yttr 1983/84 jou5y y

Yttrande 1983/84:jou5y

JoU 1983/84:5 y

Jordbruksutskottets yttrande
1983/84:5 y

om samernas och rennäringens intressen i samband med utbyggnad av
vattenkraften

Till bostadsutskottet

Genom beslut den 26 april 1984 har bostadsutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1983/84:2829 av Martin Olsson (c) om
samernas och rennäringens intressen i samband med utbyggnad av vattenkraften.

I motionen, som väckts i anslutning till proposition 1983/84:160 om fortsatt
vattenkraftsutbyggnad, föreslås att riksdagen i samband med sitt ställningstagande
till propositionen särskilt markerar samernas och rennäringens
intressen i sammanhanget. Motionären anser det sålunda synnerligen viktigt
att riksdagen gör ett uttalande om vikten av att vid den intresseavvägning
som sker innan beslut fattas om ett enskilt projekt särskild hänsyn tas till
samiska intressen. Enligt motionärens mening är det även angeläget att
riksdagen gör ett uttalande att inga ur renskötselsynpunkt kontroversiella
projekt skall tillåtas förrän samerättsutredningens konsekvensutredning
angående energiutvinning redovisats och statsmakterna tagit ställning med
anledning av samerättsutredningens övriga arbete och förslag.

Utskottet

I proposition 1983/84:160 läggs fram förslag till en plan för utbyggnad av
vattenkraften under den närmaste tioårsperioden. Förslagen ansluter i
huvudsak till vad som föreslagits av vattenkraftsberedningen (I 1982:06).
Beredningen har haft att belysa vattenkraftens möjliga roll i den svenska
energiförsörjningen. Beredningen har därvid sökt genomlysa alla aspekter
på utbyggnad av vattenkraften, bl. a. utbyggnadens inverkan på rennäringen.

Som framhålls i propositionen är den däri presenterade utbyggnadsplanen
att betrakta som en förhandsbedömning av hur olika utbyggnadsprojekt skall
ses från övergripande utgångspunkter. Innan projekten kan komma till stånd
måste de bedömas vara ekonomiskt genomförbara av fallrättsägarna samt
prövas enligt vattenlagen (VL). Att ett projekt upptas i den plan som
föreläggs riksdagen innebär således ej, vilket också framhålls i propositionen,
att tillstånd automatiskt kommer att meddelas enligt VL.

Enligt VL har vattendomstolen som första instans att pröva ett
vattenkraftsföretags tillåtlighet. Som allmän förutsättning för ett vattenföretag
gäller enligt 3 kap. 1 § VL att företaget inte får komma till stånd om det
med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från

1 Riksdagen 1983/84. lösaml. Nr5 y

JoU 1983/84:5 y

2

allmänna planeringssynpunkter. Med uttrycket allmänna planeringssynpunkter
avses i första hand sådana långsiktiga bedömningar som görs i den
fysiska planeringen, främst statsmakternas ställningstaganden inom ramen
för den fysiska riksplaneringen. Bl. a. innefattas härunder statsmakternas
ställningstaganden till kraftutbyggnader i vissa älvar och älvsträckor. Med
allmänna planeringssynpunkter avses också en sådan långsiktig verksamhetsplanering
som inte omfattas av den fysiska planeringen. Därunder faller
energipolitiska, näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska,
trafikpolitiska och försvarspolitiska bedömningar. Som har anförts i
proposition 1981/82:130 med förslag till ny vattenlag m.m. bör i norra
Sverige hänsyn också tas till rennäringens intressen. Av vad här anförts torde
framgå att det i VL finns en garanti för att sådana särskilda hänsyn, som
efterlyses av motionären, tas innan beslut fattas om projekt som berör
renskötselnäringen. Utskottet anser mot angiven bakgrund att något uttalande
från riksdagens sida i enlighet med motionärens första yrkande inte är
behövligt.

Vad gäller motionärens synpunkter i fråga om behovet att avvakta
resultatet av samerättsutredningens arbete innan slutlig ställning tas till vissa
från renskötselsynpunkt kontroversiella projekt får utskottet anföra följande.

Enligt gällande rennäringslag är renskötselrätten i vårt land förbehållen
samema. I renskötselrätten ingår även rätt till fiske och jakt samt visst
skogsfång m.m. Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och
Västerbottens läns lappmarker ovanför odlingsgränsen. Dessutom får renskötsel
bedrivas nedanför denna gräns på mark som tillhör staten och
renbetesland där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren
eller hösten, dvs. på vissa marker som utnyttjas av skogsrenskötseln. Vidare
får renskötsel hela året bedrivas på renbetesfjällen i Jämtland och inom vissa
andra områden i Jämtlands och Kopparbergs län. Inom de områden där
renskötsel får bedrivas hela året får enligt rennäringslagen markanvändningen
inte ändras på sätt som medför avsevärd olägenhet för rennäringen.
Bestämmelsen hindrar dock inte att mark används i enlighet med fastställd
stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i
särskild ordning. Något motsvarande skydd finns inte för de marker där
renskötsel får bedrivas endast vintertid. Vidare gäller enligt rennäringslagen
förbud bl. a. mot att stänga av flyttningsvägar för renar och mot att hindra
renar från att beta inom områden där renskötsel är tillåten. Med prövning i
särskild ordning avses prövning enligt bl. a. sådan lagstiftning som vattenlagen,
som utskottet berört i det föregående.

