yttr 1983/84 lu4y y

Yttrande 1983/84:lu4y

LU 1983/84:4 y

Lagutskottets yttrande
1983/84:4 y

om hemkonsulentorganisationen

Till bostadsutskottet
Ärendet

Bostadsutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1983/84:100, bil. 15 (civildepartementet) såvitt avser länsstyrelsernas
hemkonsulentorganisation jämte motionerna 1983/84:570, 572, 716,
914,1053,1064,1340,1341,1968,1986,1987,1990, 2000, 2011, 2404, 2410,
2412, 2415 och 2420.

Företrädare för konsumentverket och hemkonsulenternas samrådsgrupp
har inför lagutskottet framfört synpunkter på förslagen i propositionen och
motionerna.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande och får anföra följande.
Inledning

Hemkonsulentorganisationen började byggas upp omkring år 1910 i
hushållningssällskapens regi. Då statsbidragen till hushållningssällskapens
verksamhet upphörde år 1967 fördes hemkonsulenterna över till lantbruksnämnderna.
År 1970 överflyttades de till länsstyrelserna, och det uppdrogs åt
statens institut för konsumentfrågor att svara för ledningen av hemkonsulentverksamheten.
Denna uppgift övertogs av konsumentverket, som inrättades
den 1 januari 1973 (prop. 1972:33, NU 1972:40).

Hemkonsulenterna har ett övergripande ansvar för konsumentfrågorna i
det län där de verkar. De utgör ett komplement till den kommunala
konsumentverksamheten och ger service till konsumenter i kommuner som
saknar egen konsumentverksamhet. En betydande del av hemkonsulenternas
arbete avser utbildning av bl. a. befattningshavare inom skola, socialtjänst,
handel m. m. Utbildning riktas även till speciella grupper såsom
värnpliktiga, AMU-elever och intagna på kriminalvårdsanstalter. Hemkonsulenterna
kontrollerar också att konsumentverkets riktlinjer följs och
övervakar reklam och marknadsföring inom regionen. Vidare företar
hemkonsulenterna undersökningar av konsumenternas förhållanden på
olika områden, såsom beträffande hushållsekonomi och produktsäkerhet.

Vid länsstyrelserna finns totalt 39 tjänster inom hemkonsulentorganisationen.
Av dessa är nio tjänster vakanta. Minst en hemkonsulent finns dock i
varje län. Med hänsyn bl. a. till att hemkonsulenter i vissa fall utför även
andra arbetsuppgifter inom länsstyrelserna motsvarar de 30 tjänsterna reellt
sett ca 27,5 årsarbetskrafter i hemkonsulentverksamheten. Det arbete som

1 Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 4 y

LU 1983/84:4 y

2

utförs av hemkonsulentorganisationen direkt för konsumentverkets räkning
har av konsumentverket beräknats ta i anspråk totalt 13,5 tjänster.

Propositionen

I propositionen hemställer regeringen att riksdagen til! länsstyrelserna
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 1 865 037 000 kr.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i att hemkonsulentorganisationen
skall avvecklas.

I propositionen (s. 50-51) anför chefen för civildepartementet att närmare
90% av landets befolkning f. n. har tillgång till konsumentrådgivning i den
egna kommunen och att hemkonsulenternas uppgifter när det gäller
rådgivning sålunda numera är av ringa omfattning. Hemkonsulenternas
huvuduppgifter - marknadsbevakning, utredningar och kunskapsförmedling
- bedrivs enligt propositionen till stor del i direkt samarbete med konsumentverket.
Enligt departementschefens uppfattning bör de uppgifter som i första
hand skall åvila länsstyrelserna vara sådana där behov av och möjligheter till
regional avvägning föreligger. Mot den redovisade bakgrunden anser
departementschefen att länsstyrelsernas hemkonsulentorganisation bör avvecklas
fr. o. m. den 1 januari 1985.

