yttr 1983/84 jou6y y

Yttrande 1983/84:jou6y

JoU 1983/84:6 y

Jordbruksutskottets yttrande
1983/84:6 y

om avgifter på gödsel- och bekämpningsmedel

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 3 april 1984 beslutat bereda jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:176 om avgifter på gödseloch
bekämpningsmedel. Med anledning av propositionen har väckts följande
motioner, nämligen 1983/84:2893 av Stig Josefson m. fl. (c), 1983/84:2894 av
Knut Wachtmeister m.fl. (m), 1983/84:2895 av Lars Werner m. fl. (vpk),
1983/84:2896 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) och 1983/84:2897 av Börje
Stensson och Lars Ernestam (båda fp).

Jordbruksutskottets yttrande avser förutom nyssnämnda proposition och
motioner dessutom den fristående motionen 1983/84:2342 av Einar Larsson
m. fl. (c), vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 5) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående avgift på
handelsgödsel. Motionen har i denna del överlämnats till skatteutskottet för
beredning genom beslut av jordbruksutskottet den 3 maj 1984.

I samband med beredningen av detta ärende har utskottet uppvaktats av
representanter för skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU) och Institutet
för skogsförbättring. En skrivelse med synpunkter på såväl den tidigare
beslutade handelsgödselavgiften om ca 12 % som de nu föreslagna avgifterna
har överlämnats till utskottet.

En skrivelse har vidare inkommit från Föreningen Sveriges bekämpningsmedelsindustri
(SBI) med hemstäOan att bekämpningsmedelsavgift endast
måtte utgå för bekämpningsmedel i faroklass 1, medan faroklasserna 2 och 3
helt undantas.

Utskottet

I proposition 1983/84:40 bilaga 7 redovisade jordbruksministern sin avsikt
att senare föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om lagbestämmelser
om en särskild miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel
fr. o. m. den 1 juli 1984. Jordbruksutskottet har vid behandlingen av
propositionen och de på grund av denna väckta motionerna 1983/84:93, 100
och 103 anslutit sig till tanken på en sådan lagstiftning (JoU 1983/84:15, rskr
93).

I den nu aktuella propositionen 1983/84:176 läggs fram förslag om
lagstiftning rörande särskilda avgifter på handelsgödsel resp. bekämpningsmedel.
Syftet med förslaget är att uppnå en från hälso- och miljösynpunkt
nödvändig minskad användning av sådana medel.

1 Riksdagen 1983/84.16sami. Nr 6 y

JoU 1983/84:6 y

2

Med hänsyn till att avgifternas syfte är att av hälso- och miljöskäl minska
användningen av medlen i fråga, bör enligt propositionen den kostnad som
avgifterna medför för förbrukarna inte få utgöra skäl för någon kompensation
genom höjda konsumentpriser på livsmedel. Någon återföring till
jordbruksprisregleringen eller återbetalning av avgiftsintäkterna bör inte
heller ske.

Avgifterna avses tas ut fr. o. m. den 1 juli 1984.

Avgiften för gödselmedel föreslås beräknad på grundval av gödselmedlets
innehåll av kväve och fosfor och fördelas i proportion till priserna på de enkla
gödselmedlen. Avgiften bör utgå med 30 öre per kg kväve och 60 öre per kg
fosfor i gödselmedlet. Undantag görs bl. a. för förpackningar med en
bruttovikt som ej överstiger 10 kg. Avgiften på bekämpningsmedel skall
enligt förslaget uppgå till 4 kr. per kg verksam beståndsdel.

Avgiftsskyldiga blir i princip de som yrkesmässigt tillverkar resp. importerar
gödsel- och bekämpningsmedel.

Jordbruksnämnden föreslås bli uppbördsmyndighet för handelsgödselavgiften.
Beträffande bekämpningsmedel bör riksskatteverket enligt propositionen
bli uppbördsmyndighet.

Lagförslagen har utformats efter det mönster som gäller på punktskatteoch
prisregleringsområdet.

I två motioner, 2894 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och 2896 av Ingvar
Eriksson m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen i dess helhet. Som
motivering anförs i båda motionerna att det föreslagna avgiftsuttaget har
karaktären av en ny skatt på jordbruket. Lönsamheten i jordbruket är inte
sådan att ytterligare skattebördor kan bäras utan negativa konsekvenser. I
motion 2896 påpekas dessutom att de jordbruksföretag som ej har egen
stallgödsel eller otillräcklig sådan är mera beroende av handelsgödsel och
härmed belastas hårdare genom den föreslagna avgiften. Detta är enligt
motionärerna från rättvisesynpunkt ej acceptabelt. Beträffande avgiften på
bekämpningsmedel anförs bl. a. att denna kan leda till att mindre farliga
preparat slås ut och att användarna går över till farligare, dvs. mera
koncentrerade preparat.

