yttr 1983/84 sou1y y

Yttrande 1983/84:sou1y

SoU 1983/84:1 y

Socialutskottets yttrande
1983/84:1 y

om nykterhetsprövningen i körkortsärenden

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1982/83:1424 av Sten Sture Paterson (m).

Motionen

I motion 1982/83:1424 (m) begärs sådan ändring av gällande körkortslagstiftning
att länsstyrelsen (liksom rätten och det allmänna ombudet), förutom
socialnämnden även skall få höra skyddskonsulenten, hem för vård eller
boende med offentlig huvudman samt läkare. I motionen begärs vidare att
uppgifter om nykterhetsförhållandena alltid skall få infordras från socialnämnden
samt att dessutom anmälningsskyldighet skall införas för bl. a.
socialnämnden i sådana fall då det finns anledning att anta att den som har
körkort inte uppfyller de förutsättningar som gäller för att få ett sådant.
Motionären anser vidare att nuvarande anmälningsplikt för läkare skall
utvidgas till att även avse fall då någon inte uppfyller kraven på pålitlighet i
nykterhetshänseende. Motionären anför bl. a. att integritetsskyddet utformats
så att det verkar antiterapeutiskt och därmed bidrar till utveckling och
permanentning av missbruk.

Gällande bestämmelser

Enligt 7 § körkortslagen (1977:477) får körkortstillstånd meddelas endast
den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan
anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Vid prövningen av de
personliga förhållandena skall enligt samma lagrum särskilt beaktas om
sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Ett körkort skall vidare enligt 16 §
körkortslagen återkallas, bl. a. om körkortshavaren på grund av opålitlighet
i nykterhetshänseende inte bör ha körkort. Motsvarande gäller om körkortshavarens
förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon är så
begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt
inte vidare bör ha körkort. I sistnämnda hänseende uttalas i
propositionen om körkortsreformen bl. a. att om alkohol- och narkotikamissbruk
gått så långt att förarens fysiska och psykiska resurser satts ner,
körkortet i stället kan återkallas med åberopande av sjukdomen (prop.
1975/76:155 s. 34 och 35). När det gäller omhändertaganden på grund av

1 Riksdagen 1983184.12sami. Nrl y

SoU 1983/84:1 y

2

berusning uttalades vidare i propositionen bl. a. att detta inger en så stark
misstanke om opålitlighet i nykterhetshänseende att en utredning alltid bör
ske om förarens nykterhetsförhållanden (s. 77). Trafikutskottet sade sig dela
uppfattningen att nykterhetsförhållandena särskilt måste uppmärksammas
när det gäller prövningen av förare. Avkall på skötsamhet i nykterhetshänseende
som ett krav för innehav av körkort fick således inte göras (TU
1975/76:28 s. 8).

Sekretessbestämmelser för uppgifter inom den offentliga hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten om enskilds personliga förhållanden finns i
7 kap. 1-6 §§ sekretesslagen (1980:100). Den sekretess som avses i dessa
bestämmelser gäller också mellan myndigheter och mellan myndigheters
olika verksamhetsgrenar (1 kap. 3 §). Sekretessen hindrar dock inte att
uppgifter lämnas i den mån uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning
(14 kap. 1 §). Enligt 6§ lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fl. gäller vidare att den som tillhör eller har tillhört
hälso- och sjukvårdspersonalen inte får obehörigen röja vad han i sin
verksamhet har erfarit om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden. Som obehörigt röjande anses dock inte att någon fullgör
uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

I 39 § tredje stycket körkortslagen stadgas att om länsstyrelsen finner
anledning anta att någon inte bör ha körkort på grund av sina nykterhetsförhållanden
länsstyrelsen får höra socialnämnden. En förutsättning är dock att
socialnämndens yttrande har betydelse för ärendets avgörande. Motsvarande
behörighet att inhämta yttrande från socialnämnden tillkommer enligt
körkortslagen dels rätten, dels det allmänna ombudet i körkortsärenden
(42 § resp. 47 §). Den återgivna regeln innebär att det är först om
körkortsmyndigheten har fått kännedom om t. ex. en förseelse eller någon
annan nykterhetsanmärkning som socialnämnden får höras (prop. 1979/80:1
s. 431). Den ifrågavarande bestämmelsen trädde i kraft samtidigt med
socialtjänstreformen den 1 januari 1982. Tidigare gällde den ordningen att
körkortsmyndigheten rutinmässigt begärde in uppgifter från sociala centralnämnden/nykterhetsnämnden,
som angav om sökanden under den senaste
tvåårsperioden varit föremål för någon åtgärd på grund av nykterhets- eller
narkotikaproblem.

Vad beträffar läkares rapporteringsskyldighet gäller enligt 88 § körkortsförordningen
(1977:722) att om en läkare vid undersökning av körkortshavare
finner att denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha
körkort han skall anmäla detta till länsstyrelsen. Innan någon anmälan görs
skall läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver dock inte göras
om körkortshavaren följer läkarens anvisning att avstå från att föra
körkortspliktigt fordon. Den ifrågavarande underrättelseplikten för läkare
trädde i kraft den 1 januari 1981 (SFS 1980:981).

