yttr 1983/84 föu2y y

Yttrande 1983/84:föu2y

FöU 1983/84:2 y

Försvarsutskottets yttrande
1983/84:2 y

om försörjningsberedskapen på oljeområdet (prop. 1983/84:110
delvis)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 13 mars 1984 beslutat bereda försvarsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1983/84:110 om vissa oljefrågor jämte
motioner.

Försvarsutskottet yttrar sig över propositionen såvitt gäller punkt 8
Försörjningsberedskapen på oljeområdet (s. 55 - 88) och därtill hörande
delar i hemställan (momenten 1, 2 och 11 i punkt 10, s. 90 - 91) jämte de i
punkt 11 redovisade anslagsfrågorna för budgetåret 1984/85 (s. 91-96).

Vidare tar utskottet upp till behandling tre av de motioner som har väckts
med anledning av propositionen, nämligen motionerna 1983/84:2549, 1983/

84:2650, yrkande 2, och 1983/84:2652. Motionerna 1983/84:913 och 1983/

84:2208 från den allmänna motionstiden 1984, som båda rör beredskapslagringen
av olja, behandlas också i sammanhanget. Sistnämnda motioner
överlämnar utskottet till näringsutskottet samtidigt med detta yttrande.

I här aktuella delar av propositionen förelägger regeringen riksdagen
följande förslag (jfr s. 58 - 59):

1. Förslag till reviderat oljelagringsprogram med lagringsmål för lagringsåren
1984/85, 1985/86 och 1986/87.

2. Förslag till ändringar i lagen (1957:343) om oljelagringm. m. av följande
innebörd,

a. nuvarande krigs-, avspärrnings- och fredskrislager förs samman till en
försörj ningsberedskapsreserv,

b. vissa av nuvarande grupper av mineralolja som lagringsskyldigheten
avser ändras,

c. särskilda lagringsregler införs i fråga om värmekraftverk med en
installerad effekt av mer än 150 MW med hänsyn till dessas funktion som
reservkraftverk,

d. vid basmängdsberäkning förkortas basperioden till ett år.

3. Förslag till ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m., som
föranleds av förslaget under 2 c.

4. Förslag att den s. k. vinterdispensen för tunn eldningsolja slopas.

5. Förslag att för budgetåret 1984/85 beträffande ekonomiskt försvar inom
industridepartementets verksamhetsområde anvisas medel enligt följande
sammanställning.

1 Riksdagen 1983184.10sami. Nr2 y

FöU 1983/84:2 y

2

Anslag

Belopp (kr.)

H 1. Drift av beredskapslager

förslagsanslag

637 381 000

H 2. Beredskapslagring och industriella
åtgärder

reservationsanslag

7 455 000

H 3. Särskilda kostnader för lagring
av råolja och flygdrivmedel -

förslagsanslag

1 000

Bakgrund

Vårt land är för sin försörjning starkt beroende av import av råolja och
oljeprodukter. Importen sker och kommer under överskådlig tid att till stor
del ske genom tillförsel från avlägsna och politiskt instabila områden. Sverige
har ända sedan andra världskriget sökt gardera sig mot denna sårbarhet
genom att beredskapslagra olja. Sedan 1958 har lagringen skett enligt
riktlinjer i olika oljelagringsprogram som riksdagen har fastställt. Programmen,
som vilar på resultat av ingående utredningsarbeten, har omfattat
tidsperioder om fem till sju år. En översiktlig redogörelse för hittillsvarande
oljelagringsprogram finns i utskottets betänkande FöU 1980/81:21.

De relativt långa tidsperioder för vilka oljelagringsprogrammen fastställts
har skapat behov att se över dem under löpande lagringsperiod för att
möjliggöra de justeringar som behövs med hänsyn till ändrade förutsättningar,
t. ex. i fråga om energikonsumtion och energitillförsel. Sådana översyner,
s. k. kontrollstationer, har genomförts vid flera tillfällen.