Förslaget innebär enligt departementschefen att verksamheten kommer
att koncentreras till central, statlig och lokal, kommunal nivå. Frågorna om
hur samverkan mellan konsumentverket och kommunerna skall utformas
och om ytterligare stöd kan behöva ges till kommunerna bör enligt
propositionen prövas av konsumentpolitiska kommittén (Fi 1983:03) och
ligger i linje med dess uppdrag. Departementschefen anser emellertid att
vissa åtgärder måste vidtas i avvaktan på ställningstagande till kommitténs
kommande förslag. Han hänvisar till att chefen för finansdepartementet i
proposition 1983/84:100, bilaga 9, förklarat sig komma att föreslå regeringen
att konsumentverket ges i uppdrag att vidta de omedelbara åtgärder resp.
lämna de förslag som övergångsvis är påkallade med anledning av att
hemkonsulenttjänsterna dras in.

Besparingarna med anledning av indragningen beräknas för helt år till 5
milj. kr. Av dessa kan 2,5 milj. kr. tas ut under budgetåret 1984/85.

Motionerna

I motionerna 572 av Martin Olsson m. fl., 716 av Ulla Ekelund och Einar
Larsson, 1053 av Sivert Carlsson och Agne Hansson, 1064 av Rosa Östh och
Sture Korpås, 1341 av Karl Boo, 1986 av Stina Gustavsson m. fl.,1990 av
Kersti Johansson m.fl., 2404 av Gunilla André m.fl. och 2415 av Inger
Josefsson m. fl. (alla c) yrkas avslag på förslaget om avveckling av hemkonsulentorganisationen.
Samma yrkande framställs i motionerna 914 av Mona
Saint Cyr (m) och 2420 av Rune Ångström (fp).

LU 1983/84:4 y

3

I motion 2011 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas dels att riksdagen beslutar
att hemkonsulentorganisationen skall behållas i sin nuvarande omfattning
(yrkande 1), dels att riksdagen med ändring i regeringens proposition
1983/84:100, bil. 15, Civildepartementet, B 1. Länsstyrelserna m. m. upptar
ett i förhållande till regeringens förslag med 2 500000 kr. förhöjt anslag
(yrkande 2).

Motionärerna i motion2412, Linnea Hörlén och Hugo Bergdahl (båda fp),
hemställer att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar bibehålla
hemkonsulentverksamheten men med ändrad organisatorisk hemvist till
hushållningssällskapen. Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (båda c)
begär i motion 570 att riksdagen i skrivelse till regeringen yrkar avslag på
indragningen av hemkonsulenttjänsten i Gävleborgs län.

I fem motioner yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som anförs i resp. motion om hemkonsulentorganisationen.

Gunhild Bolander (c) anser i motion 1340 att statens insatser inom
konsumentpolitiken bör kvarstå och att den regionala organisationen inte
bör förändras. Också i motionerna 1987 av Ingrid Hemmingsson och
Ann-Cathrine Haglund samt 2410 av Siri Häggmark och Gullan Lindblad
(alla m) framhålls att hemkonsulentverksamheten bör bibehållas. Finansieringen
av verksamheten kan enligt dessa båda motioner ske genom en
motsvarande minskning av konsumentverkets anslag.

I motion 1968 anför Lilly Bergander (s) att det förefaller mycket förhastat
att nu besluta om avveckling av den statliga regionala hemkonsulentorganisationen
och föregripa förslag från den konsumentpolitiska kommittén.
Oavsett en bedömning i dagsläget av värdet av en hemkonsulentorganisation
vid länsstyrelserna måste det enligt motionären vara rimligt att frågan prövas
i det sammanhang där den hör hemma, dvs. i den helhetsprövning av
konsumentpolitiken som f. n. pågår. Om det är så att man från statsmakternas
sida särskilt ifrågasätter behovet av den regionala nivån bör kommittén
uppmärksammas på detta t. ex. genom tilläggsdirektiv, anser motionären. I
motion 2000 framhåller Elvy Nilsson (s) att även om hemkonsulenterna i den
nuvarande organisationen försvinner är det angeläget att den resurs som
dessa personer utgör i konsumentverksamheten tas till vara. En plan för hur
detta skall kunna ske liksom hur kontakterna mellan konsumentverket och
kommunerna skall organiseras i framtiden torde enligt motionären lämpligen
åläggas den konsumentpolitiska kommittén.

