yttr 1983/84 sku13y y

Yttrande 1983/84:sku13y

SkU 1983/84:13 y

Skatteutskottets yttrande
1983/84:13 y

om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare m. m.

(prop. 1983/84:167)

Till socialförsäkringsutskottet

Sedan socialförsäkringsutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över
proposition 1983/84:167 jämte motioner får utskottet anföra följande.

Förslaget i propositionen innebär bl. a. att uppbörden av socialavgifter
från arbetsgivarna samordnas med preliminärskatteuppbörden och att den
samordnade uppbörden sker månadsvis.

Nuvarande regler innebär att arbetsgivarna skall erlägga socialavgifter
varannan månad med början i februari under utgiftsåret enligt en preliminär
debitering som utförs av riksförsäkringsverket. I januari efter utgiftsåret
skall arbetsgivaren lämna en arbetsgivaruppgift som underlag för den slutliga
debiteringen. Om kvarstående avgifter då uppkommer skall dessa betalas i
februari och april andra året efter utgiftsåret. Även innehållen preliminärskatt
skall redovisas i tvåmånadersperioder men med början i mars under
uppbördsåret, och samtidigt skall arbetsgivaren i en uppbördsdeklaration
lämna uppgift om summan av de löner på vilka skatteavdrag har beräknats.

Avsikten med propositionen är att den preliminära debiteringen av
arbetsgivaravgifterna skall slopas och att arbetsgivarna i stället varje månad
skall uppge den faktiskt utgivna lönen, själva räkna ut avgiften och betala in
den till länsstyrelsen och samtidigt redovisa innehållen preliminärskatt.

Redovisningen skall ske i en gemensam uppbördsdeklaration för såväl
skatter som avgifter och skall innehålla uppgifter om summan av innehållen
preliminär skatt, utgiven avgiftspliktig lön och vissa avdragsbelopp m. m.

Senast den 1 mars året efter utgiftsåret skall arbetsgivarna lämna en
årsuppgift, om avgiften skall beräknas till ett annat belopp än arbetsgivaren
betalat eller ålagts betala för utgiftsåret. Några uppgifter om löneunderlag
för preliminärskatten skall inte lämnas i fortsättningen.

Syftet är framför allt att få en effektivare och snabbare avgiftsuppbörd.

Det nya uppbördssystemet skall administreras av de lokala skattemyndigheterna,
länsstyrelserna och riksskatteverket, och rikförsäkringsverkets befattning
med avgifterna avvecklas successivt utom såvitt avser avgifter som
erläggs av staten.

I motionerna 2838 av Stig Josefson m. fl. (c) och 2839 av Ingemar Eliasson
(fp) och Kjell Johansson (fp) yrkas i första hand vissa ändringar i propositionen
eller särskilda uttalanden av riksdagen i vissa frågor, i andra hand avslag
på propositionen. Motionärerna är i huvudsak positiva till den föreslagna
samordningen men riktar kraftig kritik mot detaljutformningen. Ett bifall till

1 Riksdagen 1983/84. 6 sami. Nr 13 y

SkU 1983/84:13 y

2

propositionen i oförändrat skick skulle enligt deras mening innebära att
företagen åsamkas merarbete och merkostnader som inte kan accepteras.
Om deras yrkanden i fråga om dessa detaljer inte tillgodoses anser de att
propositionen kommer att innebära ett så stort merarbete för företagen och
medföra så avsevärda merkostnader att propositionen bör avvisas. Motionärerna
framhåller bl. a. att arbetsgivaravgifterna och källskatteavdragen
beräknas på olika löneunderlag och att gällande avgiftsregler är svåra att
tillämpa. De nya reglerna medför enligt deras mening att kraven på företagen
kommer att öka dramatiskt, dels genom att antalet uppbörder fördubblas,
dels genom att uppbördsdeklarationerna blir betydligt mer komplicerade än
hittills. Motionärerna vänder sig också mot att förslaget förutsätter kraftiga
personaltillskott och mot att förslaget begränsar företagens likviditet och
medför ränteförluster för företagen. Mot denna bakgrund framställer
motionärerna förstahandsyrkanden om vissa uttalanden och om en bibehållen
redovisningsperiod på två månader. I motion 2839 yrkas också att
samordningen av uppbörden skall basera sig på en preliminär avgiftsredovisning
på grundval av den källskattegrundande lönesumman. Vidare begärs i
motion 2838 tillkännagivanden om behovet av förenklingar av skatte- och
avgiftsreglerna och om möjligheterna till korrigeringar av uppbördsdeklarationerna.