Det nu gällande oljelagringsprogrammet, som har 1975 års oljelagringskommittés
arbete som grund, fastställdes i samband med 1977 års totalförsvarsbeslut
(prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) och avsåg ursprungligen
åren 1978 - 1984. Det har sedermera reviderats efter en kontrollstation
(1980 års oljelagringskommitté) och förlängts med två år till utgången av år
1986 (prop. 1980/81:90, FöU 21, rskr 281). Vid revideringen förutsattes attén
ny översyn av oljelagringsprogrammet skulle ske före utgången av år 1983.

Det löpande oljelagringsprogrammet innebär att lager byggs upp för att
möta tre typer av störningar och avbrott i tillförseln, nämligen krig,
avspärrning och fredskriser. För varje krisfall beräknas lagerbehov som
utmynnar i att lagringsmål fastställs. Detta innebär att för varje år under
programtiden (lagringsår) fastställs en viss volym som skall lagras. Lager
hålls av staten och enskilda. För enskilda som säljer eller förbrukar olja i viss
omfattning gäller lagringsskyldighet enligt lagen (1957:343) om oljelagring
m.m. Ett lager som hålls till följd av lagringsplikt enligt denna lag kallas
tvångslager. Enligt av riksdagen antagna grunder för tillämpningen av
oljelagringslagen får tvångslagring ske endast för krig och avspärrning. Den
tvångslagrade oljan delas in i följande grupper, nämligen gasol, motorbensin
(ej flygbensin), fotogen (ej flygfotogen), motorbrännolja, eldningsolja 1 och
2 samt övriga slag av eldningsolja. Viss statlig lagring finns också för krigsoch
avspärrningsfallen, t. ex. av eldningsolja och flygdrivmedel. Ca 25 % av

FöU 1983/84:2 y

3

avspärrningsreserven har enligt gällande oljelagringsprogram beräknats
bestå av statligt lagrad råolja. I fredskrislagret - en lagring som har sin
upprinnelse i oljekrisen åren 1973 - 1974 - inräknas endast statliga lager och
s. k. kommersiella lager (dvs. lager som hålls av enskilda utöver tvångslager).
Den statliga lagringen för fredskriser består till allra största delen av råolja
men innefattar också vissa raffinerade produkter. Fredskrisresurserna är
dimensionerade att täcka Sveriges åtaganden enligt avtal om ett internationellt
energiprogram (IEP) som innefattar en lagring motsvarande 90 dagars
nettoimport.

Den 1 januari 1984 har den lagrade volymen för avspärrnings- och
krigsfallen beräknats till sammanlagt 13,1 miljoner m3. Fredskrisreserven
har beräknats vara 5,7 miljoner m3. Den sammanlagda beredskapslagringen
av olja uppgick alltså till 18,8 miljoner m3.

F örs var sutskottet

De förslag rörande beredskapslagringen av olja som läggs fram i propositionen
bygger på resultat av det arbete som har utförts av den särskilde
utredaren (H 1982:04) med uppdrag bl. a. att se över det löpande oljelagringsprogrammet
(1983 års kontrollstation, K83) i enlighet med vad som
förutsattes när oljelagringsprogrammet senast reviderades (prop. 1981/
82:90, FöU 21, rskr 281).

Regeringens förslag till reviderat oljelagringsprogram innefattar några
begreppsförändringar m. m. som utskottet inledningsvis vill behandla. Bl. a.
föreslås en ny bestämning av tidsperioden för lagringsåret. Detta är f. n.
knutet till kalenderår men föreslås med början den 1 juli 1984 omfatta
tidsperioden 1 juli ena året till utgången av juni året därpå. Som framgår av
redogörelsen i det föregående föreslår regeringen vidare att nuvarande
krigs-, avspärrnings- och fredskrislager planeringstekniskt förs samman till
en försörjningsberedskapsreserv. Detta innebär att tvångslagringen
får en något vidare syftning än f. n. i och med att tvångslagrad olja också
kan avses för behoven vid en fredskris. Förslaget innefattar dock ingen
ändring av reglerna för hur oljeprodukter för krigsfallet skall vara lagrade
eller för i vilken situation varje del av lagret får tas i anspråk. Den föreslagna
ändrade gruppindelningen av den lagrade mineraloljan gäller
sammanslagning av de nuvarande grupperna motorbrännolja och eldningsolja
1 och 2 (tunn eldningsolja) till en grupp. Beträffande den tunna
eldningsoljan föreslås vidare att den s.k. vinterdispensen slopas.
Genom denna dispens nedsätts lagringsskyldigheten med 10 % under
månaderna februari, oktober, november och december samt med 20 % för
månaderna mars - september.