Tidigare riksdagsbehandling

År 1975 behandlade riksdagen en proposition (1975:40) om kommunal
konsumentpolitisk verksamhet m. m. Enligt departementschefen hade utvecklingen
inte helt motsvarat de förväntningar som från olika håll ställts på
verksamheten, och det hade framförts önskemål om ökade kommunala
insatser. I samband med frågan om en utbyggnad av kommunernas

1* Riksdagen 1983184. 8sami. Nr 4 y

LU 1983/84:4 y

4

medverkan i konsumentpolitiken behandlades också spörsmålet om det
konsumentpolitiska arbete på regional nivå som utfördes av hemkonsulenterna
vid länsstyrelserna. Enligt propositionen skulle betydande delar av
detta arbete föras ut i kommunerna. Samtidigt skulle den statliga verksamheten
till stöd för de kommunala aktiviteterna förläggas till konsumentverket.
Mot denna bakgrund och för att resurser skulle frigöras för de behövliga
förstärkningarna hos konsumentverket föreslogs att hemkonsulenttjänsterna
skulle dras in med verkan från den 1 januari 1977.

Riksdagen (NU 1975:26) godtog inte regeringens förslag beträffande
hemkonsulenterna. Deras verksamhet på regional nivå fyllde i dåvarande
läge en viktig funktion, konstaterade riksdagen. Den lokala konsumentpolitiska
verksamheten var visserligen under utbyggnad, men det var ännu bara
ett begränsat antal kommuner som mera aktivt bedrev sådan verksamhet.
Inga egentliga garantier ansågs föreligga för att de kommuner som skulle
starta verksamhet på området gjorde det så snart som förutsattes i
propositionen. Riksdagen underströk vikten av att den konsumentpolitiska
verksamheten byggdes ut i kommunerna. I takt med utvecklingen på det
kommunala planet borde en anpassning av den regionala organisationen
komma till stånd, sades det vidare. Regeringen borde fortlöpande följa
utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till
sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.

I proposition 1978/79:57 framlades förslag till riktlinjer för den regionala
konsumentpolitiska verksamheten. Regeringen utgick härvid från att den
regionala instansens arbetsuppgifter skulle anpassas till en utbyggd lokal
konsumentpolitisk verksamhet. Det betecknades som angeläget med så klara
gränser som möjligt mellan kommunal, regional och central konsumentverksamhet.
Riktlinjerna innebar att tyngdpunkten i det regionala arbetet skulle
ligga inom områdena utredning, bevakning och kunskapsförmedling.

Riksdagen (NU 1978/79:22) godkände riktlinjerna.

Härefter har frågor om hemkonsulenternas verksamhet varit föremål för
prövning i riksdagen med anledning av motioner såväl vid 1981/82 års som vid
1982/83 års riksmöte (se NU 1981/82:1 y och CU 1981/82:3, NU 1981/82:47,
NU 1982/83:5 y och CU 1982/83:23). Motionskrav om avveckling av hemkonsulentorganisationen
har därvid avvisats av riksdagen.

Pågående utredningsarbete

Konsumentpolitiska kommittén (Fi 1983:03) har tillkallats för att göra en
översyn av konsumentpolitiken. Som en fråga av mera allmänt intresse anges
i direktiven förhållandet mellan å ena sidan de statliga centrala och regionala
insatserna på konsumentområdet och å andra sidan de kommunala. Enligt
direktiven har framför allt utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten
på sina håll gått långsammare än vad man hade anledning att räkna
med vid 1975 års riksdagsbeslut. Samtidigt får man, framhålls i direktiven,

LU 1983/84:4 y

5

vara medveten om den pressade ekonomiska situation som kommunerna
befinner sig i. Kommittén bör utifrån dessa förutsättningar och inom ramen
för den offentliga sektorns totala resurser för konsumentpolitiken kunna
pröva om förhållandet mellan insatserna på de olika nivåerna är det bästa
eller om förändringar är påkallade. Härvid skall en utgångspunkt vara att
konsumentpolitiken måste ha en lokal förankring i kommunerna. - Kommitténs
uppdrag bör enligt direktiven vara slutredovisat senast den 30 april 1985.

