yttr 1983/84 nu2y y (Yttrande 1983/84:nu2y)

NU 1983/84:2 y

Näringsutskottets yttrande
1983/84:2 y

om särskilda sysselsättningsåtgärder

Till arbetsmarknadsutskottet

Till näringsutskottet har hänvisats en del av en motion som har väckts med
anledning av proposition 1983/84:26 om särskilda sysselsättningsåtgärder för
budgetåret 1983/84. Motionen är

1983/84:21 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga, hemställs
att riksdagen

13. hos regeringen hemställer om åtgärder för effektivisering och utbyggnad
av vattenkraften i enlighet med vad som anförs i motionen,

14. uttalar att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på nytt.

Vice verkställande direktör Lars Wuopio, Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB), har inför näringsutskottet lämnat upplysningar om bolagets
anläggningar i Svappavaara och om dess verksamhet i stort.

Den nämnda propositionen 1983/84:26 har såvitt gäller bl. a. bilaga 1
(arbetsmarknadsdepartementet) jämte motioner i motsvarande delar hänvisats
till arbetsmarknadsutskottet. För att möjliggöra en mera samlad
behandling av ärendet överlämnar näringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet
- under förutsättning av arbetsmarknadsutskottets medgivande -motion 1983/84:21 i angiven del. Därvid avger näringsutskottet följande
yttrande.

Utbyggnad av vattenkraft
Motionen

Effekten från de svenska vattenkraftverken kan och bör förbättras, anför
motionärerna. I stället för att bygga ut de kvarvarande orörda älvarna borde
man bygga minikraftverk. Olika utredningar har visat var detta kan ske.
Projektering och utbyggnad kan därför dras i gång med kort varsel, menar
motionärerna. Detta torde kunna ge 500 årsarbeten.

Utredning

Vattenkraftberedningen har i sitt betänkande (SOU 1983:49) Vattenkraft,
som avgavs i augusti 1983, uppmärksammat möjligheten att en del av det
erforderliga tillskottet av vattenkraft kan uppnås genom utbyggnad av s. k.
minikraftverk (med en effekt under 1 500 kW).

Beredningen har kommit till uppfattningen att minikraftverken represen -

1 Riksdagen 1983/84.17sami. Nr2y

NU 1983/84:2 y

terar utbyggnadsmöjligheter som borde beaktas bättre än nu. Olika åtgärder
krävs dock för att dessa möjligheter skall bli realiserade.

Minikraftverken kan i många fall vara jämförbara med de bättre av de
övriga vattenkraftsprojekt som behandlas i betänkandet och således lönsamma
även om driftkostnaderna är avsevärt högre än för stora anläggningar.
Samhällsekonomiskt är det, enligt beredningen, en nackdel om projekt i
detta kostnadsläge inte byggs ut innan t. ex. betydligt dyrare kolkondenskraft
erfordras.

Beredningen understryker att inte bara rent energipolitiska aspekter kan
läggas på frågan om minikraftverk. Denna bör vara intressant från allmän
glesbygdspolitisk synpunkt och från sysselsättningssynpunkt. Byggande av
minikraftverk kan även ge stimulans för industriell expansion och förnyelse.
Vidare har saken vissa försörjningspolitiska aspekter.

Frågan om minikraftverk har varit föremål för flera utredningar under
senare år. En inventering av befintliga dammar har nyligen verkställts av ett
tiotal länsstyrelser. I betänkandet anförs att det samlade materialet pekar
mot att det finns en utbyggnadspotential om ca 2 TWh. Den verkliga
potentialen kan ligga betydligt högre.

Beredningen anger (s. 61) vissa problem som begränsar utbyggnaden av
minikraftverk.

De ägarkategorier som i första hand är aktuella klarar ofta inte den
likviditetspåfrestning som ett kraftverksbygge innebär. Om projektet lånefinansieras
kommer det att gå med förlust de fem till tio första åren. Mycket
tyder på att förbättrade finansieringsförhållanden, utan ökad subvention,
bör övervägas för att detta problem skall lösas. Det är, enligt beredningen,
främst fråga om att få fram en tillräckligt lång kredit och att göra en rimlig
fördelning av kreditkostnaderna över tiden.

Andra omständigheter som kan hindra ekonomiskt goda projekt från att
komma till stånd sägs vara splittrade ägarförhållanden samt pris- och
avsättningsproblem i den monopolsituation som uppstår i förhållande till det
eldistributionsföretag som har koncession inom området.

