yttr 1983/84 sou3y y

Yttrande 1983/84:sou3y

SoU 1983/84:3 y

Socialutskottets yttrande
1983/84:3 y

om mottagandet av flyktingar och asylsökande m.m.

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1983/84:124 om mottagandet av flyktingar och asylsökande
m.m. såvitt avser bilaga 1 jämte med anledning av propositionen väckta
motioner (motionerna 1983/84:2701-2705).

Bilaga 2 i propositionen behandlas av socialutskottet i betänkande SoU
1983/84:28.

Utskottet

I propositionen föreslås bl. a. att det statliga ansvaret för överföring och
mottagande av flyktingar i Sverige förs över från arbetsmarknadsstyrelsen till
statens invandrarverk. Vidare föreslås ett ökat statligt ansvar för mottagandet
av asylsökande. Förslaget innebär bl. a. att huvuddelen av de uppgifter
inom flyktingverksamheten som i dag åvilar socialstyrelsen förs över till
invandrarverket i den mån de inte helt kan upphöra som en följd av ändrade
former för flyktingmottagandet. Genom förslaget kommer ledningsansvaret
för flyktingfrågorna på verksnivå att åvila en myndighet. Detta anses enligt
föredragande statsrådet vara särskilt viktigt eftersom huvuddelen av det
praktiska arbetet i flyktingmottagandet och introduktion av flyktingar i det
svenska samhället enligt propositionsförslaget kommer att åvila kommunerna.

Regeringen hemställer i propositionen bl. a. att riksdagen skall godkänna
nya riktlinjer dels för mottagandet av flyktingar och asylsökande, dels för
ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar. I fråga om mottagandet
av s. k. kvotflyktingar innebär propositionsförslaget att de skall tas emot
två-fyra veckor i en statlig mottagningsförläggning för att därefter erbjudas
bostad i en kommun med vilken invandrarverket träffat särskild överenskommelse.
Efter utslussningen till kommunen kommer flyktingen att få
svenskundervisning och annan introduktion i det svenska samhället genom
bosättningskommunens försorg. Vad beträffar asylsökande som söker asyl i
samband med inresan till Sverige bör normalt enligt propositionsförslaget
mottagandet ske i en statlig utredningsförläggning i några veckor medan
utredning sker i asylärendet. Därefter anvisas bostad i en kommun med
vilken invandrarverket träffat överenskommelse. En utlänning som söker
asyl först efter en tids vistelse i en kommun bör enligt propositionen kunna
erbjudas bostad och socialt stöd där under väntetiden.

1 Riksdagen 1983/84.12 sami. Nr3y

SoU 1983/84:3 y

2

I propositionen redovisar föredragande statsrådet tämligen ingående sin
syn på det kommunala flyktingmottagandets innehåll. Mottagandet skall
enligt föredraganden ha som utgångspunkt att flyktingen behöver visst
särskilt stöd av samhället i syfte att få en bra start och en god anpassning i sitt
nya land. Vikten av att detta stöd så långt möjligt ges med hänsynstagande till
flyktingens individuella behov betonas.

De överenskommelser som skall ligga till grund för flyktingmottagandet
och som invandrarverket skall träffa med kommunerna skall enligt propositionen
i huvudsak ange ett ungefärligt antal asylsökande och flyktingar som
kommunen skall ställa bostad till förfogande åt och i övrigt ta emot i
planmässiga former under en angiven period. Överenskommelserna skall
ange det rikttal kommunerna skall planera för.

I propositionen föreslås att alla kommuner som har kostnader för
ekonomisk hjälp till flyktingar och personer som väntar på uppehållstillstånd
skall få ersättning för de faktiska kostnaderna för detta bistånd under tre år.
Kommuner som träffat överenskommelser med invandrarverket om att ta
emot flyktingar och asylsökande kommer därutöver att få ersättning för
andra insatser i form av schablonberäknade engångsbelopp för varje flykting
resp. asylsökande som kommunen tar emot. Därutöver föreslås att medel
ställs till invandrarverkets förfogande för att verket under vissa förutsättningar
skall kunna ge bidrag till kommuner för vissa särskilda kostnader.