Nämnda förslag berörs inte i någon av de motioner som har anknytning till
förslagen om reviderat oljelagringsprogram. Inte heUer försvarsutskottet har
någon erinran mot regeringens förslag i dessa delar.

FöU 1983/84:2 y

4

Beräkningen av oljelagringens omfattning baseras i propositionen på en
bedömd konsumtion år 1987 om totalt 17,2 miljoner m3. Detta är endast ca
två tredjedelar av den konsumtion man räknade med när det nuvarande
oljelagringsprogrammet fastställdes till sin nuvarande omfattning. I övrigt
bygger beräkningarna på samma säkerhetspolitiska förutsättningar som det
nuvarande oljelagringsprogrammet. Det totala lagringsmåletför det
reviderade oljelagringsprogrammet har satts till 15,2 miljoner m3 (lagringsåret
1986/87). Detta är 7,2 miljoner m3 mindre än slutmålet för löpande
oljelagringsprogram. För lagringsåret 1984/85 har föredragande statsrådet
beräknat ett lagringsbehov av 16,3 miljoner m3, vilket alltså understiger det
lager som finns den 1 januari 1980 med (18,8 - 16,3) 2,5 miljoner m3. För
lagringsåret 1985/86 beräknas ett lagerbehov av 15,7 miljoner m3.

I propositionen föreslås vissa ändringar avoljelagrenssammansättning.
Samtidigt som lagringen av motorbrännolja, tunn eldningsolja och
tjock eldningsolja minskar kraftigt ökar lagringen av motorbensin och gasol.
Tvångslagringen av motorbensin skall t. ex. enligt förslaget år 1986 ha ökat
med 905 000 m3 i förhållande till nuvarande lager. Tvångslagringen av gasol
förutsätts öka med 26 000 ton till samma tidpunkt.

I propositionen föreslås en kraftig minskning av den statliga råoljelagringen
i förhållande till gällande planer. Regeringen räknar med en total lagring
om 2,7 miljoner m3, dvs. 1,2 miljoner m3 mindre än vad som f. n. finns i de
statliga lagren. Detta möjliggör en motsvarande utförsäljning av statens
råoljelager. Under lagringsåret 1984/85 beräknas den omfatta 600 000 m3.1
förhållande till nu gällande lagringsmål, 6,5 miljoner m3 råolja vid utgången
av programperioden, är minskningen 3,8 miljoner m3. Också den statliga
lagringen av motorbrännolja och eldningsolja bedöms kunna minska.

I motion 913 (c), som väcktes under den allmänna motionstiden 1984,
yrkas att de statliga oljeinköpen under budgetåret 1984/85 skall
minskas med 150 000 m3. Eftersom regeringen inte räknar med några sådana
inköp utan i stället med en kraftig minskning av den nuvarande statliga
oljelagringen anser försvarsutskottet att motionens syfte blir tillgodosett
genom regeringsförslaget.

I motion 2649 (c) ifrågasätts lämpligheten av att öka lagringen av
motorbensin med 905 000 m3 till år 1986. I stället bör regeringen enligt
motionären eftersträva en ökad inhemsk produktion av etanol för drift av
motorfordon, bl. a. genom att göra etanol som produceras av inhemska
råvaror skattefri.

