yttr 1983/84 sku1y y

Yttrande 1983/84:sku1y

Skatteutskottets yttrande
1983/84:1 y

om allemanssparande! (prop. 1983/84:30)

Till finansutskottet

Finansutskottet har vid sammanträde den 18 oktober beslutat bereda
skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:30 om
allemanssparande!, jämte de motioner som kan komma att väckas med
anledning av propositionen, i de delar som rör skatteutskottets beredningsområde.

I propositionen föreslås att skattesparsystemet ersätts med ett nytt
sparsystem, allemanssparande!. Det nya sparsystemet, som i princip är öppet
för alla fysiska personer fr. o. m. det år de fyller 16 år, har två former,
sparande på rikssparkonto i bank och riskkapitalsparande i kapitalsparfonder.
Den förra sparformen ersätter banksparandet, den senare aktiesparandet.

I skattehänseende föreslås att all ränta, utdelning och värdestegring på
allemanssparandet skall - utan tidsbegränsning - vara fri från inkomstskatt.
En extra av staten bekostad bonusränta på 5 % skall utgå under 1984. En
motsvarande bonusränta tillkommer också ungdomar, som efter år 1984,
dock senast det år de fyller 25 år, ansluter sig till systemet.

En sparare får - liksom nu - sätta in högst 600 kr. per månad i
allemanssparandet. Något krav på visst lägsta belopp per månad eller på visst
minsta antal insättningar per år har inte uppställts.

Av främst fördelningspolitiska skäl har föreskrivits att en sparares totala
nettoinsättningar inte får överstiga 30 000 kr. Sparandet får fördelas på ett
rikssparkonto och högst två kapitalsparfonder.

De sparade medlen är i nuvarande sparsystem bundna under sparåret och
de följande fem åren. Enligt förslaget kan uttag från rikssparkonto eller
inlösen av andelar i kapitalsparfond ske vid valfri tidpunkt mot en avgift av
1 % på uttaget belopp, dock minst 20 kr. I gengäld berättigar insättningar i
allemanssparandet inte till skattereduktion. En sparare kan också - i motsats
till vad som nu gäller - vid valfri tidpunkt överföra sina sparade medel på
rikssparkonto till sådant konto i annan bank liksom hela eller en del av sitt
sparande på kapitalsparfond till annan fond.

Det övergripande ansvaret för administrativa rutiner och kontroller i
allemanssparandet skall åvila riksgäldskontoret. På kontorets uppdrag skall
en central instans kontrollera att spararna inte har för många konton eller
överskrider föreskrivna beloppsgränser. Något behov av inkomstskattekontroll
finns normalt inte i det nya sparsystemet, och taxeringsmyndigheterna
kommer inte att ha något särskilt kontrollansvar i detta sparsystem.

1 Riksdagen 1983184. 6 sami. Nrly

SkU 1983/84:1 y

2

Allemanssparande! startar den 1 april 1984. Då upphör nyinsättningarna i
skattesparandet. Insättningar under första kvartalet 1984 berättigar inte till
skattereduktion. I gengäld gäller inte den femåriga bindningstiden för dessa
insättningar. Övriga skatteförmåner som skattefri ränta och värdestegring
skall gälla t. o. m. 1988.

I tre partimotioner från vardera m, c, och fp yrkas avslag på förslaget om
allemanssparande. Ett genomgående tema i motionerna är att de i propositionen
åberopade skälen för att avskaffa skattesparandet - enligt motionärerna
ett framgångsrikt och väl fungerande sparsystem - inte är tillräckligt
starka och att nysparandet i det nya sparsystemet sannolikt kommer att bli
lägre än i skattesparandet. Andra argument som åberopas är att allemanssparande!
knappast kommer att resultera i privat aktiesparande av någon
omfattning och att det kan leda till en med hänsyn till inflationsrisken mindre
önskvärd likviditetsuppbyggnad.

Kritiken mot skattesparandet i dess nuvarande utformning har bl. a. gällt
omfattningen av skattelättnaderna, vilka lett till ett för staten betydande
skattebortfall, och sparandets fördelningspolitiska effekter. Syftet med
allemanssparande! är främst att stimulera hushållens långsiktiga sparande i
former som underlättar finansieringen av statens budgetunderskott.

Såvitt skatteutskottet kan bedöma är förslagen i propositionen ägnade att
tillgodose detta syfte. Genom den låga bindningsgraden för sparandet och
genom att sparstimulanserna skall gälla utan krav på visst minsta antal
insättningar per år eller på visst minimibelopp per insättning har man enligt
utskottets mening skapat förutsättningar för en bred anslutning till allemanssparande!
och därigenom sannolikt också för ett icke obetydligt nysparande.

Den i motionerna framförda kritiken riktar sig i första hand mot att taket
för allemanssparandet skulle vara för lågt och sparstimulanserna till följd av
den slopade skattereduktionen för ringa. Utskottet, som delar finansministerns
uppfattning att av fördelningspolitiska skäl ett tak bör finnas för
insättningarna, vill erinra om att avkastningen får läggas till sparkapitalet och
att det innestående beloppet för en sparare därigenom kan överstiga 30 000
kr. Denna gräns är - som framgår av propositionen - f. ö. inte definitiv.
Enligt finansministern får, om det visar sig behövligt, frågan om en höjning
av taket tas upp när sparsystemet funnits någon tid. Utskottet vill i fråga om
de föreslagna sparstimulanserna framhålla att all ränta, utdelning och
värdestegring i allemanssparandet är utan tidsbegränsning fri från inkomstskatt.
Med hänsyn härtill ställer sig allemanssparandet i vart fall på längre sikt
förmånligare än skattesparandet. Av direktiven för den expertgrupp som
utarbetat förslaget till allemanssparandet liksom av propositionen framgår
att det är regeringens avsikt att göra en översyn av hushållssparandets villkor.
Enligt utskottets mening kan det förutsättas att man vid en sådan översyn
också kommer att pröva frågan om sparstimulansernas utformning och
omfattning.

