yttr 1983/84 bou2y y

Yttrande 1983/84:bou2y

BoU 1983/84:2 y

Bostadsutskottets yttrande
1983/84:2 y

om ändrade beskattningsregler för realisationsvinster på bostadsrätter
(prop. 1983/84:67)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1983/84:67 om ändrade beskattningsregler för realisationsvinster
på bostadsrätter jämte motioner och skrivelser.

1 Propositionen m. m.

Den år 1979 tillkallade kapitalvinstkommittén lade i april 1982 fram
delbetänkandet Reavinst på bostadsrätter (Ds B 1982:6). Kommitténs
betänkande har remissbehandlats. Kommittén redovisade tre metoder för en
evig beskattning av vinster vid försäljning av bostadsrätter, benämnda
fastighetsmetoden, förenklade fastighetsmetoden och aktiemetoden. I propositionen
redovisas på s. 31-32 kommitténs förslag till utformning av de
olika metoderna.

Med utgångspunkt i att reglerna för realisationsvinst för bostadsrätter skall
vara lätta att förstå och tillämpa har i propositionen de av kommittén
redovisade metoderna granskats bl. a. från praktisk synpunkt. Därvid
konstateras att fastighetsmetoden ställer oacceptabla krav på skattskyldiga,
bostadsföretag och taxeringsmyndigheter vid den praktiska tilllämpningen.
Fastighetsmetoden bör enligt regeringsförslaget inte genomföras.

Inte heller den förenklade fastighetsmetoden anses uppfylla kraven på
enkelhet. Den anses liksom fastighetsmetoden förenad med påtagliga
tillämpningssvårigheter, bl. a. vid flera på varandra följande innehav.

Däremot accepteras i propositionen aktiemetoden från såväl praktiska
som principiella utgångspunkter trots att denna metod med sitt schabloniserade
inflationsskydd enligt finansministern kan leda till mindre tillfredsställande
resultat.

Beträffande beskattningsnivån förordas i propositionen följande.

Från vederlaget vid avyttringen skall avdrag medges för ingångsvärdet,
vissa kapitaltillskott och kostnader för förbättringsarbeten. Vinstberäkningen
skall vara nominell. Någon indexuppräkning av avdragsposterna föreslås
således inte. Förslaget i propositionen innebär att storleken av den skattepliktiga
vinsten skall bestämmas enligt en fallande skala som ansluter till den
som nu gäller. För bostadsrätt som vid avyttringstillfället innehafts mer än
fyra år skall 25 % av vinsten tas upp till beskattning. För bostadsrätt som
förvärvats före den 1 januari 1974 föreslås särskilda regler. Som utgångsvär -

1 Riksdagen 1983184. 19 sami. Nr2y

Bou 1983/84:2 y

2

de för en sådan bostadsrätt föreslås att 150 % av andelen i föreningens
förmögenhet den 1 januari 1974 tas upp.

I propositionen behandlas även frågan om uppskov med beskattning.

Beträffande realisationsvinstbeskattningen gäller som en allmän princip
att en realiserad vinst skall beskattas oberoende av om vinsten reinvesteras
eller inte. Ett viktigt undantag från denna princip har gjorts i fråga om vinster
vid fastighetsförsäljningar. När det gäller fastighetsvinster kan uppskov
medges med beskattningen, bl. a. under förutsättning att en fastighet
anskaffas som ersättning för den avyttrade fastigheten. Uppskov kan medges
dels vid vissa närmast tvångsvisa fastighetsavyttringar, dels vid försäljningar
av villa- och jordbruksfastigheter. Reglerna om uppskov med beskattning i
tvångsfallen tillkom år 1968 i anslutning till att den eviga realisationsvinstbeskattningen
för fastigheter infördes. Möjligheterna till uppskov utvidgades
vid 1976 års reform av realisationsvinstbeskattningen till att omfatta även de
nyss angivna frivilliga fastighetsavyttringarna. Uppskovsreglerna finns numera
efter en huvudsakligen teknisk omarbetning år 1978 i lagen (1978:970)
om uppskov med beskattning av realisationsvinst, UppskL.

En sammanfattande information om uppskovsreglernas uppbyggnad lämnas
i propositionen på s. 40-41.