Försvarsutskottet anser att det är värdefullt att i största möjliga utsträckning
täcka våra energibehov genom inhemsk produktion. Det stärker vår
försörjningsberedskap och gör oss mindre sårbara. Ett ökat utnyttjande av
etanol kan emellertid, enligt utskottets mening, inte påverka de närmaste
årens behov av att beredskapslagra traditionella motordrivmedel. Det bör i
sammanhanget framhållas att en produktion av etanol i den omfattning
motionen förutsätter skulle kunna få en betydelse för vår försörjningsbered -

FöU 1983/84:2 y

5

skap som går vida utöver behoven av motordrivmedel. Utskottet syftar
särskilt på möjligheten att utnyttja etanol som plastråvara.

I motion 2652 (m) görs invändningar mot den kraftiga minskningen av
främst den statliga råoljelagringen. Motionären hänvisar bl. a. till
riskerna för vår försörjningsberedskap. Han pekar på de störningar på
oljemarknaden som kan uppstå om t. ex. Hormuz-sundet kan komma att
spärras. Motionären påminner också om att K 83 föreslog en statlig
råoljelagring på nuvarande nivå, ett förslag som regeringen har frångått i
propositionen. Vidare framhålls att utförsäljningen av statligt lagrad råolja
medför att förrådsutrymmen som byggts för ändamålet kommer att stå
outnyttjade.

Försvarsutskottet bedömer att den minskning av den statliga råoljelagringen
som föreslås i propositionen kan ske utan att försörjningsberedskapen
äventyras. Den föreslagna minskningen har samband med den minskade
konsumtionen och balanseras med en ökning av lagringen av vissa raffinerade
oljeprodukter, t. ex. motordrivmedel. En ökad lagring av färdiga
produkter och en minskning av råoljelagringen har t. o. m. vissa fördelar från
beredskapssynpunkt eftersom ett tillgodogörande av sådan lagring kan ske
utan att man först måste raffinera oljan.

Den minskade oljelagringen medför såsom påpekas i motion 2652 att vissa
lagringsutrymmen inte längre behövs för sitt ursprungliga ändamål. Detta
gäller främst bergrum som har iordningsställts för lagring av råolja. Vidare
får man ett överskott på lagringsutrymmen för eldningsolja. Det är angeläget
att lediga utrymmen i största möjliga utsträckning kommer till användning.
En viss överkapacitet i fråga om lagringsutrymme bör dock godtas. Enligt
vad utskottet har inhämtat överväger man inom överstyrelsen för ekonomiskt
försvar (ÖEF) tänkbara nya användningsområden. Bl. a. undersöks
möjligheten att utnyttja ledig lagringskapacitet för den ökade lagring av
bensin som följer med ett godkännande av regeringsförslaget. Med hänvisning
till det anförda anser utskottet att motion 2652 bör avslås.

Nämnda motion berör också konsekvenserna för oljebolagen av en
ändrad relation mellan tvångslagring och statlig lagring.
Detta sker mot bakgrund av att staten i högre grad än näringslivet
tillgodoräknas det överskott av lagrad olja som följer av de föreslagna
ändringarna av oljelagringen. För näringslivet beräknas ca 2,3 miljarder
kronor frigöras genom omfördelningen. Staten kan tillgodoräkna sig ca 3,7
miljarder kronor jämte minskade räntekostnader om ca 400 milj. kr. per år
när revideringen av programmet är genomförd. Som skäl för denna
fördelning åberopas i propositionen det statsfinansiella läget och att staten
till väsentlig del har finansierat även tvångslagringen.

Här behandlat yrkande i motion 2650 (fp) rör de enligt motionären
betydande svårigheter som kan drabba mindre bolag på grund av den
anpassningstid regeringen har föreslagit. Motionären anser att övergångs -

FöU 1983/84:2 y

6

bestämmelserna är otillräckliga och förordar att övergångstiden utökas med
åtminstone ett år.

