yttr 1983/84 au2y y

Yttrande 1983/84:au2y

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan. 

AU 1983/84:2 y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1983/84:2 y

om rehabilitering av missbrukare (motion 1983/84:1632)

Till socialutskottet

Socialutskottet har hemställt om arbetsmarknadsutskottets yttrande över
motion 1983/84:1632 av Sonja Rembo om rehabilitering av missbrukare.
Arbetsmarknadsutskottet får med anledning härav anföra följande.

I motionen föreslås att socialtjänsten skall ha det övergripande ansvaret
för rehabilitering av missbrukare. Detta ansvar skall också gälla arbetsplacering
av missbrukare med rätt för socialtjänsten att förmedla anställningar till
missbrukare under sammanhållen rehabilitering liksom rätt att styra intagningen
till vissa platser vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). Vidare framhålls
att placering i skyddad verksamhet i Samhällsföretag bör undvikas om
inte behovet av Samhällsföretags särskilda tekniska och personella resurser
är en absolut förutsättning för att övervinna fysiska och psykiska handikapp.

Motionären föreslår vidare att en missbrukare som genomgår rehabilitering
skall få en kontraktslön i stället för sjukpenning eller förtidspension.
Kontraktslönen bör sättas lågt i inledningsskedet och öka allteftersom
rehabiliteringen fortskrider planenligt. Motionen mynnar ut i krav på att
regeringen skall lägga fram förslag om de ändringar i gällande lagar och
förordningar som fordras för att genomföra ett samlat rehabiliteringsprogram
för missbrukare.

Utskottet redovisade under förra budgetåret i anslutning till ett motionsyrkande
från moderata samlingspartiet om rekryteringen till Samhällsföretagsgruppen
(AU 1982/83:21 s. 102) att det numera är en vedertagen uppfattning
att begreppet ”gravare handikapp” i arbetslivet i allt väsentligt avser också
personer med grava sociala problem, i första hand missbrukare. Det kan
dessutom tilläggas att regeringen i den nyligen avlämnade propositionen
(1983/84:122) om introduktionsstöd och reformerat lönebidrag för arbetshandikappade
m. m. framhåller att begreppet arbetshandikappad skall
användas som beteckning på en arbetssökande som på grund av bl. a.
socialmedicinskt handikapp har eller förväntas få svårigheter att få eller
behålla ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. De synpunkter
utskottet redovisar i det följande bygger mot den här bakgrunden på
förutsättningen att personer med svåra missbruksproblem är att hänföra till
arbetshandikappade.

Missbrukarna utgör en betydande del av de handikappade som skrivs in vid
arbetsförmedlingarna. Under januari månad 1984 var ca 31 000 personer
aktuella vid arbetsförmedlingen vilka betecknades som handikappade. Av
dem hade ca 7 400 eller 24% socialmedicinska handikapp. Huvuddelen av

1 Riksdagen 1983184.18sami. Nr2 y

AU 1983/84:2 y

2

den senare gruppen var missbrukare.

Utskottet konstaterar att kommunerna redan i dag har ett betydande
ansvar för insatser som rör rehabilitering av missbrukare, t. ex. anskaffning
av bostad. Frågan om ett ökat kommunalt ansvar för rehabilitering av
handikappade ligger inte inom utskottets beredningsområde men utskottet
vill markera stor tveksamhet inför åtgärder som innebär att missbrukarna
skiljs ut och behandlas som en särskild grupp. De av motionens förslag som
berör arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde får delvis sådana effekter.

När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder talar erfarenheterna
snarast för att missbrukare och andra handikappade så långt möjligt skall
behandlas på samma sätt som andra arbetssökande. Utskottet kan redan av
det skälet inte tillstyrka förslaget i motionen att ansvaret för arbetsplacering
av missbrukare skall överlåtas på den kommunala socialtjänsten. Det bör
dessutom tilläggas att arbetsförmedlingen i sitt arbete har fått en betydande
erfarenhet av de rehabiliteringsfrågor som gäller denna grupp av handikappade.