Som förutskickats i proposition 1983/84:100 (se ovan s. 2) har konsumentverket
fått i uppdrag att vidta de omedelbara åtgärder resp. lämna de förslag
som övergångsvis är påkallade av förslaget om avveckling av hemkonsulentorganisationen.
Resultatet av konsumentverkets överväganden skall redovisas
till regeringen senast den 30 mars 1984.

Lagutskottet

Som riksdagen vid flera tillfällen framhållit har hemkonsulenterna betydelsefulla
uppgifter på det konsumentpolitiska området. Utskottet vill också
understryka att inom hemkonsulentorganisationen, som funnits i drygt 70 år,
har samlats betydande erfarenhet och kunskap beträffande konsumenternas
problem och behov.

Det har emellertid successivt visat sig att hemkonsulenternas organisatoriska
inplacering vid länsstyrelserna är mindre lämplig. Denna uppfattning
har också bekräftats av företrädare för konsumentverket och hemkonsulenternas
samrådsgrupp. Hemkonsulenten, som oftast arbetar ensam med sina
uppgifter vid länsstyrelsen, har inte sällan svårt att få gehör inom länsstyrelsen
för det berättigade i sin verksamhet. Länsstyrelserna har också som ett
led i besparingsarbetet vakantsatt eller underlåtit att tillsätta hemkonsulenttjänster.
Bl. a. detta har fått till följd att hemkonsulenter sökt sig eller
överväger att söka sig från sina tjänster vid länsstyrelserna.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det finns ett uppenbart behov att
se över den regionala konsumentverksamheten med inriktning på att skilja
hemkonsulentorganisationen från dess anknytning till länsstyrelserna. Uppgiften
att göra en samlad bedömning av de statliga konsumentpolitiska
insatserna på central, regional och lokal nivå åligger som tidigare nämnts
konsumentpolitiska kommittén. Frågorna om hur verksamheten på regional
nivå skall bedrivas på längre sikt och vilken omfattning den skall ha framöver
får därför lösas i samband med ställningstagandena till kommitténs förslag.

Statsmakternas ställningstaganden till kommitténs arbete kan dock inte
väntas föreligga förrän om tidigast ca 2 år. Det kan enligt utskottets mening
befaras att antalet hemkonsulenter vid länsstyrelserna fortsätter att minska
ytterligare under en sådan tidsrymd och att värdefull kunskap därmed går
förlorad. Om en sådan utveckling får fortgå utan att åtgärder vidtas nu,
riskerar statsmakterna också att senare ställas inför problem med nya
organisatoriska bildningar som man saknat möjlighet att påverka utformningen
av.

LU 1983/84:4 y

6

Med hänsyn härtill anser utskottet att det är nödvändigt att man redan nu
vidtar åtgärder för att, i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete, söka
provisoriskt lösa problemen med hemkonsulentverksamheten. Konsumentverkets
företrädare har upplyst att konsumentverket inom ramen för sitt
ovan (s. 5) redovisade uppdrag överväger att föreslå regeringen att 10-15
årsarbetskrafter från hemkonsulentorganisationen knyts direkt till och
avlönas av konsumentverket. Dessa hemkonsulenter skall till en början sitta
kvar på länsstyrelserna men så småningom placeras, t. ex. 2-3 tillsammans,
på lämpliga orter eventuellt i anslutning till kommunala konsumentkontor.
Medel för verksamheten kan tillföras konsumentverket bl. a. genom att en
enligt verket inte utnyttjad besparingsmöjlighet inom länsstyrelserna avseende
medel för assistenter och biträdespersonal för hemkonsulenterna tas i
anspråk. Utskottet vill inte genom egna uttalanden föregripa regeringens
ställningstaganden till konsumentverkets förslag utan endast stryka under
vikten av att frågorna snarast får en tillfredsställande lösning. Enligt
utskottets mening är det därvid angeläget att den resurs som hemkonsulenterna
utgör på allt sätt tas till vara. Utskottet utgår också från att kommuner,
som avser att bygga upp eller förstärka sin konsumentpolitiska verksamhet,
beaktar att betydande erfarenhet kan tillföras verksamheten genom en
hemkonsulents försorg.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att hemkonsulentorganisationen
bör kunna skiljas från sin anknytning till länsstyrelserna vid den av
departementschefen angivna tidpunkten, dvs. den 1 januari 1985. Lagutskottet
förordar således att bostadsutskottet tillstyrker bifall till propositionen i
aktuell del och avstyrker bifall till samtliga motioner.