Ett hinder för en expansion av antalet minikraftverk är också de
förhållandevis höga kostnaderna för drift och tillsyn vid dessa små enheter.
Kostnaderna beror på hur arbetet kan organiseras och om det kan samordnas
för flera näraliggande kraftstationer och med t. ex. drift och underhåll av
distributionsnät. Vissa organisatoriska frågor (samordning mellan flera
minikraftverk osv.) behöver enligt beredningen lösas om en mera betydande
expansion skall komma till stånd.

Vattenkraftberedningen drar mot bakgrund av vad som har anförts
följande slutsatser.

För den tid som dess planförslag avser kan man räkna med ett energitillskott
på ca 200 GWh från minikraftverk förutsatt att utbyggnaden inte
påverkas genom någon form av styrmedel. Med hänsyn till nuvarande
utbyggnadstakt och gällande förutsättningar är detta en optimistisk bedöm -

NU 1983/84:2 y

ning. Minikraftverken motsvarar en relativt betydande potential, men ett
förverkligande därav kräver särskilda åtgärder. Beredningen har inte ansett
sig ha mandat eller tillräckligt bearbetat underlag för att föreslå sådana
åtgärder. Dessa frågor bör emellertid snabbt beredas vidare, lämpligen inom
statens energiverk. Ett sådant arbete och därpå grundade beslut bör efter
hand kunna påverka utbyggnadstakten i positiv riktning. De fortsatta
övervägandena bör avse bl. a. en fördjupning och systematisering av
föreliggande inventeringsmaterial, finansierings-, prissättnings- och ersättningsfrågor
samt organisatoriska frågor.

Vattenkraftberedningens betänkande remissbehandlas f. n.

Regeringsuppdrag åt statens energiverk

Regeringen har i november 1983 gett statens energiverk i uppdrag att
genomföra vissa utredningar på vattenkraftsområdet. En av dessa skall gälla
frågan om minikraftverk. Sammanfattningsvis skall energiverket på detta
område systematisera befintligt inventeringsmaterial och kombinera detta
arbete med en grundlig genomgång av finansierings-, prissättnings- och
ersättningsfrågor samt organisatoriska frågor. Energiverket skall vidare
överväga och föreslå åtgärder inom ramen för de resurser som anvisas inom
gällande stödsystem i syfte att stimulera tillkomsten av nya minikraftverk och
förhindra att äldre minikraftverk avvecklas och ersätts av nya anläggningar.
Detta uppdrag skall redovisas senast den 1 oktober 1984.

Förslag om stöd

I proposition 1983/84:62 om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja
m. m. samt för investeringar inom energiområdet berörs frågan om möjligheterna
till utbyggnad av små vattenkraftverk.

Där erinras (s. 17) om att lån med villkorlig återbetalningsskyldighet f. n.
kan lämnas till små vattenkraftverk. Enligt propositionen räknar regeringen
med att senare under detta riksmöte återkomma till frågan om små
vattenkraftverk i samband med överväganden med anledning av vattenkraftberedningens
betänkande, remissyttrandena över detta och energiverkets
redovisning av sitt uppdrag. I avvaktan på detta ytterligare underlag bör
enligt propositionen stöd till små vattenkraftverk lämnas i form av lån enligt
de regler som f. n. gäller för oljeersättande åtgärder. För små vattenkraftverk
som beställs under år 1984 föreslås emellertid bidrag om 15 % av
investeringskostnaderna kunna lämnas (s. 35).

Näringsutskottet

Ett av de krav som framförs i motion 1983/84:21 (vpk) gäller en utbyggnad
av vattenkraften. Projektering och utbyggnad av minikraftverk kan sättas i

1 * Riksdagen 1983184.17sami. Nr2 y

NU 1983/84:2 y

gång med kort varsel, anför motionärerna. De begär att riksdagen skall
hemställa hos regeringen om åtgärder för en sådan utbyggnad.

Med minikraftverk menas kraftverk med en effekt under 1 500 kW. Som
framgår av redogörelsen i det föregående har vattenkraftberedningen i sitt
nyligen avgivna betänkande (SOU 1983:49) Vattenkraft ägnat möjligheterna
till byggande av minikraftverk förhållandevis stort intresse. Betänkandet
remissbehandlas f. n.