Med liknande motivering yrkas i motionerna 2840 av Nils Carlshamre
m. fl. (m) och 2841 av Martin Olsson (c) avslag på propositionen.

Som framhålls i propositionen är en av svagheterna med den preliminära
debiteringen av arbetsgivaravgifter att dessa grundar sig på ett upp till två år
gammalt avgiftsunderlag. Denna brist kan endast till en del avhjälpas genom
generella uppräkningar av avgiftsunderlaget eller med individuella justeringar
av den preliminära avgiften, något som belyses av den statistik som lämnas
i propositionen. Det kan nämnas att de kvarstående avgifterna för 1982
uppgick till 1,3 miljarder kronor, att fyllnadsinbetalningarna uppgick till 2,4
miljarder kronor och att de restförda avgifterna ökat under åren 1978-1981
från drygt 1,2 till ca 1,9 miljarder kronor. Utskottet instämmer i departementschefens
uppfattning att det är angeläget att arbetsgivarna betalar sina
socialavgifter på ett korrekt underlag i nära anslutning till löneutbetalningarna,
dvs. snarast möjligt sedan de blivit kända till sin storlek.

I och för sig är det önskvärt att skatte- och avgiftsreglerna förenklas och att
man så långt som möjligt kan få en överensstämmelse mellan skyldigheten att
göra skatteavdrag och att betala arbetsgivaravgifter. Med anledning av vad
som anförs i motionerna kan framhållas att regeringen har sin uppmärksamhet
riktad på dessa frågor och att de ingår i socialavgiftsutredningens (S
1981:04) utredningsuppdrag. Detta önskemål är enligt utskottets uppfattning
emellertid inte något som bör vara avgörande för möjligheterna att
genomföra den nu aktuella reformen. När det gäller källskatten innebär
propositionen att man skall redovisa endast det belopp som dragits av och att
några uppgifter om löneunderlaget för skatteavdragen alltså inte längre skall

SkU 1983/84:13 y

3

lämnas i uppbördsdeklarationen. Detta underlag, som alltså inte längre skall
behöva tas fram av arbetsgivarna, kan inte heller lämpligen läggas till grund
för en redovisning av arbetsgivaravgifterna. Av vad som anförs i propositionen
(s. 47 och 48) framgår att en preliminär redovisning på detta underlag i
alltför hög grad skulle komplicera systemet och att man då kan befara en mer
omfattande redovisningsskyldighet än som följer av förslaget i propositionen.
Utskottet vill också framhålla att motionärerna torde ha överdrivit
svårigheterna med att ta fram ett korrekt underlag. Arbetsgivarna är redan
enligt nuvarande regler tvungna att bokföra varje löneutbetalning, och var
och en torde i allmänhet känna till de särskilda regler och undantag som
gäller. Utskottet är medvetet om att arbetstagarbegreppet i vissa fall är oklart
men vill peka på möjligheterna att i tveksamma fall göra förfrågningar hos
uppbördsmyndigheterna eller att öppet redovisa sådana frågor i samband
med uppbördsdeklarationen. Härtill kommer att regeringen enligt vad som
framgår av propositionen kommer att ta ställning till behovet av insatser från
statens sida för information om de nya uppbördsreglerna. Med hänvisning
härtill instämmer utskottet i departementschefens bedömning att de befarade
svårigheterna kommer att bli av övergångskaraktär.

