yttr 1983/84 sou2y y

Yttrande 1983/84:sou2y

SoU 1983/84:2 y

Socialutskottets yttrande
1983/84:2 y

om handläggning i allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar av
mål rörande barn

Till lagutskottet

Lagutskottet har beslutat inhämta socialutskottets yttrande över motion
1983/84:1164 av Lena Öhrsvik (s) om handläggning i allmänna domstolar och
förvaltningsdomstolar av mål rörande barn.

Utskottet

I motionen begärs en översyn av lagstiftningen för att förhindra många och
långa processer i vårdnadsmål m.m. Motionären tar upp den dåliga
samordningen mellan å ena sidan föräldrabalkens regler och å andra sidan
socialtjänstlagstiftningen och de upprepade domstolsprocesser detta kan
leda till.

Frågan om var ett barn skall vistas och vem som skall ha tillsyn över det
regleras på olika håll i lagstiftningen. I 6 kap. föräldrabalken (FB) finns
regler om vem som skall ha vårdnaden om ett barn, om förutsättningarna för
överflyttande av vårdnaden, om rätt till umgänge med barnet m. m. 121 kap.
FB finns bestämmelser om verkställighet av vårdnadsbeslut och om överlämnande
av barn även i andra fall. I lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU) regleras när barn kan beredas vård utanför det
egna hemmet utan vårdnadshavarens samtycke. Slutligen regleras i 28 §
socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) när förbud kan meddelas vårdnadshavare
att flytta ett barn från ett annat enskilt hem där det stadigvarande bor och
fostras.

De olika lagrummen är inte samordnade, vare sig när det gäller handläggningen
av ärenden eller när det gäller förutsättningarna för att tillämpa resp.
bestämmelser.

Mål om vårdnad och umgängesrätt handläggs av allmän domstol medan
mål om verkställighet av vårdnad m.m. och mål enligt SoL och LVU prövas
av förvaltningsdomstol. De olika målen i förvaltningsdomstol handläggs i
princip vart för sig.

Reglerna i 6 kap. FB om vårdnad och umgänge anknyter i princip till vad
som är ”bäst för barnet”. Det gör även t. ex. 21 kap. 5 § och 6 § första stycket
FB. Enligt 21 kap. 6§ andra stycket FB gäller emellertid att verkställighet
kan vägras om det finns ”risk som inte är ringa att barnets kroppsliga eller
själsliga hälsa skadas”. Det senare rekvisitet återfinns även i 28 § SoL
angående förbud att flytta barnet, dock med ytterligare betoning i förarbete -

1 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr2y

SoU 1983/84:2 y

2

na av hänsynen till barnets bästa. Förutsättning för vård enligt LVU är att
brister i omsorgen eller annat förhållande i hemmet medför ”fara för barnets
hälsa eller utveckling” eller att den unge genom sitt beteende själv utsätter
sin hälsa eller utveckling för ”allvarlig fara”.

Reglerna om partsställning m. m. varierar också. I vårdnadsmål är
föräldrarna men inte barnet parter. Även socialnämnden kan i vissa fall
uppträda som part i vårdnadsmål. I andra mål enligt FB är även barnet part. I
mål om beredande av vård enligt LVU är både barn och vårdnadshavare att
anse som parter medan socialnämnden är sökande. I mål enligt SoL är läget
mera oklart. Barn företräds i princip av vårdnadshavaren. Ett barn som är
över 15 år kan emellertid alltid självt föra sin talan i mål och ärenden enligt
både SoL och LVU och sålunda överklaga ett meddelat beslut.

Det finns inte något hinder mot att processa i tur och ordning enligt vart
och ett av lagrummen eller ens mot att flera sådana processer pågår
samtidigt. Socialnämnden kan t. ex. ansöka i länsrätt om vård enligt LVU
medan en förälder i tingsrätt ansöker om överflyttande av vårdnaden, vilket
kan ändra förutsättningarna för prövningen enligt LVU. Ett annat exempel
är att, sedan LVU-vård förklarats avslutad på talan av föräldrarna, socialnämnden
enligt 28 § SoL förbjuder dem att flytta barnet. Då kan först
föräldrarnas lämplighet prövas i en process och sedan i en ny process om
barnet ändå tar skada av flyttningen. Efter detta kan dessutom tänkas en
process om att överflytta vårdnaden om barnet. Flera andra kombinationer
av processer kan tänkas antingen parallellt eller efter varandra.