Regeringen har gett statens energiverk i uppdrag att utreda vissa frågor i
anslutning till vattenkraftberedningens förslag. Uppdraget innebär bl. a. att
energiverket skall belysa möjligheterna till utbyggnad av små vattenkraftverk.
I proposition 1983/84:62 meddelas att regeringen har för avsikt att
under innevarande riksmöte återkomma till frågan om små vattenkraftverk.
Vidare föreslås ett bidrag på 15 % av investeringskostnaderna för små
vattenkraftverk som beställs under år 1984. Detta förslag har riksdagen snart
att ta ställning till.

Frågan om byggande av minikraftverk är sålunda föremål för betydande
uppmärksamhet på myndighetsnivå och inom regeringskansliet. Näringsutskottet
anser med hänsyn därtill att riksdagen inte har anledning att göra
någon framställning till regeringen på grundval av motionen.

LKAB:s anläggningar i Svappavaara
Motionen

Svappavaaragruvan har inte lagts ned utan stängts i avvaktan på bättre
konjunkturer och efterfrågan på malm, anför motionärerna. Den internationella
efterfrågan på pellets har nu ökat, och ännu finns de tidigare anställda i
Svappavaaragruvan till hands.

I motionen erinras om att man från fackligt håll har krävt att gruvan åter
skall öppnas. Regeringen bör leva upp till tidigare gjorda uttalanden och
öppna gruvan, säger motionärerna. Därigenom kunde 400 personer få jobb.

Bakgrund

Riksdagen antog i slutet av år 1981 ett förslag från regeringen att
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) via Statsföretag AB skulle tillföras
1 500 milj. kr. för finansiell rekonstruktion (prop. 1981/82:56, NU 1981/
82:13, rskr 1981/82:82). Till grund för riksdagens beslut låg en av LKAB
upprättad strukturplan. Målet för LKAB var enligt planen att inom EG
uppnå en årlig avsättning på ca 20 miljoner ton järnmalm. Detta motsvarade
en marknadsandel på ca 16 %. Totalt räknade bolaget med att komma upp
till volymer på ca 25 miljoner ton per år.

Under år 1982 har stålproduktionen minskat över hela världen. LKAB:s
marknadsandel inom EG för år 1982 uppgick till 9 %. Dess totala leveranser

NU 1983/84:2 y

uppgick samma år till drygt 13 miljoner ton. Utvecklingen under år 1982
innebar så stora förändringar av LKAB:s marknadsförutsättningar att en ny
strukturplan utarbetades. I den nya planen, som färdigställdes i början av år
1983, har leveransprognoserna i väsentlig grad justerats nedåt. En slutsats av
detta som LKAB drog var att de personella och maskinella produktionsresurserna
borde anpassas till en nivå på 15 miljoner ton järnmalm per år.
Planen innebar bl. a. att malmproduktion skulle bedrivas i Kiruna och
Malmberget och att Svappavaaraanläggningen skulle hållas avställd. Brytning
av malm i Svappavaaragruvan hade bedrivits med reducerad kapacitet
under åren 1977-1981. Därefter har gruvan inte varit i drift. Resterande del
av LKAB:s anläggning i Svappavaara, dvs. kulsinterverket för framställning
av pellets, har från år 1982 försörjts med malm från Kiruna.

Staten har i samband med rekonstruktion av Statsföretagsgruppen förvärvat
samtliga aktier i LKAB per den 31 december 1982 (prop. 1982/83:68, NU
1982/83:25, rskr 1982/83:181).

LKAB:s nyss nämnda långsiktsplan var underlag för en proposition
(1982/83:120) med bl. a. förslag till ekonomiskt stöd från staten på 1 000
milj. kr. för finansiell rekonstruktion av företaget. Genom beslut av
riksdagen i maj 1983 (NU 1982/83:38. rskr 1982/83:306) möjliggjordes denna
rekonstruktion, varvid 800 milj. kr. användes till nedskrivning av sådana
anläggningstillgångar som bedömdes i framtiden få ett lågt kapacitetsutnyttjande
samt 200 milj. kr. för nedskrivning av lager.

I propositionen, liksom i näringsutskottets och arbetsmarknadsutskottets
(AU 1982/83:34) betänkanden över denna, behandlades särskilt frågan om
möjligheterna att upprätthålla driften vid LKAB:s enhet i Svappavaara.
Föredragande statsrådet erinrade (bil. 6 s. 28) om att regeringen i propositionen
om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen hade framhållit att de
statliga företagen måste drivas efter affärsmässiga principer och så rationellt
att de kan hävda sig i den internationella konkurrensen. 1 detta hade
riksdagen instämt (NU 1982/83:25). Eftersom det sagda också gällde LKAB
var det inte rimligt att driften vid LKAB:s enhet i Svappavaara upprätthölls
vid gällande marknadsförhållanden. Föredraganden påpekade att regeringen
i ett annat avsnitt i propositionen hade lagt fram förslag om särskilda
åtgärder för Svappavaara.