Beträffande rättelsemöjligheterna anförs i propositionen att det i det nya
systemet ryms möjligheter till korrigering när en arbetsgivare upptäcker att
har för en redovisningsperiod inte kunnat lämna en korrekt redovisning. En
arbetsgivare kan i sådana fall undgå restavgift och avgiftstillägg om redovisning
och betalning sker av felande belopp så snart felet upptäcks. Departementschefen
framhåller att det under en övergångstid kan föreligga svårigheter
att redan från början helt korrekt ansluta redovisningen till de egna
rutinerna och att förhållandena även i andra fall kan vara sådana att någon
restavgift inte bör utgå eller att den bör nedsättas till vad som svarar mot en
skälig ränta. Vidare framhålls att avgiftstillägg skall kunna efterges om en
felaktighet eller underlåtenhet av olika skäl framstår som ursäktlig. Omständigheter
av detta slag kommer givetvis att kunna beaktas enligt de särskilda
föreskrifter som kommer att utfärdas av riksskatteverket. I sammanhanget
vill utskottet framhålla att reglerna inte torde förhindra att den som har
problem med att exempelvis i semestertider exakt räkna fram avgiften
preliminärt betalar in ett tillräckligt belopp och korrigerar detta under en
senare redovisningsperiod.

När det gäller redovisningsperiodens längd vill utskottet inte bestrida att
en redovisning varje månad av såväl skatter som avgifter kommer att
medföra ett visst merarbete för arbetsgivarna. Enligt utskottets uppfattning
är det emellertid inte möjligt att lösa samordningsfrågorna på ett annat sätt.
Frågan har belysts utförligt i propositionen, och utskottet instämmer i allt
väsentligt i vad departementschefen anfört i denna fråga. Med anledning av
vad som anförs i motionerna vill utskottet konstatera att förslaget bl. a.
innebär en viss tidigareläggning av källskatteuppbörden och en senareläggning
av avgiftsuppbörden. För näringslivets del beräknas detta medföra en

SkU 1983/84:13 y

4

likviditetsförsvagning med 800 milj. kr. och en ökad räntebelastning med ca
90 milj. kr. Med hänsyn till de stora skatte- och avgiftsbelopp som det här är
fråga om och till att en förskjutning av betalningstiden med en dag enligt
uppgift medför en ränteeffekt av ca 80 milj. kr. framstår dessa effekter som
måttliga jämfört med de räntevinster för näringslivet som en förlängning av
redovisningsperioderna skulle medföra. Med hänvisning till vad departementschefen
anfört i dessa frågor avstyrker utskottet motionerna i denna del.

Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran mot propositionen i
de delar som inte har berörts i det föregående.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att den föreslagna samordningen
och detaljutformningen av det nya systemet enligt utskottets uppfattning är
ägnat att förbättra och rationalisera avgiftsuppbörden, samtidigt som
näringslivets intresse av ett enkelt förfarande beaktats så långt som möjligt.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker de
föreliggande motionerna.

Stockholm den 8 maj 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s)*, Anna Lindh (s) och Ewy Möller
(m).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)

anför:

I de föreliggande motionerna riktas kraftig kritik mot de förslag som läggs
fram i propositionen. Vi kan i allt väsentligt instämma i denna kritik.
Regeringen har inte tagit tillräcklig hänsyn till invändningarna vid remissbehandlingen,
och förslaget innebär ytterligare kringel och byr&krati. Systemen
för källskatt och socialförsäkring är svära att överblicka, för att inte säga
ogenomträngliga. Dessutom skiljer sig reglerna pi de båda omridena it och
ändras ständigt. Företagen ställs inför svåra uppgifter, men några förenklingar
föreslås inte från regeringens sida.

Den föreslagna ordningen skulle innebära ökad administration och stora

SkU 1983/84:13 y

5

kostnader såväl för företagen som för myndigheterna. Förslaget innebär
också att företagens likviditet minskar och ränteförluster.