Försvarsutskottet - som i det föregående från beredskapssynpunkt har
godtagit förslaget att minska lagringen av råolja - har inte heller i övrigt
någon invändning mot fördelningen mellan tvångslagring och statlig lagring.
Väsentliga delar av näringslivets tvångslager har, som föredragande statsrådet
anför, byggts upp genom statliga ränte- och amorteringsfria lån. Medel
för upphandling och inlagring av resterande delar av tvångslagren har
anskaffats genom att avgifter har tagits ut av konsumenterna. Oljeföretagen
hade under perioden 1963 - 1977 rätt att för ändamålet lägga en avgift på
konsumentpriset. Medborgarna har alltså finansierat huvuddelen av näringslivets
tvångslager både som skattebetalare och konsumenter.

Som påpekas i motionerna 2650 och 2652 kommer det att uppstå vissa
problem för delar av oljebranschen när de föreslagna ändringarna i
tvångslagringen skall genomföras. Det torde främst gälla sådana företag som
åläggs en ökad tvångslagring av bensin och gasol utan att ha ett överskott på
tvångslagrad eldningsolja att realisera. Problemen kan vara av ekonomisk
karaktär men också av praktisk art. Det kan t. ex. uppstå brist på
lagerutrymme.

Utskottet räknar med att ÖEF noga kommer att följa utvecklingen och
inom ramen för de möjligheter som står myndigheten till buds vidta de
åtgärder som behövs för att komma till rätta med problem som kan
uppkomma vid övergången till de nya reglerna. Möjligheten att i vissa fall
iordningställa utrymmen som tidigare använts för lagring av olja för utökad
tvångslagring av bensin har nyss berörts. I propositionen (s. 69) pekas bl. a.
på ÖEF:s möjlighet att i vissa fall helt eller delvis medge dispens från
lagringsskyldigheten. Sådana medgivanden om reducering av lagringsskyldigheten
bör dock enligt föredragande statsrådet lämnas med stor restriktivitet.

Det bör i sammanhanget framhållas att den utökade tvångslagringen av
vissa oljeprodukter är avsedd att byggas upp successivt under lagringsåren
1984/85 - 1986/87. En sådan successiv uppbyggnad kommer att underlättas
om riksdagen, som utskottet föreslår i det följande, avstår från att binda
regeringen vid de i propositionen angivna lagringsmålen för lagringsåren
1984/85 och 1985/86.

Utskottet vill också peka på att övergångsbestämmelser har utformats så
att inte någon lagringsskyldig får en ökad lagringsbörda när det reviderade
oljelagringsprogrammet börjar gälla den 1 juli 1984. Först den 1 januari 1985
kan ett företag få utökad lagringsskyldighet.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att övergången till den
reviderade oljelagringsplanen bör ske på det sätt som propositionen anger.
Motion 2650, yrkande 2, bör sålunda avslås.

Propositionen innehåller vissa förslag till ändring av de regler som
fastställer omfattningen av skyldigheten att hålla tvångslager. Förslagen

FöU 1983/84:2 y

7

innebär att basperioden förkortas från tre år till ett år för den som är
lagringsskyldig enligt 5 och 6 §§ oljelagringslagen. Därmed undanröjs i
väsentlig omfattning den eftersläpning av lagringsskyldigheten som följer av
de nuvarande reglerna på området. Denna eftersläpning medför att kapital
binds under lång tid för företag med minskande försäljning eller förbrukning.
Detta förhållanden belyses i motion 2208 (c) och ligger bakom det i motionen
framförda yrkandet om en snabbare anpassning av beredskapslagringen till
aktuell oljeförbrukning. Försvarsutskottet bedömer att syftet med motionen
blivit tillgodosett genom den föreslagna ändringen rörande basperiodens
längd.