De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

Beträffande medelsanvisning föreslås i propositionen att ett nytt anslag
med benämningen Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m. m. förs upp under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Över detta
anslag skall anvisas medel för den generella ersättning som skall utgå till
kommunerna för ekonomiskt bistånd och vissa andra kostnader för flyktingar
och utlänningar som väntar på beslut i fråga om uppehållstillstånd. Denna
ersättning bestrids f. n. från anslaget J 6. Ersättningar till kommunerna för
hjälp till utländska medborgare, flyktingar m. m. under socialdepartementets
huvudtitel. Under det nya anslaget skall vidare anvisas medel för
schablonersättningar och särskilda bidrag till kommuner för vissa åtgärder
för flyktingar och asylsökande och för viss ersättning till sjukvårdshuvudmännen.

I motionerna 1983/84:2701 (s) och 1983/84:2704 (c) tas upp frivilligorganisationernas
möjligheter att bistå med olika åtgärder vid mottagandet av
flyktingar. Bidrag härtill bör enligt motionärerna rymmas inom de ersättningar
för vilka medel beräknas i propositionen. I den senare motionen tas
även upp frågan om precisering av vilka åtaganden en kommun skall göra för
att få ersättning enligt de nya reglerna. Enligt motionärerna kan följden
annars bli att flyktingar och asylsökande får ett totalt sett sämre omhändertagande
än i dag.

Socialutskottet har i skilda sammanhang betonat det viktiga komplement

SoU 1983/84:3 y

3

sorn de frivilliga organisationernas verksamhet utgör till socialtjänsten. Även
då det gäller mottagandet av flyktingar och asylsökande finns skäl att
framhålla värdet av det arbete som organisationerna bedriver och som bl. a.
kan bidra till att minska isoleringen bland många flyktingar. Att organisationerna
kan spela en viktig roll i flyktingmottagandet sägs också i propositionen
(s. 31). Det bör emellertid ankomma på vederbörande kommun att
avgöra i vilken utsträckning bidrag skall utgå för sådan verksamhet. Den i
propositionen föreslagna schablonersättningen är avsedd att täcka bl. a.
kommunernas extra kostnader för fritids- och kulturverksamhet bland
flyktingar och asylsökande (prop. s. 39), däremot inte verksamhet som
bedrivs till förmån för invandrare och språkliga minoriteter oavsett kommunens
åtagande att ta emot flyktingar.

När det gäller önskemålen om precisering av kommunernas åtaganden för
flyktingar och asylsökande ter det sig svårt att gå längre i precisering än vad
som skett genom de i propositionen angivna riktlinjerna. Insatsernas
utformning måste i viss mån bli beroende av de lokala förutsättningarna,
flyktinggruppens storlek och sammansättning m. m. Utskottet vill emellertid
betona att kommunernas insatser för flyktingar och asylsökande totalt sett
inte får bli sämre än de är f. n. Utskottet utgår vidare från att invandrarverket
kommer att följa upp hur kommunerna utformar sina insatser och hur den
statliga ersättningen används.

I motionerna 1983/84:2702 (s) och 1983/84:2705 (fp) begärs ökade
möjligheter att förlänga vistelsen i statlig mottagningsförläggning jämfört
med den i propositionen angivna tiden två-fyra veckor. Motionärerna menar
att detta är för snävt i många fall, bl. a. för flyktingar som kommer från länder
som skiljer sig mycket från vårt eller för dem som har fysiska eller psykiska
problem.

I propositionen anförs i denna del (s. 20) att avsikten är att förläggningsvistelsen
för flyktingarna skall bli kort och att endast ett fåtal åtgärder skall
vidtas under den allra första tiden. Även i framtiden kan det dock enligt
föredragande statsrådet i vissa fall bli nödvändigt med längre tids vistelse i
förläggning.

Utskottet anser den i propositionen angivna tiden väl avvägd i flertalet fall.
Som framhålls i motionerna bör det emellertid finnas möjlighet till längre
vistelse när det individuella behovet motiverar detta. Utskottet anser således
att systemet bör medge en viss flexibilitet för att åstadkomma ett bättre
mottagande för flyktingar som av olika skäl behöver en längre övergångstid
innan utflyttning till eget boende sker. Det anförda innebär självfallet inte att
det får ställas mindre krav på organiserandet av andra mottagningsinsatser så
att utslussningen fördröjs av sådana skäl.