Rennäringens markanspråk och de markanvändningskonflikter som kan
uppstå mellan renskötseln och andra verksamheter inom renskötselområdet
har kartlagts i den fysiska riksplaneringen. Rennäringen omfattas av den
fysiska riksplaneringens s. k. verksamhetsanknutna riktlinjer, som anger hur
olika markanvändningsintressen av betydelse från rikssynpunkt bör beaktas i

JoU 1983/84:5 y

3

den fysiska planeringen och vid ställningstaganden till enskilda tillståndsfrågor.

Enligt riktlinjerna för rennäringen och övriga areella näringar skall all
möjlig hänsyn tas till dessa näringars krav vid planering och tillståndsprövning.
Planeringen vad beträffar rennäringen skall utgå från den rätt att utöva
renskötsel som läggs fast i rennäringslagen och vidare bygga på att samråd
sker med berörda samebyar i ett tidigt skede av planeringen.

En grundläggande förutsättning för rennäringens fortlevnad är givetvis att
samernas rätt enligt rennäringslagen och riktlinjerna i övrigt för rennäringen
beaktas vid markanvändning av olika slag. Vikten av att beakta rennäringens
intressen har också betonats i flera sammanhang, bl. a. vid antagandet av den
nu gällande skogsvårdslagen.

En väsentlig uppgift för samerättsutredningen är att undersöka i vilken
utsträckning rennäringens intressen har fått träda tillbaka för andra samhällsintressen
vid markanvändning av olika slag och i vilken utsträckning hänsyn
har tagits till den samlade effekten för rennäringen av olika exploateringar.
Mot bakgrund av sin undersökning skall kommittén överväga om det finns
behov av att stärka skyddet för rennäringen och i så fall i vilken utsträckning
en förstärkning kan ske. Om kommittén kommer till slutsatsen att skyddet
för rennäringen bör utvidgas, bör kommittén föreslå nödvändiga författningsändringar.
Kommittén skall enligt tilläggsdirektiv utfärdade i februari
1983 (Dir. 1983:10) arbeta med sikte på att avsluta sitt arbete inom två år,
alltså i början av nästa år.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om det arbete som f. n. pågår inom
regeringskansliet rörande ett förslag till lag om hushållning med naturresurser,
vari avses ingå bl. a. en lagreglering av riktlinjerna för rennäringen.
Enligt den departementspromemoria som framlagts i ämnet påpekas att
rennäringen är en förutsättning för den samiska kulturen. Därför bör de
viktigaste delarna av renskötselmarkerna ges ett starkt skydd mot exploatering
och andra ingrepp i miljön. Därvid är det av största betydelse att beakta
de funktionella samband som måste finnas mellan olika delområden för att
möjliggöra renskötseln och därmed garantera samekulturens fortbestånd.
Enligt promemorian bör därför i den nya lagen finnas en bestämmelse som
innebär att områden av stor betydelse i ett nationellt perspektiv för
rennäringen skall skyddas mot förändringar som påtagligt kan försvåra
näringens bedrivande (Ds Bo 1984:3, s. 73).

Slutligen vill utskottet också fästa uppmärksamheten på att det sedan år
1977 i regeringskansliet finns en permanent arbetsgrupp (U 1977:10) för att
samordna de statliga insatserna för samerna och för att fortlöpande följa
utvecklingen på området. Arbetsgruppen är knuten till utbildningsdepartementet
med utbildningsministern som ordförande.

JoU 1983/84:5 y

4

Mot bakgrund av vad sorn nu anförts finner utskottet inte heller det andra
yrkandet i motion 2829 (c) påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s),
Sven Eric Lorentzon (m), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Jan-Eric
Virgin (m), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Lars Ernestam
(fp) och Marita Bengtsson (s).

Avvikande mening

Einar Larsson (c), Hans Wachtmeister (m), Lennart Brunander (c) och
Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i sitt yttrande bort framhålla
angelägenheten av att resultatet av samerättsutredningens arbete avvaktas
innnan några från renskötselsynpunkt kontroversiella vattenkraftsutbyggnadsprojekt
tillåts. Utskottet borde alltså ha tillstyrkt det andra yrkandet i
motion 2829 (c).

minab/gotab 78494 Stockholm 1984