Socialstyrelsen har efter samråd med trafiksäkerhetsverket meddelat
särskilda föreskrifter rörande medicinska krav för körkortsinnehav m. m.

SoU 1983/84:1 y

3

(MF 1975:81; ändrad senast SOSF(S) 1983:3). Beträffande de psykiska
funktioner som krävs anges bl. a. att en genomgången eller pågående psykisk
sjukdom av organisk natur som står i samband med kronisk alkoholism eller
narkomani, svår skallskada, svåra cerebrala infektionssjukdomar etc. i regel
bör föranleda att körkort avstyrks. Under rubriken ”Bruk av medel som
nedsätter körförmågan” anges vidare att narkomani, alkoholism eller annat
allvarligt missbruk av på centrala nervsystemet verkande medel i regel utgör
hinder för körkort.

Frågans tidigare behandling

I augusti 1979 tillkallades en särskild utredare för att se över formerna för
den medicinska prövningen i körkortsärenden. Utredaren avlämnade i
november 1980 betänkandet (Ds K 1980:12) Körkortsmedicin - enklare
rutiner. Utredaren föreslog bl. a. att läkare alltid skulle vara skyldig att till
körkortsmyndigheten anmäla patient vars sjukdoms- eller defekttillstånd har
sin grund i alkoholmissbruk.

I regeringens proposition 1981/82:9 om hälso- och nykterhetsprövningen i
körkortsärenden m. m. uttalades bl. a. att man från läkarnas sida borde
medverka mera till att personer som av medicinska skäl inte bör ha körkort
avhåller sig från att köra bil. Det påpekades att det författningsmässiga
stödet för sådan medverkan redan finns i 88 § körkortsförordningen. Någon
ändring härav ansågs inte påkallad. Föredragande statsrådet ansåg det
däremot inte lämpligt att, såsom utredaren föreslagit, föreskriva en ovillkorlig
anmälningsplikt för läkarna (s. 8).

Som redogjorts för i det föregående inhämtades före den 1 januari 1982
rutinmässigt uppgifter för nykterhetsprövningen från bl. a. sociala organ,
varvid sociala centralnämnden/nykterhetsnämnden på begäran angav om
sökanden under den senaste tvåårsperioden varit föremål för någon åtgärd.
Om nämnden kände till att sökanden omhändertagits enligt lagen (1976:511)
om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB) uppgavs detta.
Det var i praktiken bara i undantagsfall som nämnden kunde bidra med
andra uppgifter än sådana som rörde LOB-omhändertaganden. Av betydelse
var endast sådana omhändertaganden som rörde icke-körkortshavare,
eftersom polisen rutinmässigt underrättade länsstyrelserna när det gällde
körkortshavare. Däremot fick polisen inte själv föra register över LOBomhändertaganden
(jfr prop. 1975/76:113 s. 117).

I samband med socialtjänstreformens genomförande den 1 januari 1982
infördes ett nytt rapporteringssystem som t. v. skulle ersätta sociala centralnämndens/nykterhetsnämndens
rapporteringar i körkortsärenden. Det nya
rapporteringssystemet innebär att uppgifter om LOB-omhändertaganden
förs in i körkortsregistrets belastningsdel som förs av trafiksäkerhetsverket
(87 och 91 §§ körkortsförordningen). Eftersom varje omhändertagande som
görs med stöd av LOB skall föras in i körkortsregistret innehåller detta

1* Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 1 y

SoU 1983/84:1 y

4

register numera i princip uppgifter om samtliga omhändertaganden i riket.
Uppgifterna får kvarstå i högst två år. Samtidigt infördes en regel i
övergångsbestämmelserna till körkortslagen av innebörd att socialnämnden
under en övergångstid, fram till den 1 januari 1984, på begäran skall lämna
uppgifter om LOB-omhändertaganden, nämligen sådana som skett före den
1 januari 1982 och som inte är äldre än två år.

Skälet till denna övergångsordning var att det vid socialtjänstlagens
ikraftträdande inte fanns någon registrering som kunde ersätta socialorganens
rapportering. I propositionen (prop. 1981/82:9) förutskickades att det
kunde finnas anledning att se över nykterhetsrapporteringen till körkortsmyndigheterna
när resultatet av LTO/LOB-utredningens arbete skulle
föreligga klart.