I detta sammanhang vill försvarsutskottet fästa näringsutskottets uppmärksamhet
på en formulering i propositionen som har gett anledning till
missförstånd. Där står (s. 81, sista hela meningen): ”Den förkortade
basperioden omfattar inte lagringsskyldiga som själva importerat olja för
förbrukning vid anläggning.” Formuleringen överensstämmer inte med
regeringens avsikt enligt förslaget till lag om ändring i lagen om oljelagring
m. m. (6 § första och andra styckena). Meningen hade lämpligen bort lyda:
”Förbrukare med egen import är liksom enligt nu gällande regler lagringsskyldiga
även om de under basåret förbrukade mindre än 5 000 m3.”

Försvarsutskottet vill erinra om att regeringen avser att hösten 1984
återkomma med vissa förslag som rör beredskapslagringen av olja. Meningen
är att modernisera lagstiftningen på området. En särskild utredare
(1982:03) behandlar dessa frågor och väntas redovisa resultatet under våren
1984. Även utredaren för det löpande oljelagringsprogrammet väntas under
våren 1984 redovisa resterande överväganden och förslag enligt utredningens
direktiv. Regeringens förslag kan också - uttalar föredragande statsrådet -komma att gälla oljelagringens omfattning. Bl. a. avses fördelningen av
tvångslagringen 1985/86 och 1986/87 behandlas i det sammanhanget.

I ett sent skede av beredningsarbetet har försvarsutskottet fått kännedom
om att landets förbrukning av tjock eldningsolja under år 1983 uppgick till ca
5 miljoner m3. Regeringens förslag utgår från en bedömd förbrukning samma
år av 6,7 miljoner m3. Bedömningen bygger på en prognos från statens
energiverk. Skillnaden mellan bedömd och faktisk förbrukning år 1983 är
betydande men bör inte hindra att riksdagen godkänner det föreslagna
slutmålet för lagringen enligt det reviderade lagringsprogrammet, totalt 15,2
miljoner m3 år 1986/87. Däremot bör enligt försvarsutskottets mening klart
anges att detta ställningstagande inte innebär någon låsning av de i
propositionen angivna lagringsbehoven för lagringsåren 1984/85 och 1985/86.
Regeringen - som enligt grunder riksdagen godkänt har att fastställa den
mängd olja av varje varuslag som skall tvångslagras i landet - kan i så fall vid
fastställandet av mängder för nämnda lagringsår med beaktande av slutmålet
för oljelagringsprogrammet ta hänsyn till när den faktiska nedgången av
förbrukningen inträffar under perioden.

Mot bakgrund av osäkerheten om den framtida oljeförbrukningen m. m.

FöU 1983/84:2 y

8

är det enligt utskottets mening mycket angeläget att regeringen i anslutning
till aviserad proposition hösten 1984 prövar hållbarheten i det reviderade
oljelagringsprogrammet mot bakgrund av då tillgängliga prognoser och
beräkningar. Det bör också i samband med förslag till ny lagstiftning klart
belysas vilken fördelning av beslutskompetens mellan riksdag och regering
som avses gälla i systemet för beredskapslagring av olja.

Sammanfattningsvis anser försvarsutskottet att regeringens förslag till
riktlinjer för ett reviderat program för beredskapslagring av råolja och
oljeprodukter t. o. m. lagringsåret 1986/87 bör godkännas med nyss angivet
förtydligande. De framlagda förslagen till lagar om ändringar av lagen
(1957:434) om oljelagring m. m. och förordningen (1957:344) om oljeavgift
m. m. bör enligt utskottets mening antas. Inte heller föreslagna ändringar i
övrigt av grunderna för tvångslagringen och de anslagsfrågor som behandlas
ger utskottet anledning till erinringar. Detta innebär att utskottet inte
förordar bifall till något av de i detta yttrande behandlade motionsyrkandena.

Stockholm den 26 april 1984

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström (s),
Gunnar Björk i Gävle (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Evert
Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Mats Olsson (s), Anita
Bråkenhielm (m), Eric Hägelmark (fp), Inge Carlsson (s), Ingvar Björk (s)
och Anders Svärd (c).

minab/gotab 78473 Stockholm 1984