I motion 1983/84:2703 (vpk) tas upp den föreslagna styrningen av
flyktingars och asylsökandes bosättning till vissa kommuner. Motionärerna
påpekar att en koncentration av flyktingar och invandrare till vissa kommu -

SoU 1983/84:3 y

4

ner inte enbart är negativ. Bl. a. framhålls ökade möjligheter till utbildning
och modersmålsundervisning, till föreningsverksamhet och annan kontakt
med landsmän m. m. Motionärerna vänder sig vidare mot att socialtjänstlagen
skulle utnyttjas för att styra flyktingars bosättning genom att de vägras
bistånd om de söker sig till annan kommun än där de fått erbjudande om
bostad.

Det finns både för- och nackdelar med en koncentration av invandrare till
vissa orter. Å ena sidan kan detta bidra till att skapa en social segregering i
förhållande till andra grupper. Å andra sidan kan - som framhålls i motionen
- det ge ökade möjligheter att organisera modersmålsundervisning och andra
särskilt anpassade insatser. Invandrarna får dessutom lättare att hålla
kontakter inom den egna gruppen, att organisera föreningsaktiviteter m. m.,
vilket är av betydelse inte minst för politiska flyktingar som kanske på längre
sikt vill återvända till sitt hemland. I propositionen anför föredragande
statsrådet i denna del (s. 22) att genom det föreslagna nya systemet med
särskilda överenskommelser med kommuner om mottagande av asylsökande
och flyktingar etniska grupper bör få bättre möjligheter än nu att hålla ihop
och få en ändamålsenlig service. Kommuner som har ett stort antal etniska
grupper har enligt propositionen som regel väsentligt svårare att ge fullgod
service åt alla, eftersom det måste ske på ett stort antal språk.

Utskottet konstaterar att en betydande del av de utländska medborgare
som i dag tas emot i Sverige under ett år kommer hit som s. k. spontanflyktingar.
Eftersom många av dem har anhöriga i Sverige eller eljest kontakt
med landsmän här före ankomsten har regioner med många invandrare
automatiskt kommit att få ta emot fler tillståndssökande än andra kommuner,
huvudsakligen i Stockholmsregionen (inkl. Uppsala) och i Skåne. Detta
har inneburit särskilda problem för dessa kommuner bl. a. genom att de inte
kunnat planera för de särskilda åtgärder som behövs. Framför allt ordnandet
av bostäder har mött svårigheter. Spontaninvandringen har även inneburit
ekonomiska påfrestningar för vissa kommuner. Socialutskottet har sålunda
vid ett flertal tillfällen haft att behandla motionsyrkanden om statlig
ersättning till Södertälje kommun för särskilda kostnader till följd av den
assyrisk-syrianska invandringen.

De i propositionen föreslagna nktlinjema för flyktingmottagandet är
enligt utskottets mening väl ägnade att motverka och förebygga uppkomsten
av de problem som framför allt den oreglerade spontaninvandringen
inneburit för vissa kommuner. Genom förslaget kan kommunerna bättre
bygga upp ett ändamålsenligt kommunalt flyktingmottagande. Kommunerna
får även möjlighet att påverka den egna flyktingverksamhetens omfattning
och inriktning alltefter lokala förhållanden och förutsättningar. Förslaget
innebär ett bättre utnyttjande av landets samlade resurser i fråga om
flyktingmottagande samtidigt som flyktingen/asylsökanden får tillgång till en
mera ändamålsenlig service.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att samhället måste