Kapitalvinstkommittén har redovisat hur de olika alternativa beskattningsmetoderna
kan samordnas med regler om uppskov. De föreslagna
reglerna är i stort identiska med uppskovsreglerna beträffande fastighetsförsäljningar.
Såvitt rör uppskovsreglerna vid en tillämpning av beskattningen
enligt aktiemetoden kompliceras regelsystemet enligt vad som anges i
propositionen. Om aktiemetoden kombineras med uppskovsregler anses den
enkelhet som varit en av utgångspunkterna för förslaget gå förlorad.
Vidlyftiga registrerings- och kontrollsystem skulle, enligt vad i propositionen
anges, krävas för att upprätthålla en rimlig kontroll av uppskovsbestämmelserna
på bostadsrättssidan. Även det låga skatteuttaget som anges bli följden
av aktiemetoden anses tala mot ett uppskovssystem för bostadsrätter.

2 Motionerna

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 257 (fp), 258 (c),
259 (s) och 260 (m) tas framför allt upp frågor om indexuppräkning och om
behovet av uppskovsregler.

I motion 257 (fp) anförs bl. a. att det ligger i samhällets intresse att
underlätta omsättningen av bostäder. Bostadsrätten är en önskvärd boendeform.
Incitament måste skapas som underlättar rörligheten på bostadsmarknaden
och som gör det möjligt för medborgarna att efterfråga just den bostad
som vid varje tillfälle passar den egna hushållssituationen. Denna grunduppfattning
bör vägleda utformningen av realisationsvinstbeskattningen.

Regeringens förslag om att den nominella vinsten skall tas upp till
beskattning kommer att innebära att reala förluster beskattas. Redan på

Bou 1983/84:2 y

3

denna grund bör enligt motionärerna propositionen avvisas. Avsaknaden av
uppskovsregler strider mot önskemålet om att underlätta överlåtelser av
bostadsrätter och innebär att rörligheten på bostadsmarknaden minskar. Ett
system med uppskjuten beskattning bör gälla vid övergång från bostadsrätt
till bostadsrätt samt även vid övergång från bostadsrätt till villa. I motionen
yrkas avslag på propositionen.

I motion 258 (c) anförs bl. a. att de två boendeformerna bostadsrätt och
småhusägande har många likheter. De som väljer en av dessa boendeformer
är beredda på vissa uppoffringar, genom att de t. ex. satsar eget kapital i
boendet, själva ansvarar för delar av eller hela underhållet av bostaden och
tar ansvar för den löpande skötseln av bostaden.

Det finns därför enligt motionärernas uppfattning starka skäl att så långt
möjligt jämställa den skattemässiga behandlingen av de båda boendeformerna.

De regler som föreslagits i propositionen innebär att bostadsrätterna
missgynnas jämfört med andra boendeformer. Reglerna är visserligen
utformade med det vällovliga syftet att vara enkla, men detta har enligt
motionärerna skett till priset av att förslaget är upprörande orättvist. Den
största orättvisan ligger i att ingen uppräkning av förvärvsvärdet får göras,
vilket innebär att även inflationsvinster beskattas.

Även när det gäller rätten till uppskov med beskattningen av uppkommen
realisationsvinst missgynnas bostadsrätterna enligt regeringsförslaget. Reglerna
bör också på denna punkt överensstämma mellan de båda här aktuella
boendeformerna. En direkt beskattning av försäljningsvinster innebär att de
skattskyldigas möjligheter att byta bostad och flytta begränsas. Det är rimligt
att skatt i sådana här fall endast tas ut vid en verklig realisering av
skattepliktig tillgång. I annat fall beskattas en inkomst som inte finns.

Motionärerna anser att uppskovsregler bör finnas också för bostadsrättsinnehavare.
Dessa bör vara utformade som på villaområdet men utöver
nuvarande regler innebära att uppskov medges också vid flyttning till villa
och omvänt.