Vid inskrivning till arbetsmarknadsinstitut och placering i arbete hos
Samhällsföretag måste göras en avvägning i förhållande till andra handikappgrupper.
Det är bl. a. av det skälet angeläget att arbetsförmedlingen
disponerar alla de platser som är tillgängliga för yrkesinriktad rehabilitering.
Om kommunerna ges ett ökat rehabiliteringsansvar bör frågor som rör
arbetsplacering kunna lösas i samarbete mellan den kommunala socialtjänsten
och arbetsförmedlingen. Några ändringar i här aktuella författningar, i
första hand lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
och arbetsmarknadskungörelsen (1966:638), behövs inte för detta.

När det gäller påpekandet i motionen om att man bör undvika att placera
missbrukare i den skyddade verksamheten i Samhällsföretag vill utskottet
hänvisa till sitt uttalande i detta ämne våren 1983 (AU 1982/83:21). Utskottet
påpekade därvid att 15-20 % av dem som är placerade inom Samhällsföretagsgruppen
har socialmedicinska handikapp samt att många missbrukare
skulle stå utanför arbetslivet om de inte erbjudits arbete inom gruppen.
Utskottet framhöll vidare att det även fortsättningsvis finns anledning ställa
stora krav på insatser från Samhällsföretags sida när det gäller dessa
kategorier av handikappade. Utskottet finner inte anledning att i dag ha en
annan uppfattning än den här redovisade.

Förslaget i motionen om att missbrukare skall få en kontraktslön som till
en början sätts lågt och som ökar allteftersom rehabiliteringen fortskrider har
inte utskottets stöd. Utskottet anser att lön och andra anställningsförmåner
enligt kollektivavtal - eller därmed jämförbara förmåner - i princip skall utgå
till handikappade oavsett handikappets art. Arbetsgivaren bör som nu sker
kunna få kompensation för de kostnader som följer av att en handikappad
anställs. Regeringen har som sades ovan nyligen lagt fram förslag om

AU 1983/84:2 y

3

ändringar av lönebidraget. Utskottet kommer att behandla dessa förslag i ett
kommande betänkande.

Stockholm den 27 mars 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c),
Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Karin Flodström (s), Gustav
Persson (s), Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten Östlund (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Christer Skoog (s), Bo Nilsson (s), Håkan
Stjernlöf (m) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c).

Särskilt yttrande

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anför:

Till vad som anförs i utskottets yttrande om rehabiliteringen av missbrukare
vill vi framhålla önskvärdheten av att ansvarsfördelningen mellan olika
kommunala och statliga instanser när det gäller rehabiliteringsarbetet
klarläggs. Kommunerna har enligt lag f. n. detta ansvar. För detta behövs en
utredning vars huvuduppgifter dock kommer att ligga utanför arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde. Vi har mot den bakgrunden avstått från
att lägga fram yrkande härom.

När det gäller anställningen av missbrukare inom Samhällsföretag vill vi
erinra om att vi i anslutning till utskottets behandling av denna fråga under
föregående riksmöte avgav en reservation (AU 1982/83:21, reservation 45)
där vi närmare utvecklade vår oro för att nuvarande rekryteringsprinciper
inom Samhällsföretagsgruppen kan leda till att inslaget av missbrukare på
vissa av Samhällsföretags arbetsplatser blir alltför stort och därmed inverkar
negativt på rehabiliteringen av andra handikappade. Det finns exempel på
arbetsplatser inom grupper där inemot hälften av de anställda är missbrukare.
Vi framhöll vidare att det är angeläget att resurser kan sättas in på ett så
tidigt stadium att utslagning inte sker och strök under att missbrukaren i
första hand bör bli kvar i sitt ordinarie arbete samt att detta bör kunna
underlättas genom lönebidrag. Arbetsplacering i skyddad miljö tillsammans
med ett flertal andra missbrukare innebär risk för att rehabiliteringen
försvåras.

mlnmb/gotmb 78318 Stockholm 1984

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.