Enligt motion 2893 av Stig Josefson m. fl. (c) bör förslaget om en avgift på
handelsgödsel avvisas. I stället bör man bl. a. koncentrera resurserna till att
kartlägga konsekvenser och effekter av t. ex. en minskad användning av
kemiska medel i jordbruket. Motionärerna säger sig däremot kunna
acceptera den föreslagna bekämpningsmedelsavgiften, under förutsättning
att avgiftsmedlen används för att finansiera forskning om alternativa
brukningsmetoder. Jordbruket måste vidare ges kompensation för avgiften.

Även i motion 2895 av Lars Werner m. fl. (vpk) framförs önskemål om att
avgiftsmedlen används för åtgärder som främjar en minskad användning av
kemiska medel i jordbruket. En del av dessa pengar skulle exempelvis kunna
gå till en garantifond för jordbrukare som önskar övergå till alternativa

JoU 1983/84:6 y

3

odlingsformer men som i dag tvekar om det ekonomiska risktagandet. I fråga
om bekämpningsmedelsavgiften anför motionärerna att denna kan komma
att styra förbrukningen mot preparat med hög effektivitet och giftverkan,
eftersom avgiften är relaterad till vikten av verksam beståndsdel. Med
hänvisning bl. a. till de överväganden som gjorts av utredningen om
användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket föreslår motionärerna
att regeringen undersöker möjligheterna till en avgiftssättning i relation till
medlets faroklass. Den fortsatta utvecklingen på området bör av regeringen
följas med uppmärksamhet, och erforderliga åtgärder bör vidtas.

I motion 2897 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp) framhålls att
de föreslagna avgifterna framstår mindre som ett miljöpolitiskt styrmedel än
som ett sätt att förstärka statskassan. Ett sådant synsätt anser sig motionärerna
inte kunna biträda. Man påpekar vidare att undantaget från avgiftsskyldigheten
för mindre förpackningar innebär att flertalet hobbyträdgårdsodlare
inte skulle beröras. Detta är inte förenligt med det uppgivna syftet att
begränsa användningen av miljöpåverkande medel. Enligt motionen bör
vidare inkomsterna från de föreslagna avgifterna användas för miljöförbättrande
åtgärder. Förutom att minska miljöskadorna bör avsikten vara att
förbättra rådgivnings- och tillsynsinsatserna om medlens skadeverkningar
samt förstärka forskningen i dessa frågor.

I den fristående motionen 2342 av Einar Larsson m. fl. (c) har föreslagits
ett riksdagsuttalande av innebörd att regeringen borde avstå från planerna på
att införa en avgift på handelsgödsel.

Från skogsindustrins (SISU) sida har anförts bl. a. att kostnaderna för
skogsgödsling med nuvarande och tillkommande avgifter blir så höga att
skogsbruket måste ompröva sin gödslingspolitik. Detta kommer att få
negativa konsekvenser för produktion och sysselsättning, särskilt i norra
Sverige, där lönsamheten är svag. De ökande luftföroreningarna och
försurningen kan komma att nödvändiggöra s. k. vitalitetsgödsling, som
kompenserar förluster och obalanser förorsakade av nämnda miljöproblem.
Åtgärder för att motverka negativa miljöeffekter skulle därmed drabbas
bl. a. av en miljöavgift. Den föreslagna avgiften kommer vidare att försvåra
övergången till alternativa icke försurande gödselmedel såsom urea och
kalkammonsalpeter. Med hänvisning härtill har SISU anhållit att utskottet
dels omprövar tidigare utlåtande om handelsgödselavgiften så att förbrukarna
inom skogsbruket befrias från denna avgift eller erhåller restitution, dels
uttalar att den nu föreslagna avgiften ej skall utgå på icke försurande
gödselmedel.