Vissa utredningsförslag

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) redovisar i sitt betänkande Frihetsberövande
vid bråk och berusning (SOU 1982:64) bl. a. en undersökning som
gjorts genom utredningens försorg i fråga om LOB-rapporteringens betydelse
när det gäller nykterhetsprövningen i körkortsärenden. Undersökningen
ger vid handen att årligen ett par hundra körkortsärenden som nu leder till
avslag eller negativt förhandsbesked skulle ha resulterat i körkortstillstånd
eller positivt besked om inte någon rapportering av omhändertagande enligt
LOB alls förekommit. Detta antal skall enligt utredningen ses i relation till
totalantalet avslag och negativa förhandsbesked, som uppskattas till 10 000-20 000 per år och till totalantalet bifall, som kan beräknas till 150 000-200 000 per år. Enligt samma undersökning uppgår antalet återkallelse beslut
och körkortsindragningar till följd av LOB-underrättelser till ungefär
fyra procent av totalantalet återkallelsebeslut resp. körkortsindragningar.
Utredningen kommer mot bl. a. bakgrund härav fram till den bestämda
uppfattningen att anmälningar om LOB-omhändertaganden till körkortsmyndigheter
inte har den betydelse för trafiksäkerheten som man förutsatte
vid införandet av nuvarande ordning. Enligt utredningens mening bör man
därför kunna avstå från anmälningsskyldighet till körkortsmyndigheten.

Socialberedningen (1980:07) har vidare nyligen i betänkandet Erfarenheter
av LVM och vissa andra socialtjänstfrågor (Ds S 1983:16) föreslagit den
ändringen i körkortslagen (39 §) att socialnämndens yttrande i körkortsärendet
skall ha särskild betydelse för ärendets avgörande för att yttrande skall få
inhämtas från nämnden (jfr ovan s. 2). Vidare förutsätts att körkortssökanden
är känd av socialnämnden. Ändringsförslaget syftar bl. a. till att markera
att yttrande inte bör få inhämtas rutinmässigt utan endast efter en bedömning
av behovet i det enskilda fallet. Skälet för en sådan markering är att det under
utredningsarbetet framkommit att yttranden på sina håll begärs mycket ofta
och i en sådan utsträckning att man i praktiken närmat sig den obligatoriska
rapporteringsskyldighet som socialnämnden tidigare hade. För de fall

SoU 1983/84:1 y

5

sökanden inte är känd för socialnämnden föreslår beredningen att yttrande i
stället skall få inhämtas från länsstyrelsens sociala funktion eller motsvarande
enhet inom länsstyrelsen.

Utskottet

Socialutskottet har i och för sig stor förståelse för att det från trafiksäkerhetssynpunkt
är av vikt att personer som är opålitliga i nykterhetshänseende
upptäcks och fråntas rätten att föra körkortspliktigt fordon. Utskottet
framhöll redan i samband med behandlingen av förslaget till socialtjänstlag
att de förslag som skulle läggas fram på körkortsområdet måste tillgodose
även de krav som måste ställas från trafiksäkerhetssynpunkt (SoU 1979/80:44
s. 97).

Det är således angeläget att körkortsmyndigheten får kännedom om de fall
då någon på grund av sina nykterhetsförhållanden är klart olämplig att köra
bil. Samtidigt är det så att innehav av körkort ofta uppfattas som mycket
betydelsefullt av den enskilde. Ett alltför långtgående uppgiftslämnande från
socialtjänst och läkare till körkortsmyndighet kan därför lätt få den effekten
att personer med drogproblem drar sig för att söka hjälp av rädsla för att
missbruket skall rapporteras till körkortsmyndigheten. Vidare förutsätter en
effektiv vård ett väl utvecklat förtroende mellan den vårdbehövande och
vårdorganen. Ett sådant förtroende är inte lätt att förena med det av
motionären föreslagna rapporteringssystemet. Utskottet vill dessutom erinra
om den skyldighet att lämna uppgifter som redan finns inskriven i körkortslagstiftningen
och som torde täcka de flesta fall av manifesterat missbruk.

Enligt socialutskottets mening måste den nuvarande uppgiftsskyldigheten
anses tillräcklig, särskilt som den kompletteras av uppgifter i körkortsregistret
om alla LOB-omhändertaganden. Man bör undvika att utsträcka
anmälnings- och uppgiftsskyldigheten för bl. a. socialnämnder och läkare,
med de negativa effekter detta skulle medföra för vård- och rehabiliteringsarbetet.
I ett aktuellt utredningsförslag talas t. o. m. om att inskränka
socialtjänstens uppgiftsskyldighet. Till detta kommer att värdet av rutinmässiga
underrättelser om nykterhetsanmärkningar visat sig vara av ganska
marginell betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.

Andra vägar bör därför sökas för att göra kontrollen av körkortshavarnas
nykterhetsförhållanden mer effektiv. Utskottet vill i det sammanhanget
främst peka på trafikbrottslagstiftningen och på polisens viktiga roll för att
upptäcka och förebygga onykterhet i trafiken. Vidare bör framhållas att
körkortsfrågorna i allt fall kommer att få övervägas på nytt på grund av
socialberedningens förslag.

SoU 1983/84:1 y

6

Socialutskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1982/
83:1424. Utskottet vill dessutom tillägga att ett bifall till motionärens
yrkanden torde aktualisera vissa ändringar i vårdlagstiftningen.

Stockholm den 8 november 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), John Johnsson (s),
Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin
(s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c),
Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz
(vpk) och Aina Westin (s).

.