Yrkanden om fortsatt drift i Svappavaara framfördes i en motion från
centerpartiet och en motion från vänsterpartiet kommunisterna. Den förra
behandlades av arbetsmarknadsutskottet, den senare av näringsutskottet.

Näringsutskottet gjorde samma bedömning som regeringen i fråga om
möjlighet till fortsatt drift vid LKAB:s enhet i Svappavaara. Med hänsyn till
kravet på affärsmässig drift av de statliga företagen och till de rådande
marknadsförhållandena för LKAB:s produkter var det enligt utskottets
uppfattning inte rimligt att verksamheten vid Svappavaaragruvan upprätthölls.
Utskottet fann dock anledning att betona att denna enhet inom LKAB
vid en kraftigt förbättrad marknadssituation borde kunna tas i drift igen.

NU 1983/84:2 y

Utskottet tog för givet att man inom LKAB kontinuerligt bearbetade olika
marknader i avsikt att söka möjliggöra en ökad avsättning av bolagets
produkter.

Det är uppenbart att en avställning av LKAB :s anläggningar i Svappavaara
får allvarliga samhällsekonomiska och sociala verkningar, anförde utskottet
och erinrade om att denna omständighet hade föranlett förslag till åtgärder i
propositionen och i olika motioner. Dessa förslag bereddes av arbetsmarknadsutskottet
(AU 1982/83:24). Näringsutskottet hänvisade till det utskottets
behandling av nu nämnda frågor. Motionen avstyrktes. Reservationer
förelåg från såväl centerpartiet som vänsterpartiet kommunisterna. Riksdagen
följde utskottet.

LKAB räknar med att under år 1983 komma upp till en leveransnivå av
drygt 14 miljoner ton, vilket innebär en ökning jämfört med föregående år.
Inom EG, som är LKAB:s huvudmarknad, beräknas råstålsproduktionen år
1983 bli 4 % lägre än år 1982. Nedgången inom den japanska stålindustrin
beräknas till 3 %. LKAB har alltså med den höjda leveransnivån ökat sina
marknadsandelar. Produktionen för år 1983 beräknas till drygt 11 miljoner
ton. Kapaciteten i pelletsverken i Kiruna och Malmberget utnyttjas f. n.
maximalt.

Det tidigare beslutade åtgärdsprogrammet för att återföra LKAB till
lönsamhet har i sina huvuddrag genomförts. Den därmed uppnådda effekten
medför enligt LKAB:s senaste delårsrapport att LKAB för helåret 1983 kan
redovisa ett nollresultat, vilket innebär en resultatförbättring med 555 milj.
kr. efter finansiella intäkter och kostnader. Det förbättrade resultatet
förklaras bl. a. av den finansiella rekonstruktion som företaget har genomgått.

LKAB:s verkställande direktör har i ett uttalande nyligen anfört: ”Den
uppgång i försäljningen som sker just nu ger oss tyvärr inga möjligheter att
fortsätta driften i Svappavaara. Ska vi klara att köra igång Svappavaara igen
så fordras att vi kan teckna långsiktiga malmavtal.”

Drift av både gruvan och kulsinterverket i Svappavaara på nivån 2,5
miljoner ton innebär ca 400 sysselsättningstillfällen. Om enbart kulsinterverket
drivs ger detta sysselsättning för 200-250 personer.

Näringsutskottet

Det andra yrkande i motion 1983/84:21 (vpk) som näringsutskottet här
yttrar sig över gäller LKAB:s enhet i Svappavaara. Denna består av dels en
gruva, dels ett pelletsverk. Motionärerna begär ett uttalande av riksdagen
om att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på nytt.

