringsprotokollet (s. 17) beror HSB:s särställning på
två omständigheter. För det första ställs det på bankerna kredit- och
statsskuldpolitiska krav, som inte rimligen kan ställas på HSB. För det
andra gäller beträffande HSB:s bosparande att de medel som kommer in
används som en del av rörelsekapitalet för produktion av bostäder avsedda
bl. a. för de ungdomar som bosparar i HSB och som det föreslagna bosparandet
är avsett att stödja. Ett krav på HSB att leverera sparade medel till
riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder skulle innebära att den knytning
som i dag finns mellan sparande och bostadsproduktion i HSB skulle
försvinna. En av grundidéerna för HSB:s verksamhet skulle därmed sättas
ur spel. Med hänvisning till det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets
mening motionerna avstyrkas även i nu aktuell del. Bostadsutskottet ställer
sig därmed bakom regeringsförslaget i vad avser HSB:s anknytning till
ungdomens bostadssparande.

Enligt regeringsförslaget är en förutsättning för att sparande i HSB skall
få anslutas till allemanssparandet att HSB åtar sig att lämna de ungdomar
som allemanssparar i HSB bosparlån för anskaffande av nyproducerade
bostadsrättslägenheter. Detta innebär naturligtvis inte något hinder för
HSB att även ge bosparlån för andra ändamål, t. ex. för bosättning, vilket
finansministern också konstaterar (s. 17) i det nu föreliggande förslaget.
Huruvida HSB skall lämna lån även för anskaffande av andra lägenheter
än nyproducerade är en fråga för HSB.

Inom utskottet har aktualiserats frågan om det bosparande som Riksbyggen
nyligen påbörjat i samarbete med sparbankerna. Enligt vad utskottet
erfarit är avsikten att Riksbyggen och sparbankerna tillsammans avsevärt
skall öka sina insatser särskilt med avseende på ungdomar och ungdomars
bosparande. Utskottet vill i detta sammanhang poängtera det positiva i att
det tillkommer ytterligare sparformer som genom sin nära knytning mellan
sparande och bostadsanskaffning stimulerar till ett målmedvetet bosparande.
Det får mot bakgrund härav förutsättas att regeringen med uppmärksamhet
följer utvecklingen av denna verksamhet. Särskilt gäller detta

BoU 1984/85: 3y

6

frågan om verksamheten kan komma att fa en principiell utformning som
gör att den kan jämställas med det sparande som sker i HSB.

Vad i övrigt i propositionen anförts avseende ungdomens bosparande
har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Stockholm den 27 november 1984

På bostadsutskottets vägnar
OSKAR LINDKVIST

Närvarande: Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m), Thure Jadestig (s),
Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c). Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson
(vpk), Margareta Palmqvist (s), Rune Evensson (s), Nils Nordh (s), BengtOla
Ryttar (s) och Kerstin Andersson (c).

Avvikande meningar

1. Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Kerstin
Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
”Den kritik” och på s. 6 slutar ”särskilt uttalande” bort lyda:

Det nu framlagda regeringsförslaget är i stora drag detsamma som presenterats
i departementspromemorian Bosparande för ungdomar (Ds Fi
1984:11) — ett förslag som vid remissbehandlingen utsatts för väsentlig
kritik av flera tunga remissinstanser.

Trots att det av regeringen framlagda förslaget presenteras som en nyhet
kan utskottet konstatera att det redan i dag hos flertalet banker finns ett
existerande och väl fungerande bosparande. Detta har också noterats av
konsumentverket, som i sitt remissyttrande över den ovan nämnda departementspromemorian
uttalat att redan existerande sparlån och bosparformer
ofta erbjuder likvärdiga eller bättre villkor än de som erbjuds i det
nya bosparandet. Liknande synpunkter har också framförts av flertalet
kreditmarknadsinstitutioner. Sålunda har Svenska sparbanksföreningen
påpekat att de nuvarande lånemöjligheterna för ungdomar är väsentligt
bättre i det redan existerande bosparsystemet.

Som framgår av det ovan anförda finns redan i dag hos de flesta banker
ett utbyggt och väl fungerande bosparande. Enligt utskottets mening är det
mot bakgrund härav naturligt att i och för sig erforderliga stimulanser för
ungdomens bosparande kommer till stånd inom ramen för det redan existerande
bosparandet. Någon krånglig och helt onödig koppling via allemanssparandet
behöver därmed inte ske. I stället kan de eftersträvade stimulanserna
åstadkommas t. ex. genom att avkastningen på bosparandet blir

BoU 1984/85: 3y

7

skattefri eller genom en särskild premie. I ett sådant system skulle dessutom
de sparade medlen stanna kvar i banken och liksom hittills bilda
grunden för bankens utlåning till bospararna. Härigenom skulle en enligt
bostadsutskottets mening väsentlig knytning mellan sparande och bostadsanskaffning
uppnås.

I regeringens förslag intar HSB en särställning genom att de medel som
sparas i HSB-sparkassa inte behöver levereras in till riksgäldskontoret
eller till kapitalsparfonder, utan skall stanna kvar i HSB. En sådan särbehandling
är inte i något avseende förenlig med kravet på konkurrensneutralitet.

2. Tore Claeson (vpk) anför:

Redan när riksdagen hösten 1981 beslutade att avveckla bosättningslånen
från den 1 januari 1982 motsatte sig vänsterpartiet kommunisterna
denna avveckling. Därefter har vpk också vid flera tillfällen motionerat om
att återinföra bosättningslånen. Motiven härför har främst varit att bosättningslånen
ger människor i små ekonomiska omständigheter möjlighet att
få lån till förmånlig ränta och bra amorteringsvillkor. Denna vår grundläggande
uppfattning står kvar. Inte minst mot bakgrund av den utsatta
situation som unga människor har på dagens bostadsmarknad.

Att regeringen nu föreslår att lånerätten inom ungdomens bosparande
skall omfatta också bosättningslån är därför ett steg i rätt riktning. Dessa
lån bör under alla omständigheter kunna bli ett bättre alternativ för ekonomiskt
svaga ungdomar än avbetalningsköp, kontokort och andra dyra
krediter som dessa är hänvisade till i dag.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts har vänsterpartiet kommunisterna
avstått från att nu ånyo föra fram förslag om ett återinförande av
bosättningslånen. I den mån den nu föreslagna långivningen inte visar sig
fylla de behov som de statliga bosättningslånen tidigare fyllt avser vi dock
att återkomma i frågan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984