Utskottet får för sin del anföra följande. Enligt uppgifter från statens
jordbruksnämnd förbrukades under budgetåret 1982/83 1 542 milj. kg
handelsgödsel. Detta innebär en ökning med 1 % jämfört med föregående
gödslingssäsong och med drygt 2 % jämfört med säsongen 1980/81. Om
jämförelsen utsträcks till att gälla en något längre tidsperiod kan dock

JoU 1983/84:6 y

4

noteras att förbrukningen under gödslingssäsongen 1976/77 var högre än
under budgetåret 1982/83. Sammanfattningsvis kan det konstateras att
förbrukningen stadigt sjönk under slutet av 1970-talet men att den fr. o. m.
säsongen 1981/82 åter börjat öka.

Vad beträffar förbrukningen av gödselmedel i näringar utanför jord- och
skogsbruket har för budgetåret 1982/83 beräknats att den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen svarar för 25 000-30 000 ton, hemträdgårdar (privata
hushåll) för ca 14 000 ton och offentliga grönområden för ca 31 000 ton. Av
försäljningen till hemträdgårdar har uppskattats att ca 2 000 ton försålts i
förpackningar under 10 kg.

Uttryckt i rena växtnäringsämnen förbrukades budgetåret 1982/83 249,3
milj. kg kväve, 50,1 milj. kg fosfor och 95,6 milj. kg kalium. Jordbrukets
kostnader för handelsgödsel har beräknats till 1 880 milj. kr., varav ca 110
milj. kr. utgörs av den handelsgödselavgift som utgår fr. o. m. den 1 juli 1982.

Nyssnämnda avgift uttas enligt 7 § 1) lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område i dess lydelse fr. o.m. den 1 juli 1982 (SFS 1982:557).
Avgiften, som bestäms av statens jordbruksnämnd, motsvarar f. n. ca 12 %
av försäljningsvärdet. Intäkterna för den förbrukning som sker i jordbruket
används inom jordbruksprisregleringen och kommer därmed jordbruket
som kollektiv till godo. Återbäring av avgiftsmedel i övrigt sker till näringar
som ligger utanför jordbruksprisregleringen (se JoU 1981/82:42). I fråga om
skogsbrukets gödselmedelsavgifter gäller f. n. att dessa återförs till Stiftelsen
skogsbrukets forskningsfond för forskning och utveckling på det skogliga
området.

Enligt vad utskottet erfarit har domänverket i en framställning till
regeringen yrkat att reglerna om återbäring av nuvarande handelsgödselavgift
ändras så att restitution ges till storförbrukarna i skogsbruket.

Av jordbruksnämndens statistik framgår vidare att försäljningen av
bekämpningsmedel till jordbruket under år 1982 omfattade 4 910 ton,
uttryckt i verksam substans. Jordbrukets användning har, enligt samma
källa, under senare år ökat. Att ange denna ökning i siffror är dock förenat
med vissa svårigheter, beroende bl. a. på att de olika preparaten som används
innehåller väsentligt olika koncentration av verksamma substanser.

I betänkandet SOU 1983:11 av utredningen om användning av kemiska
medel i jord- och skogsbruket har lämnats vissa uppgifter om användningen
inom olika områden av ogräsbekämpningsmedel under år 1981 (s. 81 f.).
Siffrorna bygger på försäljningsstatistik och inrymmer vissa osäkerhetsmoment.
Av den totala förbrukningen om 4 244 ton verksam substans beräknas
jordbruket svara för 93 %, skogsbruket för 0,2 %, frukt- och trädgårdsodling
(i första hand kommersiell) för 1,0%, industrin för 1,4% och hushållen
(hemträdgårdar) för 4,4%.

Av det anförda framgår att användningen av såväl gödselmedel som
bekämpningsmedel ökat under senare år. Som i propositionen anförts har
man kunnat konstatera negativa miljöeffekter av kemikalieanvändningen på

JoU 1983/84:6 y

5

olika områden. Användningen av handelsgödsel har bidragit till övergödning
av vattenområden och även till försurningen av mark och vatten. Den
omfattande användningen av bekämpningsmedel innebär risker från hälsooch
miljösynpunkt. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att det
från hälso- och miljösynpunkt är angeläget att användningen av såväl
bekämpningsmedel som handelsgödsel minskas. För att uppnå detta syfte
bör särskilda miljöavgifter tas ut på dessa produkter. Från de synpunkter
utskottet har att företräda tillstyrker utskottet således de framlagda lagförslagen
och ansluter sig även till propositionens uttalanden i fråga om kompensation
resp. återbäring till berörda näringar. Utskottet finner ej anledning att
föreslå något uttalande om avgiftsmedlens användning med den innebörd
som anges i några av följ dmotionerna. Samtliga motioner föreslås således
avstyrkta.