Till en del kan bristerna i propositionen avhjälpas genom en sådan
förlängning av uppbördsperioderna som förordas i motionerna 2838 och
2839. Även med de förslag som läggs fram i dessa motioner skulle emellertid
anmärkningarna mot propositionen kvarstå i väsentliga delar. Vi anser
därför att riksdagen i enlighet med motionerna 2840 och 2841 och andrahandsyrkandena
i motionerna 2838 och 2839 bör avslå propositionen och på
sätt som förslås i motion 2840 begära ett nytt förslag som innebär påtagliga
förenklingar för såväl arbetsgivare och myndigheter och som också innefattar
ersättning till arbetsgivarna för det arbete även en förenklad uppbörd
åsamkar dem.

2. Stig Josefson (c), Ingemar Hallenius (c) och Kjell Johansson (fp) anför
följande:

Som anförs i motionerna 2838 och 2839 och i propositionen skulle det av
flera skäl vara till fördel att samordna uppbörden av källskatt och socialavgifter.
Förslaget i propositionen har emellertid utformats på ett sådant sätt att
den nya ordningen skulle innebära ett alltför stort merarbete för företagen
och också för myndigheterna.

Som anförts vid remissbehandlingen behöver hela skatte- och avgiftsfältet
ses över i syfte att få till stånd så enkla och enhetliga regler som möj ligt. Ett av
problemen är att det i vissa fall är förenat med stora svårigheter att avgöra om
en person är att betrakta som arbetstagare eller som egen företagare med
eget betalningsansvar för de sociala avgifterna. Att skatte- och avgiftsreglerna
här skiljer sig åt är olyckligt. Med de förslag som läggs fram i
propositionen kommer dessa grundläggande problem att förstoras. För
socialavgifternas vidkommande behövs f. n. endast en deklaration om året.
Enligt den föreslagna ordningen skall tolv deklarationer avlämnas. Det
merarbete som detta kommer att medföra har underskattats i propositionen.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att snarast åstadkomma sådana
förenklingar och förändringar i skatte- och avgiftssystemen att de olika
underlagen kan jämkas samman. Samtidigt bör framhållas att det liksom
hittills bör finnas en samordning och ett samband mellan socialförsäkringens
finansiering och dess förmåner, eftersom det annars finns risk för att
socialförsäkringsavgifterna i allt större utsträckning kommer att uppfattas
som skatter.

Av det anförda framgår att uppbördsdeklarationema i fortsättningen blir
mer komplicerade än hittills. Eftersom antalet uppbörder samtidigt fördubblas
kommer de nya reglerna att medföra ett betydande merarbete för
företagen. Någon kompensation härför kommer inte att utgå. Tvärt om
medför de tätare inbetalningarna att företagen förlorar likviditet och
åsamkas betydande ränteförluster jämfört med det nuvarande systemet.

Mot den angivna bakgrunden instämmer vi i motionärernas uppfattning att

SkU 1983/84:13 y

6

den månadsvisa uppbörden inte kan godtas och att den samordnade
uppbörden skall ske varannan månad. Skulle detta krav inte godtas bör
propositionen avslås.

En annat problem som tas upp i motionerna 2838 och 2839 är att
redovisningen för de olika uppbördsperioderna får en definitiv karaktär. Vi
instämmer i motionärernas kritiska uppfattning beträffande uppbördsreglerna.
Oklarhet kan ofta uppstå om en utbetalning skall beläggas med
arbetsgivaravgift eller inte. Utskottet anser att om ett fel har uppstått vid en
redovisning så bör detta kunna rättas till utan risk för avgiftstillägg eller
restavgift. Enligt vad som anförs i propositionen bör detta också vara möjligt,
men varken av propositionen eller av utskottets yttrande framgår klart hur
detta skall kunna gå till. Skrivningen i propositionen och utskottet är
otillfredsställande och på denna punkt bör klart fastslås att om en felaktighet
har uppstått så skall denna kunna rättas till vid en kommande redovisning,
dock senast vid räkenskapsårets slut.

Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet härmed och bör även ge till
känna att regeringen noga bör följa den praktiska tillämpningen av reglerna.

Med det anförda torde det huvudsakliga syftet med samtliga motioner vara
tillgodosett.

minab/gotab 78609 Stockholm 1984