Den bristande samordningen medför, som framhålls i motionen, betydande
nackdelar. De olika domstolarna kan fatta beslut som kanske är formellt
logiska, men som för den enskilde ter sig motsägande. Ett exempel är att vård
enligt LVU förklaras upphörd, varefter emellertid beslutas om förbud att
flytta barnet från familjehemmet. Liknande situationer kan uppstå då en
förälder som vunnit i en vårdnadstvist inte kan få domen verkställd. Man kan
även tänka sig fall där vård enligt LVU kan följa på ett beslut rörande
vårdnaden.

Denna ordning att vad som beslutats i en process kan omintetgöras av ett
beslut i en annan måste verka förvirrande och skapa osäkerhet hos alla
inblandade. En annan följd av systemet är att frågan om var barnet skall
vistas och om vem som skall ha ansvar för det kan hållas svävande under
avsevärd tid. Målen kan ta lång tid i anspråk då det ofta krävs en omfattande
utredning. En ytterligare komplikation är att det sedan en tid förflutit i
allmänhet föreligger nya omständigheter, vilka kan utgöra grund för en ny
process enligt samma lagrum. Därtill kommer att det i samtliga dessa typer av
mål finns i princip obegränsade möjligheter till omprövning. Medan processerna
pågår uppstår en stor otrygghet för barn, föräldrar och ev. familjehemsföräldrar.
Motsättningarna mellan parterna skärps. Processandet är
också oekonomiskt.

SoU 1983/84:2 y

3

Två utredningar har uppdrag som åtminstone delvis berör här aktuella
problem. Utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08) har i tilläggsdirektiv
(Dir. 1982:25) bl. a. fått i uppdrag att fullfölja sitt arbete beträffande förslag
om talerätt för barn i mål om vårdnad m. m. och om representation för barn.
Utredningen skall vid arbetet med frågan om talerätt även överväga hur
barns rättsliga ställning kan stärkas enligt SoL och LVU. Utskottet har under
hand inhämtat att man inom justitiedepartementet arbetar med ytterligare
tilläggsdirektiv till utredningen. Efter vad utskottet har erfarit är det dock
inte aktuellt att ge utredningen i uppdrag att företa någon genomgripande
översyn på detta område. Uppdraget att utreda frågan om barns talerätt och
vem som skall företräda barnet kommer att kvarstå. Socialberedningen (S
1980:07) har i uppdrag bl. a. att göra en allmän uppföljning och utvärdering
av socialtjänstreformen. SoL och LVU kommer därvid att bli föremål för en
översyn. Någon översyn av handläggning av vårdnadsmål ingår inte i
beredningens uppdrag.

Såväl antalet processer rörande barn som de ingripande verkningar dessa
har för de enskilda motiverar enligt socialutskottets mening att kraftiga
ansträngningar görs för att minska de olägenheter som påtalas i motionen.
Utskottet vill framhålla vikten av att få till stånd en ordning som på ett mera
definitivt sätt kan avgöra frågan om var ett barn skall vistas med hänsyn tagen
till samtliga omständigheter. Den otrygghet som nuvarande system kan
skapa är till allvarlig skada främst för barnet men även för föräldrarna.
Utskottet instämmer således i motionärens åsikt att åtgärder bör vidtas för
att åstadkomma en bättre samordning av de olika lagarna och begränsa
antalet processer.

Det finns dock ingen enkel och självklar lösning på detta problem. Bl. a.
fordras en genomgripande översyn av de processrättsliga och administrativa
förutsättningarna för en samordnad prövning. Utskottet ställer sig mot
denna bakgrund liksom motionären tveksam till att en sådan omfattande
genomgång kan komma till stånd inom ramen för de nämnda utredningarnas
uppdrag. Enligt utskottets mening är det dock mycket angeläget att en
översyn av det slag som begärs i motionen genomförs. Det bör därför
ankomma på regeringen att avgöra i vilken ordning en sådan översyn
lämpligen kan ske.

Stockholm den 10 april 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

SoU 1983/84:2 y

4

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander
(s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s),
Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Aina Westin (s)
och Yvonne Sandberg-Fries (s).

minab/gotab 78394 Stockholm 1984