Med hänvisning till det anförda vill utskottet som sin mening uttala att

SkU 1983/84:1 y

3

motionerna bör avstyrkas i vad de innehåller yrkande om avslag på
allemanssparande!. Härav följer att utskottet inte heller kan biträda de
yrkanden i motionerna som avser ändringar i nuvarande sparsystem.

Vad särskilt angår den i motion 36 aktualiserade frågan om en utredning
rörande skattepremierat sparande på privata investeringskonton (utgiftsskattekonton)
bör den enligt utskottets mening kunna tas upp i samband med
den av finansministern aviserade översynen av hushållssparandets villkor.

Stockholm den 10 november 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Valter Kristenson
(s)*, Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle
Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp)*, Lars Hedfors (s) och Anna Lindh (s)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m)
och Kjell Johansson (fp) anser att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 2 med ”Kritiken mot” och slutar på s. 3 med ”hushållssparandets
villkor” bort ha följande lydelse:

Syftet med propositionen sägs i första hand vara att stimulera hushållens
långsiktiga sparande och att göra det i former som underlättar finansieringen
av statens budgetunderskott och ökar de produktiva investeringarna.

Enligt utskottets mening tillgodoser man detta syfte bättre inom ramen för
det nuvarande skattesparandet än med förslaget i propositionen. Genom att
skattereduktionen helt slopas kommer hushållen i fortsättningen med stor
sannolikhet att hellre välja den riskfria sparformen på rikssparkonton än
sparande i kapitalsparfonder. Innebörden av förslaget är således att man
prioriterar statsupplåning framför kapitalförsörjning till näringslivet.

Aven beloppsmässigt innebär allemanssparandet en försämring jämfört
med skattesparandet. Med det nuvarande sparsystemet (600 kr. per månad i
fem år) utgör maximibeloppet för insättningar 43 200 kr. I det nya systemet
är taket maximerat till 30 000 kr. Denna begränsning har kritiserats av flera
tunga remissinstanser vid remissbehandlingen av den särskilda expertgruppens
förslag till allemanssparande.

SkU 1983/84:1 y

4

Den kritik som regeringspartiet riktat mot skattesparandet och som nu
åberopas som motiv för att avskaffa det har bl. a. gällt att det inte
åstadkommer något nysparande, att det särskilt gynnar höginkomsttagare
och således har en olämplig fördelningsprofil, att de statsfinansiella kostnaderna
för sparstimulanserna är alltför höga och att bindningstiderna är alltför
långa.

Med anledning härav vill utskottet framhålla att skattesparandet - såvitt
kan utläsas av tillgänglig statistik - blivit en stor framgång. Av propositionen
framgår att de totala insättningarna under 1982 uppgick till ca 4 miljarder kr.
och att samma årstakt gäller för 1983. Att ett sparande av den omfattningen
också måste inrymma ett icke obetydligt nysparande torde knappast kunna
bestridas.

Utskottet kan inte heller dela uppfattningen att det nuvarande sparsystemet
särskilt skulle gynna höginkomsttagare. Den skatterabatt i form av
skattereduktion som skattesparandet erbjuder har samma värde för alla
oavsett inkomstnivå och kan enligt utskottets mening ses som en premie för
den femåriga bindningen och - i fråga om aktiesparandet - därutöver som en
kompensation för det risktagande som sådant sparande alltid innebär. En
viss bindning av sparmedlen torde enligt utskottets mening vara ofrånkomlig
om man vill nå det långsiktiga hushållssparande som också sägs vara
allemanssparandets syfte.

Det riskvilliga sparandets villkor har genom flera riksdagsbeslut under
senare år allvarligt försämrats. Sålunda har skattereduktionen för aktiesparandet
sänkts från 30 % till 20 %. Den 30-procentiga skattereduktionen på
aktieutdelningar har avskaffats och en tillfällig 20-procentig skatt på
aktieutdelningar har införts. Härtill kommer att riksdagen inom kort kan
väntas anta en proposition med förslag om en särskild omsättningsskatt och
om skärpt realisationsvinstskatt på aktier. Även den proposition om
löntagarfonder som nyligen förelagts riksdagen kommer - om den antas -med stor sannolikhet att minska intresset för placering i aktier. Mot den
bakgrunden kan det enligt utskottets mening inte anses lämpligt att nu
ytterligare försämra villkoren för aktiesparandet.

Med hänvisning till det anförda anser skatteutskottet sig - från de
synpunkter utskottet har att företräda - böra förorda att finansutskottet
avstyrker bifall till förslaget om allemanssparande.

Av propositionen framgår att regeringen ämnar göra en översyn av
hushållssparandets villkor. Enligt skatteutskottets mening bör en sådan
översyn komma till stånd utan onödigt dröjsmål och ske inom ramen för en
parlamentarisk kommitté. En sådan kommitté bör pröva om och i vad mån
ändringar bör göras i nuvarande sparsystem i enlighet med de förslag som
förs fram i motionerna. Den bör också ta upp den i motion 36 aktualiserade
frågan om skattepremierat sparande på särskilda investeringskonton.

minab/gotab Stockholm 1983 77175