SoU 1983/84:3 y

5

ha möjlighet att i ett tidigt skede påverka var utlänningen skall tillbringa
väntetiden. Syftet därmed är enligt propositionen att avlasta särskilt hårt
ansträngda kommuner. Detta utesluter dock inte ett stort mått av hänsynstagande
till individuella önskemål om bosättning. Sålunda uttalas i propositionen
(s. 23) att de särskilda önskemål som asylsökande kan ha bör beaktas så
långt som möjligt med tanke på att placeringen under väntetiden syftar till
permanent bosättning om vederbörande får stanna. Om individuella önskemål
inte beaktas tillräckligt kan det leda till en omfattande sekundär flyttning
mellan olika kommuner. Vidare anför föredragande statsrådet (s. 24) att hon
utgår från att det vid erbjudandet av bostad och mottagande i planerade
former kommer att kunna tas så stora hänsyn till individuella önskemål och
behov att erbjudandena överlag kommer att kunna accepteras av de
tillståndssökande. Det anses självklart att den som har sin familj i en
kommun eller har någon annan stark anknytning till en viss kommun inte bör
erbjudas bostad på annat håll. Även i andra fall förutsätts de som så önskar i
regel erbjudas bostad i en kommun som tar emot landsmän eller där det
tidigare finns landsmän. Också i den mer övergripande planeringen skall
hänsyn tas till kommunernas förutsättningar att ta emot olika etniska
grupper. Det finns vid angivna förhållanden enligt utskottets mening inte
anledning att befara att den nödvändiga styrningen av flyktingmottagandet
kommer att gå ut över den enskilde flyktingens/asylsökandens valfrihet när
det gäller bosättningsort.

När det gäller socialtjänstens ansvar vill utskottet erinra om att socialtjänstlagen
ålägger vederbörande kommun ett yttersta ansvar för att de som
vistas i kommunen får aet stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar
preciseras genom andra bestämmelser i socialtjänstlagen, bl. a. om rätten till
bistånd. Enligt 6 § har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på
annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå.

Några undantagsbestämmelser för flyktingar, asylsökande eller andra som
tillfälligt vistas här i landet finns inte i socialtjänstlagen. Socialtjänstens
ansvar är således detsamma gentemot dessa grupper som gentemot alla
andra. I propositionen (s. 19) framhålls också att det nya systemet för
mottagande självfallet inte ger någon kommun rätt att vägra ta emot den som
på egen hand söker sig till kommunen. Kommuner med stor koncentration av
flyktingar bör dock enligt propositionen kunna ställa anspråk på invandrarverket
att söka erbjuda bostad i annan kommun åt asylsökande som saknar
anknytning till den kommun de vänt sig till.

I sammanhanget bör framhållas att de riktlinjer som anges i propositionen
avser statsbidragsgivningen och principerna för den statliga verksamheten på
området. Tolkningen av socialtjänstlagen påverkas inte härav. Däremot kan
enligt propositionen vissa kommuner efter överenskommelse med invandrarverket
mot ersättning åta sig längre gående förpliktelser för att åstadkom -

SoU 1983/84:3 y

6

ma ett bättre organiserat mottagande av vissa grupper flyktingar eller

asylsökande.

När det gäller innehållet i biståndet vill utskottet med anledning av vad
som anförs i propositionen (s. 28) framhålla att frågor om bistånd principiellt
måste bedömas efter vanliga regler. Det är dock naturligt att inte igångsätta
t. ex. långsiktiga insatser för att anpassa en asylsökande till det svenska
samhället innan man vet om vederbörande kommer att få tillstånd att stanna
här. Av samma skäl är det knappast rimligt att ge bidrag till inköp av vissa
kapitalvaror m. m. innan situationen klarnat. Med hänsyn till att det är fråga
om ett tillfälligt arrangemang bör socialnämnden kunna skjuta upp frågan
om sådant mera långsiktigt bistånd. Drar ett ärende ut på tiden måste
socialnämnden dock vara beredd att utvidga sina insatser. Den omständigheten
att någon inte har uppehållstillstånd kan alltså inte i sig åberopas som
grund för att vägra bistånd eller för att ge bistånd på lägre nivå än eljest (jfr
socialstyrelsens allmänna råd 1981:1 Rätten till bistånd s. 48).

Vad som i övrigt anförs i propositionen angående riktlinjer för mottagandet
av flyktingar och asylsökande m. m. och i motionerna föranleder inget
uttalande från socialutskottets sida.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna omdisponeringen av
medel från socialdepartementets huvudtitel.

Stockholm den 24 april 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), AnnCathrine
Haglund (m), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Inga Lantz
(vpk), Göran Ericsson (m), Gunnar Ström (s), Rosa Östh (c), Aina Westin

(s) och Bo Arvidson (m).

mlnmb/gotMb 78462 Stockholm 1984