På villaområdet finns möjlighet att få en realisationsvinst behandlad som
ackumulerad inkomst. Kommittén har föreslagit att denna möjlighet även
bör gälla vid bostadsrättsförsäljning. Finansministern anför att han inte är
beredd att genomföra kommitténs förslag i denna del. Enligt motionärernas
uppfattning är det rimligt att också dessa regler görs likformiga med reglerna
för ägda småhus.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs i motionen att riksdagen
beslutar avslå propositionen och begära ett nytt förslag om realisationsvinstbeskattning
av bostadsrätter som anknyter till motsvarande regler för
fastigheter.

I motion 259 (s) uttalas att en evig realisationsvinstbeskattning av
bostadsrätter är både önskvärd och nödvändig, främst därför att bostadsrätter
bör beskattas efter samma principer som gäller för enskilt ägda småhus

Bou 1983/84:2 y

4

och att eventuella ”övervinster” på bostadsrätter inte skall vara skattefria.

Enligt motionärerna är det uppenbart att det nu framlagda regeringsförslaget
medför att kollektivt ägande i bostadsrättsform kommer att beskattas
enligt andra och ogynnsammare regler än privat ägande. Det är enligt
motionärerna svårt att förstå grunden för detta synsätt. Några egentliga
motiv har enligt dem heller inte presenterats i propositionen.

Bostadspolitiska överväganden saknas enligt motionärerna när bedömning
av utformningen av realisationsvinstreglerna gjorts. I motionen erinras
bl. a. om att bostadskommittén har att behandla skattefrågor som rör
sambandet mellan bostads- och skattepolitiken.

Sammanfattningsvis konstateras i motionen att det nu framlagda förslaget
har betydande brister. Realisationsvinstbeskattningen av såväl ägda småhus
som bostadsrätter bör utformas från ett bostadspolitiskt helhetsperspektiv
med den klara utgångspunkten att skapa rättvisa mellan de båda upplåtelseformerna.
Det är samtidigt ostridigt att det finns vägande skäl för att införa
en evig och därmed effektivare beskattning vid överlåtelse av bostadsrätt.
Det föreliggande förslaget bör ändras så att indexuppräkning tillåts av den
ursprungliga grundavgiften samt att uppskov med beskattningen kan göras
på samma sätt som nu gäller för ägare av småhus.

Vad i motionen förordats anges endast delvis tillgodose rättvisekraven.
Förslaget i motionen bör därför ses som ett provisorium i avvaktan på att en
grundlig genomlysning görs av hela bostadsbeskattningen inkl. realisationsvinstbeskattningen.
Bostadskommittén bör därför enligt motionärerna ges
tilläggsdirektiv med denna innebörd.

Vad i motionen anförts om indexreglering av ursprunglig grundavgift eller
annan årlig uppräkning av grundavgiften samt om uppskov med beskattningen
bör riksdagen enligt motionärerna som sin mening ge regeringen till
känna. Ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till
bostadskommittén föreslås även.

I motion 260 (m) anförs att beskattning av realisationsvinster på bostadsrätter
måste sättas in såväl i ett bostadspolitiskt som i ett skattepolitiskt
sammanhang. Bostadsrätt är jämte äganderätt och hyresrätt en upplåtelseform
för bostäder. Motionärerna anför att moderata samlingspartiet i flera år
verkat för ökad valfrihet inom bostadsområdet och därvid velat underlätta
möjligheterna att bo såväl med bostadsrätt som med äganderätt. Motionärerna
finner det motiverat att Sverige liksom flertalet andra västländer inför
möjligheten till ägarlägenheter i flerfamiljshus. De upplåtelseformer som i
dag medför egendomsrätt till bostaden, där bostadsrätt är den numerärt
fullständigt dominerande formen för upplåtelse av lägenheter i flerfamiljshus,
innebär många fördelar för de boende, främst bättre boendemiljö,
större inflytande och lägre kostnader. Bostads- och äganderätt innebär
dessutom ett samhällsekonomiskt värdefullt sparande. Förutsättningen för
att bostadsrättssystemet skall fungera är en väl fungerande marknad. Försök
att inskränka och reglera handeln med bostadsrätter måste avvisas. Vid

Bou 1983/84:2 y

5

utformningen av skattesystem är det väsentligt att ta hänsyn till vilka
konsekvenser detta får för flexibiliteten på bostadsmarknaden. Det är även
nödvändigt att erinra om att småhus allt oftare tillhandahålls som bostadsrätt.
Detta reser krav på likformighet i realisationsvinstbeskattningen mellan
äganderätt och bostadsrätt.