Näringsutskottet har i det föregående redogjort för bakgrunden till
LKAB:s problem under de senaste åren och till bolagets beslut att t.v. ställa
av enheten i Svappavaara. Sammanfattningsvis gäller följande. Stora förändringar
i marknadsförutsättningarna under åren 1981 och 1982 medförde att

NU 1983/84:2 y

LKAB:s produktionskapacitet avsevärt kom att överstiga de beräknade
leveransvolymerna för de närmaste åren. Företaget har under de angivna
åren uppvisat kraftiga förluster. Staten har med betydande belopp medverkat
i finansiella rekonstruktioner av bolaget. Senast skedde detta våren 1983,
då riksdagen bl. a. anvisade ett bidrag på 1 000 milj. kr. för nedskrivning av
anläggningstillgångar och varulager (prop. 1982/83:120, NU 1982/83:38, rskr
1982/83:306). Vid detta tillfälle instämde näringsutskottet i regeringens och
LKAB:s bedömning att det med hänsyn till statsmakternas krav på affärsmässig
drift av de statliga företagen och till de rådande marknadsförhållandena
för LKAB:s produkter inte var rimligt att upprätthålla driften vid
Svappavaaragruvan. Det betonades dock att denna enhet inom LKAB vid en
kraftigt förbättrad marknadssituation borde kunna tas i drift igen. Vidare
förutsatte utskottet att man inom LKAB kontinuerligt bearbetade olika
marknader i avsikt att söka möjliggöra en ökad avsättning av bolagets
produkter. Utskottet fann det uppenbart att en avställning av LKAB:s
anläggningar i Svappavaara skulle få allvarliga samhällsekonomiska och
sociala verkningar. Denna omständighet hade föranlett förslag till åtgärder i
den då aktuella propositionen jämte motioner.

Näringsutskottet konstaterar med tillfredsställelse att LKAB under år
1983 har kunnat öka leveranserna jämfört med föregående år och att dess
resultat nu avsevärt har förbättrats. Den grundläggande frågan i detta
sammanhang är om den ökning i efterfrågan som redan har ägt rum och den
som är att räkna med framdeles kan motivera ett idrifttagande av anläggningarna
i Svappavaara. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att frångå
den fastställda principen om krav på affärsmässighet i de statliga företagens
agerande. De företagsekonomiska bedömningarna i detta fall måste självfallet
göras inom LKAB. Inte desto mindre finns det anledning för statsmakterna
att uppmärksamma de samhällsekonomiska konsekvenserna av att
anläggningarna i Svappavaara nu är avställda.

Såvitt näringsutskottet kan bedöma, på grundval av de uppgifter som
utskottet har tagit del av, saknas f. n. marknadsutrymme för att LKAB åter
skall kunna starta brytning av malm i Svappavaara. LKAB:s verkställande
ledning har redovisat att bolaget nu gör stora ansträngningar bl. a. för att
säkerställa långsiktiga avtal om leverans av pellets. Detta bör inför framtiden
kunna ge visst fog för förhoppningen att efterfrågan på pellets från LKAB
kommer att varaktigt överstiga bolagets nuvarande produktionskapacitet.
Näringsutskottet förutsätter att LKAB med all kraft fortsätter ansträngningarna
att erhålla ett sådant marknadsutrymme att ett återupptagande av
driften av pelletsverket i Svappavaara kan motiveras. Med hänsyn till att
kostnaderna för idrifttagande ökar med tiden är det angeläget att en hög
beredskap upprätthålls för att bolaget i ett nytt marknadsläge snabbt skall
kunna ta denna anläggning i drift.

NU 1983/84:2 y

Av vad näringsutskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker att
riksdagen gör ett sådant uttalande som motionärerna föreslår.

Stockholm den 15 november 1983

På näringsutskottets vägnar
TAGE SUNDKVIST

Närvarande: Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s). Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta
Johansson (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Karl-Gustaf
Mathsson (s), Sylvia Pettersson (s) och Ulla Voss-Schrader (m).

Särskilda yttranden

1. Utbyggnad av vattenkraft

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Centerpartiet har i flera motioner och reservationer under de senaste åren
påtalat att finansieringsmöjligheterna för minikraftverk måste förbättras.
Framför allt måste finansieringen bli mera långsiktig och kapitalkostnaden
under de första åren begränsas.

När nu vattenkraftberedningen enigt har konstaterat detta behov och
regeringen har gett statens energiverk i uppdrag att utreda och komma med
förslag i ärendet, vill vi bara poängtera vikten av att uppdraget utförs med
största skyndsamhet.

2. LKABrs anläggningar i Svappavaara

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Nedläggningen av gruvdriften och stängningen av kulsinterverket i Svappavaara
har skapat allvarliga problem för sysselsättningen och ekonomin i
regionen. De sociala verkningarna av åtgärderna har också blivit mycket
negativa.

När riksdagen våren 1983 fattade beslutet om Svappavaara hade centerpartiet
en annan uppfattning än regeringen och riksdagsmajoriteten. I
motion 1982/83:2261 presenterades våra krav.