Stockholm den 27 mars 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s)*, Nic Grönvall (m)*,
Per Israelsson (vpk), Inga-Britt Johansson (s) och Kersti Johansson (c).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

LU 1983/84:4 y

7

Avvikande meningar

1. Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Nic Grönvall (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Statsmakternas
ställningstaganden” och på s. 6 slutar med ”samtliga motioner.” bort ha
följande lydelse:

När det gäller den regionala verksamhetens omfattning i det kortare
perspektivet föreslås i proposition 1983/84:100, som ovan redovisats (s. 2),
att hemkonsulentorganisationen skall avvecklas fr. o. m. den 1 januari 1985.
Konsumentverket har med anledning härav fått i uppdrag att vidta de
omedelbara åtgärder resp. lämna de förslag som övergångsvis är påkallade
av förslaget om avveckling av hemkonsulentorganisationen.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och mot bakgrund av att
övergångsproblemen med en avveckling av hemkonsulentorganisationen
kan förutsättas bli lösta på ett tillfredsställande sätt, anser utskottet att
avvecklingen bör ske i enlighet med förslaget i propositionen. Lagutskottet
förordar således att bostadsutskottet tillstyrker bifall till propositionen i
aktuell del och avstyrker bifall till samtliga motioner.

2. Martin Olsson (c), Marianne Karlsson (c), Per Israelsson (vpk) och Kersti
Johansson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med
”Det har” och på s. 6 slutar med ”samtliga motioner.” bort ha följande
lydelse:

Hemkonsulenterna fullgör mycket viktiga uppgifter och har det övergripande
ansvaret för konsumentfrågorna i länen. De utgör ett komplement till
den kommunala konsumentverksamheten samt sysslar dessutom bl. a. med
utbildning. Nära hälften av deras arbete består i att fullgöra uppgifter för
konsumentverkets räkning.

Även om det sedan 1975 är en kommunal uppgift att svara för vägledning
och information till enskilda konsumenter har hemkonsulenterna alltjämt
viktiga funktioner inom detta område, eftersom endast 40 av landets 284
kommuner har heltidsarbetande konsumentrådgivare. 77 kommuner har för
övrigt ingen konsumentpolitisk verksamhet. Det råder alltså ingen tvekan
om att hemkonsulenterna har viktiga arbetsuppgifter, som måste fullgöras
även om hemkonsulentorganisationen skulle komma att avvecklas fr. o. m.
den 1 januari 1985.

Hur bl. a. den konsumentpolitiska verksamheten skall organiseras på
regional nivå och hur avvägningen mellan statlig och kommunal verksamhet
bör vara i framtiden utreds sedan i fjol av den konsumentpolitiska kommittén,
som väntas framlägga sitt betänkande våren 1985.

Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet är det enligt utskottets
mening synnerligen anmärkningsvärt att regeringen föreslagit att hemkonsulentorganisationen
skall avskaffas fr. o. m. den 1 januari 1985. Om riksdagen

LU 1983/84:4 y

bifaller regeringsförslaget avses, enligt konsumentverket, en ny - kanske
tillfällig - regional konsumentpolitisk organisation underställd konsumentverket
att inrättas fr. o. m. samma tidpunkt. Därför och bl. a. på grund av
nuvarande befattningshavares anställningstrygghet torde regeringsförslaget
knappast medföra några besparingar för staten.