Ej heller föranleder synpunkterna från skogsindustrins samarbetsutskott
m. fl. något annat ställningstagande från utskottets sida. I fråga om restitution
av nu gällande handelsgödselavgift prövas f. n., som utskottet ovan
redovisat, en framställning från domänverket i regeringskansliet.

Stockholm den 10 maj 1984

På jordbruksutskottets vägnar
HÅKAN STRÖMBERG

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s), Gunnar Olsson (s),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Jan
Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson
(fp), John Andersson (vpk), Jan-Eric Virgin (m), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c) och Bo Arvidson (m).

Avvikande meningar

1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson, Jan-Eric Virgin och Bo Arvidson
(alla m) anför:

Vi anser i första hand att utskottet, på bl. a. de skäl som anförts i
motionerna 2894 och 2896, hade bort avstyrka föreliggande lagförslag. Det
huvudsakliga argumentet för ett avstyrkande är att de föreslagna avgifterna
har karaktären av en ny skatt på jordbruket, vars lönsamhet ej är sådan att
det kan påläggas ytterligare skattebördor. De invändningar som framförts
från skogsindustrins sida understryker ytterligare vår ståndpunkt. Om
motionernas avslagsyrkande ej vinner majoritet vill vi i andra hand ansluta
oss till förslaget att riksdagen gör ett uttalande om användningen av influtna
avgiftsmedel i huvudsaklig överensstämmelse med de avvikande meningarna
nr2 och 3 nedan.

JoU 1983/84:6 y

6

2. Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Vi anser att utskottet hade bort tillstyrka förslaget i motion 2893 om avslag
på propositionen, såvitt avser handelsgödselavgiften. Som motionärerna
anfört är det ej försvarligt att nu öka kostnaderna för jordbruket, särskilt som
priserna på handelsgödsel ökat kraftigt under senare år. Den föreslagna
avgiften kan inte, på sätt som gjorts i propositionen, motiveras av miljöskäl
utan är att betrakta som en ytterligare beskattning av jordbruket. Det är mot
den bakgrunden orimligt att näringen ej skulle få kompensation för de ökade
kostnaderna, om förslaget bifalles.

Skulle riksdagen trots allt besluta om införande av handelsgödselavgifter
borde de influtna medlen användas till forskning och förbättring av miljön.
Och då bör speciellt beaktas arbetsmiljön för dem som hanterar preparaten.
Att avgift inte skall tas ut på förpackningar mindre än 10 kg förefaller ologiskt
om syftet är att av hälso- och miljöskäl minska användningen av ifrågavarande
medel. I fråga om avgiften på bekämpningsmedel anser vi att utskottet,
med tillstyrkande av motionen även i denna del, hade bort förorda ett
riksdagsuttalande av innebörd att dessa avgiftsmedel bör användas för att
finansiera forskning om alternativa brukningsmetoder och att jordbruket
måste ges kompensation för avgiftshöjningen.

3. Börje Stensson (fp) anför:

Enligt min mening hade utskottet bort ansluta sig till synpunkterna i
motion 2897. Inkomsterna från de föreslagna avgifterna bör således användas
för miljöförbättrande åtgärder. Avsikten bör vara att åstadkomma en
minskning av miljöskadorna, en förbättring av rådgivnings- och tillsynsinsatserna
angående medlens användning samt en förstärkning av forskningen
rörande åtgärder för minskad kemikalieanvändning. Ett riksdagsuttalande
med denna innebörd borde ha förordats i utskottsyttrandet.

4. John Andersson (vpk) anför:

Enligt min mening borde utskottet, med tillstyrkande av motion 2895, ha
förordat att avgiftsmedlen i stor utsträckning måste användas för åtgärder -bl. a. forskning och rådgivning - som främjar en minskning av användandet
av handelsgödsel och andra kemiska medel i jordbruket. Som i motionen
anförts kan vidare en del av dessa medel t. ex. användas i en garantifond för
jordbrukare som önskar övergå till alternativ odling men tvekar inför det
ekonomiska risktagandet.

Den föreslagna bekämpningsmedelsavgiften kan, som motionärerna anfört,
styra förbrukningen mot allt giftigare och mera koncentrerade preparat.
Jag anser därför att utskottet bort föreslå att riksdagen uppdrar åt regeringen
att undersöka möjligheterna till en ändring i avgiftssystemet så att avgiften i
stället relateras till resp. medels faroklass.

.

■

'

*■. •'■V'-1, ^

'

minab/gotab 78538 Stockholm 1984