I motsats till regeringen och riksdagsmajoriteten föreslog centerpartiet att
de medel som anvisades till flyttningsstimulanser i stället skulle användas för
att stärka sysselsättningen i Norrbotten och då främst i malmfälten. Sådana
medel skulle bl. a. användas för upprätthållande av driften i Svappavaara

NU 1983/84:2 y

ytterligare ett år. Under tiden skulle kraftansträngningar göras för att skapa
alternativ sysselsättning och utöka marknadsandelarna för pellets.

Vi anförde att de resurser som satsas måste vara inriktade så att de gynnar
Norrbottens befolkning och inte missgynnar den. Flyttningsbidragen m. m.
leder till en ytterligare utarmning av regionen, medan en förlängning av
driften i Svappavaara skulle ha gett ytterligare tid att skapa nya sysselsättningstillfällen.
Dess värre avvisades vårt alternativ.

Några nya arbetstillfällen har ännu inte skapats i Svappavaara. Situationen
för befolkningen och regionen blir alltmer prekär. Vid en fortsatt drift av
kulsinterverket skulle Svappavaara inte ha försatts i denna svåra situation.

Vi tolkar nu näringsutskottets ställningstagande som ett steg framåt för vår
uppfattning och som uttryck för en vilja att driften vid kulsinterverket skall
återupptas. I ett läge där ny sysselsättning uteblir och sysselsättningsläget
fortsätter att vara allvarligt i regionen bör riksdagen och regeringen vara
beredda att tillskjuta medel för att driften vid kulsinterverket skall kunna
återupptas.

3. LKAB:s anläggningar i Svappavaara

Jörn Svensson (vpk) anför:

Näringsutskottet betonar önskvärdheten av att pelletsverket i Svappavaara
åter kan tas i drift. En rad skäl av såväl kortsiktig som långsiktig natur
talar för att så sker.

Marknadsläget har fört därhän att LKAB har haft svårigheter att
tillgodose sina kunder^ önskemål inom någorlunda uthärdliga tidrymder.
Väntetiderna är avsevärda redan i nuläget. Såväl med hänsyn härtill som i
betraktande av den avgörande betydelse det har att LKAB från år 1985 och
framåt kan knyta nya och tidigare kunder till sig, bör bolaget ta i anspråk
verket i Svappavaara. Det torde vara obestridligt att ett aktivt agerande för
att vinna nya kunder är av största betydelse och att vissa brister i bolagets
tidigare agerande inte har varit utan inflytande på dess mångåriga svårigheter.

Det bör också beaktas att alltför långa dröjsmål med beslut rörande
pelletsverket automatiskt för till att frågan om öppnande blir definitivt
avförd från dagordningen. Förslitning och bortskaffande av utrustning under
mellantiden kan innebära att möjligheten att utnyttja kapaciteten går
förlorad.

LKAB skall enligt principer fastställda av riksdagen upprätthålla strikt
affärsmässighet i verksamheten. Mot denna bakgrund är det förståeligt att
bolaget hyser tveksamhet inför att själv påtaga sig hela ansvaret för ett
igångsättande av verket i Svappavaara. Det är rimligt att staten i denna
situation tillämpar ett mer samhällsekonomiskt perspektiv än vad bolaget
enligt sina förpliktelser kan göra. De förluster för Kiruna kommun och för
staten som är följden av ökad arbetslöshet och åtgärder i anledning härav

NU 1983/84:2 y

utgör också en betydande ekonomisk belastning. Redan kostnaderna för den
särskilda arbetsförmedlingen uppgår till en summa som motsvarar driftkostnaden
vid pelletsverket för flera år framöver. Staten borde se ett visst,
övergående driftbidrag till LKAB som en alternativ kostnad till vad det
fullständiga nedläggandet av en hel industriell tätort kostar. Med ett sådant
betraktelsesätt torde ett delat risktagande till förmån för pelletsverket i
Svappavaara inte innebära någon samhällelig merkostnad. Öppnandet skulle
alltså kunna genomföras utan att LKAB frångår sina principer.

Vad slutligen angår gruvan i Svappavaara, är det önskvärt att också den
kan tas i drift. Detta ter sig i nuläget dock som en fråga på längre sikt. Endast
en ytterligare utveckling i gynnsam riktning av malm- och stålmarknaden kan
skapa förutsättningar för ett förnyat ianspråktagande av malmresurserna i
Svappavaara.

yttr 1983/84 nu2y y

Yttranden

Yttranden