I tider av ekonomisk åtstramning är den konsumentpolitiska verksamheten
speciellt betydelsefull, och det är viktigt att familjerna genom information
och rådgivning får samhällets stöd att klara hushållsekonomin så bra som
möjligt. Att nu avveckla en väl fungerande regional konsumentpolitisk
verksamhet kan utskottet inte tillstyrka. Särskilt skulle avskaffande av
hemkonsulenterna drabba konsumenterna inom kommuner med otillräcklig
eller ingen konsumentpolitisk verksamhet.

Den nedgång av antalet verksamma hemkonsulenter som skett under
senare år bör nu motverkas genom att riksdagen uttalar att organisationen
skall vara kvar i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till de förslag
konsumentpolitiska kommittén kommer att framlägga. Mot bakgrund dels
av att hemkonsulenterna fyller mycket viktiga uppgifter inom konsumentpolitiken,
dels att den konsumentpolitiska organisationen är föremål för
utredning anser utskottet att riksdagen bör avvisa förslaget att avveckla
hemkonsulentorganisationen. Lagutskottet förordar således att bostadsutskottet
avstyrker bifall till propositionen i aktuell del och tillstyrker bifall till
de 12 motioner, vari yrkas avslag på regeringsförslaget.

3. Mona Saint Cyr (m) anser att utskottets yttrande under rubriken
Lagutskottet bort ha följande lydelse:

Hemkonsulentorganisationen är väl inarbetad sedan mer än 70 år. Den har
desslikes successivt anpassats och utvecklats till ett förändrat samhälles alla
nya krav. Sålunda har organisationen i dag en tyngd på utbildningsansvar,
där kunskaperna numera indirekt vidareförmedias via t. ex. lärare och
socialarbetare. Att hemkonsulenterna dessutom alltjämt har en bred kontaktyta
direkt gentemot enskilda konsumenter har ett stort värde för speciellt
de små kommunerna, som näppeligen ens i goda tider har råd med egna
konsumentinriktade specialtjänster.

Den direktrådgivande funktionen i konsumentorganisationens centrala
förvaltning har ju dessutom upphört sedan snart ett decennium.

Då det f. n. sitter en konsumentpolitisk utredning, som närmare granskar
behovet av en nära och differentierad konsumentpolitik i vårt land och då
denna även avväger vilka nivåer, som kan bli föremål för framtida
konsumentpolitiska beslut och insatser, förefaller det enligt utskottets
mening oklokt och irrationellt att i dag avskaffa en inarbetad och väl
fungerande organisation, innan man har en uppfattning om vad som skall
komma i stället.

Besparingsmässigt är ingreppet ej motiverat, eftersom innehavarna av

LU 1983/84:4 y

9

hemkonsulenttjänsterna endast kommer att omplaceras till annan verksamhet
inom länsstyrelserna. Däremot innebär ingreppet, att man för ett antal år
framåt sviker de små kommunernas och därmed glesbygdens invånare
genom att för dem skapa ett informations- och rådgivningsvacuum. Bostadens
belägenhet skall inte sätta glesbygdens invånare i en ytterligare
försämrad servicesituation än de stora tätorternas och storstädernas.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att förslaget i propositionen om
avveckling av hemkonsulentorganisationen bör avslås. Den besparing för
helt år på ca 5 milj. kr. som nedskärningen beräknats ge, bör enligt utskottets
mening i stället göras på anslaget till konsumentverket, något som utskottet
kommer att behandla med anledning av motion 915 i betänkande LU
1983/84:28.

Det sagda innebär att lagutskottet förordar att bostadsutskottet tillstyrker
bifall till motion 914. Om lagutskottets förslag följs får också de motioner
som uttalat sig för ett bibehållande av hemkonsulentorganisationen anses
tillgodosedda.

minab/gotab 78311 Stockholm 1984