Den mest väsentliga skillnaden mellan tidigare realisationsvinstregler för
bostadsrätter och de nu föreslagna är enligt vad i motionen anförts att
skattepliktsandelen hittills snabbt trappats av till 0 % för innehav på mer är 5
år, medan de enligt propositionen kommer att kvarstå vid 25 % skattepliktsandel
för alla innehav över 4 år. Redan tidigare fanns det en stor möjlighet att
det som upptogs till beskattning inte var någon vinst utan snarare ett resultat
av penningvärdeförsämringen. Med det nu föreslagna systemet accentueras
detta problem. I motionen redovisas exempel på hur de i propositionen
föreslagna skattereglerna kan komma att innebära att inte bara nominella
vinster beskattas utan även reala förluster.

Motionärerna anser i likhet med vad kapitalvinstkommittén förordat att
goda skäl finns att tillämpa en fastighetsmetod som ger ett likartat beskattningssystem
för både bostadsrätt och äganderätt. För att minska de praktiska
problem som onekligen uppstår om en fastighetsmetod väljs anser motionärerna
att möjligheterna till utsträckta övergångsbestämmelser bör undersökas.

En annan allvarlig brist med regeringens förslag är enligt motionärerna
bristen på uppskovsregler. Sådana anses vara väsentliga för att underlätta
rörligheten på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden. Nyproduktionen
svarar i dag för en liten andel av det totala bostadsbeståndet, något som
kan förväntas bestå under åtminstone de närmaste åren. Detta förhållande
gör att rörligheten på bostadsmarknaden måste underlättas. Endast på detta
sätt kan bostadskonsumenternas önskemål tillgodoses inom nuvarande
bestånd. Föreliggande förslag till realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter
anses allvarligt förhindra en nödvändig omsättning av bostadsrättslägenheter.

Sammanfattningsvis påpekar motionärerna att skattepolitiken på bostadsområdet
måste grundas på principen om lika beskattning av olika ägandeformer
samt på ett system som möjliggör den nödvändiga rörligheten på
bostadsmarknaden till gagn för välstånd och välbefinnande.

Motionärerna yrkar dels avslag på propositionen, dels att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om samordnad realisationsvinstbeskattning i
enlighet med vad i motionen anförts.

3 Utskottet

Liksom vissa av motionärerna finner bostadsutskottet det väsentligt att
realisationsvinstbeskattningen inom bostadssektorn utformas från ett bostadspolitiskt
helhetsperspektiv och att därvid beskattningsreglerna utfor -

Bou 1983/84:2 y

6

mas så att likformighet uppnås oavsett upplåtelseform. Enligt utskottets
uppfattning är det nämligen viktigt att beskattningsreglerna utformas så att
de är neutrala i det enskilda fallet och så att de i allt väsentligt ger samma
utfall oberoende av boendeform. Utskottet finner det både motiverat och
angeläget att en översyn görs i huvudsak utifrån vad nu anförts. Denna
översyn bör göras utan onödig tidsutdräkt. Huruvida den nu förordade
översynen skall ingå som en del av bostadskommitténs arbete, utgöra en del
av visst övrigt utredningsarbete eller utföras av en särskilt tillkallad kommitté
e. d. bör överlåtas åt regeringen att avgöra. Utskottet vill emellertid betona
vikten av att översynen sker snabbt och att regeringen i förening med sin syn
på frågan snarast efter det erforderliga beredningsarbetet för riksdagen
redovisar förslag till hur den nu förordade utformningen av realisationsvinstbeskattningen
närmare kan förverkligas.

Vad bostadsutskottet nu med anledning av propositionen och motionerna
anfört om realisationsvinstbeskattningens utformning bör skatteutskottet
föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

Vad beträffar frågan om realisationsvinstbeskattningens utformning i
avvaktan på det ovan föreslagna utredningsarbetet m. m. vill utskottet
anföra följande. Som anförs i propositionen och motion 259 (s) är det
betydelsefullt att realisationsvinstbeskattningen på bostadsrätter utformas så
att en evig beskattning införs.

Nu gällande realisationsvinstregler ger inte sällan så otillfredsställande
resultat att de bör överges utan att resultat av den oven förordade översynen
avvaktas. Utskottet anser därför att den i propositionen förordade ordningen
bör gälla t. v. Enligt bostadsutskottets uppfattning får det anses skäligt att
någon form av indexuppräkning införs även vid ett bifall till propositionen i
övrigt. Bostadsutskottet förutsätter att skatteutskottet utarbetar de närmare
reglerna härför. Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta har
utskottet - utöver vad ovan anförts - ingen erinran mot vad i propositionen
föreslagits.

Stockholm den 6 december 1983

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Maj-Lis Landberg
(s), Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil Danielsson (m), Per Olof
Håkansson (s), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson
(vpk), Margareta Palmqvist (s), Rune Evensson (s), Agne Hansson (c),
Bengt-Ola Ryttar (s) och Anita Wermelin (m).

Bou 1983/84:2 y

7

Avvikande mening

Kjell A. Mattsson (c), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Margareta
Gard (m), Kerstin Ekman (fp) Agne Hansson (c) och Anita Wermelin (m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Liksom vissa” och
på s. 6 slutar ”propositionen föreslagits” bort lyda:

Ovan har ingående redovisats den berättigade kritik som i motioner (s),
(m), (c) och (fp) framförts mot förslaget i propositionen om realisationsvinstbeskattning
på bostadsrätter. Utskottet sammanfattar denna kritik sålunda.

Motivet för förslaget i propositionen att välja den s. k. aktiemetoden är att
denna metod anses vara enkel och att några principiella hinder mot denna
metod enligt regeringens uppfattning inte kan uppställas.

Utskottet har förståelse för att olika åtgärder kan behövas för att förenkla
olika delar av lagstiftningen. Förenklingar får emellertid inte tas till intäkt för
att genomföra ett så uppenbart orättvist förslag som det som nu förelagts
riksdagen genom proposition 67. Som övertygande redovisats i motionerna
är det främst avsaknaden av regler för indexuppräkning och för uppskov med
beskattningen som gör regeringsförslaget oacceptabelt. Valet av aktiemetoden
har också kritiserats vid remissbehandlingen av kapitalvinstkommitténs
förslag av flera viktiga remissinstanser. Bl. a. anser LO, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag - SABO, Svenska kommunförbundet, Svenska riksbyggen
och TCO att den förenklade fastighetsmetoden är lämpligast. HSB:s
riksförbund anser fastighetsmetoden lämpligast om en omläggning av
realisationsvinstbeskattningen skall göras.

Avsaknaden av en regel för indexuppräkning innebär alltså att rena
inflationsvinster och reala förluster kan komma att beskattas. Förutom att
avsaknaden av en sådan regel medför en mycket orättvis realisationsvinstbeskattning
jämfört med motsvarande regler vid försäljning av ägda småhus
bidrar regeringsförslaget till att i hög grad minska rörligheten på bostadsmarknaden.
Detta är djupt olyckligt, inte minst med tanke på den ringa
nyproduktionen av bostäder och den omstrukturering som näringslivet
genomgår.

Beträffande uppskovsreglerna är förhållandet likartat. Vissa tunga remissinstanser,
såsom HSB:s riksförbund, TCO och SCB, anser att uppskovsregler
bör finnas. Även avsaknaden av sådana regler minskar rörligheten på
arbets- och bostadsmarknaderna. Det finns, som anförs i motionerna, goda
skäl att även beträffande bostadsrätter införa uppskovsregler. Dessa regler
bör vara utformade som beträffande ägda småhus men utöver nuvarande
regler innebära uppskov också vid flyttning till villa och omvänt.

Enligt utskottets uppfattning bör skatteutskottet tillstyrka motionerna och
avstyrka propositionen samt begära ett nytt förslag som innebär att
realisationsvinstskattereglerna för bostadsrätter i allt väsentligt utformas
som de som f. n. gäller vid försäljning av ägda småhus.

minab/gotab Stockholm 1983 77346